Mölndals-Posten

Föreningsexpo 1961

2024-01-292024-01-26 av admin

1961, anordnade de ideella föreningarna i Mölndal en gemensam mässa, ett ambitiöst evenemang som förde samman nästan alla delar av lokalsamhället.

Gemensamma insatser

Enligt Mölndals stad finns det nu cirka 300 föreningar i Mölndal. För 50 år sedan, innan sammanslagningen med Kållered och Lindome, var motsvarande siffra 98. Av dessa bedrev 62 även ungdomsverksamheter, ofta med egna styrelser. Mässan, som fick namnet Föreningsexpo 61, hölls i Mölndals Folkets Hus 15–21 mars 1961, men planeringen påbörjades redan under 1959 av Fritidsstyrelsen i Staden. Arrangerade gjorde: Mölndals Idrottsring, Mölndals Nykterhetsvänners Centralförsamling, Mölndals Allianskommitté, politiska organisationer, scoutrörelsen och övriga sammanslutningar – alla med egna medel och på egen risk. Målen var flera: att visa upp vilken betydelsefull insats ideella föreningar gör, att klargöra deras relevans i det moderna samhället, samt att locka flera ungdomar till föreningarna.

Nr 11: Översiktsbild. I förgrunden Mölndals Scoutkår och Svenska Kyrkan. I bakgrunden: ett par som ser på Missionskyrkans monter.

Nr 26: Holger Holm leker med några flickor.

Bilderna ovan från övre västra hörnet: 1. Översiktsbild med Mölndals Scoutkår och Svenska Kyrkan i förgrunden och ett par som ser på Missionskyrkans monter i bakgrunden.
2. Holger Holm leker med några flickor. 3. ”En vild föreställande” av Gert and The Streaplers, bilden tagen från publiken. 4. Jazzpianisten Jan Johansson. Fotografering har utförts av Leine Foto, Knarrhöksgatan 10 i Mölndal (Ericssons Foto).

Mer än en mässa

I det tryckte programmet finns en förteckning över de 61 utställande organisationerna i Folkets hus. Inom ramen för Expon visades även Hobby 61 där ABF och Mölndals-Postenlät 22 personer visa upp sina hobbys.

Musik

Det bjöds även på livespelningar under mässan. En av de uppträdande var The Streaplers, då ett nytt okänt band, och Erik Playboys (vars karriär jag inte kunnat spåra). Skådespelaren Karl-Magnus Thulstrup sjöng ur ”Fridas visor”, Lars Ekman sjöng, pianisten Jan Johansson spelade och Frälsningsarméns musikkår avhöll en konsert. Jan Johansson är bland annat känd för sin version av folkvisan Visa från Utanmyra. Mässan började och avslutade även med framträdande av Mölndals stadsmusikkår och Mölndals körsällskap.

Idrott

På fredagskvällen var det idrottssoaré med utdelning av Idrottsringens guldmedaljer, uppvisning av olika sporter (rullcykel, tyngdlyftning, brottning, bordtennis och gymnastik) samt en pratstund med fotbollsspelaren Dan Ekner.

För alla åldrar

För ungdomar anordnades lekar, allsång med Holger Holm, trolleri och buktaleri med Benny Leyton, barnkör, dans, en scoutafton med film, sånger och sketcher, med mera. Mölndals Godtemplares Idrottsklubb, som arrangerade riksmästerskap i bordtennis samma helg, bjöd till en ungdomsträff. Programledaren för programmet Ungdomens kväll på Sveriges Radio, Larseric Janson också ledde en träff i samarbete med de kristna församlingarna i Mölndal.

Stor succé

Ett par tusen personer samlade framför Stadshuset till invigningen onsdagen 15/3. Invigningstalaren var Torsten Tegnér, chefredaktör för tidningen Idrottsbladet. Han kom på inbjudan av borgmästare Karl-Erik Bergquist (själv en tennis- och fotbollsspelare). Tegnér skrev en lång artikeln om Mölndal ”En ungdomens och idrottens stad” i sin tidning, medan Göteborgs-Postens chefredaktör Harry Hjörne skrev: ”Föreningsexpon i Mölndal är en stark demokratisk upplevelse. En av de förnämsta som jag varit med om”.

Klarade det ekonomiskt?

Hur gick det med föreningars satsade medel? Det hela kostade 28 745 kronor. Inträdesavgiften var 1 krona (50 öre för barn), men enligt kassaboken fick man in knappt 2 500 kronor på dörren trots att antalet utställningsbesökare räknades till 7 189. Lika mycket fick man in från lotteri- och kaffeförsäljning, medan annonseringar i programmet inbringade 7 606 kr. När alla poster var sammanräknade gjorde Föreningsexpo en förlust på endast 18 kronor.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.

Pumpar och åter pumpar

2024-01-192024-01-19 av admin

Så här år drömmer sig väl många mölndälingar iväg till Tomtens verkstad, men vem behöver Nordpolen när vi har Krokslätt?!

AB Pumpindustri

År 1918 startade handelshuset Ekman & C:o tillverkning av pumpar vid grundandet av företaget AB Pumpindustri. Det första året fanns man i en källare på Kungsholmen, men redan 1919 0kom man till Krokslätt i Mölndal. Efter en ganska trög start fick företaget ordentlig luft under vingarna i slutet av 1930-talet. Företaget kom därefter att förse en mängd olika verksamheter med såväl hand- som motorpumpar. Bland kunderna fanns såväl SOAB som otaliga brandkårer. Företaget ändrade namn till Scanpump AB hösten 1979. Därefter blev man en del av ABS Pump i början av 2000-talet. I samband med detta flyttades själva produktionen till Vadstena. Vid tiden för bilden, var man dock fortfarande AB Pumpindustri (API) och det ni ser är Gamla Verkstaden i september 1946. Den fanns i den gamla fabriken som sedan kom att kompletteras med en ny fabrik som stod färdig år 1949. Känner ni igen någon i arbetsstyrkan så tar vi gärna emot den informationen.

Ni når oss då på foreningsarkivet(a)molndal.se eller tf. 031-27 25 59.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

Mölndals Sportklubb eller Mölndals Sportklubb?

2024-08-132023-11-10 av admin

(I Mölndals Posten var rubriken ”Mölndals Sportklubb gånger 2?”)

Det är ju inte helt ovanligt att olika föreningar antar samma namn. Detta kan vara förvirrande för såväl arkiven som för den intresserade allmänheten. Ett sådant exempel är Mölndals Sportklubb. Två klubbar, ett namn.

Den första Mölndals Sportklubb

Den första föreningen med namnet Mölndals Sportklubb grundades 28/8 1932 på Augustas Café vid Mölndals Bro. Initiativtagarna var Nils Jansson, Matteus Olsson och Fritz Jakobsson. Det finns väldigt lite bevararat om denna förening, men jag vet att man ägnade sig åt orientering, friidrott, bandy, korgboll och handboll. Det mesta tyder på att föreningen avvecklades kring år 1956. Enligt en källa uppgick föreningen, eller åtminstone dess medlemmar, i Mölndals AIK som bildades samma år. Denna uppgift är dock obekräftad, men vi tar gärna emot mer information.

Lagfoto (antagligen från sommarfesten) 1957 Från. Vänster: Viktor Minfors, Paavo Miinonen, Väinö Pukonen, Pentii Pitkäniemi, Reineo Kakko, Eino Paakonen, Valdur Linkruus, Viktor Jakdal, Alarivi Vas Nedre. Fr. v. Reino Korkkinen, Kalervo Hippeläinu, Kaljo Linkruus, Niilo Jaarinen och Armas Paakkonen

Den andra Mölndals Sportklubb – med rötter i Ingermanland

Denna förening har en helt annorlunda bakgrund. Dess ursprung fanns i Ingermanland, numera Leningrad Oblast. Det ligger nedanför Karelska halvön i Ryssland. Området befolkades först av två finskspråkiga grupper (voter och ingrer). Ingermanland har oftast styrts från ryska statsbildningar, som i flera omgångar deporterat den finspråkiga befolkningen till andra delar av riket. 1617-1721 var Ingermanland en del av Stormaktssverige och då kompletterades den finskspråkiga befolkningen med folk från angränsande län i Finland. Dessa benämns som ingermanlandsfinnar. Ryssarna återkom dock och fortsatte processen med göra området mer ryskt. På 1930-talet deporterades 60 000 ingermanländare till Sibirien och Kazakstan. Det hela kulminerade under det s.k. ”Fortsättningskriget” mellan Finland och Ryssland 1942-43. Då tömdes Ingermanland på sin finskspråkiga befolkning. 63 000 personer togs emot av Finland. Efter krigets slut ”valde” större delen av ingermanländarna, att återvända till Sovjetunionen.8 000 stannade dock i Finland och av dessa flydde 4 500 vidare till Sverige. De som kom tillhörde gruppen ingermanlandsfinnar.

Idrott som kulturgemenskap

Så anlände man alltså till Sverige. Vissa av flyktingarna valde att flytta vidare, men de som stannade i Sverige fick inte lov att bosätta sig i någon av landets tre största städer. Värt att notera är att gruppen utgjorde en diplomatisk belastning för den svenska staten, som försökte balansera sitt humanitära ansvar mot Sovjetunionens önskemål om att få hem sina medborgare. Många hamnade industriorter i Västsverige där man fick jobb inom bland annat textilindustrin. Mölnlycke och Mölndal blev två av de orter som man kom att flytta till. I Mölnlycke anvisade Mölnlycke Väfveri AB ett antal flerfamiljhus åt sin nya personal och det var på dessa gårdsplaner som ungdomarna började spela fotboll. I början var det spontanmatcher, men de drog till sig ingermanländare från Mölnlycke och Mölndal. Det blev ett tillfälle att umgås och att tala sitt språk. Efter några år under olika namn valde man tillslut att bilda Mölnlycke Sportklubb 2/11 1954. Föreningen bestod ursprungligen enbart av ingermanländarna (från Mölnlycke och Mölndal), men snart anslöt även några estländare. Sportklubben var, från start, lika mycket en kulturförening som en idrottsförening. MSK var tidigt ett av naven i det ingermanländska kulturlivet i Göteborgsregionen.

Mölndal

Från 1948 började ingermanländarna i Sverige att anordna sommarfester. 1956 var man i Mölndal och då och där bildades Sveriges Ingermanländska Riksförbund. I samband med festerna anordnades även fotbollsturneringar. På bilden ser ni MSK:s lag som vann turneringen i Borås 1957. 1963 flyttade klubben till Mölndal. En bidragande orsak var att flera av ledarna bodde där, men framförallt att klubben ville ha tillgång till bättre planer. Den nya hemmaplanen blev Frejaplan. I Mölndal hade man för övrigt en god vän i form av Alf Skylberg som figurerade i min föregående artikel. Mölndals stad såg helst att man bytte namn och Mölnlycke Sportklubb antog i stället namnet Mölndals Sportklubb. Mölnlycke Väfveri AB bedrev ju verksamhet i Krokslätt och här fick MSK disponera lokalen ”Oskarborg” gratis. Här fanns man 1964-1966. Därefter flyttade klubben till ett litet pentry på Frälsegårdsgatan 7. Här kunde man med lite god vilja hålla styrelsemöte, förvara material och några priser. När nya Krokslättsvallen stod färdig 1972 började man att hyra in sig i Krokslätts FF:s nya klubbhus. Under dessa år startades även en dragkampssektion som kom att bli en framträdande del av verksamheten. Föreningen genomgick också andra förändringar. Man värvade in ingermanlänningar från varvsindustrin i Göteborg där man även hämtade skottar och irländare. Det började även dyka upp finländare och svenskar i lagen. I mitten av 1970-talet började vissa av ingermanländarna att bli oroliga för vad som skulle ske med det egna kulturlivet i Göteborgsregionen. Man valde då att bilda Göteborgstraktens ingermanländska förening 28/3 1976.

Slutet

1978 var sista året som Mölndals Sportklubb ställde upp i seriespel i eget namn. Från 1979 var man Sörgården-Mölndals SK; detta efter en sammanslagning med Sörgårdens SK. Mölndals SK:s namn fanns kvar till år 1985. Från 1986 hette föreningen Bifrost-Sörgården och namnet Mölndals Sportklubb är därmed åter ledigt. Kommer vi att få se en tredje förening med detta namn? Det står skrivet i stjärnorna…

Solängens BK – Damfotboll ur ett Mölndalsperspektiv

2024-05-022023-11-01 av admin

Mölndal, Kållered och Lindome har varit och är genuina idrottsbygder. En av dessa idrotter är fotboll. Jag tänkte i denna artikel att försöka teckna bilden av damfotbollens framväxt i Mölndal. Jag skall göra detta utan att fokusera på Jitex BK, men jag återkommer gärna till denna klubb vid ett senare tillfälle.

De första stegen – IFK Mölndal

De första stegen mot etablerandet av damfotboll togs 17/9 1933 på Pensionat Mölndalsbro. Där och då beslutade nämligen IFK Mölndal att bilda en damsektion. Tanken var att sektionen skulle spela fotboll på sommaren och ägna sig åt gymnastik på vintern. Nu verkar det hela dock ha runnit ut i sanden och vi saknar tyvärr dokumentation om vad som hände därefter, men det visar ändå att ambitionen fanns.

Solängens BK tar upp bollen

Solängens BK grundades 18/6 1950. En av de mest divande var Alf Skylberg (1923-1904). Alf har ett personarkiv hos oss på Föreningsarkivet och var en viktig pionjär inom Mölndals och Göteborgsfotbollen. I sin kombinerade självbiografi ”Med bollen genom livet – Minnen och reflektioner av Alf Skylberg” (2000), beskriver han bakgrunden till att klubben valde att starta ett damlag säsongen 1966/67:

”På flera platser ute i distriktet i bl. a. Kungälv och ute i Gamlestaden hade man så smått börjat att intressera flickorna för bollspelet och det här fröet hade börjat att ge frukt. I Mölndal fanns inte någon klubb, som uppmärksammat den här företeelsen. Så inom Solängen såg vi chansen och hoppade på tåget- Det här var ju ett litet annorlunda grepp och vi insåg att det behövdes flickor i ledningen för experimentet. Det var ju helt och fullt sådant. Det har ju alltid varit så, att när det behövdes hjälp av olika slag så har Solängen alltid kunnat vända sig till familjen Erik ”Pytt”Johansson och där fanns dotter Viveca, som omedelbart ställde sig till förfogande. Vi drog igång en annonskampanj och fick en respons vi aldrig kunnat drömma om, Anmärkningsvärt var att merparten av de intresserade flickorna låg i de övre åldersgrupperna en stor del var gifta och hade familj och detta faktum var i allra högsta grad anmärkningsvärt. Det rådde en härlig entusiasm och det hela verkade synnerligen lovande.

Det fanns ju ett brett spektrum att röra sig på. När jag nu påstår att vi var först i Mölndal med damfotbollen invänder väl någon att Jitex var med. Men så var inte fallet, den klubben hade inte bildats. Den klubb som sedermera skulle ge vår stad så mycket ära och berömmelse, spelade fotboll under namnet IK Heim. Med andra ord var det handbollstjejerna i denna Göteborgsklubb som idkade fotboll. Då fanns Berit Andell och maken Stig i ledningen och som dessa var mölndalsbor kom Jitex senare att registreras som mölndalsklubb. Alltså var Solängen först och en av våra första matcher spelades just mot IK Heim på Kvarnbyvallen och våra oprövade flickor fick tömma nederlagets bittra kalk med hela 8-0. All vår början bliver svår heter det ju och det var alltför sant vid detta tillfälle. Det blev så småningom bättre och vi fick så småningom möjligheten att spela i Göteborgs-korpen och det var naturligtvis en bra skola. Visserligen bara sjumannalag, men att ha två sådana i aktion tyckte vi var ett lyckat resultat. Ett av lagen lyckades t.o.m. taga andraplatsen i serien. Det förde med sig en våldsam opposition inom korpen, som menade att vi var specialklubb som inte hade någon som helst rätt att deltaga. I viss mån hade man naturligtvis rätt, men man hade dock tillstyrkt vårt deltagande och därmed var väl saken klar, tyckte vi. Men fortsättningsvis skulle vi inte få vara med. Vi hävdade att det inte fanns några andra möjligheter till ordnat seriespel, men fan ingen förståelse för dessa synpunkter. Jag hade tagit upp problemet inom Göteborgs Fotbollförbund,

men där ställde man sig helt kallsinnig till förslaget och betraktade det hela som ett utslag av spex, med övergående natur. Den här inställningen var det nära att man kunde få ha ångrat. Damfotbollklubbarna samlades på Idrottskaféet vid Heden (1970 förf. anmärkning) och där bildades Göteborgs Damfotbollallians och jag fick förtroendet som ordförande i denna pionjärsamling. Vi såg detta som enda utväg att kunna bli etablerade och att kunna påverka förbundet.”

Fortsättningen – Seriespel

Pionjärerna stötte på många motgångar i form. Planer och domare var nästan omöjliga att få fram. Matcherna spelades nästan undantagslöst på söndagseftermiddagarna i Kungälv eller Landvetter. Man fick igång en distriktsserie år 1970 som spelades som enkelserie. Planer fanns på Öckerö, Kungälv och Bällskärsvallen i Tuve. Lagen som deltog i serien var: IF IFO; IK Götadal, Öckerö IF, Nylöse AIS, Kongahälla Sport, IK Heim, Tuve IF, Solängens BK och mölndalsklubben BK Randi som egentligen var en handbollsklubb. Överlägsna segrare blev IK Heim (var fotbollsdamer kom att bryta sig och bilda Jitex BK 25/1 1970).

Fortsättningen – Ointresse och klubbyte

Alla i Solängen var inte lika intresserade. Det klagades på att tjejerna tog plan- och träningstider och att satsningen tog medel från den övriga verksamheten. Det slutade med att man lade ner damlaget. Spelarna flyttade då över till Krokslätts FF som startat upp ett damlag. Krokslätts FF:s damlag kan ni se på den bifogade bilden från 1969. Krokslätts FF:s damlag gick in i seriespelet år 1972.

När RIA kom till Mölndal

2023-10-192023-10-19 av admin

DKSN och RIA?

RIA-arbetet är inriktat på hela människan och hela hennes livssituation. Att utifrån en kristen grundsyn försöka peka på lösningar av enskilda människors problem. RIA tror på alla människors lika värde och rätten till ett värdigt liv.

RIA har en lång historia och deras första arbetsområde var inom opinionsbildning i nykterhetsfrågan och verksamheten som startade redan 1920. Då under namnet Riksutskottet för De Kristnas Förbudsrörelse, som 1931 bytte inriktning och namn till De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse (DKSN). Under 1950-talet utvecklades ett arbete tillsammans med kyrkorna för rådgivning i alkoholfrågor vid Ria-byråer. RIA står för ”Rådgivning I Alkoholfrågor”.

Föreningen arbetar stärkande för och tillsammans med människor som lever i en utsatt livssituation och verkar för att minska utanförskapet samt ge människor möjlighet till förändring. RIAs öppna verksamhet vänder sig till människor som på grund av missbruk, hemlöshet, kriminalitet eller brist på fungerande nätverk befinner sig i socialt utsatt livssituation.

I Mölndal

RIA verksamheten i Mölndal startade 1973. Arbetet leddes då utav föreståndarparet Anna-Lisa och Gösta Arvedsson som var engagerade i Frälsningsarmén. Vi skall nu göra ett nedslag i verksamheten i Mölndal på 1970 och 1980-talen. Man bedrev bland annat värmstugeverksamhet, gemensamhetsträffar och uppsökande verksamhet. RIA anordnade servering där det bjöds på kaffe eller buljong varje dag till en frivillig kostnad. Andra aktiviteter som RIA hade var bordtennis, korpfotboll och sångstunder.

Föreståndare Anna-Lisa Arvedson kokar kaffe

Andra exempel på föreningens verksamhet var ett projekt som pågick under 1980-talet. Avsikten var att anställa en person på halvtid under 6 månader. Bakgrunden till detta projekt var att föreningen menade att det i kommunen fanns människor som inte vände sig till Socialkontoret för ekonomiska svårigheter eller begynnande missbruk. Syftet var att med utgångspunkt i församlingarna i Mölndal frigöra resurser i form av engagerade människor. Stödet skulle bestå av ett personligt engagemang för den enskilda människan eller familjen, ekonomisk rådgivning, kontakt med bankfolk, social samvaro och att förmedla kontakter med olika sociala myndigheter.

På tisdagar och torsdagskvällarna var det ”Öppet hus verksamhet” på Nygatan 15.

På bilden från väsnster: okänd man, Maria

Föreståndare har informerat om RIA-arbetet samt om alkohol och narkotikafrågor för ungdomar och äldre, samt att de deltog deltagit i gudstjänster.

Karl Bjernestad Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Röda korset i Mölndal

2024-05-062023-09-21 av admin

2020 samlade Föreningsarkivet in information från föreningar om hur de påverkades och anpassade sig till den rådande pandemin. I denna artikel, som publicerades först i Mölndals-Posten 2020-07-02, skall vi undersöka hur mölndälingarna hanterat tidigare utbrott av pandemier och epidemier. Vi tar en titt i Röda Korsets arkiv…

Röda Korset kom till Mölndal den 2:a april 1916, då en grupp kvinnor bildade Fässbergskretsen av Svenska Röda Korset. I början ansåg vissa att föreningen var krigshetsare och deras affischer revs ner. Opinionen vände, man kämpade på och kretsen växte snabbt. Medlemmarna sydde kläder till krigsmaktens förråd och till krigsbarn som bodde hos familjer i Fässbergs kommun.

Mölndals epidemisjukhus som invigdes 1925. Fotograf: Knut Kjellman. Bilden tillhör Mölndals hembygdsföreningens bildarkiv.

Efter första världskriget spreds en influensapandemi, den så kallades Spanska sjukan, i Europa. ”Spanskan” försvårade Röda Korsets arbete, men samtidigt blev det också mer angeläget. Kommunen hade ett epidemisjukhus i Bosgården (nära där Mölndals sjukhus ligger nu). Röda Korset sydde upp, lånade och köpte in sjukvårdsmaterial till sociala inrättningar, inklusive kommunens sjukvård.

1921 planerade föreningen en stor fest för att samla in pengar till inköp av sängar, men denna ställdes in på läkares inrådan. Orsaken var epidemin. Däremot arrangerade man små föredrag och musik- eller kaffefester. Även den planerade festen år 1922 ställdes in. Nu var orsaken den ekonomiska depressionen. Detta var också året Mölndal blev stad och föreningen tog namnet Mölndalskretsen av Svenska Röda Korset.

Snart kom en ny epidemi till trakten. Tuberkulos härjade i Mölndal år 1924 och dispensärsköterskorna lånade sängkläder och dylikt från Rödakorskretsen till de hårdast drabbade. Epideminämnden, som drevs av landstinget, invigde ett epidemisjukhus med 74 sängar år 1925 – även detta i Bosgården.

Föreningens största utmaning var dock mer långsiktig. Man ville starta ett förlossningshem för Mölndalsbor. Medicinalstyrelsen sa att det var inte Röda Korsets uppgift och landstinget meddelade att de varken hade planer eller pengar. Stadens politiker var däremot stödjande och ställde en gammal herrgård nära epidemisjukhuset till förfogande. Hemmet öppnades i februari 1926.

1935 bildades Ungdomens Röda Kors i Mölndal med fokus på sjukvårdsutbildning för ungdomar. Mölndals Rödakorskår, med inriktning på fysisk aktivitet, startades 1943.

Andra världskriget innebar nya utmaningar. Under 1940-talet finner vi spår efter aktiviteter av andra föreningar, som Rädda Barnen och Svenska Godtemplar Ungdom (numera Junis) i Mölndal, för att kämpa mot tuberkulos.

Efter kriget fick flyktingar från koncentrationsläger sjukvård med hjälp av Röda Korset i Kvarnbyskolan i Mölndal.

1950 härjade polio (så kallad barnförlamning) i många länder och Rödakorskretsen skickade pengar till Europahjälpen för drabbade barn.

Alla de tre Röda korsföreningarna i Mölndal slogs samman 4 mars 1964 vid bildandet av Mölndals Rödakorsförening.

Epidemisjukhuset revs 1993 och marken är nu en parkeringsplats till Mölndals sjukhus. Förlossningshemmet togs över av landstinget och var kvar som Mölndals BB till 2017 då förlossningsvården flyttades till Östra Sjukhuset i Göteborg.

Röda Korset i Mölndal är fortfarande en aktiv förening, men deras mötesplats och secondhandbutik i Åby var stängd när artikeln skrevs på grund av coronaviruset.

RUTA: Minneskapsel om coronaviruset

Hur har din förening drabbats av covid-19? Skicka gärna dina reflektioner till Föreningsarkivets minneskapsel som ska förvaras för framtida forskare.

Några frågor som intresserar oss är:

Har coronapandemin påverkat era medlemmar inklusive styrelsemedlemmar – deras engagemang i organisationen, deras möjlighet att delta eller medverka?
Hur har det påverkat verksamheten: hur och vilka aktiviteter som ordnas och genomförs nu?
Är er uppfattning att den nuvarande coronapandemin kommer att påverka er organisation på sikt? Hur?

Skicka era svar till: Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland, Kvarnbygatan 12, 431 34 Mölndal, eller till foreningsarkivet@molndal.se.

Efterlyst: Okända kvinnorna Balltorps Missionsförsamling

2023-05-262023-05-26 av admin

Balltorps Missionsförsamling

1879 bildades Balltorps Missionsförening, men innan detta skedde fanns det en förhistoria.

Den första verksamheten i Balltorp skedde i Jakob Vilhelm Olssons hem. På hösten 1873 hölls två á tre möten hos Olsson då Erik Johansson från Kållered var predikant. 1874 hölls ytterligare möten. Julottan1874 höll P Lundén sin första predikan i Fässbergs gamla kyrka. Senare predikade han ofta i Mölndal och Balltorp.

En lokal för predikan hyrdes av hemmansägare Gustav Zackrison. Alltefter åhörarskaran ökade vaknade en tanke att bygga ett missionshus. Mest drivande var Sven Carlsson från Riskulla. Vintern 1878 bildades en byggnadskommitté. Jacob Vilhelm Olsson och hans fru Johanna Olsson upplät den tomt som missionshuset fortfarande står på. Ett arrendekontrakt på 49 år ordnades. Mot slutet av maj 1879 var bygget klart. Invigningen skedde på Kristi himmelsfärd 1879-05-22. Huset byggdes till och renoverades 1924. Tillbyggnaden ritades av ingenjören V Berglund från Mölndals stadsbyggnadskontor och invigdes 1924-08-24. Huset moderniserades både invändigt och utvändigt och ett kök adderades som även användes som liten sal vi enskilda mindre samlingar. Fram till 1890-talets början växlade medlemsantalet mellan 20 och 15 medlemmar. 1892 startade en kraftig väckelse och medlemsantalet steg till 41.

Balltorps Missionsförsamlings söndagsskoleverksamhet började 1883 med Johan Gustav Carlsson och Emma Magnusson som lärare. År 1895 startade söndagsskola i Eklanda och Fässbergs byar.

Balltorps missionsförsamling hade även en juniorförening mellan åren 1905-1915 men upphörde på grund av medlemsbrist. 1926 återupptogs juniorverksamheten med stöd av Mölndals missionsförsamling. Tomten som missionshuset stod på överläts efter ett bytesavtal till Mölndals kommun 1987. Fastigheten som missionshuset stod på fick beteckningen Balltorp 1:52. Detta skedde i samband med bouppteckningen efter Märta Andersson boende i Balltorps Östergård som avled 1989. Balltorps Missionsförsamling hade vid tillfället ett arrendekontrakt som sträckte sig ända till 2022.

_{Personer i bilden: 1. Karin Andersson (född 29/5 1922). Född och uppväxt på Balltorp Östergården 2. Där kom hon att leva hela sitt liv. Sin syster Märta Andersson bodde på Balltorp Östergården 7. 3. Augusta Kristofferson (född 3/9 1892,på Balltorp Kongsegård 4). Bodde hos sin syster Rut på Östergården 2 innan hon flyttade till Taljegården 3 år 1948. 5. Elsa Andersson (född 8/9 1891 i Lundby): Uppväxt i Vommedal. 6. Ellen Karolina Johansson (född 12/2 1891 i, Fässberg). Hemmansägare bodde på Balltorp Östergården 4. Kusin med nr 3. När hennes bror Fritz avled 1955 tog hon och systern Klara över gården som de brukade tillsammans. 8. Villy Carlsson (född 9/9 19?4) Uppväxt på Balltorp Pålsegården 6. Gift 1942 och hette därefter Camitz. Dotter till Gottfrid Carlsson som drev Söndagsskolan i 60 år. Mamman hette Amanda. 13. Naemi Johansson (född Sand 21/11 1887 i Örgryte). Gift och boende i Bunketop. Bistod Gottfrid i Söndagsskolan. 17. Astrid Carlsson (född 30/3 1914 i Fässberg). Syster till nr 8. 18. Troligen från Taljegården. Nummer 2, 4, 7, 9, 10, 11, 12, 14, 15, 16, 18 och 19 är fortfarande okända. Kontakta gärna Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland med kompletterande information.}

1990 skänktes missionshuset som stod på ofri grund på fastigheten Balltorp 1:52 till Västkustens distrikt av de Handikappades Missionsförening År 1990 valde Balltorps Missionsförsamling att gå in i Bifrostkyrkan. I arkivet efter Balltorps Missionsförsamling ingår ett antal bilder där det saknades information. Vi fick information om bilden ovan från Informanter: Gösta Andersson (bror med Karin och Märta), Leif Andersson (Göstas son), Staffan Bjerrhede, Lennart Lexér och Carl-Olof Nilsson. Namnen kan ni se på bildtexten ovan.

Fotot är med största sannolikhet tagen på 1940-talet i en tillbyggnad till missionshuset som uppfördes år 1924. Missionshuset låg på en fastighet som tillhörde Balltorps Östergården 7. Fastigheten överläts aldrig till kommunen, däremot bildades den om och den del där Missionshuset låg såldes. Den andra delen såldes till en bror till Karin (nummer 1 i bilden) och han äger den fortfarande.

Karl Bjernestad, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Efterlystartikel Gruppfoto Balltorps Missionsförsamling Mölndals-Posten

2024-05-062023-05-24 av admin

Motiv: Gruppfoto Balltorps Missionsförsamlings arkiv.

När: Runt 1940.

Rubrik: ”Efterlyst”

Övrig information: Fotot är med största sannolikhet tagen i en tillbyggnad till missionshuset som uppfördes år 1924. Missionshuset låg på en fastighet som tillhörde Balltorps Östergården 7. Fastigheten överläts aldrig till kommunen, däremot bildades den om och den del där Missionshuset låg såldes. Den andra delen såldes till en bror till Karin (nummer 1 i bilden) och han äger den fortfarande.

Informanter: Gösta Andersson (bror med Karin och Märta), Leif Andersson (Göstas son), Staffan Bjerrhede, Lennart Lexér och Carl-Olof Nilsson.

Text: Jonas Andersson

SOAB – Berättelsen om MAF – eller den gröna byggnaden

2023-05-022023-03-06 av Jonas_Andersson

I Mölndals-Posten 2022-06-09 berättade jag om den dynamiska direktören Hilding Helmersson som ledde SOAB i Mölndal under åren 1939 – 1959. Jag tänkte nu berätta en spännande historia från den tiden, en historia som få utanför företaget har hört talas om.

PAS

På 1940-talet verkade en mycket begåvad forskare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset vid namn Jörgen Lehman (1898–1989). Han forskade bland på att ta fram läkemedel mot två av tidens folksjukdomar, nämligen trombos (blodpropp) och tuberkulos. Han lyckades bidra till att få fram effektiva läkemedel mot båda sjukdomarna, men vi skall här koncentrera oss på PAS som var ett läkemedel mot tuberkulos.

PAS var en förkortning för para-amino-salicylsyra och var ett läkemedel som han arbetade fram tillsammans med läkedelsföretaget AB Ferrosan. Det läkemedlet gjorde, lite förenklat, var att det hämmade den bakterien bakom sjukdomen. Samarbetet mellan Lehman och AB Ferrosan inleddes år 1943 och efter några år av lyckade resultat var man mogna för att växla upp till industriell tillverkning.

Ett problem var att läkemedlet var väldigt dyrt att framställa. Kostnaden för ett kg låg på 100 – 125 kronor och då det krävdes stora doser, blev det mycket kostsamt. Vid 40-talets slut hade allmänheten börjat få upp ögonen för läkemedlets potential och det skrevs upprörda artiklar och det lades en interpellation i Riksdagen rörande det höga priset. Hur skulle man gå vidare?

Vi hör av oss till Hilding

Under resans gång hade AB Ferrosan vänt sig SOAB och dess VD Helmersson, då de visste att man tillverkade en av komponenterna till PAS (FSA som nämndes i föregående artikel). Helmersson hade tackar ja omedelbart och så här skriver han själv:

”Det var lättvibrerbara strängar som man berörde, då de vände sig till mig. Min far dog nämligen i tuberkulos efter 6 års sjukdom 1903 och min brorsdotter hade avlidit i tuberkulös hjärnhinneinflammation … Vid vår första skärmbildsundersökning visade det sig att en ung laborant, som blivit intagen vid Chalmers Tekniska Högskola, led av ”galopperande lungsot” och dog inom ett halvt år, trots sanatorievård”

I augusti 1948 vände man sig till Helmersson igen. Teamet hade upptäck att man kunde använda meta aminofenol (MAF) i stället och att detta kunde göra läkemedlet betydligt billigare. Skulle SOAB kunna klara av att tillverka detta i större kvantiteter? Helmersson tog med sig frågan till sitt team på SOAB och i oktober 1948 kunde man lämna en offert. Den 5 november lade AB Ferrosan en order på 40 ton MAF.

Rivstart

Det var ju en sak att tacka ja, men nu återstod ju resten. Laboratoriearbetet accelererades och parallellt med detta började man att rita på en anläggning, för nej någon sådan hade man ännu inte.

Ritningsarbetet för anläggning påbörjades i februari 1949, men redan under senhösten 1948 hade man, utan att söka tillstånd, uppfört en sockel och en stödmur för den nya byggnaden, byggnad 46, eller MAF som den fick heta till vardags. Så snart tjälen gick ur jorden började man gjuta fundament för balkkonstruktionerna och maskiner.

Under april – juni uppfördes byggnadens skelett och i dessa monterades maskinerna upp. En besökande direktör fällde följande kommentar: ”Hålla Ni på med rivningsarbete? och det tedde sig nog märkligt att uppföra en byggnad inifrån och utåt.

Leverans och en liten detalj

Den 9/9 1949 kunde man göra sin första leverans och man hade därmed genomfört forskning, planering och montering på ett år! Helmersson blev inbjuden till statssekreterare Folke Thunborg (1909–1957) på Inrikesdepartementet där han fick redogöra för sitt arbete och förklarade att så snart AB Ferrosan fick produkten skulle priset på PAS att kunna sänkas drastiskt.

Det återstod dock en stor detalj. SOAB hade nu lagt in en ansökan om bygglov, men man hade fortfarande inte fått detta. Tiden gick och en höstdag telegraferade Helmersson till inrikesminister, Eije Mossberg (1908–1997). Budskapet var tydligt. Om SOAB inte fick sitt tillstånd skulle man bli tvungen att avbryta all tillverkning vid första risk för frost. Tre timmar senare kom ett telegram från Arbetsmarknadsstyrelsen som lämnade sitt godkännande. Under november-december var alla vägarna uppförda och taket var lagt.

Till slut

I början av 1950-talet hade det kommit in ytterligare två läkemedel på marknaden och efterfrågan på MAF avtog något. Dessutom började SOAB även känna av konkurrensen från bland annat Italien. SOAB använde järnskrot vid nitreringen (en kemisk reaktion) och man var rädda att detta skulle skada gummimattan i reaktionskärlet. Därför köpte man järnsvamp från Höganäs AB, men företaget gick inte med på att reducera priset på svampen när man befann sig i ett kritiskt läge. Detta var en av orsakerna till att man lade ned tillverkningen av MAF och tillverkningen av PAS flyttade över från Sverige till Danmark.

I mars 1952 upprättade man bokslut över verksamheten. Produktionen (1949–1951) gav en nettovinst på 267 217,97 kronor och anläggningskostnaderna för samma tid, 695 056,55 kronor var vid denna tidpunkt bortamorterat till sista öret. Det viktigaste var ju naturligtvis alla människor som blivit hjälpta av PAS.

Byggnaden fanns dock kvar och den användes till lager, laboratorier och verkstäder. 1977/78 kläddes den i grön plåt (mindre uppskattat av många anställda). Idag är den ju, som resten av fabriken norr om Kvarnbygatan, riven, men det är en annan historia. Läsarna får glädja sig åt att det finns bevarat arkivmaterial som berättar denna historia, för utan källor, blir vår historieskrivning till en visklek ….

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

Svar på Mölndals Handbollsklubb efterlystbild i Mölndals Posten

2016-02-082015-11-17 av admin

Den 29:e oktober publicerade Mölndals-Posten två fotografier från Mölndals Handbollsklubb. Här kommer en sammanfattning av den information som vi har fått från vår kunniga informanter vilken också har publicerats i Mölndals-Posten.

Fotografiet är troligen taget i samband med det att Mölndals Handbollsklubb vann sin serie 1948. Vilket då innebär att det rör sig om säsongen 1947/1948. På bilden ser vi följande personer:

Percy Svantesson. Utespelare, men på denna bild i civila kläder.
Ingvar ”Kleva” Rydenfors Vänsterskytt. Senare berömd optiker i Mölndal.
Ture Davidsson. Spelade i försvaret.
Bengt ”Bassen” Andreasson (1926-2005). Känd för sina hårda skott.
Åke Romlin. Ytter.
Gunnar Persson
Roy Nilsson. Lagledare för handbollslagen, men även för korgbollssatsningen på 1950-talet.
Henry Johansson. Domare från Göteborg. Spelade inte i laget, men var en lojal supporter. Blev senare tränare i laget.
Stig Lidhag
Bengt Simson. Försvar. Bror med nr 12.
Ture Johansson. Målvakt. Fadern hade åkeri i Krokslätt.
Arne Simson. Försvar. Mångårig ordförande i föreningen. Far till journalisten Thomas Simson.
Göte Tranberg.

Göte Tranberg gav mig en liten tidsbild från dessa år. Klubben hade ingen egen träningsanläggning så de fick åka in till Svenska Mässan i Göteborg. Eftersom de var en mölndalsklubb fick de den sämsta tiden, det vill säga 23-24. För att ta sig till träningen fick de ta spårvagnen till Getebergsäng. Därifrån fick de promenera till Korsvägen. Efter träningarna blev det sedan bråttom att hinna med sista vagnen hem- Alternativet var en promenad i rådande väderlek.

Informanter: Anders Andreasson (son till nr 4), Eddie Odmyr, Thore Kristoffersson, Sven-Åke Larsson, Göte Tranberg, Tore Enemyr, Owe Brockmar och Annika Rydenfors-Savklint (dotter till nr 2)

Jonas Andersson, Föreningsarkivet