Under 2025 har Svenska Arkivförbundet arbetat för att förenkla hanteringen av GDPR vad gäller enskilda arkiv. Nu har de lanserat en praktisk handledning, användbara avtalsmallar och en kunskapsportal på arkivforbundet.se som stöd i det dagliga arbetet.
Hej! Föreningsarkivet lite semesterledighet Nu tar Föreningsarkivet lite semesterledighet och stänger vår expedition. Vi har stängt v. 28 – v.32 och är återigen på kontoret 11/8.
Arkivhälsningar! Föreningsarkivet
Riksantikvarieämbetet beslutade igår att fördela 150 tkr i Bidrag till kulturarvsarbete till Föreningsarkivet i Sydvästra Götalands Papyrusprojektet för år 2025. Vi sökte 250 tkr. Det är en rejäl bedrift att ha fått loss medel från Näringslivsarkivets stödfond (86 000 2024, 150 000 2025, Stiftelsen Riksarkivarien Ingvar Anderssons fond (100 000 2024, 100 000 2025) och Riksarkivarieämbetet för kulturarvsarbete (200 000 kronor 2024 och 150 000 kronor 2025) två år i rad. Det bekräftar att arkivmaterialet är av stort nationellt intresse och en riksangelägenhet.
Jag heter Miriam Munch och jag praoar på föreningsarkivet i sydvästra Götaland. Jag fick i uppgift att kolla igenom material om Mölndals KFUK-KFUM:s scoutkår och skriva om vad jag tycker var mest intressant och lite om kåren.
På 60-taler så var kåren uppdelad i KFUM som var killarna och KFUK som var flickorna men dom bestämde sig för att gå ihop på ett förbundsmöte och blev Mölndals KFUK-KFUM:s scoutkår. Detta gjorde att kåren började växa och år 1963 hade kåren 522 medlemmar och 56 patruller. Den blev Sveriges största scoutkår och var det även under 1970-talet.
Det fanns en tidning som hette Scoutknuten som kom ut till alla medlemmar i kåren. Den kom 2 gånger varje termin och innehöll en aktuell rapport, insändare från scouter, information om tävlingar och intervjuer av scouter eller ledare. Ibland finns det fakta om något som hänt eller om en speciell dag som involverar kåren eller scouterna. Om någon medlem i kåren gifte sig, förlovade sig eller fick ett barn så kunde det också stå i Scoutknuten. I början av en termin så kom det också ett informationsblad där man kunde få reda på lite information om kommande saker som läger eller marknader o.s.v.
Men det fanns också en liten serie som hette Herman Hedning som var på baksidan av tidningen, Walles Frågelåda där medlemmar kunde skicka in frågor och få svar, pyssel, recept, lek tips och klur som korsord och chiffer. I tidningen så fanns det något för alla åldrar och avdelning och det kunde också komma upp bilder lite här och var i tidningen. Det, enligt mig, gör den mycket mer trevlig att läsa och gör den rätt underhållande.
Som jag nämnt innan så fanns det i tidningen en del som hette Aktuella rapport, förkortas AR. Den är som ett nyhetsblad och innehåller nyheter och händelser inom kåren, men också information om kåren, marknader, läger, tävlingar, anmälningar, påminnelser om olika saker och möjligheter. Ibland kunde bilder, insändare och historier kan komma med, fast det är sällan. Den kom 6-7 st varje år med ungefär 1 månads mellanrum och det kunde komma extranummer.
Jag tycker dock det är lite konstigt för Scoutknuten kom 2 gånger varje termin vilket blir 4 gånger varje år och innehöll Aktuella rapporten. Men Aktuella rapporten kom 6-7 gånger varje år och med extranummer av den så blev det ännu mer. Det jag misstänker är att kåren skickade ut små tidningar med bara Aktuella rapporten för jag har ett sådant exemplar, men jag är inte 100% säker.
En annan sak som jag tycker om är själva konceptet. Att skicka ut en tidning eller en sorts rapport några gånger varje termin är rätt smart för då får man en överblick över vad som hänt, kommer hända, om det är en tävling som man kan anmäla sig till o.s.v. Det kan ju ha varit så att någon missat ett möte med scouterna och inte får den informationen. Jag säger inte att det behöver vara en fysisk tidning eller ens en tidning över huvud taget, men typ ett meddelande som man får varje månad med information.
Om ni har någon information om personerna på bilden så hade det uppskattats om ni kunde skicka det till föreningsarkivet.
Vid årsmötet för Riksarkivarie Ingvar Anderssons fond den 8 april 2025 beviljades Papyrusprojektet 100 000 kronor. Bidraget ska användas för sanering av mögelskadat arkivmaterial. Detta är andra året som Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland har beviljats medel från denna fond. Pengarna blir ytterligare ett viktigt tillskott för slutförandet av projektet med att rädda arkivhandlingarna från AB Papyrus med flera arkiv.
Arkivens dag firas i år lördagen 8 november med temat ””Natur och friluftsliv”
I år kommer vi att vara i Öckerö kommun, mer information kommer …
Vedbåten kommer till Hyppeln på 1930-talet. Foto från SV Öckerös arkiv.
Hösten 1929 hölls en gymnastikuppvisning i Centralskolan (Kvarnbyskolan i Mölndal). De som visade upp sig gick under namnet ”Pojkavdelningen”. Denna grupp utgjordes av elever till gymnastikläraren Wilhard Stockelid. Några jämnåriga flickor på skolan frågade Stockelid om han ville bilda en gymnastikförening för dem, det ville han. 1930 bildades en flickavdelning, men detta var ännu inte en förening. Nästa steg togs med hjälp av Stockelid, när det visade sig att flickorna ville fortsätta. Efter oändliga funderingar och många förslag på föreningsnamn stannade man för magisterns föreslag: Zephyr – en västanfläkt.
1932 tillsattes en interimsstyrelse och samma år bildades föreningen officiellt. Första uppvisningen hölls i Centralskolan 1933-04-08, föreningen deltog vid Kvarnbyvallens invigning 15/7 1934 och senare vid Gunnebo slott och i Folkets Park. Man hade en uppskattad uppvisning på Kvarnbygårdens gräsmatta. Zephyr var från början en förening exklusivt för tjejer. Någon gång blev dock ”karltorkan” (som man uttryckte det) särskilt svår. Vid sådana tillfällen bjöd föreningen in gästande manliga avdelningar att deltaga på uppvisningarna. Zephyr fick även en inbjudan att delta på olympiaden i Berlin 1936 men den inbjudan lades åt sidan på grund av världsläget. Föreningen sysslade också sporadiskt med orientering. Inger Winsnes var mest framstående och vann guld i Distriktsmästerskapen. Hon tävlade också för Mölndals Gymnastik och idrottssällskap. Åren 1941–1943 deltog förening med växlande lycka även i handbollsserien.
Friidrott och skidåkning har också stått på föreningens program. Föreningen anordnade skidutflykter till Hindås. Mölndalsmästerskap och bästa resultat vid tävlingar i friidrott och skidor har erövrats av bland annat Astrid Gross, Brita Hermansson, Brita Strömwall och Sylvis Winsnes. Föreningen startade med barn- och ungdomsverksamhet 1951, vilket var mycket uppskattat.
På danskt initiativ inleddes ett samarbete med Nörresund kvinde gymnastikförening. Detta utbyte utmynnade i gemensamma uppvisningar i truppgymnastik. 1956 bjöds Zephyr in till Nörresundsbys 25-års jubileum. Resan gick med fartyget M/S Prinsessan Margaretha. Samkväm, uppvisning och besök på författaren Thomas Olesen Lökkens födelsegård stod på programmet. Detta samarbete varade 1953–1958.
1988 beslöt föreningen att även män skulle få möjlighet att delta i gymnastiken, men de kunde inte väljas in i styrelsen.
Två exempel på eldsjälar i föreningen är Majken Andersson och Birgit Johansson som blev medlemmar 1933/1934 Bland gymnastikinstruktörer under åren finner vi: Wilhard Stockelid, Ingrid Sjögren, Dagny Jonasson, Ruth Svedberg, Margaretha Carlsson, Anne-Marie Esberg och Gertrud Carlsson.
Föreningen såg som sin uppgift att enbart ägna sig åt motionsgymnastik på Aktiviteten, numera för både damer och herrar, men det är en annan historia.
Karl Bjernestad, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland
I Mölndals-Posten för några veckor sedan kunde du läsa Linda Frendbergs artikel om Margit Wannerbergs fina klädskatt som skänktes till Mölndals stadsmuseum. Artikeln beskriver hennes stora passion för kläder och mode. Vad gör man om man har passion för något som du skulle vilja dela med andra? Innan Instagram och andra sociala medier fanns det inget annat att göra än att starta en förening. Så då bildade hon en förening med en specifikt inriktning: hattar. 21 december 1983 firade Margit sin 60-årsdag på en damlunch med hatt. Det var mer än en fest: 89 ”eleganta damer” och 13 ”stolta herrar” paraderade med hattar från 1780 och framåt till pianoackompanjemang för varje tidsålder. Något Margit sade att hon hade drömt om redan som 16-åring. När hennes man Lars Wannerberg firade sin 65-årsdag 10 juni 1988 togs stadgarna för Hattsällskapet Huvudsaken med högtidligt buller och bång i Ordenshuset Vänskapsbröderna i Göteborg. När föreningen bildades bestod den av ett hundratal grundmedlemmar. Målet var att lära sig allt om hattkulturhistoria och modism.
Margit och Lars var initiativtagare och eldsjälar och de deltog stolt i ett flertal parader och fester, bland annat på Gunnebo slott, Åsarp och Ålleberg i Falköping, Nääs slott, Skene, Ulricehamn, Råda Säteri och Borås. I början var det hattparader endast för medlemmar, på gardenpartys och i Råda församlingshem. Övriga hattaktiviteter inkluderade samspråk om
aktiviteter, studiecirklar, förslagsverksamhet rörande nya hattmodeller, visor och litteratur. Föreningens första offentliga hattparad ägde rum på Gunnebo Slott 3 juni 1990. Föreningen hade då cirka 200 medlemmar över hela Sverige; både män och kvinnor. Margit bar på sig sin gudmorshatten och Lars en poliskask. Herrklassens vinnare var dock Hubert Benzel från
Kållered med sin grå kubb, och kvinnliga vinnaren var Pixbofödda Suzan Tural med ett svart fågelbo. Föreningens utveckling avspeglades vid nästa årets evenemang på Gunnebo
där det fanns priser för både elegantaste hattarna och de tokigaste. Däremot några år senare sa Margit Wannerberg: ”Tokhattar är bannlysta. Bort med äggkartonger, serpentiner och bingolotter på huvudet. Det ska vara stil över hatten.” Roligaste hatt-kategorin togs bort1994.
Föreningen försökte hålla hattkulturen vid liv även genom att samla medel genom hattklädauktioner för att hjälpa unga hattmakare med utbildning. Men mode är föränderligt och tyvärr, trots att det verkar så kul att delta i hattparader enligt bilderna, var det svårt att nyrekrytera folk till föreningen. Den lades ned på grund av hög medelålder vid sekelskiftet
år 2000. Man kan ju hoppas att andra föreningar för vidare Hattsällskapet Huvudsakens allmänna ändamål: ”Verka för att inbördes beundran utvecklas maximalt. Stödja varandra i allehanda situationer. Att på djupaste allvar alltid vara glad.”
Arif Naqvi
Föreningsarkivet
i Sydvästra Götaland
Välfärdssamhället har ju vuxit fram i växelverkan mellan den offentliga och idéburna sektorn. I dessa dagar formaliseras denna samverkan i form av ett olika typer av överenskommelser. Ett exempel på detta är IOP (Idéburet Offentligt Partnerskap). Vi skall nu titta på en samverkan med några år på nacke nämligen Frejagården.
1969 beslöt Mölndals kommun att bygga om den tidigare kommunala tvättinrättningen, på Frölundagatan 27, till fritidsgård. Beslutet ändrades sedan till en föreningsgård med ungdomsverksamhet och traditionell föreningsverksamhet. Ansvaret för gården överläts på föreningen Unga Örnar Mölndalskretsen. I januari 1972 inledde Statens Ungdomsråd försöksverksamhet i Mölndal. Man drev ett projekt vars mål var att nå ungdomar utanför det organiserade föreningslivet och få dem att engagerade sig i föreningar med fokus på samhällsfrågor. Tanken var också att ungdomarna skulle delta i beslutsprocesser som rörde deras fritidssituation. En lokal projektgrupp bildades med representanter från Fritidsförvaltningen i Mölndal. Här väcktes idén om att den nya föreningsgården skulle ingå i försöksverksamheten. En projektbeskrivning upprättades och vidarebefordrade den till den centrala projektledningen. Parallellt med detta gick kommunen in en ned ansökan om medel från Arbetsmarknadsstyrelsen för upprustningen av gården. Gården stod klar på hösten 1973 och fick namnet Frejagården. Här bedrevs nu fritidsgård i projektform fram till maj 1974 då försöksverksamheten avslutades.
Unga Örnar gick in med en ansökan om verksamhetsbidrag till kommunen och efter en en intensiv dialog enades man om en överenskommelse. Den innebar att föreningen åtog sig att ha gården öppen tre kvällar i veckan. Kommunen anslog å sin sida 50 000 kronor, varav hälften avsåg lön till en halvtidsanställd gårdschef. Resten av finansieringen fick föreningen ordna själv och det gjordes bland annat genom vänföreningar. Frejagården blev nu också en avdelning av Unga Örnar Mölndalskretsen. Den första gårdschefen blev Suzanne Claesson.
Många av ungdomarna kom från Bifrostområdet. Tidigare hängde man bl. a på Västerbergsskolans gård och idrottsfiket vid Fässbergs kyrka. Några av dem hade även besökt någon av kommunens fritidsgårdar, t. ex. den närliggande Broslättsgården. Verksamheten på dessa upplevdes ibland vara lite för hierarkisk och de anställda tog alla beslut. På Frejagården tillämpade man den nya pedagogik, som vuxit fram under försöksverksamheten. Det innebar att verksamheten formades i dialog mellan ungdomar och ledare. Alla, såväl ledare som ungdom, hade en röst var. Man höll regelbundna Gårdsmöten där man planerade verksamheten. Här lyfte man även direktiven från Fritidsnämnden, vilka ibland blev nedröstade. Detta gjorde att relationen till kommunen ibland blev lite ansträngd. Utifrån gårdsmötenas beslut träffades sedan ledare och gårdschefen och la upp schema. Arbetet var organiserat i kommittéer, även föräldrarna hade en sådan. Kiosken drevs som en konsumentförening inom Kooperativa förbundet.
År 2015 intervjuade jag Suzanne Roupé Magnusson (Claesson) som berättade om sin tid som gårdschef, de första åren. Genom sin bror blev hon medlem i Unga Örnar och där drev hon barnverksamhet i Bifrost och hon fick därefter tjänsten som gårdsföreståndare. Ledarna på gården var kompisar och kompisars kompisar. En normal kväll kom ungdomarna dit ca kl. 18–19 och man började med att fika. På den tiden disponerade man bara övervåningen. Det fanns två toaletter, men den ena var omgjord till mörkrum. Hon upplevde att samarbetet med kommunala fritidsgårdarna fungerade bra, bl. a med den nyöppnade gården i Lindome. Två saker som förenade ledarna var synen på att det var viktigt att ungdomarna fick lära sig den demokratiska processen och gavs möjlighet att åka på sportlovsresor och kanothajker, något som inte var självklart för många.
På fredagarna var det disco och då och då blev det spelning. Några av artisterna som spelade här var Snowstorm, Nationalteatern och Björn Afzelius. Man anordnade även filmkvällar. Musik var viktigt för ungdomarna på gården och 1985 drog man i gång verksamheten ”Frejarock” tillsammans med ABF och man införskaffade ljudanläggning. 1986 fick man kommunens tillstånd att disponera källaren för replokal. I källaren fick man även samsas med Mölndals Handbollsförening. Ett av banden som repade där, Burned Brains, vann luciarocken som anordnades i Möllan. 1988 startades Barnens Musikskola som hade verksamhet på dagtid. Det var dock inte bara de yngre som hängde på Frejagården I slutet av 1980-talet fick man sällskap av Mölndals PRO:s gammaldansare.
I början av 1990-talet fanns det tre fritidsgårdar i denna del av Mölndal: Bifrost, Brogården och Frejagården. I kommunen väcktes tanken på att slå ihop dessa till en och att förlägga den nya verksamheten till Aktiviteten (f.d. Idrottshuset). 25/8 1993 hade Kommunfullmäktige att ta ställning till en motion där motionären ville att Fullmäktige skulle ge den nybildade Kultur och Fritidsnämnden uppdraget ”att sluta nytt avtal med Unga Örnar om drift av föreningsråd på tidigare gällande villkor”. Frågan bereddes av olika instanser inom kommunen.
15/12 behandlades ärendet åter av Fullmäktige under livlig debatt och det slutade med votering. Omröstningen utföll med 31 röster mot och 30 för. Kommunfullmäktige avslog motionen. Eftersom den nya fritidsgården i Aktiviteten inte var klar vid årsskiftet 93/94, fick Frejagården finnas kvar en bit in på år 1994. Frejagården kom senare att kallas Kreativiteten, men det är en annan historia.
Jonas Andersson, Föreningsarkivet
