Gymnastikföreningen Zephyr grundades 1930 – tackade nej till Hitlers OS i Berlin 1936

Hösten 1929 hölls en gymnastikuppvisning i Centralskolan (Kvarnbyskolan i Mölndal). De som visade upp sig gick under namnet ”Pojkavdelningen”. Denna grupp utgjordes av elever till gymnastikläraren Wilhard Stockelid. Några jämnåriga flickor på skolan frågade Stockelid om han ville bilda en gymnastikförening för dem, det ville han. 1930 bildades en flickavdelning, men detta var ännu inte en förening. Nästa steg togs med hjälp av Stockelid, när det visade sig att flickorna ville fortsätta.   Efter oändliga funderingar och många förslag på föreningsnamn stannade man för magisterns föreslag: Zephyr – en västanfläkt.

Armarna uppåt sträck. Zephyr i sitt esse i Kvarnbygården tidigt 1930-tal
Armarna uppåt sträck. Zephyr i sitt esse i Kvarnbygården tidigt 1930-tal

1932 tillsattes en interimsstyrelse och samma år bildades föreningen officiellt. Första uppvisningen hölls i Centralskolan 1933-04-08, föreningen deltog vid Kvarnbyvallens invigning 15/7 1934 och senare vid Gunnebo slott och i Folkets Park. Man hade en uppskattad uppvisning på Kvarnbygårdens gräsmatta. Zephyr var från början en förening exklusivt för tjejer. Någon gång blev dock ”karltorkan” (som man uttryckte det) särskilt svår. Vid sådana tillfällen bjöd föreningen in gästande manliga avdelningar att deltaga på uppvisningarna. Zephyr fick även en inbjudan att delta på olympiaden i Berlin 1936 men den inbjudan lades åt sidan på grund av världsläget. Föreningen sysslade också sporadiskt med orientering. Inger Winsnes var mest framstående och vann guld i Distriktsmästerskapen. Hon tävlade också för Mölndals Gymnastik och idrottssällskap. Åren 1941–1943 deltog förening med växlande lycka även i handbollsserien.

Friidrott och skidåkning har också stått på föreningens program. Föreningen anordnade skidutflykter till Hindås. Mölndalsmästerskap och bästa resultat vid tävlingar i friidrott och skidor har erövrats av bland annat Astrid Gross, Brita Hermansson, Brita Strömwall och Sylvis Winsnes. Föreningen startade med barn- och ungdomsverksamhet 1951, vilket var mycket uppskattat.

Tidig gruppbild, utomhus
Tidig gruppbild, utomhus

På danskt initiativ inleddes ett samarbete med Nörresund kvinde gymnastikförening. Detta utbyte utmynnade i gemensamma uppvisningar i truppgymnastik. 1956 bjöds Zephyr in till Nörresundsbys 25-års jubileum. Resan gick med fartyget M/S Prinsessan Margaretha. Samkväm, uppvisning och besök på författaren Thomas Olesen Lökkens födelsegård stod på programmet. Detta samarbete varade 1953–1958.

1988 beslöt föreningen att även män skulle få möjlighet att delta i gymnastiken, men de kunde inte väljas in i styrelsen.

Tjejgympa, källaren Aktiviteten?
Tjejgympa, källaren Aktiviteten?

Två exempel på eldsjälar i föreningen är Majken Andersson och Birgit Johansson som blev medlemmar 1933/1934 Bland gymnastikinstruktörer under åren finner vi: Wilhard Stockelid, Ingrid Sjögren, Dagny Jonasson, Ruth Svedberg, Margaretha Carlsson, Anne-Marie Esberg och Gertrud Carlsson.

Föreningen såg som sin uppgift att enbart ägna sig åt motionsgymnastik på Aktiviteten, numera för både damer och herrar, men det är en annan historia.

Karl Bjernestad, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Slottets hattparad var Lars och Margits förtjänst Hattsällskapet Huvudsaken

Hattvisning hos Ingeborg och Nils Andersson. Okänd fotograf.
Hattvisning hos Ingeborg och Nils Andersson. Okänd fotograf.

I Mölndals-Posten för några veckor sedan kunde du läsa Linda Frendbergs artikel om Margit Wannerbergs fina klädskatt som skänktes till Mölndals stadsmuseum. Artikeln beskriver hennes stora passion för kläder och mode. Vad gör man om man har passion för något som du skulle vilja dela med andra? Innan Instagram och andra sociala medier fanns det inget annat att göra än att starta en förening. Så då bildade hon en förening med en specifikt inriktning: hattar. 21 december 1983 firade Margit sin 60-årsdag på en damlunch med hatt. Det var mer än en fest: 89 ”eleganta damer” och 13 ”stolta herrar” paraderade med hattar från 1780 och framåt till pianoackompanjemang för varje tidsålder. Något Margit sade att hon hade drömt om redan som 16-åring. När hennes man Lars Wannerberg firade sin 65-årsdag 10 juni 1988 togs stadgarna för Hattsällskapet Huvudsaken med högtidligt buller och bång i Ordenshuset Vänskapsbröderna i Göteborg. När föreningen bildades bestod den av ett hundratal grundmedlemmar. Målet var att lära sig allt om hattkulturhistoria och modism.

Ibland sjöng gruppen visor. Okänt hattevenemang, även
fotografen och personerna på bilden är okända för Föreningsarkivet. Den som vet något får gärna mejla foreningsarkivet@
molndal.se.
Ibland sjöng gruppen visor. Okänt hattevenemang, även fotografen och personerna på bilden är okända för Föreningsarkivet. Den som vet något får gärna mejla foreningsarkivet@
molndal.se.

Margit och Lars var initiativtagare och eldsjälar och de deltog stolt i ett flertal parader och fester, bland annat på Gunnebo slott, Åsarp och Ålleberg i Falköping, Nääs slott, Skene, Ulricehamn, Råda Säteri och Borås. I början var det hattparader endast för medlemmar, på gardenpartys och i Råda församlingshem. Övriga hattaktiviteter inkluderade samspråk om
aktiviteter, studiecirklar, förslagsverksamhet rörande nya hattmodeller, visor och litteratur. Föreningens första offentliga hattparad ägde rum på Gunnebo Slott 3 juni 1990. Föreningen hade då cirka 200 medlemmar över hela Sverige; både män och kvinnor. Margit bar på sig sin gudmorshatten och Lars en poliskask. Herrklassens vinnare var dock Hubert Benzel från
Kållered med sin grå kubb, och kvinnliga vinnaren var Pixbofödda Suzan Tural med ett svart fågelbo. Föreningens utveckling avspeglades vid nästa årets evenemang på Gunnebo
där det fanns priser för både elegantaste hattarna och de tokigaste. Däremot några år senare sa Margit Wannerberg: ”Tokhattar är bannlysta. Bort med äggkartonger, serpentiner och bingolotter på huvudet. Det ska vara stil över hatten.” Roligaste hatt-kategorin togs bort1994.

Första offentliga evenemanget på Gunnebo Slott 1990-06-03. Till vänster: Lars och Margit Wannerberg. Också i bilden: kommunalrådet Thor Mattisson i halmhatt som satt i juryn som utsåg bästa hattarna i paraden.
Första offentliga evenemanget på Gunnebo Slott 1990-06-03. Till vänster: Lars och Margit Wannerberg. Också i bilden: kommunalrådet Thor Mattisson i halmhatt som satt i juryn som utsåg bästa hattarna i paraden.

Föreningen försökte hålla hattkulturen vid liv även genom att samla medel genom hattklädauktioner för att hjälpa unga hattmakare med utbildning. Men mode är föränderligt och tyvärr, trots att det verkar så kul att delta i hattparader enligt bilderna, var det svårt att nyrekrytera folk till föreningen. Den lades ned på grund av hög medelålder vid sekelskiftet
år 2000. Man kan ju hoppas att andra föreningar för vidare Hattsällskapet Huvudsakens allmänna ändamål: ”Verka för att inbördes beundran utvecklas maximalt. Stödja varandra i allehanda situationer. Att på djupaste allvar alltid vara glad.”

Arif Naqvi
Föreningsarkivet
i Sydvästra Götaland

Frejagården (1969 – 1993)

Välfärdssamhället har ju vuxit fram i växelverkan mellan den offentliga och  idéburna sektorn. I dessa dagar formaliseras denna samverkan i form av ett olika typer av överenskommelser. Ett exempel på detta är IOP (Idéburet Offentligt Partnerskap). Vi skall nu titta på en samverkan med några år på nacke nämligen Frejagården.

Hur det började

1969 beslöt Mölndals kommun att bygga om den tidigare kommunala tvättinrättningen, på Frölundagatan 27, till fritidsgård. Beslutet ändrades sedan till en föreningsgård med ungdomsverksamhet och traditionell föreningsverksamhet. Ansvaret för gården överläts på föreningen Unga Örnar Mölndalskretsen. I januari 1972 inledde Statens Ungdomsråd  försöksverksamhet i Mölndal. Man drev ett projekt vars mål var att nå ungdomar utanför det organiserade föreningslivet och få dem att engagerade sig i föreningar med fokus på samhällsfrågor.  Tanken var också att ungdomarna skulle delta i beslutsprocesser som rörde deras fritidssituation. En lokal projektgrupp bildades med representanter från Fritidsförvaltningen i Mölndal. Här väcktes idén om att den nya föreningsgården skulle ingå i försöksverksamheten. En projektbeskrivning upprättades och  vidarebefordrade den till  den centrala projektledningen. Parallellt med detta gick kommunen in en ned ansökan om medel från Arbetsmarknadsstyrelsen för  upprustningen av gården. Gården stod klar på hösten 1973 och fick namnet Frejagården. Här bedrevs nu fritidsgård i projektform fram till maj 1974 då försöksverksamheten avslutades.

Unga Örnar Frejagården

Unga Örnar gick in med en ansökan om verksamhetsbidrag till kommunen och efter en en intensiv dialog enades man om en överenskommelse. Den innebar att föreningen åtog sig att ha gården öppen tre kvällar i veckan. Kommunen anslog å sin sida 50 000 kronor, varav hälften avsåg lön till en halvtidsanställd gårdschef. Resten av finansieringen fick föreningen ordna själv och det gjordes bland annat genom vänföreningar. Frejagården blev nu också en avdelning av Unga Örnar Mölndalskretsen. Den första gårdschefen blev Suzanne Claesson.

Livet på gården – Demokrati

Många av ungdomarna kom från Bifrostområdet. Tidigare hängde man bl. a på Västerbergsskolans gård  och idrottsfiket vid Fässbergs kyrka. Några av dem hade även besökt någon av kommunens fritidsgårdar, t. ex. den närliggande Broslättsgården. Verksamheten på dessa upplevdes ibland vara  lite för hierarkisk och de anställda tog alla beslut.  På Frejagården tillämpade man den nya pedagogik, som vuxit fram under försöksverksamheten. Det innebar att verksamheten formades i dialog mellan ungdomar och ledare. Alla, såväl ledare som ungdom, hade en röst var. Man höll regelbundna Gårdsmöten där man planerade verksamheten. Här lyfte man även direktiven från Fritidsnämnden, vilka ibland blev nedröstade. Detta gjorde att relationen till kommunen ibland blev lite ansträngd. Utifrån gårdsmötenas beslut träffades sedan ledare och gårdschefen och la upp schema. Arbetet var organiserat i kommittéer, även föräldrarna hade en sådan.  Kiosken drevs som en konsumentförening inom Kooperativa förbundet.

År 2015 intervjuade jag Suzanne Roupé Magnusson (Claesson) som berättade om sin tid som gårdschef, de första åren. Genom sin bror blev hon medlem i Unga Örnar och där drev hon barnverksamhet i Bifrost och hon fick därefter tjänsten som gårdsföreståndare. Ledarna på gården var kompisar och kompisars kompisar. En normal kväll kom ungdomarna dit ca kl. 18–19 och man började med att fika. På den tiden disponerade man bara övervåningen. Det fanns två toaletter, men den ena var omgjord till mörkrum. Hon upplevde att samarbetet med kommunala fritidsgårdarna fungerade bra, bl. a med den nyöppnade gården i Lindome. Två saker som förenade ledarna var synen på att det var viktigt att ungdomarna fick lära sig den demokratiska processen och gavs möjlighet att åka på sportlovsresor och kanothajker, något som inte var självklart för många.

Livet på gården – Kultur

På fredagarna var det disco och då och då blev det spelning. Några av artisterna som spelade här var Snowstorm, Nationalteatern och Björn Afzelius. Man anordnade även filmkvällar. Musik var viktigt för ungdomarna på gården och 1985 drog man i gång verksamheten ”Frejarock” tillsammans med ABF och man införskaffade ljudanläggning. 1986 fick man kommunens tillstånd att disponera källaren för replokal. I källaren fick man även samsas med Mölndals Handbollsförening. Ett av banden som repade där, Burned Brains, vann luciarocken som anordnades i Möllan. 1988 startades Barnens Musikskola som hade verksamhet på dagtid. Det var dock inte bara de yngre som  hängde på Frejagården I slutet av 1980-talet fick man sällskap av Mölndals PRO:s gammaldansare.

Slutet

I början av 1990-talet fanns det tre fritidsgårdar i denna del av Mölndal: Bifrost, Brogården och Frejagården. I kommunen väcktes tanken på att slå ihop dessa till en och att förlägga den nya verksamheten till Aktiviteten (f.d. Idrottshuset). 25/8 1993 hade Kommunfullmäktige att ta ställning till en motion där motionären ville att Fullmäktige skulle ge den nybildade Kultur och Fritidsnämnden uppdraget ”att sluta nytt avtal med Unga Örnar om drift av föreningsråd på tidigare gällande villkor”. Frågan bereddes av olika instanser inom kommunen.

15/12 behandlades ärendet åter av Fullmäktige under livlig debatt och det slutade med votering. Omröstningen utföll med 31 röster mot och 30 för.  Kommunfullmäktige avslog motionen. Eftersom den nya fritidsgården i Aktiviteten inte var klar vid årsskiftet 93/94,  fick Frejagården finnas kvar en bit in på år 1994. Frejagården kom senare att kallas Kreativiteten, men det är en annan historia.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

Vita Bandet i Mölndal

Det var 1921 när kvinnor fick rösträtt i Sverige, men i arkivet ser man att det fanns redan internationella kvinnoorganisationer som agiterade för sociala förändringar och skapade lokalgrupper, även här i Mölndal.

Fred, nykterhet och jämlikhet

Vita Bandet är en svensk kvinnoförening som har arbetat aktivt för fred, nykterhet och varit starkt engagerad i kampen för kvinnlig rösträtt. Den bildades av Emilie Rathou, en pionjär inom den kvinnliga rösträttsrörelsen och blev Sveriges största kvinnoorganisation i början av 1900-talet. Föreningen är en del av en internationell rörelse från USA, The World Woman’s Christian Temperance Union (WWCTU), vars medlemmar måste avstå från all alkohol. Medlemmar brukar be varje dag vid middagstid och deras emblem är ett vitt band som bärs över hjärtat.

Mölndalavdelningens början

Göteborgsavdelning grundades1898 och denna gav i sin tur stöd till bildandet av avdelningen i Mölndal. Detta skedde 1906 vid ett möte i Eneborg på Kvarnbygatan i Mölndal. Mötets sekreteraren Matilda Johanson valdes enhälligt till föreningens ordförande (och hon behöll befattningen tills hon flyttade till Borås 1940). Totalt var det 23 medlemmar som avlade nykterhetslöftet och blev grundmedlemmar. Tre av dem fick lämna redan vid första årsmötet på grund av utebliven betalning av medlemsavgiften (50 öre) och ytterligare en på grund av brutet nykterhetslöfte.  

Bild från Vita Bandet Mölndals arkiv, 11 november 1954. Medaljörer: Bak f.v.: Hildur Wallén, Anna Svensson, Ida Bergström, Irma Freij. Fram f.v.: Emilia Åhvall, Hedvig Timell, Anna Björklund, Alma Jonsson, Rosa Lager. Fotograf: Bo Andersson, Östargatan 45 Mölndal.

Föreningen oroades av olagligheter kopplade till försäljning av öl i Mölndals samlingshus (gamla stadshuset vid Gamla Torget i Mölndal), samt utredde om män drack öl under arbetsraster. Vita bandet var även stark kopplad till kampen för kvinnors rösträtt. Dock verkade mölndalsavdelningen mest engagerade i andra kvinnofrågor.

En sådan sak var finansiering av en barnkrubba, där kvinnor med anställning och husmödrar kunde få några timmar utan småbarn för att tvätta, baka eller handla. Det vanliga var annars att äldre barn fick hoppa över skolan för att passa syskon. En syförening skapades, dels för att skapa föremål att sälja dels för att integrera nya medlemmar i gruppgemenskapen.

Februari 1960 samkväm i Folkets Hus utdelning av hedersmärken
Bild från Vita Bandet Mölndals arkiv, februari 1960 samkväm i Folkets Hus, utdelning av hedersmärken.

100 år sedan

1921 var antalet medlemmar runt 20. Föreningen höll en rad föredrag av Fru Silverbrand över ämnet ”i krigets spår” (angående första världskriget) och ordnade en 8-veckors sömnadskurs, Det som väckte mest engagemang var dock ordnande av fester där pengar samlades från inträdesavgift, kollekt och auktioner av handarbete.

Pengar samlades till förmån på nödlidande i samhället (ett förslag som kom från Fru Wallén, en av kvinnorna i bilden) samt i krigsdrabbade länder. Man sände även pengar till andra Vita Bandsavdelningar i behöv av hjälp, till de hungrande i Ryssland (efter en vädjan från centralstyrelsen) och för en skolflicka som behövde resa ut på landet.

Vita Bandet fick tillhöra Fässbergs Fritidskommitté och de ordnade semester för barn. Två sommarbarn fick stanna på landet, ett med förbehåll att bonden måste förse kläder åt honom samt 25 kr. Julen 1921 delades 19 julkort ut till behövande familjer som berättigade innehavaren att handla matvaror till ett belopp av 15 kronor.

Jag överraskades över hur lite det står i protokoll om agitation för nykterhet, även inför folkomröstningen 1922. I handlingarna nämns en livlig diskussion om huruvida läkare skulle få använda sprit för medicinskt bruk och om avdelningens önskan att folk skulle rösta för allmänt rusdrycksförbud, men fokus verkar ha legat på att ordna fester och att dela ut pengar till de behövande.

Efter folkomröstningen

Trots att nykterhetsrörelsen inte fick igenom rusdrycksförbudet i folkomröstningen (48,8% för och 50,8 % mot), gladde man sig över 50% i Mölndal. Vita Bandet kämpade på.

Förutom barnkrubban startade föreningen en läsestuga, kurser i barnvård och matlagning. Man drev frågor som påskyndade arbetet med att bygga badhus och att anställa diakonissa. Vid jultid utdelades mat och bränsle.

Bilden är tagen 1954 vid ett möte där föreningens pionjärer erinrades och elva medlemmar fick silvermedaljer som erkännande av sitt engagemang över mer än 25 år. Anna Björklund hade varit medlem sedan 1914 och fick en guldmedalj.

Mölndalsavdelningen lades ner 1995. De hade då endast 10 medlemmar och hade inte hållit några formella möten utöver årsmötet sedan 1990. De flesta kvarvarande medlemmarna gick över till Göteborgsavdelningen som sedan lades ner 2009. En aktiv avdelning av Vita Bandet fanns fortfarande kvar i Malmö när artikeln skrev 2021, men nu verkar det ha försvunnit.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Theodor Nilsson – en man för sin tid Bagaren som blev en av stadens mäktigaste

2021 när denna artikel skrevs för Mölndals-Posten, firades 100årsminnet av införandet av lika och allmän rösträtt. En mölndalsbo som levde och verkade vid denna tid var handlaren och politikern Theodor Nilsson vars personarkiv vi fick ta emot samma året.

Det började i Göteborg

Johan Adolf *Theodor Nilsson föddes 1872 25/11 i Landala som son till vattenledningsarbetaren Nils Andersson (1837–1907) och hans hustru Anna Maria Olsson (1839–1907). Hans första arbete var som skjutsgosse som fjortonåring. Han hade dock håg för bakning och började som lärling inom detta yrke. Detta tog honom även till Mölndal år 1892 där han arbetade på ett bageri.

1897 gifte han sig med Wiktoria Fredrika Eriksson (1873–1954) och tillsammans fick de sonen Wilhard Stockelid (1901–1978) som sedermera kom att bli en profil i Mölndal, både i rollen som folkskollärare, men även med sitt stora föreningsengagemang. I familjen ingick även fosterdottern Kerstin (1907–1997).

Vägen till Mölndal – Handlaren

1902 fick han ut sitt gesällbrev och öppnade bageri i Krokslätt, men vid denna tid utgjorde USA en lockelse och år 1904 for han över. Hemlängtan blev dock för stor och år 1905 var han tillbaka i Sverige och slog sig ned i Skene där han öppnade en speceriaffär. Härifrån gick sedan flyttlasset till Mölndal år 1909 där han öppnade en speceriaffär uppe på Ryet. 1912 öppnade han även en begravningsbyrå. Senare flyttade han ned sig själv och sin verksamhet till Mölndals Bro.

Fackligt och politiskt engagemang

Han märkte tidigt att arbetet var slitsamt med långa arbetsdagar och dålig lön. Tillsammans med några kamrater bildade han år 1895 Bageriarbetarnas Fackförening i Göteborg. Året därpå hölls en konferens i Göteborg där deras förening var en av tio som bildade Svenska bageriarbetareförbundet.


Theodor Nilson är mannen i mitten och förevisar det nu färdigställda lasarettet för sina kollegor i landstinget. Han hälsar dem samtidigt välkomna till Mölndal som precis blivit stad. Året är 1922.
Fotografen är okänd

Theodor Nilson är mannen i mitten och förevisar det nu färdigställda lasarettet för sina kollegor i landstinget. Han hälsar dem samtidigt välkomna till Mölndal som precis blivit stad. Året är 1922.
Fotografen är okänd.

1909 inträffade Storstrejken och denna hade slått hårt mot den unga arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen. I Mölndal fanns vid denna tid ingen arbetarekommun utan de drivande var Mölndals Socialdemokratiska Ungdomsklubb, som även varit med och dragit i gång många av de tidigaste fackklubbarna. 16/1 1910 hölls det dock ett möte, i dåvarande Folkets Hus på Trädgårdsgatan, där man beslutade att bilda en Mölndals Socialdemokratiska Arbetarekommun. Theodor valdes in som sekreterare i styrelsen och han inledde det första protokollet så här:  ”Leve solidariteten och kamratandan!”

Olika rösträtter

Vid denna tid var kommunen Fässbergs Landskommun och denna leddes av Kommunalnämnden (som motsvarar Kommunstyrelsen idag).  Denna styrdes av de konservativa. Det var ännu frivilligt att ha ett fullmäktige, men de borgerliga partierna föreslog att ett sådant skulle instiftas. Det ville inte Socialdemokraterna, men varför då? Jo vid den här tiden hade man antal röster i förhållande till sin beskattade inkomst och det gällde både personer och företag. Den övre gränsen var satt till 5 000 röster.

Konsekvenserna av detta system kan illustreras med följande episod. Vid ett tillfälle ville man välja en ny pastorsadjunkt. Arbetarna ansåg att  det var nog med de präster man hade. När det hela skulle behandlas vid Kommunalstämman slöt man därför upp mangrant (ungefär sextio representanter). Förespråkarna var dåligt representerade, men av dem som yttrade sig var Conrad Mark. Han var direktör och styrelseledamot i Claes Johansson & Co:s Väferi AB i Krokslätt. Mark meddelade kort att han skulle återkomma om det blev votering. Det blev votering och de 60 från arbetarsidan avlade ungefär 100 röster. Då gick Mark upp och lämnade 5000 röster för sig och 5000 för sitt företag. Senare under året avskaffades denna ordning och skalan ändrades till 40 röster.

Landstingsman och kommunpolitiker …

Theodor måste ha gjort ett starkt intryck och 1910 lyckades Mölndals Arbetarekommun efter ett hårt slit att få Theodor in i Landstinget. Detta var första gången en socialdemokrat fick sitta där. Två år senare blev han även vice Ordförande och därefter även Ordförande.

I Fässberg inrättades Mölndal som ett municipalsamhälle inom landskommunen år 1911. Det fanns därmed även en Municipalnämnd och en Kommunalnämnd inom landskommunen(senare fick båda institutionerna varsitt fullmäktige). Theodor blev ordförande för det nyinrättade Kommunfullmäktige 1918 fram till år 1922 när Mölndal fick stadsrättigheter och Nilsson blev ordförande även för Stadsfullmäktige 1922–1926. Inom det kommunala och landstingskommunala kom han sedan att ha flera uppdrag, här i urval:  Ordförande för Barnavårdsnämnden, styrelseledamot för Mölndals Epidemisjukhus, ledamot och vice Ordförande för Drätselkammaren (motsvarande Kommunstyrelsen), Ordförande i Mölndals stads arbetslöshetskommitté, vice Ordförande för

Fässbergs bostadsaktiebolag (föregångare till Mölndalsbostäder) och på den ideella sidan som ordf. i styrelsen för Mölndals Idrottsplatsförening. 1924 inrättades Mölndals lasarett och där satt Theodor i direktionen.

… Scoutfrågan

I samband med första världskriget fördes en intressant diskussion inom Arbetarekommunen. 1915 diskuterade man nämligen boyscoutrörelsen. Vissa ansåg att rörelsen blivit alltför militaristisk och man landade i följande uppmaning: ”Då boyscoutrörelsen inte kan vara till något särskilt gagn för arbetarnas barn att sluta sig till, ity den visar i många avseenden gå i militarismens fotspår, då är det skaligt för barnasjälen att insupa militarismens anda, så riktas härmed en vädjan till föräldrar och målsmän att inte låta sina barn ingå i nämnda rörelse”

Riksdagsmän från Mölndal

1922 fanns det en Mölndalsbo på listan till Riksdagens andra kammare. Det var den tidigare stenhuggaren och socialdemokraten Wilhelm Carlsson (1876–1928) som dessutom lyckades bli invald. Mandattiden var fyra år och Carlsson lyckades bli omvald år 1926, men gick sedan bort under sin andra mandatperiod. 1930 hade Theodor återkommit till kommunalpolitiken efter några års frånvaro, men år 1933 valdes han in i Riksdagens första kammare genom Landstinget. Här satt man i åtta år och Theodor satt i Riksdagen 1933–1941. 1936 lyckades även Gösta Andersson (1904–1974) från Mölndals Arbetarekommun bli invald i andra kammare och där satt han till år 1954.

Ett engagerat liv

Begravningståget för Theodor Nilsson 15 juli 1944. Fotografen
är okänd.

Begravningståget för Theodor Nilsson 15 juli 1944. Fotografen
är okänd.

Det finns mycket mer att berätta om Theodor Nilsson och hans liv. Värt att nämna kan ju även vara hans mycket stora bilintresse. Han höll sig vital långt upp i åren, men efter en kortare tids sjukdom avled han slutligen 7/7 1944. Begravningen förrättades 15/7 och av begravningsföljet att döma kunde man tro att det var en statsbegravning där det rullade upp mot Fässbergs kyrka.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet (Mölndals-Posten 2021-11-04)

Torrekulla Blues & Jazzfestival

Sommaren 1997 stod Bosse Stenhammar och Tomas Bjernestad och pratade på ängen bakom Torrekulla vandrahem. Man diskuterade möjligheten till att starta en musikfestival. Bosse Stenhammar, är lite av en legend i musiksverige som grundare av Mosebacke etablissemang och Stockholm jazzfestival, Konceptet var att starta en blues & jazzfestival på ängen bakom vandrarhemmet Torrekulla i Kållered som ligger precis på gränsen till Sandsjöbacka naturreservat. Samma höst startade Tomas, Kulturföreningen Arrangemanget, som skulle stå som arrangör för festivalen.

Tomas var dock inte en helt ovan festivalarrangör. På 1980-talet så arrangerade han Årjängs jazzfestival i Värmland. Där spelade bland annat artister som Maxine Sullivan, Dizzy Gillespie och Cornelis Vreeswijk.

Festivalen hade redan från starten en hemsida, något som inte var vanligt år 1998.

Den första upplagan av Torrekulla blues & jazzfestival gick av stapeln i juni 1998. Bland artister som spelade kan nämnas Louise Hoffsten, Marie Bergman & Bohusläns Big Band, Mo Blues med Daniel Lemma som sångare och den norske bluesgitarristen Vidar Busk.

Utöver festivalen ordnade föreningen även spelningar på ungdomsgården Bassment i Kållereds Centrum i samarbete med föreningen Ungdomsrock i Kållered och Kållereds Ungdomsförening. Dessa föreningar hade under nittiotalet ordnat spelningar med flera  punkband som exempelvis de legendariska Troublemakers. Tyvärr har inte Föreningsarkivet några handlingar från dessa föreningar så om det finns några där ute som har foton med mera så kontakta gärna oss.

En artist som spelade på Bassment var Lars Winnerbäck som precis hade släppt sitt genombrottsalbum ”Med solen i ögonen” och turnerade med punkhjälten Johan Johansson i bandet.

Arrangemanget anordnade även musikkvällar på Torrekulla vandrarhem, där Ola Magnell var kanske den mest namnstarka och uppskattade.

Torrekulla Blues & Jazz Festival 1999. Från vänster syns Heikki Seppä, Gunn Bäckman, Göran ”Hanse” Larsson, Björn Axelsson, Stefan Kjellman och Rustan Aspling. Bilder: Branko Madunic
Torrekulla Blues & Jazz Festival 1999. Från vänster syns Heikki Seppä, Gunn Bäckman, Göran ”Hanse” Larsson, Björn Axelsson, Stefan Kjellman och Rustan Aspling. Bilder: Branko Madunic

Till andra upplagan av festivalen 1999 så bokades tunga akter som Little Charlie & the night cats, Rolf Wikström och Jojje Wadenius (som spelat med Made in Sweden och Solar Plexus samt den amerikanska gruppen Blood, Sweat & Tears). Festivalen blev både ekonomiskt och musikalisk lyckad med 1 400 betalande besökare på lördagen allena.

En mycket bejublad spelning på lördagen var Little Jenny & the blue beans. Ett mycket kraftfullt bluesband med den munspelande frontkvinnan Jenny Bohman på sång.

Festivalen avslutades sedan med en magisk spelning av Sveriges okrönte blueskung Rolf ”Roffe” Wikström. Efter spelningen sa han tårögd att han hade gjort en av sin karriärs bästa spelningar. Wikström skulle egentligen spela en timme men det hann passera två timmar innan han gick av scen. Han sa även att ”idag kan jag stå för varenda ton som jag spelade”.

Rolf Wiström på Torrekulla
Blues & Jazz Festival 1999.
Rolf Wikström på Torrekulla Blues & Jazz Festival 1999. Bilden tagits av Branko Madunic.

Efter andra upplagan på Torrekulla fick föreningen erbjudandet, av Mölndals kommun, att flytta festivalen till manegen på Gunnebo Slott. Arrangemanget biföll erbjudandet då det ingick ett förlustbidrag och man var trött på att en utomhusfestival är så väderberoende.

På Gunnebo Slott anordnades festivalen 2000–2002 med akter som Mike Sanchez, Knock-Out Greg & Blue Weather och Sven Zetterberg.

Efter den femte festivalen så kände de drivande parterna i föreningen att de hade kommit till ett vägskäl. Att arrangera festivalen hade varit mycket givande men också krävande. De tyckte att antingen skulle de göra en rejäl satsning eller lägga ner. Det slutade med att den femte upplagan också blev den sista.

Karl Bjernestad, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland


Jordbrukare Ungdomens Förbund (JUF) Mölndal

Mölndal har länge varit ett industrisamhälle, men jordbruk var fortfarande ett viktigt yrke långt på 1900-talet och en viktig del av stadens liv fram till 1960-talet och där var Jordbrukare Ungdomens Förbund (JUF) Mölndal en stor del.

Det var dock inte förrän 1930 som en ideell förening för traktens jordbruksungdomar bildades vid ett allmänt möte den 26 mars. En lokalavdelning av Jordbrukarnas Ungdomsförbund (JUF) i Mölndal etablerades med magasinsföreståndaren Carl Malm som ordförande. Vid årets slut hade JUF Mölndal 118 medlemmar.

Man träffades omväxlande på Eklanda gård, café Godhem (nedanför Frälsningsarmén framför Papyrus) och Restaurang Gillet (i Hantverkshuset, nuvarande Brogatan 1 i Mölndals centrum) och JUF Mölndal blev en samlande punkt för ungdomar från stadsnära landsbygd.

Kunskapsförmedling

Verksamheten bestod av studieverksamhet, med föredrag, praktiska kurser om sådant som hästkännedom och trädgårdslära, samt studiecirklar i föreningskunskap och mer hobbyinriktade cirklar i schack och fotografering. Kvinnliga medlemmar ordnade kurser i handmålning och vävning. En tillskärningskurs var populär 1938. Man samordnade även studieresor med Mölndals Hushållningsgille

Ett bibliotek anskaffades och placerades i bibliotekarien Sten Lindkvists tobaks- och pappershandel på Kungsbackavägen 4. Efterträdaren Carl Ruppel flyttade det till sin frisörsalong på Villagatan 4 (bakom Scandic Hotel). Han agerade sedan cyklande bibliotekarie med böcker med sig i väskan.

Böckerna flyttades till ”ungdomsgården” 1946, där föreningen redan sedan 1937/8 hade många sina träffar. Var ungdomsgården låg nämns inte i arkivet men JUF veteranen Sven Olof Olsson kunde upplysa mig att det var Stora Bosgården boningshus vid nuvarande Lekskolegatan. Den revs 1982.

”Ungdomsgården” där JUF Mölndal hade förlagt en stor del av
sin verksamhet från slutet av 1930-talet var Stora Bosgården
(Bosgå’n). Bilden har tagits år 1920.

Bild: Mölndals hembygdsförening

Tävlingar

Interna tävlingar anordnades i grönsaksodling, plöjning och andra för fältet viktiga uppgifter och medlemmarna vann priser i distriktstävlingar. 1947 anordnades distriktsmästerskapet i Mölndal med tävlingar i Stretered. På programmet stod körning, mjölkning och nötkreatursbedömning samt hästuppvisning (som vanns av avdelningens egen Arne Andersson), klädstoppning och stickning (den sistnämnda med Mölndals Kerstin Hansson som segrare). Det var stort intresse för idrotter som gymnastik, orientering och terränglöpning. På 1950-talet ordnades även bordtennis i Kärraskolan.

Det inre livet

Det fanns de som trodde att rörelsen var kopplade till Högerpartiet och Bondeförbundet men JUF betonade sig vara politiskt neutral. 1936 lyftes ett förslag om att exkludera icke-jordbrukare som medlemmar i Mölndals JUF, men detta föll. Vissa medlemmar, särskilt gänget från Kärra, var ofta sena till möten. Lösningen på detta blev en punktlighetstavla där de slarviga medlemmarna fick schavottera. På söndagar konkurrerade skytte med JUF:s möten. Detta ”problem” löstes dock när föreningen bildade egen skyttesektion. Medlemmar ur sektionen utgjorde dessutom JUF:s skjutstjänst u.p.a. med uppgift ”att hemforsla mörkrädda och ensamstående damer samt grabbar som förirrat sig för långt från hemmet.”

Det yttre livet

JUF blev en viktig del av det mölndälska civilsamhället. Man tillhörde Mölndals Idrottsförening och Mölndals Idrottsring. Affärsmän i Mölndal skänkte priser till tävlingar. Föreningen samverkade också med Röda Korset och Röda Stjärnan (senare Blå Stjärnan) där medlemmarna deltog i beredskapskurser.

Föreningen anordnade friluftsfester och samkväm. Den bildade en sångkör, en amatörteatergrupp och ett folkdanslag som sedan blev fristående under namnet Mölndals Folkdanslag (se artikeln om Sweloog).

Danslaget Mölndals hbf

JUF Mölndals folkdanslag vid midsommarfest på Torsgården
(Västergården 2) i Fässberg, sannolikt tidigt 1930-tal.

Bild: Knut Kjellman / Mölndals hembygdsförening

Verksamheten finansierades till stor del av årliga offentliga sommarfest med folkdans, musik, sång, gymnastik, föredrag, allsång, teater, skämttävlingar, dans, skjutbana, pilkastning, tombola med mera. 1930 var det hos Hamréns i Eklanda. Sedan var det i Torsgårdens Park i Fässberg och från 1943 vid egna dansbanan i Lackarebäck och Gunneboparken.

JUF Sommarfest Torsgården Mölndal

JUF Mölndal förbereder sin midsommarfest på Torsgården (Västergården 2) i Fässberg, sannolikt tidigt 1930-tal.

Bild: Mölndals hembygdsförening

Något av en höjdpunkt inföll år 1954 då Mölndals JUF-arna vann alla klasser i bordtennis och fick dubbelseger i terränglöpning i distriktsmästerskapen. Året därpå anordnade föreningen DM i traktorplöjning på Fässbergs prästgård. Vid slutet av 1955 hade man 145 medlemmar. Därefter minskade dock antalet ungdomar på gårdarna kraftigt.

Slutet på en era

På årsmötet 1962 beslutades skänka biblioteket till Mölndals stad och JUF Mölndal lades ner den 14/11. Huvudorsaken var den minskande jordbruksbefolkningen. För att förvalta dess kvarstående medel grundades föreningen Mölndals JUF-veteraner som fortsatte studiecirkelverksamheten, anordnade studieresor och medverkade med Mölndals hembygdsförening vid en utställning om jordbruket.

1982 inleddes ett vidare samarbete med hembygdsföreningen som resulterade i att lantbruksmuseet i Götaforsliden kunde öppna i september 1983.

En studiecirkel av veteraner även samlade material och uppgifter om gårdarna och trädgårdarna i Mölndal som blev till en bok Mölndal: lantbruks- och trädgårdsstad i omvandling som publicerades 1993. Årsmötet beslöt den 22 april samma år att upplösa föreningen.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Berättelsen om Krokslätts Folkets Hus

Krokslätt i norra Mölndal har många företag och mycket industri, men också ett aktivt föreningsliv. Innan Folkets och Bio Möllan hus byggdes i Mölndals centrum, hade Krokslätt sitt eget Folkets hus med bio. Föreningsarkivet bevarar dess arkiv där man får lära sig om dess kämpiga historia.

Krokslätts nya Folkets Hus och Bio, ”Kinnen”, Dalhemsgatan 10. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Negativ finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.
Krokslätts nya Folkets Hus och Bio, ”Kinnen”, Dalhemsgatan 10. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Negativ finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.

Redan från 1890-talet fanns det en samlingslokal för föreningar på Vävaregatan i Krokslätt (numera Gustavsbergsgatan 8). Denna ägdes dock av Claes Johansson & Co Wäfveri AB och det var inte självklart att fackliga och politiska organisationer kunde nyttja lokalen. Efter första världskriget blev underhållet alltmer bristfälligt och husen i området började förfalla. En kommitté, led av Zander Johansson, bildades och, på ett sammanträde som hölls den 21 januari 1924, diskuterades möjligheten att bygga ett Folkets Hus i Krokslätt. Flera organisationer och individer engagerade sig och den 4:e november 1924 bildades Föreningen Krokslätts Folket Hus i Mölndal u.p.a. (utan personligt ansvar). 

Vid föreningens bildande tecknade sig 23 individer (samtliga män) för andelar. Organisationer som också tecknade sig var Textilarbetareförbundets Avdelningar 12 och 32, Jästbolagets Fackförening och Kommunistiska ungdomsklubben. Till ordföranden valdes Gerhard Olsson.

Första uppgiften var att skaffa in ekonomiska medel och föreningen anordnande basarer, teaterföreställningar och danser. Danserna hölls invid Krokslätts FF:s fotbollsplan och i mässhallarna i Göteborg. Andelar såldes till en kostnad av 10 kronor styck. Det var mycket pengar för arbetare vid denna tid. Därför upprättades ett system med delbetalningar på 1 krona åt gången och andelen gavs ut när att personen avlagt hela summan.

1931 var ett viktigt år. Föreningen hade nu hade 103 enskilda medlemmar och 23 organisationer. Detta sammanföll med att Textilarbetareförbundets förhandlingar för bättre löneavtal misslyckats och fackföreningsmedlemmar. Facket fick då problem med att disponera lämpliga samlingslokaler, då allt ägdes av Mölnlycke Väfveri AB. På ett extra möte i november beslöt föreningen att omedelbart påbörja byggandet av en lokal.

Huset var budgeterat till att kosta 100 000 kronor. För att ha råd med detta behövde Föreningen låna upp 90 000 kronor. Man insåg dock att man snabbt behövde ordna en ny inkomstkälla för att kunna återbetala långivaren och tog beslutet att inkludera en biograf i konceptet. Denna skulle förhoppningsvis kunna generera vinst. Som stöd i arbetet använde man vännerna i Sävedalens Folkets Husförening.

Första spadtaget oktober 1931. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Glasplåten finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.
Första spadtaget oktober 1931. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Glasplåten finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.

Byggnaden var färdig i mars 1932 och stod vid Dalhemsgatan 10. Biografen fick dock en tuff start. Orsaken var att filmuthyrarna inte välkomnade nykomlingen i Mölndal där det redan fanns en biograf (Röda Kvarn på Kvarnbygatan 1). Trots de tidiga förlusterna, kämpade föreningen på och satsade på att modernisera biografen med bättre inredning och teknisk utrustning. Satsningen gjordes med stöd från Textilfacket, Mölndals stad och Mölnlycke Väfveri AB. 1944 fick biografen förstahandskontrakt för visning av filmer från Fox Studios och MGM i Mölndal. Efter detta, steg biografens omsättning år för år fram till 1948. Då bröts trenden när nöjesskatten tvingade fram höjda biljettpriser och antalet besökare sjönk.

Därefter åkte föreningen på flera bakslag. Textilbranschens lågkonjunktur under tidigt 1950-tal och TV:s inträdande på marknaden, gjorde biografen olönsam och den lades ner 1962. Det konstaterades att situationen blivit ohållbar. Huset var i trängande behov av kostsam renovering och samtliga lokaler hyrdes ut till fasta hyresgäster. Föreningar kunde dock fortfarande hålla evenemang i det nya stora Folkets hus i Mölndals centrum. Detta invigdes några veckor efter Biografen Möllan år 1959.

1964 såldes Folkets Hus Krokslätt till Alice Höglund från Kullavik och efter att alla lån var återbetalde, fick andelsägarna 40 kr per andel. Huset blev till en lagerlokal men byggnaden revs november 1987 och nu ligger där lägenheter.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.

Föreningsexpo 1961

1961, anordnade de ideella föreningarna i Mölndal en gemensam mässa, ett ambitiöst evenemang som förde samman nästan alla delar av lokalsamhället.

Gemensamma insatser

Enligt Mölndals stad finns det nu cirka 300 föreningar i Mölndal. För 50 år sedan, innan sammanslagningen med Kållered och Lindome, var motsvarande siffra 98. Av dessa bedrev 62 även ungdomsverksamheter, ofta med egna styrelser. Mässan, som fick namnet Föreningsexpo 61, hölls i Mölndals Folkets Hus 15–21 mars 1961, men planeringen påbörjades redan under 1959 av Fritidsstyrelsen i Staden. Arrangerade gjorde:  Mölndals Idrottsring, Mölndals Nykterhetsvänners Centralförsamling, Mölndals Allianskommitté, politiska organisationer, scoutrörelsen och övriga sammanslutningar – alla med egna medel och på egen risk. Målen var flera: att visa upp vilken betydelsefull insats ideella föreningar gör, att klargöra deras relevans i det moderna samhället, samt att locka flera ungdomar till föreningarna.

Bilderna ovan från övre västra hörnet: 1. Översiktsbild med Mölndals Scoutkår och Svenska Kyrkan i förgrunden och ett par som ser på Missionskyrkans monter i bakgrunden.
2. Holger Holm leker med några flickor. 3. ”En vild föreställande” av Gert and The Streaplers, bilden tagen från publiken. 4. Jazzpianisten Jan Johansson. Fotografering har utförts av Leine Foto, Knarrhöksgatan 10 i Mölndal (Ericssons Foto).

Mer än en mässa

I det tryckte programmet finns en förteckning över de 61 utställande organisationerna i Folkets hus. Inom ramen för Expon visades även Hobby 61 där ABF och Mölndals-Postenlät 22 personer visa upp sina hobbys.

Musik

Det bjöds även på livespelningar under mässan. En av de uppträdande var The Streaplers, då ett nytt okänt band, och Erik Playboys (vars karriär jag inte kunnat spåra). Skådespelaren Karl-Magnus Thulstrup sjöng ur ”Fridas visor”, Lars Ekman sjöng, pianisten Jan Johansson spelade och Frälsningsarméns musikkår avhöll en konsert. Jan Johansson är bland annat känd för sin version av folkvisan Visa från Utanmyra. Mässan började och avslutade även med framträdande av Mölndals stadsmusikkår och Mölndals körsällskap.

Idrott

På fredagskvällen var det idrottssoaré med utdelning av Idrottsringens guldmedaljer, uppvisning av olika sporter (rullcykel, tyngdlyftning, brottning, bordtennis och gymnastik) samt en pratstund med fotbollsspelaren Dan Ekner.

För alla åldrar

För ungdomar anordnades lekar, allsång med Holger Holm, trolleri och buktaleri med Benny Leyton, barnkör, dans, en scoutafton med film, sånger och sketcher, med mera. Mölndals Godtemplares Idrottsklubb, som arrangerade riksmästerskap i bordtennis samma helg, bjöd till en ungdomsträff. Programledaren för programmet Ungdomens kväll på Sveriges Radio, Larseric Janson också ledde en träff i samarbete med de kristna församlingarna i Mölndal.

Stor succé

Ett par tusen personer samlade framför Stadshuset till invigningen onsdagen 15/3. Invigningstalaren var Torsten Tegnér, chefredaktör för tidningen Idrottsbladet. Han kom på inbjudan av borgmästare Karl-Erik Bergquist (själv en tennis- och fotbollsspelare). Tegnér skrev en lång artikeln om Mölndal ”En ungdomens och idrottens stad” i sin tidning, medan Göteborgs-Postens chefredaktör Harry Hjörne skrev: ”Föreningsexpon i Mölndal är en stark demokratisk upplevelse. En av de förnämsta som jag varit med om”.

Klarade det ekonomiskt?

Hur gick det med föreningars satsade medel? Det hela kostade 28 745 kronor. Inträdesavgiften var 1 krona (50 öre för barn), men enligt kassaboken fick man in knappt 2 500 kronor på dörren trots att antalet utställningsbesökare räknades till 7 189. Lika mycket fick man in från lotteri- och kaffeförsäljning, medan annonseringar i programmet inbringade 7 606 kr. När alla poster var sammanräknade gjorde Föreningsexpo en förlust på endast 18 kronor.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.

Pumpar och åter pumpar

Så här år drömmer sig väl många mölndälingar iväg till Tomtens verkstad, men vem behöver Nordpolen när vi har Krokslätt?!

AB Pumpindustri

År 1918 startade handelshuset Ekman & C:o tillverkning av pumpar vid grundandet av företaget AB Pumpindustri. Det första året fanns man i en källare på Kungsholmen, men redan 1919 0kom man till Krokslätt i Mölndal. Efter en ganska trög start fick företaget ordentlig luft under vingarna i slutet av 1930-talet.  Företaget kom därefter att förse en mängd olika verksamheter med såväl hand- som motorpumpar. Bland kunderna fanns såväl SOAB som otaliga brandkårer.  Företaget ändrade namn till Scanpump AB hösten 1979. Därefter blev man en del av ABS Pump i början av 2000-talet. I samband med detta flyttades själva produktionen till Vadstena. Vid tiden för bilden, var man dock fortfarande AB Pumpindustri (API) och det ni ser är Gamla Verkstaden i september 1946. Den fanns i den gamla fabriken som sedan kom att kompletteras med en ny fabrik som stod färdig år 1949. Känner ni igen någon i arbetsstyrkan så tar vi gärna emot den informationen.

Ni når oss då på foreningsarkivet(a)molndal.se eller tf. 031-27 25 59.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet