Jordbrukare Ungdomens Förbund (JUF) Mölndal

Mölndal har länge varit ett industrisamhälle, men jordbruk var fortfarande ett viktigt yrke långt på 1900-talet och en viktig del av stadens liv fram till 1960-talet och där var Jordbrukare Ungdomens Förbund (JUF) Mölndal en stor del.

Det var dock inte förrän 1930 som en ideell förening för traktens jordbruksungdomar bildades vid ett allmänt möte den 26 mars. En lokalavdelning av Jordbrukarnas Ungdomsförbund (JUF) i Mölndal etablerades med magasinsföreståndaren Carl Malm som ordförande. Vid årets slut hade JUF Mölndal 118 medlemmar.

Man träffades omväxlande på Eklanda gård, café Godhem (nedanför Frälsningsarmén framför Papyrus) och Restaurang Gillet (i Hantverkshuset, nuvarande Brogatan 1 i Mölndals centrum) och JUF Mölndal blev en samlande punkt för ungdomar från stadsnära landsbygd.

Kunskapsförmedling

Verksamheten bestod av studieverksamhet, med föredrag, praktiska kurser om sådant som hästkännedom och trädgårdslära, samt studiecirklar i föreningskunskap och mer hobbyinriktade cirklar i schack och fotografering. Kvinnliga medlemmar ordnade kurser i handmålning och vävning. En tillskärningskurs var populär 1938. Man samordnade även studieresor med Mölndals Hushållningsgille

Ett bibliotek anskaffades och placerades i bibliotekarien Sten Lindkvists tobaks- och pappershandel på Kungsbackavägen 4. Efterträdaren Carl Ruppel flyttade det till sin frisörsalong på Villagatan 4 (bakom Scandic Hotel). Han agerade sedan cyklande bibliotekarie med böcker med sig i väskan.

Böckerna flyttades till ”ungdomsgården” 1946, där föreningen redan sedan 1937/8 hade många sina träffar. Var ungdomsgården låg nämns inte i arkivet men JUF veteranen Sven Olof Olsson kunde upplysa mig att det var Stora Bosgården boningshus vid nuvarande Lekskolegatan. Den revs 1982.

”Ungdomsgården” där JUF Mölndal hade förlagt en stor del av
sin verksamhet från slutet av 1930-talet var Stora Bosgården
(Bosgå’n). Bilden har tagits år 1920.

Bild: Mölndals hembygdsförening

Tävlingar

Interna tävlingar anordnades i grönsaksodling, plöjning och andra för fältet viktiga uppgifter och medlemmarna vann priser i distriktstävlingar. 1947 anordnades distriktsmästerskapet i Mölndal med tävlingar i Stretered. På programmet stod körning, mjölkning och nötkreatursbedömning samt hästuppvisning (som vanns av avdelningens egen Arne Andersson), klädstoppning och stickning (den sistnämnda med Mölndals Kerstin Hansson som segrare). Det var stort intresse för idrotter som gymnastik, orientering och terränglöpning. På 1950-talet ordnades även bordtennis i Kärraskolan.

Det inre livet

Det fanns de som trodde att rörelsen var kopplade till Högerpartiet och Bondeförbundet men JUF betonade sig vara politiskt neutral. 1936 lyftes ett förslag om att exkludera icke-jordbrukare som medlemmar i Mölndals JUF, men detta föll. Vissa medlemmar, särskilt gänget från Kärra, var ofta sena till möten. Lösningen på detta blev en punktlighetstavla där de slarviga medlemmarna fick schavottera. På söndagar konkurrerade skytte med JUF:s möten. Detta ”problem” löstes dock när föreningen bildade egen skyttesektion. Medlemmar ur sektionen utgjorde dessutom JUF:s skjutstjänst u.p.a. med uppgift ”att hemforsla mörkrädda och ensamstående damer samt grabbar som förirrat sig för långt från hemmet.”

Det yttre livet

JUF blev en viktig del av det mölndälska civilsamhället. Man tillhörde Mölndals Idrottsförening och Mölndals Idrottsring. Affärsmän i Mölndal skänkte priser till tävlingar. Föreningen samverkade också med Röda Korset och Röda Stjärnan (senare Blå Stjärnan) där medlemmarna deltog i beredskapskurser.

Föreningen anordnade friluftsfester och samkväm. Den bildade en sångkör, en amatörteatergrupp och ett folkdanslag som sedan blev fristående under namnet Mölndals Folkdanslag (se artikeln om Sweloog).

Danslaget Mölndals hbf

JUF Mölndals folkdanslag vid midsommarfest på Torsgården
(Västergården 2) i Fässberg, sannolikt tidigt 1930-tal.

Bild: Knut Kjellman / Mölndals hembygdsförening

Verksamheten finansierades till stor del av årliga offentliga sommarfest med folkdans, musik, sång, gymnastik, föredrag, allsång, teater, skämttävlingar, dans, skjutbana, pilkastning, tombola med mera. 1930 var det hos Hamréns i Eklanda. Sedan var det i Torsgårdens Park i Fässberg och från 1943 vid egna dansbanan i Lackarebäck och Gunneboparken.

JUF Sommarfest Torsgården Mölndal

JUF Mölndal förbereder sin midsommarfest på Torsgården (Västergården 2) i Fässberg, sannolikt tidigt 1930-tal.

Bild: Mölndals hembygdsförening

Något av en höjdpunkt inföll år 1954 då Mölndals JUF-arna vann alla klasser i bordtennis och fick dubbelseger i terränglöpning i distriktsmästerskapen. Året därpå anordnade föreningen DM i traktorplöjning på Fässbergs prästgård. Vid slutet av 1955 hade man 145 medlemmar. Därefter minskade dock antalet ungdomar på gårdarna kraftigt.

Slutet på en era

På årsmötet 1962 beslutades skänka biblioteket till Mölndals stad och JUF Mölndal lades ner den 14/11. Huvudorsaken var den minskande jordbruksbefolkningen. För att förvalta dess kvarstående medel grundades föreningen Mölndals JUF-veteraner som fortsatte studiecirkelverksamheten, anordnade studieresor och medverkade med Mölndals hembygdsförening vid en utställning om jordbruket.

1982 inleddes ett vidare samarbete med hembygdsföreningen som resulterade i att lantbruksmuseet i Götaforsliden kunde öppna i september 1983.

En studiecirkel av veteraner även samlade material och uppgifter om gårdarna och trädgårdarna i Mölndal som blev till en bok Mölndal: lantbruks- och trädgårdsstad i omvandling som publicerades 1993. Årsmötet beslöt den 22 april samma år att upplösa föreningen.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Motorbåtar i Mölndalsån

Många har väl hört talas om kokspråmarna som gick längst Mölndalsån förr om åren, men även snabbare flytetyg har haft sin hemmahamn i dessa vatten. Här kommer lite mölndälsk båtologi

Klang & Jonsson

Onsdagen 11/4 1945 undertecknades en framställan av August Klang och Carl Jonsson, två motorbåtsägare tillika båtsportsentusiaster. Mottagaren var Drätselkammaren i Mölndals stad (Utskott av Stadsfullmäktige som skötte ekonomin): ”På uppdrag av båtägare i Mölndal få undertecknade härmed vördsamt anhålla, att för vinteruppläggning av båtar få disponera ett Mölndals stad tillhörigt område emellan Mölndalsån och Västkustbanan, vid den s.k. Madkröken (se bild) Ingenjör Alm har anvisat området såsom lämpligt för ändamålet.” Drätselkammaren biföll ansökan och området arrenderades ut till en årskostnad på 40 kronor, tio kronor billigare än det stadens utredare förslagit.  Överenskommelsen fastställdes vid ett möte 28/5 1945. Staden representerades av drätselkammarens ordförande Gösta Andersson och Kommunalborgmästare Karl Eric Bergqvist.

Mölndals Motorbåtsklubb blir till

De första åren fanns ingen fast organisation, utan det rörde sig om ett informellt samarbete mellan ca 15 båtägare. Den första upptagningsplatsen låg strax väster om Mölndals Nedre Järnvägsstation; mittemot nuvarande Mölndals stadshus. Området man arrenderade kallades för ”Varvet” och här vinterförvarade och förtöjde man båtarna.

Båtägarna kände snart ett behov av att hitta en fastare form. 2/5 1948 hölls ett möte på ”Varvet” och man beslöt där att bilda Mölndals Motorbåtsklubb. Vid mötet utsågs en arbetskommitté med uppdrag att sköta fördelningen av arbetsuppgifter och se till att området hölls snyggt. Arbetsdagar skulle vara tisdag och torsdag.

Expansion

Klubben gick in med en ansökan om att få förlänga området längs Ågatan. Den ansvarige handläggaren ville neka av estetiska skäl, men Drätselkammaren beviljade ansökan. Nu upprättades ett formellt arrendekontrakt rörande del av stadsägorna nr 956 och 4364 (se bild).

Villkoren var ganska tuffa. Hyran höjdes till 60 kronor. Klubben skulle stå för all renhållning inom området. Staden tog  inte heller ansvar för att Mölndalsån hölls farbar. Vid flytt var man skyldig att lämna området fullständigt avröjt och rengjort på egen risk och bekostnad. Slutligen kunde kontrakten sägas upp om staden behövde området till någonting annat, men detta skulle meddelas i god tid.

Nu följde en tid av aktivitet. Upptagningsplatsen flyttades nedströms mot ”Madkröken” vid Ågatan. En enkel kran införskaffades och man anlade en trailerbana av träplankor. På den kördes båtarna på en järnvagn. Man drog även fram el för belysning bland annat och en redskapsbod sattes upp.

Vidare vindlingar

På 1950-talet kopplades stadens vatten in och en brandpost sattes upp. År 1960 beslutade Mölndals stad om en breddning av Ågatan och tog en del av området i anspråk. Klubben fick då tillåtelse att fylla ut i ån för att få plats med sina båtplatser. 1961 elektrifierades kranen med en trefaskabel. Motor och övrig utrustning inköptes och installationen utfördes av yrkesläraren Ragnar Nilsson.  Den första båten att sjösattas med nybygget blev ”Källstedts nybygge” (efter Arvid Källstedt) 17/9 1961.

Oförmodad flytt

I Verksamhetsberättelsen för år 1968 kan man läsa följande: ”En mäktig granne har Varvet fått. ett bilbolag och om det börjar sakna livsrum, så kommer nog Varvet i kläm…” Detta var profetiska ord.  24/6 1970, damp den officiella uppsägningen ned från Fastighetskontoret. Klubben hade till årsskiftet på sig för avflyttning och avstädning av tomten. Staden hade dock för avsikt att finna en ersättningstomt. Klubbens blev helt tagna på sängen och den första tanke var att bestrida uppsägningen. Därefter fick man fullt upp med flyttarbete och förhandlingar med staden.

”Nya Varvet”

Lösningen blev att Mölndals Motorbåtsklubb flyttade sin verksamhet till Balltorp; stadsäga 243 vid Sisjövägen.

Det blev en svettig flytt för föreningen. ”Nya Varvet” tog dock emot sina första hyresgäster 15/10, men marken var i sådant skick att man endast fick in 29 av 60 båtar, vilket gav ett rejält inkomstbortfall. Någon kompensation för kostnaderna för flytt och iordningställande fick man inte. Nytt arrendeavtal skrevs på för den nya marken, som därefter kom att omförhandlas. Det  klubben önskade mest av allt lyckades man dock inte få igenom: Garantier för ersättningsmark vid en framtida flytt, eller åtminstone avgångsvederlag. Det är inte alltid lätt att vara en utrymmeskrävande förening i en expanderande kommun…

Verksamheten i Balltorp blev någonting annat än vid Mölndalsån. Man hade ju inte längre möjlighet att sjösätta båtarna på plats utan de fick fraktas med jeep och sedan traktor till lämplig isättningsplats; ofta Fiskebäck. Verksamheten på ”Nya Varvet” får dock anstå till en annan artikel.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Lindome majblommekommitté

Nu när skolbarnen säljer majblommor, kan det kanske vara bra med en liten påminnelse om vad det hela går ut på…

En svensk uppfinning

Initiativet till förstamajblomman togs i Göteborg av Onsalafödda Beda Hallberg år 1907. Hallbergs koncept var att sälja konstgjorda blåsippor för att samla in pengar för att bekämpa dåtidens folksjukdom: tuberkulos. Blommans första namn var ”Blå blomman”, men redan år 1908 ändrades det till ”Förstamajblomman för att bli ”Majblomman” år 1999. Pengarna skulle användas specifikt till förebyggande åtgärder bland barn och ungdom.

Majblomman räknas faktiskt som världens äldsta välgörenhetsblomma, och idén har spridit från Göteborg runt världen. Det tog inte långt för idén att nå till Lindome.

Förstamajblommekommittén i Lindome bildades år 1911 och bestod då av 8 ledamöter. Första ordföranden var Ida Landén och hon kom sedan att behålla sin roll i kommittén fram till 1938 när hon efterträddes av dottern Helga Landén.

Ny fokus

Fram till 1949 gjordes alla majblommorna för hand, men mycket ändrade under 1950-talet. Tuberkulos började försvinna som folksjukdom i många länder och där slutade man att sälja blomman. I Sverige beslöt kommittéerna att ändra sina stadgar för att kunna stötta barn med särskilda fysiska eller psykiska behov.

Nu är största fokuset på att hjälpa barn som lever i ekonomisk utsatthet. I Lindomes protokoll kan man läsa om vilka frågor kommittén prioriterade för barn i sitt område.

I föreningens arkiv finns det en hel del tackkort från barn och deras föräldrar för utflykter och stöd som Lindomes majblommekommitté möjliggjorde, till exempel med stöd till Barnkliniken i Mölndal och Gåreviks barnkoloni på Norra Orust.

Innovationer

I arkivet finns det ett exempel av Tora Hjärnes majstänger.
Bilden tagits av Arif Naqvi, 2021.

1981 kom kommitténs eldsjäl, Tora Hjärne, på idén att klä små trästänger med grön filt och färgrika Förstamajblommor från tidigare år. Det utformades som små majstänger och blev en stor succé och föreningen sålde därefter omkring 1500 stänger varje år. Riksorganisationen blev så imponerade så att man bad Lindome att presentera sitt koncept för andra lokalkommittéer.

Förutom försäljning av blommor och majstänger, fick Lokalkommittén intäkter från försålda kransar, buketter, bordlöpare, kort, vindlekor, grammofonskivor, lotterier med mera. Majblommor hade blivit till ett samlarobjekt.

En succé i Lindome

Det gick lite trögt med försäljning av blommor i början. År 1928 tjänade man 109 kronor netto (ca 3 150 kr i dagens värde), 1 005 kronor i 1958 (ca 12 800 kr idag), 30 304 kronor i 1988 (ca 58 130 kr idag). 2018 hade intäkterna från blommor stigit till över 200 000 kronor.

När föreningen blev 70 år gammal var det redan en tradition att ställa ut i SE Bankens lokaler i Lindome. Då demonstrerades av majstänger, tändsticksaskar, tavlor och ljusmanschetter prydda med majblommor, affischer och årets blomma.

1982 anordnades en minnesutställning om Beda Hallberg i Kungsbacka. Bland det utställda föremålen ingick medlemmens Hilda Zackrissons samling (nästan komplett) av majblommor. Denna hade hon skänkt till Brogårdens Äldreboende några år tidigare och kan fortfarande beskådas i den stora salen vid entrén.   

Senaste historia och framtiden

Det har funnits uppmaningar genom åren. Under 1990-talet då lärarna inte upplevde sig ha tid för att kunna hantera merarbetet som elevernas medverkande i försäljningen innebar.

Mer positivt var när Mölndal fick äran att tillverka majblomman för år 1997. Detta gjordes hos Perga AB. Nu har tillverkningen flyttat utomlands och Perga AB finns inte längre i Mölndal.

I år kan man för första gången köpa både digitala och fysiska majblommor från och med den 15:e april. Lindome majblommekommitté är nu 113 år gammal och är fortfarande aktiv.

Lindome majblommekommitté är den enda majblommekommitté som finns kvar i Mölndal, men det verkar som Hällesåker också hade en majblommekommitté från 1911 fram till kanske mitten av 1980-talet. Föreningsarkivet skulle vilja gärna samla in och bevara deras arkivmaterial innan det försvinner. Vet du vem skulle kunna ha bevarat Hällesåker majblommekommittés dokument kvar (protokoll, korrespondens, bilder, verksamhetsberättelser m.m.)?

Kontakta då Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland: foreningsarkivet@molndal.se eller 031 27 25 59.

Berättelsen om Krokslätts Folkets Hus

Krokslätt i norra Mölndal har många företag och mycket industri, men också ett aktivt föreningsliv. Innan Folkets och Bio Möllan hus byggdes i Mölndals centrum, hade Krokslätt sitt eget Folkets hus med bio. Föreningsarkivet bevarar dess arkiv där man får lära sig om dess kämpiga historia.

Krokslätts nya Folkets Hus och Bio, ”Kinnen”, Dalhemsgatan 10. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Negativ finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.
Krokslätts nya Folkets Hus och Bio, ”Kinnen”, Dalhemsgatan 10. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Negativ finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.

Redan från 1890-talet fanns det en samlingslokal för föreningar på Vävaregatan i Krokslätt (numera Gustavsbergsgatan 8). Denna ägdes dock av Claes Johansson & Co Wäfveri AB och det var inte självklart att fackliga och politiska organisationer kunde nyttja lokalen. Efter första världskriget blev underhållet alltmer bristfälligt och husen i området började förfalla. En kommitté, led av Zander Johansson, bildades och, på ett sammanträde som hölls den 21 januari 1924, diskuterades möjligheten att bygga ett Folkets Hus i Krokslätt. Flera organisationer och individer engagerade sig och den 4:e november 1924 bildades Föreningen Krokslätts Folket Hus i Mölndal u.p.a. (utan personligt ansvar). 

Vid föreningens bildande tecknade sig 23 individer (samtliga män) för andelar. Organisationer som också tecknade sig var Textilarbetareförbundets Avdelningar 12 och 32, Jästbolagets Fackförening och Kommunistiska ungdomsklubben. Till ordföranden valdes Gerhard Olsson.

Första uppgiften var att skaffa in ekonomiska medel och föreningen anordnande basarer, teaterföreställningar och danser. Danserna hölls invid Krokslätts FF:s fotbollsplan och i mässhallarna i Göteborg. Andelar såldes till en kostnad av 10 kronor styck. Det var mycket pengar för arbetare vid denna tid. Därför upprättades ett system med delbetalningar på 1 krona åt gången och andelen gavs ut när att personen avlagt hela summan.

1931 var ett viktigt år. Föreningen hade nu hade 103 enskilda medlemmar och 23 organisationer. Detta sammanföll med att Textilarbetareförbundets förhandlingar för bättre löneavtal misslyckats och fackföreningsmedlemmar. Facket fick då problem med att disponera lämpliga samlingslokaler, då allt ägdes av Mölnlycke Väfveri AB. På ett extra möte i november beslöt föreningen att omedelbart påbörja byggandet av en lokal.

Huset var budgeterat till att kosta 100 000 kronor. För att ha råd med detta behövde Föreningen låna upp 90 000 kronor. Man insåg dock att man snabbt behövde ordna en ny inkomstkälla för att kunna återbetala långivaren och tog beslutet att inkludera en biograf i konceptet. Denna skulle förhoppningsvis kunna generera vinst. Som stöd i arbetet använde man vännerna i Sävedalens Folkets Husförening.

Första spadtaget oktober 1931. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Glasplåten finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.
Första spadtaget oktober 1931. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Glasplåten finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.

Byggnaden var färdig i mars 1932 och stod vid Dalhemsgatan 10. Biografen fick dock en tuff start. Orsaken var att filmuthyrarna inte välkomnade nykomlingen i Mölndal där det redan fanns en biograf (Röda Kvarn på Kvarnbygatan 1). Trots de tidiga förlusterna, kämpade föreningen på och satsade på att modernisera biografen med bättre inredning och teknisk utrustning. Satsningen gjordes med stöd från Textilfacket, Mölndals stad och Mölnlycke Väfveri AB. 1944 fick biografen förstahandskontrakt för visning av filmer från Fox Studios och MGM i Mölndal. Efter detta, steg biografens omsättning år för år fram till 1948. Då bröts trenden när nöjesskatten tvingade fram höjda biljettpriser och antalet besökare sjönk.

Därefter åkte föreningen på flera bakslag. Textilbranschens lågkonjunktur under tidigt 1950-tal och TV:s inträdande på marknaden, gjorde biografen olönsam och den lades ner 1962. Det konstaterades att situationen blivit ohållbar. Huset var i trängande behov av kostsam renovering och samtliga lokaler hyrdes ut till fasta hyresgäster. Föreningar kunde dock fortfarande hålla evenemang i det nya stora Folkets hus i Mölndals centrum. Detta invigdes några veckor efter Biografen Möllan år 1959.

1964 såldes Folkets Hus Krokslätt till Alice Höglund från Kullavik och efter att alla lån var återbetalde, fick andelsägarna 40 kr per andel. Huset blev till en lagerlokal men byggnaden revs november 1987 och nu ligger där lägenheter.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.

Föreningsexpo 1961

1961, anordnade de ideella föreningarna i Mölndal en gemensam mässa, ett ambitiöst evenemang som förde samman nästan alla delar av lokalsamhället.

Gemensamma insatser

Enligt Mölndals stad finns det nu cirka 300 föreningar i Mölndal. För 50 år sedan, innan sammanslagningen med Kållered och Lindome, var motsvarande siffra 98. Av dessa bedrev 62 även ungdomsverksamheter, ofta med egna styrelser. Mässan, som fick namnet Föreningsexpo 61, hölls i Mölndals Folkets Hus 15–21 mars 1961, men planeringen påbörjades redan under 1959 av Fritidsstyrelsen i Staden. Arrangerade gjorde:  Mölndals Idrottsring, Mölndals Nykterhetsvänners Centralförsamling, Mölndals Allianskommitté, politiska organisationer, scoutrörelsen och övriga sammanslutningar – alla med egna medel och på egen risk. Målen var flera: att visa upp vilken betydelsefull insats ideella föreningar gör, att klargöra deras relevans i det moderna samhället, samt att locka flera ungdomar till föreningarna.

Bilderna ovan från övre västra hörnet: 1. Översiktsbild med Mölndals Scoutkår och Svenska Kyrkan i förgrunden och ett par som ser på Missionskyrkans monter i bakgrunden.
2. Holger Holm leker med några flickor. 3. ”En vild föreställande” av Gert and The Streaplers, bilden tagen från publiken. 4. Jazzpianisten Jan Johansson. Fotografering har utförts av Leine Foto, Knarrhöksgatan 10 i Mölndal (Ericssons Foto).

Mer än en mässa

I det tryckte programmet finns en förteckning över de 61 utställande organisationerna i Folkets hus. Inom ramen för Expon visades även Hobby 61 där ABF och Mölndals-Postenlät 22 personer visa upp sina hobbys.

Musik

Det bjöds även på livespelningar under mässan. En av de uppträdande var The Streaplers, då ett nytt okänt band, och Erik Playboys (vars karriär jag inte kunnat spåra). Skådespelaren Karl-Magnus Thulstrup sjöng ur ”Fridas visor”, Lars Ekman sjöng, pianisten Jan Johansson spelade och Frälsningsarméns musikkår avhöll en konsert. Jan Johansson är bland annat känd för sin version av folkvisan Visa från Utanmyra. Mässan började och avslutade även med framträdande av Mölndals stadsmusikkår och Mölndals körsällskap.

Idrott

På fredagskvällen var det idrottssoaré med utdelning av Idrottsringens guldmedaljer, uppvisning av olika sporter (rullcykel, tyngdlyftning, brottning, bordtennis och gymnastik) samt en pratstund med fotbollsspelaren Dan Ekner.

För alla åldrar

För ungdomar anordnades lekar, allsång med Holger Holm, trolleri och buktaleri med Benny Leyton, barnkör, dans, en scoutafton med film, sånger och sketcher, med mera. Mölndals Godtemplares Idrottsklubb, som arrangerade riksmästerskap i bordtennis samma helg, bjöd till en ungdomsträff. Programledaren för programmet Ungdomens kväll på Sveriges Radio, Larseric Janson också ledde en träff i samarbete med de kristna församlingarna i Mölndal.

Stor succé

Ett par tusen personer samlade framför Stadshuset till invigningen onsdagen 15/3. Invigningstalaren var Torsten Tegnér, chefredaktör för tidningen Idrottsbladet. Han kom på inbjudan av borgmästare Karl-Erik Bergquist (själv en tennis- och fotbollsspelare). Tegnér skrev en lång artikeln om Mölndal ”En ungdomens och idrottens stad” i sin tidning, medan Göteborgs-Postens chefredaktör Harry Hjörne skrev: ”Föreningsexpon i Mölndal är en stark demokratisk upplevelse. En av de förnämsta som jag varit med om”.

Klarade det ekonomiskt?

Hur gick det med föreningars satsade medel? Det hela kostade 28 745 kronor. Inträdesavgiften var 1 krona (50 öre för barn), men enligt kassaboken fick man in knappt 2 500 kronor på dörren trots att antalet utställningsbesökare räknades till 7 189. Lika mycket fick man in från lotteri- och kaffeförsäljning, medan annonseringar i programmet inbringade 7 606 kr. När alla poster var sammanräknade gjorde Föreningsexpo en förlust på endast 18 kronor.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.

Pumpar och åter pumpar

Så här år drömmer sig väl många mölndälingar iväg till Tomtens verkstad, men vem behöver Nordpolen när vi har Krokslätt?!

AB Pumpindustri

År 1918 startade handelshuset Ekman & C:o tillverkning av pumpar vid grundandet av företaget AB Pumpindustri. Det första året fanns man i en källare på Kungsholmen, men redan 1919 0kom man till Krokslätt i Mölndal. Efter en ganska trög start fick företaget ordentlig luft under vingarna i slutet av 1930-talet.  Företaget kom därefter att förse en mängd olika verksamheter med såväl hand- som motorpumpar. Bland kunderna fanns såväl SOAB som otaliga brandkårer.  Företaget ändrade namn till Scanpump AB hösten 1979. Därefter blev man en del av ABS Pump i början av 2000-talet. I samband med detta flyttades själva produktionen till Vadstena. Vid tiden för bilden, var man dock fortfarande AB Pumpindustri (API) och det ni ser är Gamla Verkstaden i september 1946. Den fanns i den gamla fabriken som sedan kom att kompletteras med en ny fabrik som stod färdig år 1949. Känner ni igen någon i arbetsstyrkan så tar vi gärna emot den informationen.

Ni når oss då på foreningsarkivet(a)molndal.se eller tf. 031-27 25 59.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

Mölndals Sportklubb eller Mölndals Sportklubb?

(I Mölndals Posten var rubriken ”Mölndals Sportklubb gånger 2?”)

Det är ju inte helt ovanligt att olika föreningar antar samma namn. Detta kan vara förvirrande för såväl arkiven som för den intresserade allmänheten. Ett sådant exempel är Mölndals Sportklubb. Två klubbar, ett namn.

Den första Mölndals Sportklubb

Den första föreningen med namnet Mölndals Sportklubb grundades 28/8 1932 på Augustas Café vid Mölndals Bro. Initiativtagarna var Nils Jansson, Matteus Olsson och Fritz Jakobsson. Det finns väldigt lite bevararat om denna förening, men jag vet att man ägnade sig åt orientering, friidrott, bandy, korgboll och handboll. Det mesta tyder på att föreningen avvecklades kring år 1956. Enligt en källa uppgick föreningen, eller åtminstone dess medlemmar, i Mölndals AIK som bildades samma år. Denna uppgift är dock obekräftad, men vi tar gärna emot mer information.

Lagfoto (antagligen från sommarfesten) 1957 Från. Vänster: Viktor Minfors, Paavo Miinonen, Väinö Pukonen, Pentii Pitkäniemi, Reineo Kakko, Eino Paakonen, Valdur Linkruus, Viktor Jakdal, Alarivi Vas Nedre. Fr. v.  Reino Korkkinen, Kalervo Hippeläinu, Kaljo Linkruus, Niilo Jaarinen och Armas Paakkonen
Lagfoto (antagligen från sommarfesten) 1957 Från. Vänster: Viktor Minfors, Paavo Miinonen, Väinö Pukonen, Pentii Pitkäniemi, Reineo Kakko, Eino Paakonen, Valdur Linkruus, Viktor Jakdal, Alarivi Vas Nedre. Fr. v. Reino Korkkinen, Kalervo Hippeläinu, Kaljo Linkruus, Niilo Jaarinen och Armas Paakkonen

Den andra Mölndals Sportklubb – med rötter i Ingermanland

Denna förening har en helt annorlunda bakgrund. Dess ursprung fanns i Ingermanland, numera Leningrad Oblast. Det ligger nedanför Karelska halvön i Ryssland. Området befolkades först av två finskspråkiga grupper (voter och ingrer). Ingermanland har oftast styrts från ryska statsbildningar, som i flera omgångar deporterat den finspråkiga befolkningen till andra delar av riket. 1617-1721 var Ingermanland en del av Stormaktssverige och då kompletterades den finskspråkiga befolkningen med folk från angränsande län i Finland. Dessa benämns som ingermanlandsfinnar. Ryssarna återkom dock och fortsatte processen med göra området mer ryskt. På 1930-talet deporterades 60 000 ingermanländare till Sibirien och Kazakstan. Det hela kulminerade under det s.k. ”Fortsättningskriget” mellan Finland och Ryssland 1942-43. Då tömdes Ingermanland på sin finskspråkiga befolkning. 63 000 personer togs emot av Finland. Efter krigets slut ”valde” större delen av ingermanländarna, att återvända till Sovjetunionen.8 000 stannade dock i Finland och av dessa flydde 4 500 vidare till Sverige. De som kom tillhörde gruppen ingermanlandsfinnar.

Idrott som kulturgemenskap

Så anlände man alltså till Sverige. Vissa av flyktingarna valde att flytta vidare, men de som stannade i Sverige fick inte lov att bosätta sig i någon av landets tre största städer. Värt att notera är att gruppen utgjorde en diplomatisk belastning för den svenska staten, som försökte balansera sitt humanitära ansvar mot Sovjetunionens önskemål om att få hem sina medborgare. Många hamnade industriorter i Västsverige där man fick jobb inom bland annat textilindustrin. Mölnlycke och Mölndal blev två av de orter som man kom att flytta till. I Mölnlycke anvisade Mölnlycke Väfveri AB ett antal flerfamiljhus åt sin nya personal och det var på dessa gårdsplaner som ungdomarna började spela fotboll.  I början var det spontanmatcher, men de drog till sig ingermanländare från Mölnlycke och Mölndal. Det blev ett tillfälle att umgås och att tala sitt språk. Efter några år under olika namn valde man tillslut att bilda Mölnlycke Sportklubb 2/11 1954. Föreningen bestod ursprungligen enbart av ingermanländarna (från Mölnlycke och Mölndal), men snart anslöt även några estländare. Sportklubben var, från start, lika mycket en kulturförening som en idrottsförening.  MSK var tidigt ett av naven i det ingermanländska kulturlivet i Göteborgsregionen.

Mölndal

Från 1948 började ingermanländarna i Sverige att anordna sommarfester. 1956 var man i Mölndal och då och där bildades Sveriges Ingermanländska Riksförbund. I samband med festerna anordnades även fotbollsturneringar. På bilden ser ni SMK:s lag som vann turneringen i Borås 1957. 1963 flyttade klubben till Mölndal. En bidragande orsak var att flera av ledarna bodde där, men framförallt att klubben ville ha tillgång till bättre planer. Den nya hemmaplanen blev Frejaplan. I Mölndal hade man för övrigt en god vän i form av Alf Skylberg som figurerade i min föregående artikel. Mölndals stad såg helst att man bytte namn och Mölnlycke Sportklubb antog i stället namnet Mölndals Sportklubb. Mölnlycke Väfveri AB bedrev ju verksamhet i Krokslätt och här fick MSK disponera lokalen ”Oskarborg” gratis. Här fanns man 1964-1966. Därefter flyttade klubben till ett litet pentry på Frälsegårdsgatan 7. Här kunde man med lite god vilja hålla styrelsemöte, förvara material och några priser. När nya Krokslättsvallen stod färdig 1972 började man att hyra in sig i Krokslätts FF:s nya klubbhus. Under dessa år startades även en dragkampssektion som kom att bli en framträdande del av verksamheten. Föreningen genomgick också andra förändringar. Man värvade in ingermanlänningar från varvsindustrin i Göteborg där man även hämtade skottar och irländare. Det började även dyka upp finländare och svenskar i lagen. I mitten av 1970-talet började vissa av ingermanländarna att bli oroliga för vad som skulle ske med det egna kulturlivet i Göteborgsregionen. Man valde då att bilda Göteborgstraktens ingermanländska förening 28/3 1976.

Slutet

1978 var sista året som Mölndals Sportklubb ställde upp i seriespel i eget namn. Från 1979 var man Sörgården-Mölndals SK; detta efter en sammanslagning med Sörgårdens SK. Mölndals SK:s namn fanns kvar till år 1985. Från 1986 hette föreningen Bifrost-Sörgården och namnet Mölndals Sportklubb är därmed åter ledigt. Kommer vi att få se en tredje förening med detta namn? Det står skrivet i stjärnorna…

Solängens BK – Damfotboll ur ett Mölndalsperspektiv

Mölndal, Kållered och Lindome har varit och är genuina idrottsbygder. En av dessa idrotter är fotboll. Jag tänkte i denna artikel att försöka teckna bilden av damfotbollens framväxt i Mölndal. Jag skall göra detta utan att fokusera på Jitex BK, men jag återkommer gärna till denna klubb vid ett senare tillfälle.

De första stegen – IFK Mölndal

De första stegen mot etablerandet av damfotboll togs 17/9 1933 på Pensionat Mölndalsbro. Där och då beslutade nämligen IFK Mölndal att bilda en damsektion.  Tanken var att sektionen skulle spela fotboll på sommaren och ägna sig åt gymnastik på vintern. Nu verkar det hela dock ha runnit ut i sanden och vi saknar tyvärr dokumentation om vad som hände därefter, men det visar ändå att ambitionen fanns.

Solängens BK tar upp bollen

Solängens BK grundades 18/6 1950. En av de mest divande var Alf Skylberg (1923-1904). Alf har ett personarkiv hos oss på Föreningsarkivet och var en viktig pionjär inom Mölndals och Göteborgsfotbollen. I sin kombinerade självbiografi ”Med bollen genom livet – Minnen och reflektioner av Alf Skylberg” (2000), beskriver han bakgrunden till att klubben valde att starta ett damlag säsongen 1966/67:

”På flera platser ute i distriktet i bl. a. Kungälv och ute i Gamlestaden hade man så smått börjat att intressera flickorna för bollspelet och det här fröet hade börjat att ge frukt. I  Mölndal fanns inte någon klubb, som uppmärksammat den här företeelsen.  Så inom Solängen såg vi chansen och hoppade på tåget- Det här var ju ett litet annorlunda grepp och vi insåg att det behövdes flickor i ledningen för experimentet. Det var ju helt och fullt sådant. Det har ju alltid varit så, att när det behövdes hjälp av olika slag så har Solängen alltid kunnat vända sig till familjen Erik ”Pytt”Johansson och där fanns dotter Viveca, som omedelbart ställde sig till förfogande. Vi drog igång en annonskampanj och fick en respons vi aldrig kunnat drömma om, Anmärkningsvärt var att merparten av de intresserade flickorna låg i de övre åldersgrupperna en stor del var gifta och hade familj och detta faktum var i allra högsta grad anmärkningsvärt. Det rådde en härlig entusiasm och det hela verkade synnerligen lovande.

Det fanns ju ett brett spektrum att röra sig på. När jag nu påstår att vi var först i Mölndal med damfotbollen invänder väl någon att Jitex var med. Men så var inte fallet, den klubben hade inte bildats. Den klubb som sedermera skulle ge vår stad så mycket ära och berömmelse, spelade fotboll under namnet IK Heim. Med andra ord var det handbollstjejerna i denna Göteborgsklubb som idkade fotboll. Då fanns Berit Andell och maken Stig i ledningen och som dessa var mölndalsbor kom Jitex senare att registreras som mölndalsklubb. Alltså var Solängen först och en av våra första matcher spelades just mot IK Heim på Kvarnbyvallen och våra oprövade flickor fick tömma nederlagets bittra kalk med hela 8-0. All vår början bliver svår heter det ju och det var alltför sant vid detta tillfälle. Det blev så småningom bättre och vi fick så småningom möjligheten att spela i Göteborgs-korpen och det var naturligtvis en bra skola. Visserligen bara sjumannalag, men att ha två sådana i aktion tyckte vi var ett lyckat resultat. Ett av lagen lyckades t.o.m. taga andraplatsen i serien. Det förde med sig en våldsam opposition inom korpen, som menade att vi var specialklubb som inte hade någon som helst rätt att deltaga. I viss mån hade man naturligtvis rätt, men man hade dock tillstyrkt vårt deltagande och därmed var väl saken klar, tyckte vi. Men fortsättningsvis skulle vi inte få vara med. Vi hävdade att det inte fanns några andra möjligheter till ordnat seriespel, men fan ingen förståelse för dessa synpunkter. Jag hade tagit upp problemet inom Göteborgs Fotbollförbund,

men där ställde man sig helt kallsinnig till förslaget och betraktade det hela som ett utslag av spex, med övergående natur. Den här inställningen var det nära att man kunde få ha ångrat. Damfotbollklubbarna samlades på Idrottskaféet vid Heden (1970 förf. anmärkning) och där bildades Göteborgs Damfotbollallians och jag fick förtroendet som ordförande i denna pionjärsamling. Vi såg detta som enda utväg att kunna bli etablerade och att kunna påverka förbundet.”

Fortsättningen – Seriespel

Pionjärerna stötte på många motgångar i form. Planer och domare var nästan omöjliga att få fram. Matcherna spelades nästan undantagslöst på söndagseftermiddagarna i Kungälv eller Landvetter.  Man fick igång en distriktsserie år 1970 som spelades som enkelserie. Planer fanns på Öckerö, Kungälv och Bällskärsvallen i Tuve. Lagen som deltog i serien var: IF IFO; IK Götadal, Öckerö IF, Nylöse AIS, Kongahälla Sport, IK Heim, Tuve IF, Solängens BK och mölndalsklubben BK Randi som egentligen var en handbollsklubb. Överlägsna segrare blev IK Heim (var fotbollsdamer kom att bryta sig och bilda Jitex BK 25/1 1970).

Fortsättningen – Ointresse och klubbyte

Alla i Solängen var inte lika intresserade. Det klagades på att tjejerna tog plan- och träningstider och att satsningen tog medel från den övriga verksamheten. Det slutade med att man lade ner damlaget. Spelarna flyttade då över till Krokslätts FF som startat upp ett damlag. Krokslätts FF:s damlag kan ni se på den bifogade bilden från 1969. Krokslätts FF:s damlag gick in i seriespelet år 1972.

När RIA kom till Mölndal

DKSN och RIA?

RIA-arbetet är inriktat på hela människan och hela hennes livssituation. Att utifrån en kristen grundsyn försöka peka på lösningar av enskilda människors problem. RIA tror på alla människors lika värde och rätten till ett värdigt liv.

RIA har en lång historia och deras första arbetsområde var inom opinionsbildning i nykterhetsfrågan och verksamheten som startade redan 1920. Då under namnet Riksutskottet för De Kristnas Förbudsrörelse, som 1931 bytte inriktning och namn till De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse (DKSN). Under 1950-talet utvecklades ett arbete tillsammans med kyrkorna för rådgivning i alkoholfrågor vid Ria-byråer. RIA står för ”Rådgivning I Alkoholfrågor”.

Föreningen arbetar stärkande för och tillsammans med människor som lever i en utsatt livssituation och verkar för att minska utanförskapet samt ge människor möjlighet till förändring. RIAs öppna verksamhet vänder sig till människor som på grund av missbruk, hemlöshet, kriminalitet eller brist på fungerande nätverk befinner sig i socialt utsatt livssituation.

I Mölndal

RIA verksamheten i Mölndal startade 1973. Arbetet leddes då utav föreståndarparet Anna-Lisa och Gösta Arvedsson som var engagerade i Frälsningsarmén. Vi skall nu göra ett nedslag i verksamheten i Mölndal på 1970 och 1980-talen. Man bedrev bland annat värmstugeverksamhet, gemensamhetsträffar och uppsökande verksamhet. RIA anordnade servering där det bjöds på kaffe eller buljong varje dag till en frivillig kostnad. Andra aktiviteter som RIA hade var bordtennis, korpfotboll och sångstunder.

Föreståndare Anna-Lisa Arvedson kokar kaffe

Föreståndare Anna-Lisa Arvedson kokar kaffe

 Andra exempel på föreningens verksamhet var ett projekt som pågick under 1980-talet. Avsikten var att anställa en person på halvtid under 6 månader.  Bakgrunden till detta projekt var att föreningen menade att det i kommunen fanns människor som inte vände sig till Socialkontoret för ekonomiska svårigheter eller begynnande missbruk. Syftet var att med utgångspunkt i församlingarna i Mölndal frigöra resurser i form av engagerade människor. Stödet skulle bestå av ett personligt engagemang för den enskilda människan eller familjen, ekonomisk rådgivning, kontakt med bankfolk, social samvaro och att förmedla kontakter med olika sociala myndigheter.

På tisdagar och torsdagskvällarna var det ”Öppet hus verksamhet” på Nygatan 15.

Maria

På bilden från väsnster: okänd man, Maria

Föreståndare har informerat om RIA-arbetet samt om alkohol och narkotikafrågor för ungdomar och äldre, samt att de deltog deltagit i gudstjänster.

Karl Bjernestad Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Röda korset i Mölndal

2020 samlade Föreningsarkivet in information från föreningar om hur de påverkades och anpassade sig till den rådande pandemin. I denna artikel, som publicerades först i Mölndals-Posten 2020-07-02, skall vi undersöka hur mölndälingarna hanterat tidigare utbrott av pandemier och epidemier. Vi tar en titt i Röda Korsets arkiv…

Röda Korset kom till Mölndal den 2:a april 1916, då en grupp kvinnor bildade Fässbergskretsen av Svenska Röda Korset. I början ansåg vissa att föreningen var krigshetsare och deras affischer revs ner. Opinionen vände, man kämpade på och kretsen växte snabbt. Medlemmarna sydde kläder till krigsmaktens förråd och till krigsbarn som bodde hos familjer i Fässbergs kommun.

Mölndals epidemisjukhus som invigdes 1925. Fotograf: Knut Kjellman. Bilden tillhör Mölndals hembygdsföreningens bildarkiv.

Efter första världskriget spreds en influensapandemi, den så kallades Spanska sjukan, i Europa. ”Spanskan” försvårade Röda Korsets arbete, men samtidigt blev det också mer angeläget. Kommunen hade ett epidemisjukhus i Bosgården (nära där Mölndals sjukhus ligger nu). Röda Korset sydde upp, lånade och köpte in sjukvårdsmaterial till sociala inrättningar, inklusive kommunens sjukvård.

1921 planerade föreningen en stor fest för att samla in pengar till inköp av sängar, men denna ställdes in på läkares inrådan. Orsaken var epidemin. Däremot arrangerade man små föredrag och musik- eller kaffefester. Även den planerade festen år 1922 ställdes in. Nu var orsaken den ekonomiska depressionen. Detta var också året Mölndal blev stad och föreningen tog namnet Mölndalskretsen av Svenska Röda Korset.

Snart kom en ny epidemi till trakten. Tuberkulos härjade i Mölndal år 1924 och dispensärsköterskorna lånade sängkläder och dylikt från Rödakorskretsen till de hårdast drabbade. Epideminämnden, som drevs av landstinget, invigde ett epidemisjukhus med 74 sängar år 1925 – även detta i Bosgården.

Föreningens största utmaning var dock mer långsiktig. Man ville starta ett förlossningshem för Mölndalsbor. Medicinalstyrelsen sa att det var inte Röda Korsets uppgift och landstinget meddelade att de varken hade planer eller pengar. Stadens politiker var däremot stödjande och ställde en gammal herrgård nära epidemisjukhuset till förfogande. Hemmet öppnades i februari 1926.

1935 bildades Ungdomens Röda Kors i Mölndal med fokus på sjukvårdsutbildning för ungdomar. Mölndals Rödakorskår, med inriktning på fysisk aktivitet, startades 1943.

Andra världskriget innebar nya utmaningar. Under 1940-talet finner vi spår efter aktiviteter av andra föreningar, som Rädda Barnen och Svenska Godtemplar Ungdom (numera Junis) i Mölndal, för att kämpa mot tuberkulos.

Efter kriget fick flyktingar från koncentrationsläger sjukvård med hjälp av Röda Korset i Kvarnbyskolan i Mölndal.

1950 härjade polio (så kallad barnförlamning) i många länder och Rödakorskretsen skickade pengar till Europahjälpen för drabbade barn.

Alla de tre Röda korsföreningarna i Mölndal slogs samman 4 mars 1964 vid bildandet av Mölndals Rödakorsförening.

Epidemisjukhuset revs 1993 och marken är nu en parkeringsplats till Mölndals sjukhus. Förlossningshemmet togs över av landstinget och var kvar som Mölndals BB till 2017 då förlossningsvården flyttades till Östra Sjukhuset i Göteborg.

Röda Korset i Mölndal är fortfarande en aktiv förening, men deras mötesplats och secondhandbutik i Åby var stängd när artikeln skrevs på grund av coronaviruset.

RUTA: Minneskapsel om coronaviruset

Hur har din förening drabbats av covid-19? Skicka gärna dina reflektioner till Föreningsarkivets minneskapsel som ska förvaras för framtida forskare.

Några frågor som intresserar oss är:

  1. Har coronapandemin påverkat era medlemmar inklusive styrelsemedlemmar – deras engagemang i organisationen, deras möjlighet att delta eller medverka?
  2. Hur har det påverkat verksamheten: hur och vilka aktiviteter som ordnas och genomförs nu?
  3. Är er uppfattning att den nuvarande coronapandemin kommer att påverka er organisation på sikt? Hur?

Skicka era svar till: Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland, Kvarnbygatan 12, 431 34 Mölndal, eller till foreningsarkivet@molndal.se.