Vita Bandet i Mölndal

Det var 1921 när kvinnor fick rösträtt i Sverige, men i arkivet ser man att det fanns redan internationella kvinnoorganisationer som agiterade för sociala förändringar och skapade lokalgrupper, även här i Mölndal.

Fred, nykterhet och jämlikhet

Vita Bandet är en svensk kvinnoförening som har arbetat aktivt för fred, nykterhet och varit starkt engagerad i kampen för kvinnlig rösträtt. Den bildades av Emilie Rathou, en pionjär inom den kvinnliga rösträttsrörelsen och blev Sveriges största kvinnoorganisation i början av 1900-talet. Föreningen är en del av en internationell rörelse från USA, The World Woman’s Christian Temperance Union (WWCTU), vars medlemmar måste avstå från all alkohol. Medlemmar brukar be varje dag vid middagstid och deras emblem är ett vitt band som bärs över hjärtat.

Mölndalavdelningens början

Göteborgsavdelning grundades1898 och denna gav i sin tur stöd till bildandet av avdelningen i Mölndal. Detta skedde 1906 vid ett möte i Eneborg på Kvarnbygatan i Mölndal. Mötets sekreteraren Matilda Johanson valdes enhälligt till föreningens ordförande (och hon behöll befattningen tills hon flyttade till Borås 1940). Totalt var det 23 medlemmar som avlade nykterhetslöftet och blev grundmedlemmar. Tre av dem fick lämna redan vid första årsmötet på grund av utebliven betalning av medlemsavgiften (50 öre) och ytterligare en på grund av brutet nykterhetslöfte.  

Bild från Vita Bandet Mölndals arkiv, 11 november 1954. Medaljörer: Bak f.v.: Hildur Wallén, Anna Svensson, Ida Bergström, Irma Freij. Fram f.v.: Emilia Åhvall, Hedvig Timell, Anna Björklund, Alma Jonsson, Rosa Lager. Fotograf: Bo Andersson, Östargatan 45 Mölndal.

Föreningen oroades av olagligheter kopplade till försäljning av öl i Mölndals samlingshus (gamla stadshuset vid Gamla Torget i Mölndal), samt utredde om män drack öl under arbetsraster. Vita bandet var även stark kopplad till kampen för kvinnors rösträtt. Dock verkade mölndalsavdelningen mest engagerade i andra kvinnofrågor.

En sådan sak var finansiering av en barnkrubba, där kvinnor med anställning och husmödrar kunde få några timmar utan småbarn för att tvätta, baka eller handla. Det vanliga var annars att äldre barn fick hoppa över skolan för att passa syskon. En syförening skapades, dels för att skapa föremål att sälja dels för att integrera nya medlemmar i gruppgemenskapen.

Februari 1960 samkväm i Folkets Hus utdelning av hedersmärken
Bild från Vita Bandet Mölndals arkiv, februari 1960 samkväm i Folkets Hus, utdelning av hedersmärken.

100 år sedan

1921 var antalet medlemmar runt 20. Föreningen höll en rad föredrag av Fru Silverbrand över ämnet ”i krigets spår” (angående första världskriget) och ordnade en 8-veckors sömnadskurs, Det som väckte mest engagemang var dock ordnande av fester där pengar samlades från inträdesavgift, kollekt och auktioner av handarbete.

Pengar samlades till förmån på nödlidande i samhället (ett förslag som kom från Fru Wallén, en av kvinnorna i bilden) samt i krigsdrabbade länder. Man sände även pengar till andra Vita Bandsavdelningar i behöv av hjälp, till de hungrande i Ryssland (efter en vädjan från centralstyrelsen) och för en skolflicka som behövde resa ut på landet.

Vita Bandet fick tillhöra Fässbergs Fritidskommitté och de ordnade semester för barn. Två sommarbarn fick stanna på landet, ett med förbehåll att bonden måste förse kläder åt honom samt 25 kr. Julen 1921 delades 19 julkort ut till behövande familjer som berättigade innehavaren att handla matvaror till ett belopp av 15 kronor.

Jag överraskades över hur lite det står i protokoll om agitation för nykterhet, även inför folkomröstningen 1922. I handlingarna nämns en livlig diskussion om huruvida läkare skulle få använda sprit för medicinskt bruk och om avdelningens önskan att folk skulle rösta för allmänt rusdrycksförbud, men fokus verkar ha legat på att ordna fester och att dela ut pengar till de behövande.

Efter folkomröstningen

Trots att nykterhetsrörelsen inte fick igenom rusdrycksförbudet i folkomröstningen (48,8% för och 50,8 % mot), gladde man sig över 50% i Mölndal. Vita Bandet kämpade på.

Förutom barnkrubban startade föreningen en läsestuga, kurser i barnvård och matlagning. Man drev frågor som påskyndade arbetet med att bygga badhus och att anställa diakonissa. Vid jultid utdelades mat och bränsle.

Bilden är tagen 1954 vid ett möte där föreningens pionjärer erinrades och elva medlemmar fick silvermedaljer som erkännande av sitt engagemang över mer än 25 år. Anna Björklund hade varit medlem sedan 1914 och fick en guldmedalj.

Mölndalsavdelningen lades ner 1995. De hade då endast 10 medlemmar och hade inte hållit några formella möten utöver årsmötet sedan 1990. De flesta kvarvarande medlemmarna gick över till Göteborgsavdelningen som sedan lades ner 2009. En aktiv avdelning av Vita Bandet fanns fortfarande kvar i Malmö när artikeln skrev 2021, men nu verkar det ha försvunnit.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Theodor Nilsson – en man för sin tid Bagaren som blev en av stadens mäktigaste

2021 när denna artikel skrevs för Mölndals-Posten, firades 100årsminnet av införandet av lika och allmän rösträtt. En mölndalsbo som levde och verkade vid denna tid var handlaren och politikern Theodor Nilsson vars personarkiv vi fick ta emot samma året.

Det började i Göteborg

Johan Adolf *Theodor Nilsson föddes 1872 25/11 i Landala som son till vattenledningsarbetaren Nils Andersson (1837–1907) och hans hustru Anna Maria Olsson (1839–1907). Hans första arbete var som skjutsgosse som fjortonåring. Han hade dock håg för bakning och började som lärling inom detta yrke. Detta tog honom även till Mölndal år 1892 där han arbetade på ett bageri.

1897 gifte han sig med Wiktoria Fredrika Eriksson (1873–1954) och tillsammans fick de sonen Wilhard Stockelid (1901–1978) som sedermera kom att bli en profil i Mölndal, både i rollen som folkskollärare, men även med sitt stora föreningsengagemang. I familjen ingick även fosterdottern Kerstin (1907–1997).

Vägen till Mölndal – Handlaren

1902 fick han ut sitt gesällbrev och öppnade bageri i Krokslätt, men vid denna tid utgjorde USA en lockelse och år 1904 for han över. Hemlängtan blev dock för stor och år 1905 var han tillbaka i Sverige och slog sig ned i Skene där han öppnade en speceriaffär. Härifrån gick sedan flyttlasset till Mölndal år 1909 där han öppnade en speceriaffär uppe på Ryet. 1912 öppnade han även en begravningsbyrå. Senare flyttade han ned sig själv och sin verksamhet till Mölndals Bro.

Fackligt och politiskt engagemang

Han märkte tidigt att arbetet var slitsamt med långa arbetsdagar och dålig lön. Tillsammans med några kamrater bildade han år 1895 Bageriarbetarnas Fackförening i Göteborg. Året därpå hölls en konferens i Göteborg där deras förening var en av tio som bildade Svenska bageriarbetareförbundet.


Theodor Nilson är mannen i mitten och förevisar det nu färdigställda lasarettet för sina kollegor i landstinget. Han hälsar dem samtidigt välkomna till Mölndal som precis blivit stad. Året är 1922.
Fotografen är okänd

Theodor Nilson är mannen i mitten och förevisar det nu färdigställda lasarettet för sina kollegor i landstinget. Han hälsar dem samtidigt välkomna till Mölndal som precis blivit stad. Året är 1922.
Fotografen är okänd.

1909 inträffade Storstrejken och denna hade slått hårt mot den unga arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen. I Mölndal fanns vid denna tid ingen arbetarekommun utan de drivande var Mölndals Socialdemokratiska Ungdomsklubb, som även varit med och dragit i gång många av de tidigaste fackklubbarna. 16/1 1910 hölls det dock ett möte, i dåvarande Folkets Hus på Trädgårdsgatan, där man beslutade att bilda en Mölndals Socialdemokratiska Arbetarekommun. Theodor valdes in som sekreterare i styrelsen och han inledde det första protokollet så här:  ”Leve solidariteten och kamratandan!”

Olika rösträtter

Vid denna tid var kommunen Fässbergs Landskommun och denna leddes av Kommunalnämnden (som motsvarar Kommunstyrelsen idag).  Denna styrdes av de konservativa. Det var ännu frivilligt att ha ett fullmäktige, men de borgerliga partierna föreslog att ett sådant skulle instiftas. Det ville inte Socialdemokraterna, men varför då? Jo vid den här tiden hade man antal röster i förhållande till sin beskattade inkomst och det gällde både personer och företag. Den övre gränsen var satt till 5 000 röster.

Konsekvenserna av detta system kan illustreras med följande episod. Vid ett tillfälle ville man välja en ny pastorsadjunkt. Arbetarna ansåg att  det var nog med de präster man hade. När det hela skulle behandlas vid Kommunalstämman slöt man därför upp mangrant (ungefär sextio representanter). Förespråkarna var dåligt representerade, men av dem som yttrade sig var Conrad Mark. Han var direktör och styrelseledamot i Claes Johansson & Co:s Väferi AB i Krokslätt. Mark meddelade kort att han skulle återkomma om det blev votering. Det blev votering och de 60 från arbetarsidan avlade ungefär 100 röster. Då gick Mark upp och lämnade 5000 röster för sig och 5000 för sitt företag. Senare under året avskaffades denna ordning och skalan ändrades till 40 röster.

Landstingsman och kommunpolitiker …

Theodor måste ha gjort ett starkt intryck och 1910 lyckades Mölndals Arbetarekommun efter ett hårt slit att få Theodor in i Landstinget. Detta var första gången en socialdemokrat fick sitta där. Två år senare blev han även vice Ordförande och därefter även Ordförande.

I Fässberg inrättades Mölndal som ett municipalsamhälle inom landskommunen år 1911. Det fanns därmed även en Municipalnämnd och en Kommunalnämnd inom landskommunen(senare fick båda institutionerna varsitt fullmäktige). Theodor blev ordförande för det nyinrättade Kommunfullmäktige 1918 fram till år 1922 när Mölndal fick stadsrättigheter och Nilsson blev ordförande även för Stadsfullmäktige 1922–1926. Inom det kommunala och landstingskommunala kom han sedan att ha flera uppdrag, här i urval:  Ordförande för Barnavårdsnämnden, styrelseledamot för Mölndals Epidemisjukhus, ledamot och vice Ordförande för Drätselkammaren (motsvarande Kommunstyrelsen), Ordförande i Mölndals stads arbetslöshetskommitté, vice Ordförande för

Fässbergs bostadsaktiebolag (föregångare till Mölndalsbostäder) och på den ideella sidan som ordf. i styrelsen för Mölndals Idrottsplatsförening. 1924 inrättades Mölndals lasarett och där satt Theodor i direktionen.

… Scoutfrågan

I samband med första världskriget fördes en intressant diskussion inom Arbetarekommunen. 1915 diskuterade man nämligen boyscoutrörelsen. Vissa ansåg att rörelsen blivit alltför militaristisk och man landade i följande uppmaning: ”Då boyscoutrörelsen inte kan vara till något särskilt gagn för arbetarnas barn att sluta sig till, ity den visar i många avseenden gå i militarismens fotspår, då är det skaligt för barnasjälen att insupa militarismens anda, så riktas härmed en vädjan till föräldrar och målsmän att inte låta sina barn ingå i nämnda rörelse”

Riksdagsmän från Mölndal

1922 fanns det en Mölndalsbo på listan till Riksdagens andra kammare. Det var den tidigare stenhuggaren och socialdemokraten Wilhelm Carlsson (1876–1928) som dessutom lyckades bli invald. Mandattiden var fyra år och Carlsson lyckades bli omvald år 1926, men gick sedan bort under sin andra mandatperiod. 1930 hade Theodor återkommit till kommunalpolitiken efter några års frånvaro, men år 1933 valdes han in i Riksdagens första kammare genom Landstinget. Här satt man i åtta år och Theodor satt i Riksdagen 1933–1941. 1936 lyckades även Gösta Andersson (1904–1974) från Mölndals Arbetarekommun bli invald i andra kammare och där satt han till år 1954.

Ett engagerat liv

Begravningståget för Theodor Nilsson 15 juli 1944. Fotografen
är okänd.

Begravningståget för Theodor Nilsson 15 juli 1944. Fotografen
är okänd.

Det finns mycket mer att berätta om Theodor Nilsson och hans liv. Värt att nämna kan ju även vara hans mycket stora bilintresse. Han höll sig vital långt upp i åren, men efter en kortare tids sjukdom avled han slutligen 7/7 1944. Begravningen förrättades 15/7 och av begravningsföljet att döma kunde man tro att det var en statsbegravning där det rullade upp mot Fässbergs kyrka.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet (Mölndals-Posten 2021-11-04)

Jordbrukare Ungdomens Förbund (JUF) Mölndal

Mölndal har länge varit ett industrisamhälle, men jordbruk var fortfarande ett viktigt yrke långt på 1900-talet och en viktig del av stadens liv fram till 1960-talet och där var Jordbrukare Ungdomens Förbund (JUF) Mölndal en stor del.

Det var dock inte förrän 1930 som en ideell förening för traktens jordbruksungdomar bildades vid ett allmänt möte den 26 mars. En lokalavdelning av Jordbrukarnas Ungdomsförbund (JUF) i Mölndal etablerades med magasinsföreståndaren Carl Malm som ordförande. Vid årets slut hade JUF Mölndal 118 medlemmar.

Man träffades omväxlande på Eklanda gård, café Godhem (nedanför Frälsningsarmén framför Papyrus) och Restaurang Gillet (i Hantverkshuset, nuvarande Brogatan 1 i Mölndals centrum) och JUF Mölndal blev en samlande punkt för ungdomar från stadsnära landsbygd.

Kunskapsförmedling

Verksamheten bestod av studieverksamhet, med föredrag, praktiska kurser om sådant som hästkännedom och trädgårdslära, samt studiecirklar i föreningskunskap och mer hobbyinriktade cirklar i schack och fotografering. Kvinnliga medlemmar ordnade kurser i handmålning och vävning. En tillskärningskurs var populär 1938. Man samordnade även studieresor med Mölndals Hushållningsgille

Ett bibliotek anskaffades och placerades i bibliotekarien Sten Lindkvists tobaks- och pappershandel på Kungsbackavägen 4. Efterträdaren Carl Ruppel flyttade det till sin frisörsalong på Villagatan 4 (bakom Scandic Hotel). Han agerade sedan cyklande bibliotekarie med böcker med sig i väskan.

Böckerna flyttades till ”ungdomsgården” 1946, där föreningen redan sedan 1937/8 hade många sina träffar. Var ungdomsgården låg nämns inte i arkivet men JUF veteranen Sven Olof Olsson kunde upplysa mig att det var Stora Bosgården boningshus vid nuvarande Lekskolegatan. Den revs 1982.

”Ungdomsgården” där JUF Mölndal hade förlagt en stor del av
sin verksamhet från slutet av 1930-talet var Stora Bosgården
(Bosgå’n). Bilden har tagits år 1920.

Bild: Mölndals hembygdsförening

Tävlingar

Interna tävlingar anordnades i grönsaksodling, plöjning och andra för fältet viktiga uppgifter och medlemmarna vann priser i distriktstävlingar. 1947 anordnades distriktsmästerskapet i Mölndal med tävlingar i Stretered. På programmet stod körning, mjölkning och nötkreatursbedömning samt hästuppvisning (som vanns av avdelningens egen Arne Andersson), klädstoppning och stickning (den sistnämnda med Mölndals Kerstin Hansson som segrare). Det var stort intresse för idrotter som gymnastik, orientering och terränglöpning. På 1950-talet ordnades även bordtennis i Kärraskolan.

Det inre livet

Det fanns de som trodde att rörelsen var kopplade till Högerpartiet och Bondeförbundet men JUF betonade sig vara politiskt neutral. 1936 lyftes ett förslag om att exkludera icke-jordbrukare som medlemmar i Mölndals JUF, men detta föll. Vissa medlemmar, särskilt gänget från Kärra, var ofta sena till möten. Lösningen på detta blev en punktlighetstavla där de slarviga medlemmarna fick schavottera. På söndagar konkurrerade skytte med JUF:s möten. Detta ”problem” löstes dock när föreningen bildade egen skyttesektion. Medlemmar ur sektionen utgjorde dessutom JUF:s skjutstjänst u.p.a. med uppgift ”att hemforsla mörkrädda och ensamstående damer samt grabbar som förirrat sig för långt från hemmet.”

Det yttre livet

JUF blev en viktig del av det mölndälska civilsamhället. Man tillhörde Mölndals Idrottsförening och Mölndals Idrottsring. Affärsmän i Mölndal skänkte priser till tävlingar. Föreningen samverkade också med Röda Korset och Röda Stjärnan (senare Blå Stjärnan) där medlemmarna deltog i beredskapskurser.

Föreningen anordnade friluftsfester och samkväm. Den bildade en sångkör, en amatörteatergrupp och ett folkdanslag som sedan blev fristående under namnet Mölndals Folkdanslag (se artikeln om Sweloog).

Danslaget Mölndals hbf

JUF Mölndals folkdanslag vid midsommarfest på Torsgården
(Västergården 2) i Fässberg, sannolikt tidigt 1930-tal.

Bild: Knut Kjellman / Mölndals hembygdsförening

Verksamheten finansierades till stor del av årliga offentliga sommarfest med folkdans, musik, sång, gymnastik, föredrag, allsång, teater, skämttävlingar, dans, skjutbana, pilkastning, tombola med mera. 1930 var det hos Hamréns i Eklanda. Sedan var det i Torsgårdens Park i Fässberg och från 1943 vid egna dansbanan i Lackarebäck och Gunneboparken.

JUF Sommarfest Torsgården Mölndal

JUF Mölndal förbereder sin midsommarfest på Torsgården (Västergården 2) i Fässberg, sannolikt tidigt 1930-tal.

Bild: Mölndals hembygdsförening

Något av en höjdpunkt inföll år 1954 då Mölndals JUF-arna vann alla klasser i bordtennis och fick dubbelseger i terränglöpning i distriktsmästerskapen. Året därpå anordnade föreningen DM i traktorplöjning på Fässbergs prästgård. Vid slutet av 1955 hade man 145 medlemmar. Därefter minskade dock antalet ungdomar på gårdarna kraftigt.

Slutet på en era

På årsmötet 1962 beslutades skänka biblioteket till Mölndals stad och JUF Mölndal lades ner den 14/11. Huvudorsaken var den minskande jordbruksbefolkningen. För att förvalta dess kvarstående medel grundades föreningen Mölndals JUF-veteraner som fortsatte studiecirkelverksamheten, anordnade studieresor och medverkade med Mölndals hembygdsförening vid en utställning om jordbruket.

1982 inleddes ett vidare samarbete med hembygdsföreningen som resulterade i att lantbruksmuseet i Götaforsliden kunde öppna i september 1983.

En studiecirkel av veteraner även samlade material och uppgifter om gårdarna och trädgårdarna i Mölndal som blev till en bok Mölndal: lantbruks- och trädgårdsstad i omvandling som publicerades 1993. Årsmötet beslöt den 22 april samma år att upplösa föreningen.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

SOAB – Berättelsen om MAF – eller den gröna byggnaden

I Mölndals-Posten 2022-06-09 berättade jag om den dynamiska direktören Hilding Helmersson som ledde SOAB i Mölndal under åren 1939 – 1959. Jag tänkte nu berätta en spännande historia från den tiden, en historia som få utanför företaget har hört talas om.

PAS

På 1940-talet verkade en mycket begåvad forskare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset vid namn Jörgen Lehman (1898–1989). Han forskade bland på att ta fram läkemedel mot två av tidens  folksjukdomar, nämligen trombos (blodpropp) och tuberkulos. Han lyckades bidra till att få fram effektiva läkemedel mot båda sjukdomarna, men vi skall här koncentrera oss på PAS som var ett läkemedel mot tuberkulos.

PAS var en förkortning för para-amino-salicylsyra och var ett läkemedel som han arbetade fram tillsammans med läkedelsföretaget AB Ferrosan. Det läkemedlet gjorde, lite förenklat, var att det hämmade den bakterien bakom sjukdomen. Samarbetet mellan Lehman och AB Ferrosan inleddes år 1943 och efter några år av lyckade resultat var man mogna för att växla upp till industriell tillverkning.

Ett problem var att läkemedlet var väldigt dyrt att framställa. Kostnaden för ett kg låg på 100 – 125 kronor och då det krävdes stora doser, blev det mycket kostsamt. Vid 40-talets slut hade allmänheten börjat få upp ögonen för läkemedlets potential och det skrevs upprörda artiklar och det lades en interpellation i Riksdagen rörande det höga priset. Hur skulle man gå vidare?

Vi hör av oss till Hilding

Under resans gång hade AB Ferrosan vänt sig SOAB och dess VD Helmersson, då de visste att man tillverkade en av komponenterna till PAS (FSA som nämndes i föregående artikel). Helmersson hade tackar ja omedelbart och så här skriver han själv:

”Det var lättvibrerbara strängar som man berörde, då de vände sig till mig. Min far dog nämligen i tuberkulos efter 6 års sjukdom 1903 och min brorsdotter hade avlidit i tuberkulös hjärnhinneinflammation … Vid vår första skärmbildsundersökning visade det sig att en ung laborant, som blivit intagen vid Chalmers Tekniska Högskola, led av ”galopperande lungsot” och dog inom ett halvt år, trots sanatorievård”

I augusti 1948 vände man sig till Helmersson igen. Teamet hade upptäck att man kunde använda meta aminofenol (MAF) i stället och att detta kunde göra läkemedlet betydligt billigare. Skulle SOAB kunna klara av att tillverka detta i större kvantiteter? Helmersson tog med sig frågan till sitt team på SOAB och i oktober 1948 kunde man lämna en offert. Den 5 november lade AB Ferrosan en order på 40 ton MAF.

Rivstart

Det var ju en sak att tacka ja, men nu återstod ju resten. Laboratoriearbetet accelererades och parallellt med detta började man att rita på en anläggning, för nej någon sådan hade man ännu inte.

Ritningsarbetet för anläggning påbörjades i februari 1949, men redan under senhösten 1948 hade man, utan att söka tillstånd, uppfört en sockel och en stödmur för den nya byggnaden, byggnad 46, eller MAF som den fick heta till vardags. Så snart tjälen gick ur jorden började man gjuta fundament för balkkonstruktionerna och maskiner.

Under april – juni uppfördes byggnadens skelett och i dessa monterades maskinerna upp.  En besökande direktör fällde följande kommentar: ”Hålla Ni på med rivningsarbete? och det tedde sig nog märkligt att uppföra en byggnad inifrån och utåt.

Leverans och en liten detalj

Den 9/9 1949 kunde man göra sin första leverans och man hade därmed genomfört forskning, planering och montering på ett år! Helmersson blev inbjuden till statssekreterare Folke Thunborg (1909–1957) på Inrikesdepartementet där han fick redogöra för sitt arbete och förklarade att så snart AB Ferrosan fick produkten skulle priset på PAS att kunna sänkas drastiskt.

Det återstod dock en stor detalj. SOAB hade nu lagt in en ansökan om bygglov, men man hade fortfarande inte fått detta. Tiden gick och en höstdag telegraferade Helmersson till inrikesminister, Eije Mossberg (1908–1997). Budskapet var tydligt. Om SOAB inte fick sitt tillstånd skulle man bli tvungen att avbryta all tillverkning vid första risk för frost. Tre timmar senare kom ett telegram från Arbetsmarknadsstyrelsen som lämnade sitt godkännande. Under november-december var alla vägarna uppförda och taket var lagt.

Till slut

I början av 1950-talet hade det kommit in ytterligare två läkemedel på marknaden och efterfrågan på MAF avtog något. Dessutom började SOAB även känna av konkurrensen från bland annat Italien. SOAB använde järnskrot vid nitreringen (en kemisk reaktion) och man var rädda att detta skulle skada gummimattan i reaktionskärlet. Därför köpte man järnsvamp från Höganäs AB, men företaget gick inte med på att reducera priset på svampen när man befann sig i ett kritiskt läge. Detta var en av  orsakerna till att man lade ned tillverkningen av MAF och tillverkningen av PAS flyttade över från Sverige till Danmark.

I mars 1952 upprättade man bokslut över verksamheten. Produktionen (1949–1951) gav en nettovinst på 267 217,97 kronor och anläggningskostnaderna för samma tid, 695 056,55 kronor var vid denna tidpunkt bortamorterat till sista öret. Det viktigaste var ju naturligtvis alla människor som blivit hjälpta av PAS.

Byggnaden fanns dock kvar och den användes till lager, laboratorier och verkstäder. 1977/78 kläddes den i grön plåt (mindre uppskattat av många anställda). Idag är den ju, som resten av fabriken norr om Kvarnbygatan, riven, men det är en annan historia. Läsarna får glädja sig åt att det finns bevarat arkivmaterial som berättar denna historia, för utan källor, blir vår historieskrivning till en visklek …. 

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

Idrott i Mölndal när seklet var ungt, del två

I denna den andra delen av två artiklar om idrottslivet i Mölndal 1898 – 1926, blir det bandy och fotboll, men först några rader med anledning av artikeln 2022-10-27.

En olympier från Krokslätt

Telefonen ringde några dagar efter att den förra artikeln gått i tryck. I luren var person som påpekade att Mölndal faktiskt hade en brottare med internationella meriter på 1920-talet. Det var Ragnar Larsson (1901–1984). Han var uppväxt i Krokslätt och är ett exempel på  duktiga idrottare som vid denna tid sökte sig till Göteborg för att utöva sin idrott. I Ragnars fall blev det Göteborgs Atletklubb (grundad 1917). Ragnar blev uttagen till OS i Paris år 1924 där han slutade på fjärde plats.  

Bandy från England

Den moderna bandyn kom från England till Göteborg i början av 1900-talet och kallades då för ”ishockeyspelet”. Den första riktiga matchen spelades 25/1 1903 i samma stad.

De första åren hade man ingen boll utan man använde en trissa. Då Mölndal ligger nära Göteborg kunde man snart se unga män utöva denna sport. Spelplanen var Rådasjön eller Stensjön och man mötes i tillfälligt sammansatta lag som representerade olika områden. Vid denna tid var det  väldigt få som ägde en riktig klubba utan dessa hämtades från skogen. Den som faktiskt ägde en sådan åtnjöt stor respekt. Krokslätts Sportklubb (grundad år 1905) blev den första föreningen som tog upp bandyn. Det skedde år 1906. Det blev dock ingen riktig fart på det hela och det var brist på motståndarlag att möta.

Fässbergs IF

År 1916 startade Fässbergs Idrottsförening med fokus på fotboll, men man bildade även ett bandylag och det var vid denna tid, under brinnande krig, som det började hända saker.

1917 och 1918 anordnande Göteborgs Fotbollsförbund serie –och distriktsmästerskap. Fässberg deltog redan år 1917. Mästerskapet avgjordes i tre matcher och spelades på en söndag. Fässberg vann de två första matcherna, men fick se sig besegrade av ÖIS i finalen med 7–1. ÖIS:arna hade fördelen av att ha riktiga rörskridskor och två av Mölndals främsta bandyspelare i sitt lag; bröderna Zackrisson. 1918 erövrade man förstapriset i en turnering som anordnats av Göteborgs Idrottsring. Även denna gång avgjordes det i tre matcher på en söndag (detta blir en bra illustration av motsättningen mellan frikyrkorörelsen och idrottsrörelsen vid denna tid).

Åren därpå var milda, men år 1922 lyckades man ändå få till några matcher på Långvattnet och Stensjön. Man mötte bland annat Krokslätts FF fyra gånger och vann tre av dessa. Laget vid denna tid bestod bland annat av tre bröderna Georg, Yngvar och Wilhelm Winsnes, samt bröderna Harry och Bertil Flyrin. I detta sammanhang måste man även nämna bröderna Winsnes far Caspar som ordnade med häst och plog för snöröjning inför matcherna. Därefter följde ett uppehåll med spel fram till 1925/26. Om fotbollen se mera nedan.

IF Fellows

IF Fellows bildades 15/8 1924 och på programmet stod allmän idrott och bandy. I början var friidrotten lika viktig som bandyn, men sex år senare valde man att avveckla denna gren.

Efter några vintrar, se ovan, återkom kylan och till säsongen 1925/26 inbjöd Långedrags GIF till det som kom att kallas Långedragsserien. Bland lagen som deltog var RIK, ÖIS, Fässbergs IF och IF Fellows. Fellows vann serien och därmed hade de ”Vita tomtarna” hamnat på kartan och mötena mellan Fellows och Fässberg kom att bli några av årets höjdpunkter för de idrottstokiga mölndälingarna.

Krokslätts IK

Fotbollens fader i Mölndal var skotten och tryckmästaren Andrew Armstrong som anställdes vid textilfabriken i Krokslätt. Det var han som samlade ungdomar där och lärde dem den nya

sporten från väster. Fabrikens VD, Conrad Mark, hade fastnat för sporten efter en tid i England och såg en potential i sporten, även för företaget och upplät en gräsyta för spel.

Den tidigare omskrivna klubben, Krokslätts IS, blev den första föreningen som tog upp sporten år 1898. I augusti 1902 var Armstrong med och bildade Krokslätts IK. Tack vare honom hade man ett konkurrensmässigt lag redan året därpå.

Det här laget gjorde sig kända som ett väldigt fysiskt lag ”Go on Krokslätt Style”.  Företaget gav dem en plan framför gamla Folkets Hus i Krokslätt, men det var klubbens egna medlemmar som fick ställa den i ordning. Det blev bra, faktum är att denna plan var den enda i landet som motsvarade reglementet vid denna tid. Här kämpade man bland annat mot en av tidens storheter, ÖIS.

1906 flyttade Armstrong vidare till USA och många av de bästa spelarna lämnade klubben. Föreningen överlevde dock och förde en svajande tillvaro, särskilt åren 1914–1915 när verksamheten var obefintlig då spelarna var i det militära och  bomullsimporten var strypt. 1916 var man en av föreningarna som blev Fässbergs IF

Krokslätts IK. Tagen på Fyllet 1910

Idrottsklubben Thule

I Sörgården i Krokslätt fanns det också idrottstokiga ungdomar. År 1907 bildade man Idrottsklubben Thule. På programmet stod då allmän idrott, fotboll, brottning och atletik (tyngdlyftning). De två sistnämnda utövades under vintermånaderna, men när det gällde utomhusidrotten blev det snart klart att det var fotbollen man vurmade för.

1908 lät man höra tala om sig när man ställdes mot benknäckargänget Krokslätts IK som då var en av de bästa klubbarna i göteborgsområdet. Det blev förlust, men bara med 3–1.

1913 ändrade man sitt namn till Idrottsklubben Celtic och man upptogs i Svenska Fotbollförbundet. Man deltog i seriespel fram till 1915 då en stor andel av lagets spelare ryckte in i militärtjänstgöring. En rolig detalj med denna förening är vikten man lade vid styrkegrenarna och för att få spela i A-laget krävdes att spelaren kunde stöta 70 kg.

Mölndals Idrottsförening

Denna förening bildades år 1913 och man fick mark till en idrottsplats från Yngredsfors Kraft AB (grundat 1899). Man ägnade sig åt allmän idrott och fotboll, men här var den allmänna idrotten mest populär och man hade ett bra fotbollslag som spelade i Göteborgsserien från 1914. 

Denna förening kom dock under sin korta levnad att brottas med ständiga ekonomiska problem och ett särskilt hårt slag blev det när Yngredsfors valde att återta sin mark.

Krokslätts IK, IK Celtic och Mölndals IF blev därefter ett vid bildandet av Fässbergs IF 24/4 1916. Denna klubb blev senare Svenska Mästare år 1924 när man besegrade IK Sirius på deras hemmaplan i Uppsala med hela 5–0. I parentes kan nämnas att matchen spelades år 1925.  Mycket mer kan skrivas om denna förening, men jag väljer att stanna här.

Krokslätts FF

År 1916 hade ju Krokslätts IK utgjort en av föreningarna som blev Fässbergs IF, men det fanns fortfarande ett stort fotbollsintresse i Krokslätt och 11/4 1919 träffades några av krokslättspojkarna i FIF för att bilda en ny förening. Platsen var Oscars Café och namnet på klubben blev Krokslätts Fotbollsförening.

Efter två år av vänskapsmatcher fick man till slut ekonomiskt stöd från Krokslätts fabriker och man kunde året efter färdigställa Gamla Krokslättsvallen som skulle bli föreningens hem de kommande 50 åren. 

Denna klubb kom att bli en framgångsrik klubb i fotboll och rentav stående på tröskeln till Allsvenskan år 1932. Redan år 1920 lyckades dock man skrämma upp Fässbergs IF när man fick 0–0-mot denna klubb.

Förutom fotboll ägnade man sig vid denna tid åt allmän idrott, gymnastik och i mycket liten utsträckning bandy, men denna sport kom ju att förvaltas och utvecklas av IF Fellows.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

Lucia i Mölndal 1927

Dagen till ära uppmärksammar Föreningsarkivet ett Lucia i Mölndal som gick av stapeln för nästan 90 år sedan. Fotografiet nedan visar ungdomar verksamma i nykterhetsföreningen Verdandi som 1927 anordnade en  luciafest i lokalen ”Duveslaget” uppe på Glasberget.

Lucia i Mölndal Verdandi 1927
Luciatåg 1927

Mölndalsavdelningen av Verdandi Mölndals framtid bildades 1906 på initiativ av Socialdemokraternas ungdomsklubb som hade bildats året innan.

Det tidiga 1900-talet var en orolig tid med stora politiska oroligheter både globalt och lokalt i Mölndal. Verdandi bildades som arbetarrörelsens nykterhetsorganisation och kämpade för att minska alkoholkonsumtionen hos arbetarna. På gamla torget fanns det en korg som var mycket populär bland arbetarna i Mölndal.  

Krogen var mycket illa sedd av Verdandi dels på grund av att arbetarna lade sina löner på alkohol och dels på grund av att många kunderna blev så berusade att fylleriböterna uppgick till hela 800 kronor. Denna summa var en sannerligen betydande med tanke på den tidens jämförelsevis mycket låga löner. En anledning till att summan var så hög kunde dock var krogens geografiska läge i stort sett vägg i vägg med polishuset och arresten.

Föreningen anordnade en demonstration mot klubben 1906 där 500 personer deltog och senare lyckades de i kommunikation med myndigheterna få tillståndet indraget till klubben. Under denna period var det även en stor diskussion om en socalist skulle berusa sig med alkoholaktiga drycker. 

Föreningen anordnade även studieverksamhet i ett brett spektrum av ämnen. Bland dessa kan nämnas hembygdskunskap, Esperanto och föreningskunskap. Diskussioner anordnades även av föreningen ett intressant exempel var på ämnet kvinnans politiska rösträtt som lyckligvis blev ett faktum i Sverige, men först 1921.

Kvarnbydagen söndag 2015-05-10

Den 10:e maj klockan 12-16 är det åter dags att uppleva Kvarnbydagen. Dagen bjuder på konst, underhållning, musik och mat, se programmet nedan för mer information.

Kvarnbydagen bjuder som vanligt på ett intressant schema som innefattar alla de ovannämnda kulturaktivitetsformerna. Exempelvis kan nämnas att Tomas Simons leder en debatt på temat ”Bostadssegregation- en tvåa för tre miljoner! någon?, ett tema som jag antar att många som bor i regionen kan känna igen sig i. Utöver detta bjuds det på många sevärda programpunkter, Föreningsarkivet kommer dock inte att delta.

Länk till Kvarnbydagens facebookgrupp och hemsida.

Program Kvarnbydagen Mölndal 2015

 

Kvarnbyn i Mölndal

Kvarnbyn ligger strax ovanför Mölndal centrum och Gamla torget är dess medelpunkt. Karta över Kvarnbyn från Google Map.

Stinsen

Turisttåget går mellan Mölndals Station – Kvarnbyn – Stensjö Strandpromenad – Gunnebo

Apostlhästarna / fötterna

Från stationen på Mölndalsbro: Följ Kvarnbygatan åt öster genom den stora rondellen, förbi Kvarnbyskolan och gamla Papyrus. Efter 5-10 minuter är du på Gamla torget i Kvarnbyn.

Spårvagn

Spårvagn 2 och 4 går till Mölndals station. Från Korsvägen i Göteborg tar det ungefär 18 minuter. Länk till västtrafik reseplanerare.

Tåg

Pendeltåg mellan Göteborg och Kungsbacka stannar vid Mölndal station, strax nedanför Kvarnbyn. Cirka 20 minuter från Kungsbacka och 8 minuter från Göteborgs central. Länk till västtrafik reseplanerare.

Buss

Närmaste busshållplats är Gamla Torget. Många bussar stannar även vid Mölndals station som ligger cirka 5-10 minuter gångväg från centrala Kvarnbyn. Länk till västtrafik reseplanerare.

Bil

  • Från Göteborg (Från Norr): Sväng av motorvägen mot Mölndals centrum. Kör genom stora rondellen och följ skyltar mot Pixbo, över bron. Direkt till höger efter bron finns parkering.
  • Från Kungsbacka (Från Söder); Sväng av motorvägen mot Mölndals centrum. Kör till stora rondellen strax före bron. Följ skyltar mot Pixbo, över bron. Direkt till höger efter bron finns parkering.

Parkera

  • Brända tomten – endast parkering för veteranfordon.
  • Kvarnbygatan (Gamla Papyrus parkering).(Mölndals Stad).
  • Norra forsåkersgatan. (Mölndals Stad).
  • Grevedemmet ovanför Mölndals stadsmuseum.
  • Gamla Torget (Mölndals Stad).

Kart över Mölndals kvarnby från Google map.