Berättelsen om Krokslätts Folkets Hus

Krokslätt i norra Mölndal har många företag och mycket industri, men också ett aktivt föreningsliv. Innan Folkets och Bio Möllan hus byggdes i Mölndals centrum, hade Krokslätt sitt eget Folkets hus med bio. Föreningsarkivet bevarar dess arkiv där man får lära sig om dess kämpiga historia.

Krokslätts nya Folkets Hus och Bio, ”Kinnen”, Dalhemsgatan 10. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Negativ finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.
Krokslätts nya Folkets Hus och Bio, ”Kinnen”, Dalhemsgatan 10. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Negativ finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.

Redan från 1890-talet fanns det en samlingslokal för föreningar på Vävaregatan i Krokslätt (numera Gustavsbergsgatan 8). Denna ägdes dock av Claes Johansson & Co Wäfveri AB och det var inte självklart att fackliga och politiska organisationer kunde nyttja lokalen. Efter första världskriget blev underhållet alltmer bristfälligt och husen i området började förfalla. En kommitté, led av Zander Johansson, bildades och, på ett sammanträde som hölls den 21 januari 1924, diskuterades möjligheten att bygga ett Folkets Hus i Krokslätt. Flera organisationer och individer engagerade sig och den 4:e november 1924 bildades Föreningen Krokslätts Folket Hus i Mölndal u.p.a. (utan personligt ansvar). 

Vid föreningens bildande tecknade sig 23 individer (samtliga män) för andelar. Organisationer som också tecknade sig var Textilarbetareförbundets Avdelningar 12 och 32, Jästbolagets Fackförening och Kommunistiska ungdomsklubben. Till ordföranden valdes Gerhard Olsson.

Första uppgiften var att skaffa in ekonomiska medel och föreningen anordnande basarer, teaterföreställningar och danser. Danserna hölls invid Krokslätts FF:s fotbollsplan och i mässhallarna i Göteborg. Andelar såldes till en kostnad av 10 kronor styck. Det var mycket pengar för arbetare vid denna tid. Därför upprättades ett system med delbetalningar på 1 krona åt gången och andelen gavs ut när att personen avlagt hela summan.

1931 var ett viktigt år. Föreningen hade nu hade 103 enskilda medlemmar och 23 organisationer. Detta sammanföll med att Textilarbetareförbundets förhandlingar för bättre löneavtal misslyckats och fackföreningsmedlemmar. Facket fick då problem med att disponera lämpliga samlingslokaler, då allt ägdes av Mölnlycke Väfveri AB. På ett extra möte i november beslöt föreningen att omedelbart påbörja byggandet av en lokal.

Huset var budgeterat till att kosta 100 000 kronor. För att ha råd med detta behövde Föreningen låna upp 90 000 kronor. Man insåg dock att man snabbt behövde ordna en ny inkomstkälla för att kunna återbetala långivaren och tog beslutet att inkludera en biograf i konceptet. Denna skulle förhoppningsvis kunna generera vinst. Som stöd i arbetet använde man vännerna i Sävedalens Folkets Husförening.

Första spadtaget oktober 1931. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Glasplåten finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.
Första spadtaget oktober 1931. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Glasplåten finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.

Byggnaden var färdig i mars 1932 och stod vid Dalhemsgatan 10. Biografen fick dock en tuff start. Orsaken var att filmuthyrarna inte välkomnade nykomlingen i Mölndal där det redan fanns en biograf (Röda Kvarn på Kvarnbygatan 1). Trots de tidiga förlusterna, kämpade föreningen på och satsade på att modernisera biografen med bättre inredning och teknisk utrustning. Satsningen gjordes med stöd från Textilfacket, Mölndals stad och Mölnlycke Väfveri AB. 1944 fick biografen förstahandskontrakt för visning av filmer från Fox Studios och MGM i Mölndal. Efter detta, steg biografens omsättning år för år fram till 1948. Då bröts trenden när nöjesskatten tvingade fram höjda biljettpriser och antalet besökare sjönk.

Därefter åkte föreningen på flera bakslag. Textilbranschens lågkonjunktur under tidigt 1950-tal och TV:s inträdande på marknaden, gjorde biografen olönsam och den lades ner 1962. Det konstaterades att situationen blivit ohållbar. Huset var i trängande behov av kostsam renovering och samtliga lokaler hyrdes ut till fasta hyresgäster. Föreningar kunde dock fortfarande hålla evenemang i det nya stora Folkets hus i Mölndals centrum. Detta invigdes några veckor efter Biografen Möllan år 1959.

1964 såldes Folkets Hus Krokslätt till Alice Höglund från Kullavik och efter att alla lån var återbetalde, fick andelsägarna 40 kr per andel. Huset blev till en lagerlokal men byggnaden revs november 1987 och nu ligger där lägenheter.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.

Pumpar och åter pumpar

Så här år drömmer sig väl många mölndälingar iväg till Tomtens verkstad, men vem behöver Nordpolen när vi har Krokslätt?!

AB Pumpindustri

År 1918 startade handelshuset Ekman & C:o tillverkning av pumpar vid grundandet av företaget AB Pumpindustri. Det första året fanns man i en källare på Kungsholmen, men redan 1919 0kom man till Krokslätt i Mölndal. Efter en ganska trög start fick företaget ordentlig luft under vingarna i slutet av 1930-talet.  Företaget kom därefter att förse en mängd olika verksamheter med såväl hand- som motorpumpar. Bland kunderna fanns såväl SOAB som otaliga brandkårer.  Företaget ändrade namn till Scanpump AB hösten 1979. Därefter blev man en del av ABS Pump i början av 2000-talet. I samband med detta flyttades själva produktionen till Vadstena. Vid tiden för bilden, var man dock fortfarande AB Pumpindustri (API) och det ni ser är Gamla Verkstaden i september 1946. Den fanns i den gamla fabriken som sedan kom att kompletteras med en ny fabrik som stod färdig år 1949. Känner ni igen någon i arbetsstyrkan så tar vi gärna emot den informationen.

Ni når oss då på foreningsarkivet(a)molndal.se eller tf. 031-27 25 59.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

Mölndals Sportklubb eller Mölndals Sportklubb?

(I Mölndals Posten var rubriken ”Mölndals Sportklubb gånger 2?”)

Det är ju inte helt ovanligt att olika föreningar antar samma namn. Detta kan vara förvirrande för såväl arkiven som för den intresserade allmänheten. Ett sådant exempel är Mölndals Sportklubb. Två klubbar, ett namn.

Den första Mölndals Sportklubb

Den första föreningen med namnet Mölndals Sportklubb grundades 28/8 1932 på Augustas Café vid Mölndals Bro. Initiativtagarna var Nils Jansson, Matteus Olsson och Fritz Jakobsson. Det finns väldigt lite bevararat om denna förening, men jag vet att man ägnade sig åt orientering, friidrott, bandy, korgboll och handboll. Det mesta tyder på att föreningen avvecklades kring år 1956. Enligt en källa uppgick föreningen, eller åtminstone dess medlemmar, i Mölndals AIK som bildades samma år. Denna uppgift är dock obekräftad, men vi tar gärna emot mer information.

Lagfoto (antagligen från sommarfesten) 1957 Från. Vänster: Viktor Minfors, Paavo Miinonen, Väinö Pukonen, Pentii Pitkäniemi, Reineo Kakko, Eino Paakonen, Valdur Linkruus, Viktor Jakdal, Alarivi Vas Nedre. Fr. v.  Reino Korkkinen, Kalervo Hippeläinu, Kaljo Linkruus, Niilo Jaarinen och Armas Paakkonen
Lagfoto (antagligen från sommarfesten) 1957 Från. Vänster: Viktor Minfors, Paavo Miinonen, Väinö Pukonen, Pentii Pitkäniemi, Reineo Kakko, Eino Paakonen, Valdur Linkruus, Viktor Jakdal, Alarivi Vas Nedre. Fr. v. Reino Korkkinen, Kalervo Hippeläinu, Kaljo Linkruus, Niilo Jaarinen och Armas Paakkonen

Den andra Mölndals Sportklubb – med rötter i Ingermanland

Denna förening har en helt annorlunda bakgrund. Dess ursprung fanns i Ingermanland, numera Leningrad Oblast. Det ligger nedanför Karelska halvön i Ryssland. Området befolkades först av två finskspråkiga grupper (voter och ingrer). Ingermanland har oftast styrts från ryska statsbildningar, som i flera omgångar deporterat den finspråkiga befolkningen till andra delar av riket. 1617-1721 var Ingermanland en del av Stormaktssverige och då kompletterades den finskspråkiga befolkningen med folk från angränsande län i Finland. Dessa benämns som ingermanlandsfinnar. Ryssarna återkom dock och fortsatte processen med göra området mer ryskt. På 1930-talet deporterades 60 000 ingermanländare till Sibirien och Kazakstan. Det hela kulminerade under det s.k. ”Fortsättningskriget” mellan Finland och Ryssland 1942-43. Då tömdes Ingermanland på sin finskspråkiga befolkning. 63 000 personer togs emot av Finland. Efter krigets slut ”valde” större delen av ingermanländarna, att återvända till Sovjetunionen.8 000 stannade dock i Finland och av dessa flydde 4 500 vidare till Sverige. De som kom tillhörde gruppen ingermanlandsfinnar.

Idrott som kulturgemenskap

Så anlände man alltså till Sverige. Vissa av flyktingarna valde att flytta vidare, men de som stannade i Sverige fick inte lov att bosätta sig i någon av landets tre största städer. Värt att notera är att gruppen utgjorde en diplomatisk belastning för den svenska staten, som försökte balansera sitt humanitära ansvar mot Sovjetunionens önskemål om att få hem sina medborgare. Många hamnade industriorter i Västsverige där man fick jobb inom bland annat textilindustrin. Mölnlycke och Mölndal blev två av de orter som man kom att flytta till. I Mölnlycke anvisade Mölnlycke Väfveri AB ett antal flerfamiljhus åt sin nya personal och det var på dessa gårdsplaner som ungdomarna började spela fotboll.  I början var det spontanmatcher, men de drog till sig ingermanländare från Mölnlycke och Mölndal. Det blev ett tillfälle att umgås och att tala sitt språk. Efter några år under olika namn valde man tillslut att bilda Mölnlycke Sportklubb 2/11 1954. Föreningen bestod ursprungligen enbart av ingermanländarna (från Mölnlycke och Mölndal), men snart anslöt även några estländare. Sportklubben var, från start, lika mycket en kulturförening som en idrottsförening.  MSK var tidigt ett av naven i det ingermanländska kulturlivet i Göteborgsregionen.

Mölndal

Från 1948 började ingermanländarna i Sverige att anordna sommarfester. 1956 var man i Mölndal och då och där bildades Sveriges Ingermanländska Riksförbund. I samband med festerna anordnades även fotbollsturneringar. På bilden ser ni SMK:s lag som vann turneringen i Borås 1957. 1963 flyttade klubben till Mölndal. En bidragande orsak var att flera av ledarna bodde där, men framförallt att klubben ville ha tillgång till bättre planer. Den nya hemmaplanen blev Frejaplan. I Mölndal hade man för övrigt en god vän i form av Alf Skylberg som figurerade i min föregående artikel. Mölndals stad såg helst att man bytte namn och Mölnlycke Sportklubb antog i stället namnet Mölndals Sportklubb. Mölnlycke Väfveri AB bedrev ju verksamhet i Krokslätt och här fick MSK disponera lokalen ”Oskarborg” gratis. Här fanns man 1964-1966. Därefter flyttade klubben till ett litet pentry på Frälsegårdsgatan 7. Här kunde man med lite god vilja hålla styrelsemöte, förvara material och några priser. När nya Krokslättsvallen stod färdig 1972 började man att hyra in sig i Krokslätts FF:s nya klubbhus. Under dessa år startades även en dragkampssektion som kom att bli en framträdande del av verksamheten. Föreningen genomgick också andra förändringar. Man värvade in ingermanlänningar från varvsindustrin i Göteborg där man även hämtade skottar och irländare. Det började även dyka upp finländare och svenskar i lagen. I mitten av 1970-talet började vissa av ingermanländarna att bli oroliga för vad som skulle ske med det egna kulturlivet i Göteborgsregionen. Man valde då att bilda Göteborgstraktens ingermanländska förening 28/3 1976.

Slutet

1978 var sista året som Mölndals Sportklubb ställde upp i seriespel i eget namn. Från 1979 var man Sörgården-Mölndals SK; detta efter en sammanslagning med Sörgårdens SK. Mölndals SK:s namn fanns kvar till år 1985. Från 1986 hette föreningen Bifrost-Sörgården och namnet Mölndals Sportklubb är därmed åter ledigt. Kommer vi att få se en tredje förening med detta namn? Det står skrivet i stjärnorna…

När RIA kom till Mölndal

DKSN och RIA?

RIA-arbetet är inriktat på hela människan och hela hennes livssituation. Att utifrån en kristen grundsyn försöka peka på lösningar av enskilda människors problem. RIA tror på alla människors lika värde och rätten till ett värdigt liv.

RIA har en lång historia och deras första arbetsområde var inom opinionsbildning i nykterhetsfrågan och verksamheten som startade redan 1920. Då under namnet Riksutskottet för De Kristnas Förbudsrörelse, som 1931 bytte inriktning och namn till De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse (DKSN). Under 1950-talet utvecklades ett arbete tillsammans med kyrkorna för rådgivning i alkoholfrågor vid Ria-byråer. RIA står för ”Rådgivning I Alkoholfrågor”.

Föreningen arbetar stärkande för och tillsammans med människor som lever i en utsatt livssituation och verkar för att minska utanförskapet samt ge människor möjlighet till förändring. RIAs öppna verksamhet vänder sig till människor som på grund av missbruk, hemlöshet, kriminalitet eller brist på fungerande nätverk befinner sig i socialt utsatt livssituation.

I Mölndal

RIA verksamheten i Mölndal startade 1973. Arbetet leddes då utav föreståndarparet Anna-Lisa och Gösta Arvedsson som var engagerade i Frälsningsarmén. Vi skall nu göra ett nedslag i verksamheten i Mölndal på 1970 och 1980-talen. Man bedrev bland annat värmstugeverksamhet, gemensamhetsträffar och uppsökande verksamhet. RIA anordnade servering där det bjöds på kaffe eller buljong varje dag till en frivillig kostnad. Andra aktiviteter som RIA hade var bordtennis, korpfotboll och sångstunder.

Föreståndare Anna-Lisa Arvedson kokar kaffe

Föreståndare Anna-Lisa Arvedson kokar kaffe

 Andra exempel på föreningens verksamhet var ett projekt som pågick under 1980-talet. Avsikten var att anställa en person på halvtid under 6 månader.  Bakgrunden till detta projekt var att föreningen menade att det i kommunen fanns människor som inte vände sig till Socialkontoret för ekonomiska svårigheter eller begynnande missbruk. Syftet var att med utgångspunkt i församlingarna i Mölndal frigöra resurser i form av engagerade människor. Stödet skulle bestå av ett personligt engagemang för den enskilda människan eller familjen, ekonomisk rådgivning, kontakt med bankfolk, social samvaro och att förmedla kontakter med olika sociala myndigheter.

På tisdagar och torsdagskvällarna var det ”Öppet hus verksamhet” på Nygatan 15.

Maria

På bilden från väsnster: okänd man, Maria

Föreståndare har informerat om RIA-arbetet samt om alkohol och narkotikafrågor för ungdomar och äldre, samt att de deltog deltagit i gudstjänster.

Karl Bjernestad Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

SOAB – Berättelsen om MAF – eller den gröna byggnaden

I Mölndals-Posten 2022-06-09 berättade jag om den dynamiska direktören Hilding Helmersson som ledde SOAB i Mölndal under åren 1939 – 1959. Jag tänkte nu berätta en spännande historia från den tiden, en historia som få utanför företaget har hört talas om.

PAS

På 1940-talet verkade en mycket begåvad forskare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset vid namn Jörgen Lehman (1898–1989). Han forskade bland på att ta fram läkemedel mot två av tidens  folksjukdomar, nämligen trombos (blodpropp) och tuberkulos. Han lyckades bidra till att få fram effektiva läkemedel mot båda sjukdomarna, men vi skall här koncentrera oss på PAS som var ett läkemedel mot tuberkulos.

PAS var en förkortning för para-amino-salicylsyra och var ett läkemedel som han arbetade fram tillsammans med läkedelsföretaget AB Ferrosan. Det läkemedlet gjorde, lite förenklat, var att det hämmade den bakterien bakom sjukdomen. Samarbetet mellan Lehman och AB Ferrosan inleddes år 1943 och efter några år av lyckade resultat var man mogna för att växla upp till industriell tillverkning.

Ett problem var att läkemedlet var väldigt dyrt att framställa. Kostnaden för ett kg låg på 100 – 125 kronor och då det krävdes stora doser, blev det mycket kostsamt. Vid 40-talets slut hade allmänheten börjat få upp ögonen för läkemedlets potential och det skrevs upprörda artiklar och det lades en interpellation i Riksdagen rörande det höga priset. Hur skulle man gå vidare?

Vi hör av oss till Hilding

Under resans gång hade AB Ferrosan vänt sig SOAB och dess VD Helmersson, då de visste att man tillverkade en av komponenterna till PAS (FSA som nämndes i föregående artikel). Helmersson hade tackar ja omedelbart och så här skriver han själv:

”Det var lättvibrerbara strängar som man berörde, då de vände sig till mig. Min far dog nämligen i tuberkulos efter 6 års sjukdom 1903 och min brorsdotter hade avlidit i tuberkulös hjärnhinneinflammation … Vid vår första skärmbildsundersökning visade det sig att en ung laborant, som blivit intagen vid Chalmers Tekniska Högskola, led av ”galopperande lungsot” och dog inom ett halvt år, trots sanatorievård”

I augusti 1948 vände man sig till Helmersson igen. Teamet hade upptäck att man kunde använda meta aminofenol (MAF) i stället och att detta kunde göra läkemedlet betydligt billigare. Skulle SOAB kunna klara av att tillverka detta i större kvantiteter? Helmersson tog med sig frågan till sitt team på SOAB och i oktober 1948 kunde man lämna en offert. Den 5 november lade AB Ferrosan en order på 40 ton MAF.

Rivstart

Det var ju en sak att tacka ja, men nu återstod ju resten. Laboratoriearbetet accelererades och parallellt med detta började man att rita på en anläggning, för nej någon sådan hade man ännu inte.

Ritningsarbetet för anläggning påbörjades i februari 1949, men redan under senhösten 1948 hade man, utan att söka tillstånd, uppfört en sockel och en stödmur för den nya byggnaden, byggnad 46, eller MAF som den fick heta till vardags. Så snart tjälen gick ur jorden började man gjuta fundament för balkkonstruktionerna och maskiner.

Under april – juni uppfördes byggnadens skelett och i dessa monterades maskinerna upp.  En besökande direktör fällde följande kommentar: ”Hålla Ni på med rivningsarbete? och det tedde sig nog märkligt att uppföra en byggnad inifrån och utåt.

Leverans och en liten detalj

Den 9/9 1949 kunde man göra sin första leverans och man hade därmed genomfört forskning, planering och montering på ett år! Helmersson blev inbjuden till statssekreterare Folke Thunborg (1909–1957) på Inrikesdepartementet där han fick redogöra för sitt arbete och förklarade att så snart AB Ferrosan fick produkten skulle priset på PAS att kunna sänkas drastiskt.

Det återstod dock en stor detalj. SOAB hade nu lagt in en ansökan om bygglov, men man hade fortfarande inte fått detta. Tiden gick och en höstdag telegraferade Helmersson till inrikesminister, Eije Mossberg (1908–1997). Budskapet var tydligt. Om SOAB inte fick sitt tillstånd skulle man bli tvungen att avbryta all tillverkning vid första risk för frost. Tre timmar senare kom ett telegram från Arbetsmarknadsstyrelsen som lämnade sitt godkännande. Under november-december var alla vägarna uppförda och taket var lagt.

Till slut

I början av 1950-talet hade det kommit in ytterligare två läkemedel på marknaden och efterfrågan på MAF avtog något. Dessutom började SOAB även känna av konkurrensen från bland annat Italien. SOAB använde järnskrot vid nitreringen (en kemisk reaktion) och man var rädda att detta skulle skada gummimattan i reaktionskärlet. Därför köpte man järnsvamp från Höganäs AB, men företaget gick inte med på att reducera priset på svampen när man befann sig i ett kritiskt läge. Detta var en av  orsakerna till att man lade ned tillverkningen av MAF och tillverkningen av PAS flyttade över från Sverige till Danmark.

I mars 1952 upprättade man bokslut över verksamheten. Produktionen (1949–1951) gav en nettovinst på 267 217,97 kronor och anläggningskostnaderna för samma tid, 695 056,55 kronor var vid denna tidpunkt bortamorterat till sista öret. Det viktigaste var ju naturligtvis alla människor som blivit hjälpta av PAS.

Byggnaden fanns dock kvar och den användes till lager, laboratorier och verkstäder. 1977/78 kläddes den i grön plåt (mindre uppskattat av många anställda). Idag är den ju, som resten av fabriken norr om Kvarnbygatan, riven, men det är en annan historia. Läsarna får glädja sig åt att det finns bevarat arkivmaterial som berättar denna historia, för utan källor, blir vår historieskrivning till en visklek …. 

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

Idrott i Mölndal när seklet var ungt, del två

I denna den andra delen av två artiklar om idrottslivet i Mölndal 1898 – 1926, blir det bandy och fotboll, men först några rader med anledning av artikeln 2022-10-27.

En olympier från Krokslätt

Telefonen ringde några dagar efter att den förra artikeln gått i tryck. I luren var person som

påpekade att Mölndal faktiskt hade en brottare med internationella meriter på 1920-talet. Det

var Ragnar Larsson (1901–1984). Han var uppväxt i Krokslätt och är ett exempel på  duktiga idrottare som vid denna tid sökte sig till Göteborg för att utöva sin idrott. I Ragnars fall blev det Göteborgs Atletklubb (grundad 1917). Ragnar blev uttagen till OS i Paris år 1924

där han slutade på fjärde plats.  

Bandy från England

Den moderna bandyn kom från England till Göteborg i början av 1900-talet och kallades då för ”ishockeyspelet”. Den första riktiga matchen spelades 25/1 1903 i samma stad.

De första åren hade man ingen boll utan man använde en trissa. Då Mölndal ligger nära Göteborg kunde man snart se unga män utöva denna sport. Spelplanen var Rådasjön eller Stensjön och man mötes i tillfälligt sammansatta lag som representerade olika områden. Vid denna tid var det  väldigt få som ägde en riktig klubba utan dessa hämtades från skogen. Den som faktiskt ägde en sådan åtnjöt stor respekt.

Krokslätts Sportklubb (grundad år 1905) blev den första föreningen som tog upp bandyn. Det skedde år 1906. Det blev dock ingen riktig fart på det hela och det var brist på motståndarlag att möta.

Fässbergs IF

År 1916 startade Fässbergs Idrottsförening med fokus på fotboll, men man bildade även ett bandylag och det var vid denna tid, under brinnande krig, som det började hända saker.

1917 och 1918 anordnande Göteborgs Fotbollsförbund serie –och distriktsmästerskap. Fässberg deltog redan år 1917. Mästerskapet avgjordes i tre matcher och spelades på en söndag. Fässberg vann de två första matcherna, men fick se sig besegrade av ÖIS i finalen med 7–1. ÖIS:arna hade fördelen av att ha riktiga rörskridskor och två av Mölndals främsta bandyspelare i sitt lag; bröderna Zackrisson.

1918 erövrade man förstapriset i en turnering som anordnats av Göteborgs Idrottsring. Även denna gång avgjordes det i tre matcher på en söndag (detta blir en bra illustration av motsättningen mellan frikyrkorörelsen och idrottsrörelsen vid denna tid).

Åren därpå var milda, men år 1922 lyckades man ändå få till några matcher på Långvattnet och Stensjön. Man mötte bland annat Krokslätts FF fyra gånger och vann tre av dessa. Laget vid denna tid bestod bland annat av tre bröderna Georg, Yngvar och Wilhelm Winsnes, samt bröderna Harry och Bertil Flyrin. I detta sammanhang måste man även nämna bröderna Winsnes far Caspar som ordnade med häst och plog för snöröjning inför matcherna.

Därefter följde ett uppehåll med spel fram till 1925/26. Om fotbollen se mera nedan.

IF Fellows

IF Fellows bildades 15/8 1924 och på programmet stod allmän idrott och bandy. I början var friidrotten lika viktig som bandyn, men sex år senare valde man att avveckla denna gren.

Efter några vintrar, se ovan, återkom kylan och till säsongen 1925/26 inbjöd Långedrags GIF till det som kom att kallas Långedragsserien. Bland lagen som deltog var RIK, ÖIS, Fässbergs IF och IF Fellows. Fellows vann serien och därmed hade de ”Vita tomtarna” hamnat på kartan och mötena mellan Fellows och Fässberg kom att bli några av årets höjdpunkter för de idrottstokiga mölndälingarna.

Krokslätts IK

Fotbollens fader i Mölndal var skotten och tryckmästaren Andrew Armstrong som anställdes vid textilfabriken i Krokslätt. Det var han som samlade ungdomar där och lärde dem den nya

sporten från väster. Fabrikens VD, Conrad Mark, hade fastnat för sporten efter en tid i England och såg en potential i sporten, även för företaget och upplät en gräsyta för spel.

Den tidigare omskrivna klubben, Krokslätts IS, blev den första föreningen som tog upp sporten år 1898. I augusti 1902 var Armstrong med och bildade Krokslätts IK. Tack vare honom hade man ett konkurrensmässigt lag redan året därpå.

Det här laget gjorde sig kända som ett väldigt fysiskt lag ”Go on Krokslätt Style”.  Företaget gav dem en plan framför gamla Folkets Hus i Krokslätt, men det var klubbens egna medlemmar som fick ställa den i ordning. Det blev bra, faktum är att denna plan var den enda i landet som motsvarade reglementet vid denna tid. Här kämpade man bland annat mot en av tidens storheter, ÖIS.

1906 flyttade Armstrong vidare till USA och många av de bästa spelarna lämnade klubben. Föreningen överlevde dock och förde en svajande tillvaro, särskilt åren 1914–1915 när verksamheten var obefintlig då spelarna var i det militära och  bomullsimporten var strypt. 1916 var man en av föreningarna som blev Fässbergs IF

Krokslätts IK. Tagen på Fyllet 1910

Idrottsklubben Thule

I Sörgården i Krokslätt fanns det också idrottstokiga ungdomar. År 1907 bildade man Idrottsklubben Thule. På programmet stod då allmän idrott, fotboll, brottning och atletik (tyngdlyftning). De två sistnämnda utövades under vintermånaderna, men när det gällde utomhusidrotten blev det snart klart att det var fotbollen man vurmade för.

1908 lät man höra tala om sig när man ställdes mot benknäckargänget Krokslätts IK som då var en av de bästa klubbarna i göteborgsområdet. Det blev förlust, men bara med 3–1.

1913 ändrade man sitt namn till Idrottsklubben Celtic och man upptogs i Svenska Fotbollförbundet. Man deltog i seriespel fram till 1915 då en stor andel av lagets spelare ryckte in i militärtjänstgöring. En rolig detalj med denna förening är vikten man lade vid styrkegrenarna och för att få spela i A-laget krävdes att spelaren kunde stöta 70 kg.

Mölndals Idrottsförening

Denna förening bildades år 1913 och man fick mark till en idrottsplats från Yngredsfors Kraft AB (grundat 1899). Man ägnade sig åt allmän idrott och fotboll, men här var den allmänna idrotten mest populär och man hade ett bra fotbollslag som spelade i Göteborgsserien från 1914. 

Denna förening kom dock under sin korta levnad att brottas med ständiga ekonomiska problem och ett särskilt hårt slag blev det när Yngredsfors valde att återta sin mark.

Krokslätts IK, IK Celtic och Mölndals IF blev därefter ett vid bildandet av Fässbergs IF 24/4 1916. Denna klubb blev senare Svenska Mästare år 1924 när man besegrade IK Sirius på deras hemmaplan i Uppsala med hela 5–0. I parentes kan nämnas att matchen spelades år 1925.  Mycket mer kan skrivas om denna förening, men jag väljer att stanna här.

Krokslätts FF

År 1916 hade ju Krokslätts IK utgjort en av föreningarna som blev Fässbergs IF, men det fanns fortfarande ett stort fotbollsintresse i Krokslätt och 11/4 1919 träffades några av krokslättspojkarna i FIF för att bilda en ny förening. Platsen var Oscars Café och namnet på klubben blev Krokslätts Fotbollsförening.

Efter två år av vänskapsmatcher fick man till slut ekonomiskt stöd från Krokslätts fabriker och man kunde året efter färdigställa Gamla Krokslättsvallen som skulle bli föreningens hem de kommande 50 åren. 

Denna klubb kom att bli en framgångsrik klubb i fotboll och rentav stående på tröskeln till Allsvenskan år 1932. Redan år 1920 lyckades dock man skrämma upp Fässbergs IF när man fick 0–0-mot denna klubb.

Förutom fotboll ägnade man sig vid denna tid åt allmän idrott, gymnastik och i mycket liten utsträckning bandy, men denna sport kom ju att förvaltas och utvecklas av IF Fellows.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

Mölndals industri- och hantverksförening

Mölndals industri- och hantverksförening

Mölndal firar 100 år som stad i år, men år 1922 var samhället annorlunda och präglades av lantbruk, några stora industrier och ungefär 60 handlare totalt. Småföretag hade ingen Galleria, men de etablerade sig och började organisera sig för att ta sin plats i lokalsamhället.

Illustration med texten ”Förberedelse till starten”.
Från vänster till höger: Carl Johannesson, Edvin Pettersson, Leon Andrén.
Illustration av Wilhelm Winsnes, kanske år 1925.

Grundandet

Fabrikören Leon Andrén träffade andra småföretagare och frågade om de ville bilda en kollektiv sammanslutning för att tillvarata gemensamma intressen och föra dialog med myndigheterna. När han hade samlat 20 intresserade, bildades en interimsstyrelse i augusti 1925 och därefter grundades Mölndals Industri- och Hantverksförening (MIHF) 11/11 samma år. Årsavgiften var 10 kronor och  den nya ideella föreningen kunde börja sin verksamhet med 200 kronor i kassan.

Viktiga frågor

Staden hade då 16 000 invånare och tomtmark fanns det gott om i Mölndal, Sveriges sjunde största stad i areal mätt. Småföretagare byggde ofta egna verkstäder, men även bostadshus försågs med bottenvåning som kunde hyras ut till småföretagare.

En annan viktig fråga för hantverkare var att uppmuntra och stödja lärlingar och yrkesskolor.

Föreningen presenterade sig för allmänheten genom utgivningen av en telefonkatalog (enbart för Mölndal) våren 1926. Medlemmarna fick betala för annonser i katalogen som delades ut gratis till samtliga 200 abonnenter (de var lite färre då). Det var en succé som uppskattades av samhället. För senare utgivningar togs an en avgift som gav föreningen en inkomst vid sidan av andra publikationer.

Politiskt engagemang

Trots att föreningen var opolitisk enligt stadgarna, kom man in med motioner till stadsfullmäktige. Den föreslog sänkta eltaxor, sanering av Mölndalsån, öppethållande av postkontoret hela dagen och utredningar om järnvägsfrågor. En stor framgång var startandet av en kommunal yrkesskola.

Flera föreningar

Föreningen hade två bra pianister, Herbert Widgren och Paul Hilding. Man köptes ett piano och bildades en sångkör med Thorvald Berg som körledare.

Hantverksföreningens ungdomsgilles första styrelse: Ordförande Gunnar Appelgren (i mitten på nedre raden), vice ordf. Arne Lilja (nedan till höger), sekreteraren Lennart Andrén, kassör Rune Sandberg, Bengt Brännberg, Tage Westerdahl (okänt vem som är vem av de fyra sistnämnda).
Årtal 1941. Fotograf: okänd. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.

MIHF dominerades av män, men 1928 startade föreningen en damklubb. Syftet var att stödja föreningen ekonomisk, men den sysslade även med socialt arbete som stöd till föräldrar. 1929 startades även Mölndals Arbetsförmedling på föreningens initiativ.

Mölndals hembygdsförening kan också anses ha tillkommit på föreningens initiativ. Man samlade utgångna hantverksverktyg och gamla alster redan 1929 och en av medlemmarna, Ernst Lindstrand, skrev ett upprop till en sammankomst för att skapa Mölndals hembygdsförening i sin jultidning ”Kvarnbyjul” 1930. Fem av de åtta interimsstyrelseledamöter var från MIHF. Det tog dock flera år till innan nya föreningen kunde förverkliga något museum.

En byggnadsförening bildades och en av medlemmarna, Ville Berglund, ritade en byggnad med restaurant och banklokaler. Den stod modell för arkitekten Gunnar Hoving vars pampiga ”Hantverkshuset” med biograf, festsal och affärslokaler, invigdes 1932. På andra våningen fanns stadens första restaurang. Huset står kvar bredvid rulltrapporna vid Mölndals Bro.

1941 startades ett Ungdomsgille med Gunnar Appelgren som ordförande. En begravningskassa bildades också,  men upplöstes när en ny försäkringslag trädde i kraft.

Hantverksmässan

6–15 augusti 1943 ordnade föreningen en varumassa med stöd av Staden. den hölls i Centralskolan och på dess gård. Trots mycket pessimism från många av de dåvarande 135 medlemmarna, blev det en succé med 83 utställare och ett tivoli. Det hela gav ett överskott på 10 000 kronor.

Hantverkshusets uppförande: ”Hantverkshuset enligt tävlingsförslaget”. Foto tagits av Adolf Hirsch, sannolikt 1932.

Föreningen hade flera motgångar efter mässan. Lärlingsrekryteringen hotades när skolplikten steg upp till 18-årsåldern. Föreningen kunde inte underhålla hantverkshuset med inkomsten från hyresgäster och det såldes.

Föreningen nu

MIHF finns dock kvar och, trots två års uppehåll på grund av pandemin, träffas man varje månad. Då inleder man med ett formellt möte som följs av socialt umgänge.

Nyligen frågade jag vice ordföranden Christer Daun vilka frågor som är mest aktuella nu. Han svarade att en stor utmaning för dagens medlemmar är de höga elpriserna, samt det betungande arbetet med offentliga upphandlingar som gör det svårt för småföretagare att lägga anbud till kommuner.

Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland skapade ett bildspel för att fira dess 90-årsjubileum (det finns kvar på Youtube) och snart fyller man 100 år. Föreningen kan kontaktas via epost till MIHF1925@gmail.com.

Foto från Hantverksföreningens tioårsjubileum, med en lång rad finklädda damer och herrar. I bakgrunden syns föreningsfanan.
Årtal 1935. Fotograf: G.A. Säfström. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.
Tioårsjubileum: sittande finklädda herrar och damer. Under bilden står ”Drivkrafter”. Från vänster främre raden: Leon Andrén, Thorwald Berg, Ivar Forsberg och fru Lindstrand. Resterande okända. Årtal 1935. Fotograf: Knut Kjellman. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.
Foto från revyn ”Rutigt och brokigt”, som sattes upp av föreningens ungdomsgille på restaurang Gillet.
Övre raden från vänster: Elsa Appelgren, Bertil Alemar, Okänd (kom från Göteborg, enligt upplysningar), Irene Haglund, Gunnar Samuelsson, Karl-Erik Wallman, Bror ”Bolle” Wallman, May Pettersson, Inga Bengtsson, Arvidsson (okänt förnamn), Margareta Samuelsson. Nedre raden från vänster: Wilhelmina Larsson, samt okänd man.
Årtal 1940 eller 1942. Fotograf: okänd. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland
arif.naqvi@molndal.se

SOAB vi minns byggnader, miljöer & människor

SOAB vi minns byggnader, miljöer & människor

Tidigare anställda samtalar om sina minnen från SOAB, Svenska Oljeslageriaktiebolaget som en gång i tiden låg i Mölndal.

Eventet går av stapeln onsdagen den 8:e november 18:30, Kvarnbygatan 12.

Kom och ta del av historik, bilder och minnen!

Fri entré. Extraöppet i muséet och Forscaféet fram till programstart.

Länk till Föreningsarkivets Facebook event: SOAB – Vi minns byggnader, miljöer och människor

Affisch SOAB – Vi minns byggnader, miljöer och människor

Bildspel om SOAB

SOAB på vintern
SOAB på vintern

bildspelet på länken ovan ”Augustsson was here” är en skildring av Mölndals Kvarnby med omnejd från ett SOAB-perspektiv. SOAB är en förkortning för Svenska Oljeslageri Aktiebolaget som grundades år 1916 och hade sitt huvudkontor i Mölndal, samt en fabrik. Företagets mölndalsdel hade sitt ursprung i det oljeslageri som drogs igång i Mölndals Kvarnby av Mendel Elias Delbanco år 1827. Vi bevarar delar av SOAB:s arkiv inom ramen för vår enhet Industrihistoriskt Arkiv.

Fotograf är Leif Augustsson (1925-1998) och skildrar tiden mellan 1964-1980. Vi tog emot delar av hans bildarkiv i en leverans från Folkrörelsernas Arkiv i Göteborg i augusti 2013. Här följer en kort levnadbeskrivning av Leif:

Leif Augustsson (1925-1998) fick sin utbildning på Göteborgs tekniska institut där
han tog ingenjörsexamen i ämnet kemi. Efter utbildningen blev han anställd på
SOAB som laboratorieassistent och därefter avancerade han till laboratoriechef. Under några år i början av 1970-talet var han verksam i Stenungsund, ditt forskning och laboratorieverksamheten i företaget flyttats. I mitten 1970-talet återvände han till Mölndal som produktionschef. Augustsson var senare yrkesverksam på Volvo och innehade dessutom även antikaffär på Såggatan i Majorna.

Hans stora intresse var Göteborgs historia, vilket ledde till engagemang i Göteborgs hembygdsförbund och Föreningen Gamla Masthuggspojkar. Särskilt värnade han om stadsbilden och var motståndare till det myckna rivandet under 1960-1970-talen. Bevarandet av Mölndals Kvarnby var en fråga som han också ivrigt arbetade för.

Lucia i Mölndal 1927

Dagen till ära uppmärksammar Föreningsarkivet ett Lucia i Mölndal som gick av stapeln för nästan 90 år sedan. Fotografiet nedan visar ungdomar verksamma i nykterhetsföreningen Verdandi som 1927 anordnade en  luciafest i lokalen ”Duveslaget” uppe på Glasberget.

Lucia i Mölndal Verdandi 1927
Luciatåg 1927

Mölndalsavdelningen av Verdandi Mölndals framtid bildades 1906 på initiativ av Socialdemokraternas ungdomsklubb som hade bildats året innan.

Det tidiga 1900-talet var en orolig tid med stora politiska oroligheter både globalt och lokalt i Mölndal. Verdandi bildades som arbetarrörelsens nykterhetsorganisation och kämpade för att minska alkoholkonsumtionen hos arbetarna. På gamla torget fanns det en korg som var mycket populär bland arbetarna i Mölndal.  

Krogen var mycket illa sedd av Verdandi dels på grund av att arbetarna lade sina löner på alkohol och dels på grund av att många kunderna blev så berusade att fylleriböterna uppgick till hela 800 kronor. Denna summa var en sannerligen betydande med tanke på den tidens jämförelsevis mycket låga löner. En anledning till att summan var så hög kunde dock var krogens geografiska läge i stort sett vägg i vägg med polishuset och arresten.

Föreningen anordnade en demonstration mot klubben 1906 där 500 personer deltog och senare lyckades de i kommunikation med myndigheterna få tillståndet indraget till klubben. Under denna period var det även en stor diskussion om en socalist skulle berusa sig med alkoholaktiga drycker. 

Föreningen anordnade även studieverksamhet i ett brett spektrum av ämnen. Bland dessa kan nämnas hembygdskunskap, Esperanto och föreningskunskap. Diskussioner anordnades även av föreningen ett intressant exempel var på ämnet kvinnans politiska rösträtt som lyckligvis blev ett faktum i Sverige, men först 1921.

Mölndals körsällskap

Inom Mölndals socialdemokratiska ungdomsförbund fanns det ett intresse att bilda en kör. Projektet försökte man starta upp hösten 1924, men p.g.a. bristande intresse hände inget. Medlemmar diskuterade frågan vidare och under våren 1925 utsågs en kommitté. Resultatet blev en blandkör som fick namnet S.D.U.K. I den första styrelsen satt ordförande Erik Ekberg, kassören Roland Carlsson, samt revisorerna Ebon Dahlander och Nils Dahlander.

Kören hölls på tisdagar och startkapitalet var på 9,16 kronor. Svårigheterna att skaffa medlemmar gjorde att kören separerades från sin moderklubb. Man valde också att stå fristående inom både politik och religion. I samband med det bytte man också namn till Mölndals sångsällskap kamraterna, varav man senare ändrade sig till Mölndals körsällskap. Våren 1927 anslöt sig kören till det Allmänna körförbundet i Göteborg. Då införskaffades en medlemsavgift på 1 krona per år. Sedan ansåg man att det allmänna körförbudet tog upp för mycket av deras tid. Så den 1 januari 1934 gick dem ur.

Maskeradbal, Mölndals körsällskap
Maskeradbalen

Under årens gång uppträdde kören på ett flertal ställen. De var med på den Västsvenska sångfesten i Uddevalla 1928 och 1933. År 1929 gjorde de sin första utlandsresa till Danmark. 1934 skaffade man sig ett föreningsmärke och för att finansiera detta höll man en maskeradbal. En årlig tradition var sång och krönikespelet vid Gunnebo, det så kallade Gunnebo spelen. Andra viktiga evenemang var svenska flaggans dag på Kvarnbyvallen och friluftskonserterna.

Medlemsantalet var 65 stycken, vid 1928 års början, 47 stycken 1935 för att sedan landa på en siffra runt 40 medlemmar år 1975. Dirigenterna genom tiderna var b.la Stig Göransson, Ernst Lindstrand och Karl Kjelltorp.

Körsällskapet upphörde i samband med att kören Opus bildades i början av år 2001 genom en sammanslagning av Mölndals Körsällskap och Chorus Prisma.

Källa: Mölndals körsällskaps arkiv

Västsvenska sångfesten i Uddevalla, 1928, Mölndals körsällskap
Västsvenska sångfesten i Uddevalla, 1928

Gunnebospelen, Mölndal, Mölndals körsällskap
Gunnebospelen