En av våra trogna forskare har skrivit en bok om Mölndal bandy. Thomas har forskat och skrivit på boken sedan 2021 och han har gjort en minst sagt gedigen forskningsinsats. Bra jobbar Thomas! Klicka på bilden eller på länken längst ner för att komma till boken.
Snart är den här – boken om Mölndal Bandy! Den perfekta julklappen för alla som har det minsta intresse för bandy, idrott i allmänhet och inte minst lokalhistoria. Beställ ditt exemplar redan i dag. Och glöm inte att barn, barnbarn, föräldrar, morfar, faster, utflyttade Mölndalsbor med flera säkert gärna vill ha en egen bok att bläddra i och pryda sin bokhylla med. Sprid kunskapen om klubben, bandyn och Mölndal!
Om innehållet i ”Från Vita tomtar till Blå kämpar – Historier om Mölndals Bandyklubb”:
Hur det började. En kort historik om hur bandyn kom till Mölndal och om föreningarna som blev Mölndal Bandy.
Människorna. Hela 31 intervjuer med intressanta människor som deltagit, format och upplevt den förening som i dag är Mölndal Bandy.
Säsongerna. Tabeller från 1973 till 2024 tillsammans korta sammanfattningar och en hel del lagbilder.
Klicka på länken UNDER bilden och beställ ditt eller dina ex redan i dag! Samtidigt ger du ett välbehövligt stöd till Mölndal Bandys verksamhet!
Sprid gärna information om boken till andra runt om i landet som kan vara intresserade
Det var 1921 när kvinnor fick rösträtt i Sverige, men i arkivet ser man att det fanns redan internationella kvinnoorganisationer som agiterade för sociala förändringar och skapade lokalgrupper, även här i Mölndal.
Fred, nykterhet och jämlikhet
Vita Bandet är en svensk kvinnoförening som har arbetat aktivt för fred, nykterhet och varit starkt engagerad i kampen för kvinnlig rösträtt. Den bildades av Emilie Rathou, en pionjär inom den kvinnliga rösträttsrörelsen och blev Sveriges största kvinnoorganisation i början av 1900-talet. Föreningen är en del av en internationell rörelse från USA, The World Woman’s Christian Temperance Union (WWCTU), vars medlemmar måste avstå från all alkohol. Medlemmar brukar be varje dag vid middagstid och deras emblem är ett vitt band som bärs över hjärtat.
Mölndalavdelningens början
Göteborgsavdelning grundades1898 och denna gav i sin tur stöd till bildandet av avdelningen i Mölndal. Detta skedde 1906 vid ett möte i Eneborg på Kvarnbygatan i Mölndal. Mötets sekreteraren Matilda Johanson valdes enhälligt till föreningens ordförande (och hon behöll befattningen tills hon flyttade till Borås 1940). Totalt var det 23 medlemmar som avlade nykterhetslöftet och blev grundmedlemmar. Tre av dem fick lämna redan vid första årsmötet på grund av utebliven betalning av medlemsavgiften (50 öre) och ytterligare en på grund av brutet nykterhetslöfte.
Bild från Vita Bandet Mölndals arkiv, 11 november 1954. Medaljörer: Bak f.v.: Hildur Wallén, Anna Svensson, Ida Bergström, Irma Freij. Fram f.v.: Emilia Åhvall, Hedvig Timell, Anna Björklund, Alma Jonsson, Rosa Lager. Fotograf: Bo Andersson, Östargatan 45 Mölndal.
Föreningen oroades av olagligheter kopplade till försäljning av öl i Mölndals samlingshus (gamla stadshuset vid Gamla Torget i Mölndal), samt utredde om män drack öl under arbetsraster. Vita bandet var även stark kopplad till kampen för kvinnors rösträtt. Dock verkade mölndalsavdelningen mest engagerade i andra kvinnofrågor.
En sådan sak var finansiering av en barnkrubba, där kvinnor med anställning och husmödrar kunde få några timmar utan småbarn för att tvätta, baka eller handla. Det vanliga var annars att äldre barn fick hoppa över skolan för att passa syskon. En syförening skapades, dels för att skapa föremål att sälja dels för att integrera nya medlemmar i gruppgemenskapen.
Bild från Vita Bandet Mölndals arkiv, februari 1960 samkväm i Folkets Hus, utdelning av hedersmärken.
100 år sedan
1921 var antalet medlemmar runt 20. Föreningen höll en rad föredrag av Fru Silverbrand över ämnet ”i krigets spår” (angående första världskriget) och ordnade en 8-veckors sömnadskurs, Det som väckte mest engagemang var dock ordnande av fester där pengar samlades från inträdesavgift, kollekt och auktioner av handarbete.
Pengar samlades till förmån på nödlidande i samhället (ett förslag som kom från Fru Wallén, en av kvinnorna i bilden) samt i krigsdrabbade länder. Man sände även pengar till andra Vita Bandsavdelningar i behöv av hjälp, till de hungrande i Ryssland (efter en vädjan från centralstyrelsen) och för en skolflicka som behövde resa ut på landet.
Vita Bandet fick tillhöra Fässbergs Fritidskommitté och de ordnade semester för barn. Två sommarbarn fick stanna på landet, ett med förbehåll att bonden måste förse kläder åt honom samt 25 kr. Julen 1921 delades 19 julkort ut till behövande familjer som berättigade innehavaren att handla matvaror till ett belopp av 15 kronor.
Jag överraskades över hur lite det står i protokoll om agitation för nykterhet, även inför folkomröstningen 1922. I handlingarna nämns en livlig diskussion om huruvida läkare skulle få använda sprit för medicinskt bruk och om avdelningens önskan att folk skulle rösta för allmänt rusdrycksförbud, men fokus verkar ha legat på att ordna fester och att dela ut pengar till de behövande.
Efter folkomröstningen
Trots att nykterhetsrörelsen inte fick igenom rusdrycksförbudet i folkomröstningen (48,8% för och 50,8 % mot), gladde man sig över 50% i Mölndal. Vita Bandet kämpade på.
Förutom barnkrubban startade föreningen en läsestuga, kurser i barnvård och matlagning. Man drev frågor som påskyndade arbetet med att bygga badhus och att anställa diakonissa. Vid jultid utdelades mat och bränsle.
Bilden är tagen 1954 vid ett möte där föreningens pionjärer erinrades och elva medlemmar fick silvermedaljer som erkännande av sitt engagemang över mer än 25 år. Anna Björklund hade varit medlem sedan 1914 och fick en guldmedalj.
Mölndalsavdelningen lades ner 1995. De hade då endast 10 medlemmar och hade inte hållit några formella möten utöver årsmötet sedan 1990. De flesta kvarvarande medlemmarna gick över till Göteborgsavdelningen som sedan lades ner 2009. En aktiv avdelning av Vita Bandet fanns fortfarande kvar i Malmö när artikeln skrev 2021, men nu verkar det ha försvunnit.
2021 blev året då dubbelparet Mattias Falck och Kristian Karlsson blev världsmästare och tog hem Sveriges första VM-guld på 30 år. Ett drygt halvsekel tidigare blev Hans Alsér och Kjell “hammaren” Johansson Sveriges första världsmästare i bordtennis. Båda spelade en period under sin karriär för Mölndals Bordtennisklubb och var med om att göra föreningen till en stormakt i svensk bordtennis.
Kjell Johansson slog igenom i mitten av 60-talet och blev en av svensk pingis största stjärnor. Hans fruktade forehand-slag låg bakom smeknamnet hammaren.
Kjell Johanssons stora genombrottsår var 1964 på mästerskapsnivå. Han blev europamästare i singel, Sverige blev europamästare i lag och Kjell tog dessutom silver tillsammans med Hans Alsér. Det var framgångar som gav honom Svenska Dagbladets bragdguld. 1967 vann dubbelparet Kjell Johansson och Hans Alsér Sveriges första VM-guld i bordtennis. Platsen var Hovet i Stockholm.
När ”Hammaren” var på sin karriärs höjdpunkt 1973 var han rankad som nummer ett i världen. I finalen på VM var han bara några bollar från att ta hem guldet men två kantbollar i rad avslutade femte och avgörande set i finalen mot kinesen Xi Enting gjorde att kinesen tog hem guldet.
”Hammaren” kunde ha blivit vår förste individuelle världsmästare. Jag har ofta suttit och hört honom berätta om de där fem, sex sista bollarna. Han visste exakt hur de spelades, berättar Svenska bordtennisförbundets mångårige ordförande Walter Rönmark. Kjell Johansson blev världsmästare i dubbel tre gånger, två gånger med Hans Alsér och en gång med Stellan Bengtsson.
Mölndals Bordtennisklubb firar Elitserievinst och SM guld, fyra spelare och ledare längsta till höger Kjell ”hammaren” Johansson
1974 blev Mölndals Bordtennisklubbs herrar svenska mästare när de vann Elitserien för första gången mycket på grund av deras stora stjärnor Hans Alsér och Kjell Johansson. Mölndals Bordtennisklubb har även vunnit Elitserien för damer vid två tillfällen (1989, 1990) och vid tre tillfällen (1974, 1975 och 1977) för herrarna.
Hans Alsér växte upp i Borås och spelade förutom bordtennis även fotboll för Norrby.
Hans betydelse för svensk pingis är svår att överskatta. En föregångare både gällande spelstil, som var allround och den fysiska träningen.
Kjell och Hasse var med och skapade en riktig hype kring bordtennisen i Sverige. Överallt spelades det plötsligt bordtennis. I föreningslokaler, fritidsgårdar, pingisklubbar och gillestugor. De fick båda kontrakt av Stiga för att göra sina egna bordtennisracket som sålde som smör. Det påstods att Alsérs racket hade bäst grepp vilket gjorde att det i folkmun kallades för Alsérgreppet. Detta bidrog till att de båda kunde livnära sig på pingisen och blev Sverige första heltidsproffs. De inspirerade även den kommande generation av svenska bordtennisstjärnor som Stellan Bengtsson, Jan-Ove Waldner och Jörgen Persson.
Tyvärr så fick historien om Hans Alsér ett tragiskt slut. Den femtonde januari 1977 åtta dagar före hans 35-årsdag, var Hasse Alsér på väg till ett förbundsmöte i Stockholm. Planet kraschade strax före landningen på Bromma på grund av nedisning av flygplanets styrmekanism. Bland de 22 som omkom i olyckan fanns Hasse Alsér.
Fler meriterade pingislirare som spelat för Mölndals Bordtennisklubb är världs- och europamästarinnan Marie Svensson, OS-bronsmedaljörer Erik Lindh, landslagsspelarna Anita Jonsson, Menni Weizades, Åke Grönlund, Åke Liljegren och Mikael Svensson.
Sonny Karlsson är den senaste svenska idrottare som spelat på elitnivå i två olika idrottsgrenar, elitserien i bordtennis med Mölndal (en match mot BTK Rekord, Helsingborg) och några fler matcher i Allsvenskan fotboll med BK Häcken.
När föreningen fyllde 50 år 1994 arrangerade klubben ICT International Challenge Trophy i Mölndals Idrottshus. Spelade gjorde bland annat olympiska mästaren Jan-Ove Waldner, världsmästarna Jean Phillippe Gatien (Frankrike) och Jörgen Persson (Sverige) samt europamästaren från Belgien Jean-Michelle Saive. Turneringen spelades inför publikrekord 1 234 åskådare i Mölndals Idrottshus och 225 miljoner TV-tittare. Jörgen Persson vann turneringen.
När man ordnar och förtecknar ett arkiv på flera hundra hyllmeter, är det viktigt att inte fastna i detaljer och endast notera det man anser viktigt för de framtida forskarna och skapa en bra struktur. Det är dock alltid bra att ”flagga” för material som du, som yrkesperson, anser vara extra intressant. När Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland tog hand om arkivet från AB Papyrus så var det till stort sett färdigförtecknat så om det fanns något sådant så behöver det nu forskas fram.
Det skall finnas bilder
För ett tag sedan blev vi kontaktade av våra kamrater i Mölndals Hembygdsförening, som höll på att skriva ett antal artiklar om Villa Papyrus tidigare Villa Korndahl. I detta sammanhang påminde sig, Lars Gahrn, ett möte han haft arkivarien som förtecknade sen sista delen av arkivet. Denne hade visat honom ett kuvert och det visade sig innehålla något lite sensationellt. Det var fullt av bilder tagna inne i Villa Korndahl några år efter att Wallenbergarna köpt in det. Min kollega var inte särskilt entusiastisk, det är lätt att bli ”avtrubbad” som yrkesman och gjorde ingen notering om bilderna som han placerade i en arkivbox och ställde på sin hylla. Lars hade dock inte glömt och via en annan entusiast i föreningen, Hans Enebacke, fick vi frågan om bilderna. Jag får erkänna att jag blev väldigt entusiastisk, men konstaterade samtidigt att några sådana bilder inte fanns omnämnda i förteckningen. Som arkivarie visste jag dock var man borde kunna hitta dem. Jag prickade av ett antal volymer som två av våra eldsjälar, Leif Carlsson och Kurt-Lennart Andersson åtog sig att inventera.
Där vad de
Efter att ha gått igenom några av volymerna i serien F17 nådde man fram till volym B 532 och det första man såg var där ett aktomslag med rubriken ”Foton av Villa Papyrus 1895 lämnade till AB Papyrus av Enskilda Banken 1946”. 16 interiörbilder tagna av Caroline Gaudard.
En spännande kvinna
Med hjälp av kollegorna på Göteborgs stadsmuseum fick vi veta lite mer om upphovspersonen. Hon föddes 1846 i Lausanne, Schweiz. 1880 flyttade hon från Österrike till Göteborg. Hon var språklärare och var först inneboende hos grosshandlaren Otto Magnus. 1897 flyttade hon till Stockholm men återvände till Göteborg 1905. I Stockholm startade hon Gaudards fotofirma och blev svensk medborgare 1907. Under 1890-talet var hon ofta i Göteborg och fotograferade – främst borgerliga hem. Det hade blivit populärt att avfotografera hemmen, ungefär som mäklare gör nu inför försäljningar av bostäder. Caroline var en av tre systrar som kom till Sverige. Caroline dog 1929. Hon bodde i flera olika länder. Typiskt nog finns det få porträtt av henne själv. Det var henne som familjen Wallenberg anlitade för att år 1895 avfotografera av interiörer och exteriörer av ett nu tomt Villa Korndahl som nu kom att kallas Villa Papyrus.
Praktisk betydelse
De nuvarande ägarna till Villa Korndahl, vars fastighetschef genomför en noggrann renovering av huset. Det fanns en ritning som upprättades år 1895, men några bilder från denna tid har det inte funnits att tillgå; fram tills nu. Nu hoppas vi att han och andra intresserade skall kunna få glädje av dessa bilder som kommer att vara sökbara via Digitalt Museum. Vilken tur att Lars Gahrn drog sig till minnes!
I mars 1986 bjöd Studieförbundet Vuxenskolan Mölndal in till allmänt möte med Lindome, Kållereds och Mölndals hembygdsföreningar, Mölndals kommun samt ett antal nyckelpersoner. Många skriver upp sig för framtida information.
Studieförbundet Vuxenskolan Mölndal får i uppdrag att fixa pengar, ansökningar till stiftelser och amatörteatrarnas Riksförbund för arbetet med en ny teaterpjäs. En mindre grupp tillsätts för att bättre att skildra allmogens historia. Tanken var att pjäsen skulle basera sig på forskning av Håkan Mattsson, Lindome och hösten 1986 påbörjas arbetet med pjäsen på riktigt.
Bygdespelet Brandskatten var ett samarbete mellan Kållereds och Lindome hembygdsgillen, Mölndals hembygdsförening, Vuxenskolan och Mölndals stad, med Ekans ås i Kållered som spelplats. Gränslös teater och därmed pjäsen drevs som en studiecirkel i Studieförbundet Vuxenskolans regi.
Bygdespel var något som låg helt rätt i tiden, boken Gräv där du står hade inspirerat till hobbyforskning i arkivet både släktforskning och lokalt knuten forskning. Detta kombinerades med en amatörteaterrörelse. Ett annat samtida exempel i Mölndal var pjäsen Röda Mölndal av Jan Kronberg.
”Det Röda Mölndal – åren fram till 1939” var en bok som skrevs av Jan Kronberg och Anders Meuller i samband med ett historieprojekt i början på 80-talet. I samband med detta historieprojekt sattes det upp två teaterföreställningar ”Den röda staden” och ”Livet i Kvarnbyn”. Karl den 12e gjordes det också en föreställning om som inspirerade Gränslös teater.
Den historiska bakgrunden till Brandskatten
Pjäsen Speglade människoöden längs riksgränsen mellan Danmark-Sverige det vill säga mellan Lindome-Kållered. Genom att betala skatt till fienden (brandskatt) kunde man undkomma en del av krigets härjningar som röveri och plundringar. En sådan skatt betalade bönderna i Lindome 1644–45. Suenning Biörnsen spelets huvudperson var en så kallad bondelänsman och var den som drev in skatten. För detta fick han skattefrihet. Han sågs därför som landsförrädare. Många av episoderna var hämtade ur verkligheten andra är påhittade men de är ändå sådana som mycket väl skulle kunna ha hänt på 1600-talet. En del av händelserna har inträffat, men inte exakt på den platsen. Huvudförfattarinnan Märta Lindgren har hämtat uppslag och inspiration i dessa verkliga, dramatiska händelser och sedan satt samman det till Brandskatten.
Projektet var indelat olika grupper exempelvis Historik-, manus-, teater- och sång- musikgrupp. Teatergruppen hade till exempel en viktig funktion då de dramatiserade scenförslagen från Manusgruppen. Detta spelades in på kassettband så att Manusgruppen fick ta del av detta. Scenerna växte sedan fram så sakta.
Mölndals fritidsnämnd kunde inte ge ekonomiskt bidrag däremot ställde de Janne Sandberg, fritidsnämndens dramapedagog till förfogande. Janne Sandberg, fritidsnämndens dramapedagog blev regiassistent och Anders Carlsson från Dramateatern i Göteborg regissör för pjäsen. Bland skådespelarna kan nämnas Danne Melin (Mölndals-revyn) och förre detta chefredaktören för Mölndals-Posten Jon E Lisshammar.
Brandskatten hade premiär 1987-06-05, var redan från första föreställningen en stor framgång och spelades i många år.
1995 spelades Näbbadansen en efterföljare till Brandskatten för första gången. Pjäsen var skriven av Märta Lindgren som även skrev Brandskatten, med forskning gjord av Håkan Mattson. Den utspelar sig på 1670-talet. Lindomeborna som nyblivna svenskar skulle lära sig ett nytt språk, nya lagar och förordningar. Källmaterialet visar även hur snickeriet kan tänkas växa fram.
Enligt Gränslös teater var det relativt lätt att hitta källmaterial om män i arkiven, dock var det svårare att hitta kvinnor men de kommer till tals de också. Inger vid stenen nämnd som i tingsprotokollen kommer till tals även hennes dotter Ingeborg. Gränslös teater har sedan flyttat till sin spelplats till Lindome och producerat ett antal pjäser genom åren.
Mölndal har länge varit ett industrisamhälle, men jordbruk var fortfarande ett viktigt yrke långt på 1900-talet och en viktig del av stadens liv fram till 1960-talet och där var Jordbrukare Ungdomens Förbund (JUF) Mölndal en stor del.
Det var dock inte förrän 1930 som en ideell förening för traktens jordbruksungdomar bildades vid ett allmänt möte den 26 mars. En lokalavdelning av Jordbrukarnas Ungdomsförbund (JUF) i Mölndal etablerades med magasinsföreståndaren Carl Malm som ordförande. Vid årets slut hade JUF Mölndal 118 medlemmar.
Man träffades omväxlande på Eklanda gård, café Godhem (nedanför Frälsningsarmén framför Papyrus) och Restaurang Gillet (i Hantverkshuset, nuvarande Brogatan 1 i Mölndals centrum) och JUF Mölndal blev en samlande punkt för ungdomar från stadsnära landsbygd.
Kunskapsförmedling
Verksamheten bestod av studieverksamhet, med föredrag, praktiska kurser om sådant som hästkännedom och trädgårdslära, samt studiecirklar i föreningskunskap och mer hobbyinriktade cirklar i schack och fotografering. Kvinnliga medlemmar ordnade kurser i handmålning och vävning. En tillskärningskurs var populär 1938. Man samordnade även studieresor med Mölndals Hushållningsgille
Ett bibliotek anskaffades och placerades i bibliotekarien Sten Lindkvists tobaks- och pappershandel på Kungsbackavägen 4. Efterträdaren Carl Ruppel flyttade det till sin frisörsalong på Villagatan 4 (bakom Scandic Hotel). Han agerade sedan cyklande bibliotekarie med böcker med sig i väskan.
Böckerna flyttades till ”ungdomsgården” 1946, där föreningen redan sedan 1937/8 hade många sina träffar. Var ungdomsgården låg nämns inte i arkivet men JUF veteranen Sven Olof Olsson kunde upplysa mig att det var Stora Bosgården boningshus vid nuvarande Lekskolegatan. Den revs 1982.
”Ungdomsgården” där JUF Mölndal hade förlagt en stor del av sin verksamhet från slutet av 1930-talet var Stora Bosgården (Bosgå’n). Bilden har tagits år 1920.
Bild: Mölndals hembygdsförening
Tävlingar
Interna tävlingar anordnades i grönsaksodling, plöjning och andra för fältet viktiga uppgifter och medlemmarna vann priser i distriktstävlingar. 1947 anordnades distriktsmästerskapet i Mölndal med tävlingar i Stretered. På programmet stod körning, mjölkning och nötkreatursbedömning samt hästuppvisning (som vanns av avdelningens egen Arne Andersson), klädstoppning och stickning (den sistnämnda med Mölndals Kerstin Hansson som segrare). Det var stort intresse för idrotter som gymnastik, orientering och terränglöpning. På 1950-talet ordnades även bordtennis i Kärraskolan.
Det inre livet
Det fanns de som trodde att rörelsen var kopplade till Högerpartiet och Bondeförbundet men JUF betonade sig vara politiskt neutral. 1936 lyftes ett förslag om att exkludera icke-jordbrukare som medlemmar i Mölndals JUF, men detta föll. Vissa medlemmar, särskilt gänget från Kärra, var ofta sena till möten. Lösningen på detta blev en punktlighetstavla där de slarviga medlemmarna fick schavottera. På söndagar konkurrerade skytte med JUF:s möten. Detta ”problem” löstes dock när föreningen bildade egen skyttesektion. Medlemmar ur sektionen utgjorde dessutom JUF:s skjutstjänst u.p.a. med uppgift ”att hemforsla mörkrädda och ensamstående damer samt grabbar som förirrat sig för långt från hemmet.”
Det yttre livet
JUF blev en viktig del av det mölndälska civilsamhället. Man tillhörde Mölndals Idrottsförening och Mölndals Idrottsring. Affärsmän i Mölndal skänkte priser till tävlingar. Föreningen samverkade också med Röda Korset och Röda Stjärnan (senare Blå Stjärnan) där medlemmarna deltog i beredskapskurser.
Föreningen anordnade friluftsfester och samkväm. Den bildade en sångkör, en amatörteatergrupp och ett folkdanslag som sedan blev fristående under namnet Mölndals Folkdanslag (se artikeln om Sweloog).
JUF Mölndals folkdanslag vid midsommarfest på Torsgården (Västergården 2) i Fässberg, sannolikt tidigt 1930-tal.
Bild: Knut Kjellman / Mölndals hembygdsförening
Verksamheten finansierades till stor del av årliga offentliga sommarfest med folkdans, musik, sång, gymnastik, föredrag, allsång, teater, skämttävlingar, dans, skjutbana, pilkastning, tombola med mera. 1930 var det hos Hamréns i Eklanda. Sedan var det i Torsgårdens Park i Fässberg och från 1943 vid egna dansbanan i Lackarebäck och Gunneboparken.
JUF Mölndal förbereder sin midsommarfest på Torsgården (Västergården 2) i Fässberg, sannolikt tidigt 1930-tal.
Bild: Mölndals hembygdsförening
Något av en höjdpunkt inföll år 1954 då Mölndals JUF-arna vann alla klasser i bordtennis och fick dubbelseger i terränglöpning i distriktsmästerskapen. Året därpå anordnade föreningen DM i traktorplöjning på Fässbergs prästgård. Vid slutet av 1955 hade man 145 medlemmar. Därefter minskade dock antalet ungdomar på gårdarna kraftigt.
Slutet på en era
På årsmötet 1962 beslutades skänka biblioteket till Mölndals stad och JUF Mölndal lades ner den 14/11. Huvudorsaken var den minskande jordbruksbefolkningen. För att förvalta dess kvarstående medel grundades föreningen Mölndals JUF-veteraner som fortsatte studiecirkelverksamheten, anordnade studieresor och medverkade med Mölndals hembygdsförening vid en utställning om jordbruket.
1982 inleddes ett vidare samarbete med hembygdsföreningen som resulterade i att lantbruksmuseet i Götaforsliden kunde öppna i september 1983.
En studiecirkel av veteraner även samlade material och uppgifter om gårdarna och trädgårdarna i Mölndal som blev till en bok Mölndal: lantbruks- och trädgårdsstad i omvandling som publicerades 1993. Årsmötet beslöt den 22 april samma år att upplösa föreningen.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
