Hösten 1929 hölls en gymnastikuppvisning i Centralskolan (Kvarnbyskolan i Mölndal). De som visade upp sig gick under namnet ”Pojkavdelningen”. Denna grupp utgjordes av elever till gymnastikläraren Wilhard Stockelid. Några jämnåriga flickor på skolan frågade Stockelid om han ville bilda en gymnastikförening för dem, det ville han. 1930 bildades en flickavdelning, men detta var ännu inte en förening. Nästa steg togs med hjälp av Stockelid, när det visade sig att flickorna ville fortsätta. Efter oändliga funderingar och många förslag på föreningsnamn stannade man för magisterns föreslag: Zephyr – en västanfläkt.
Armarna uppåt sträck. Zephyr i sitt esse i Kvarnbygården tidigt 1930-tal
1932 tillsattes en interimsstyrelse och samma år bildades föreningen officiellt. Första uppvisningen hölls i Centralskolan 1933-04-08, föreningen deltog vid Kvarnbyvallens invigning 15/7 1934 och senare vid Gunnebo slott och i Folkets Park. Man hade en uppskattad uppvisning på Kvarnbygårdens gräsmatta. Zephyr var från början en förening exklusivt för tjejer. Någon gång blev dock ”karltorkan” (som man uttryckte det) särskilt svår. Vid sådana tillfällen bjöd föreningen in gästande manliga avdelningar att deltaga på uppvisningarna. Zephyr fick även en inbjudan att delta på olympiaden i Berlin 1936 men den inbjudan lades åt sidan på grund av världsläget. Föreningen sysslade också sporadiskt med orientering. Inger Winsnes var mest framstående och vann guld i Distriktsmästerskapen. Hon tävlade också för Mölndals Gymnastik och idrottssällskap. Åren 1941–1943 deltog förening med växlande lycka även i handbollsserien.
Friidrott och skidåkning har också stått på föreningens program. Föreningen anordnade skidutflykter till Hindås. Mölndalsmästerskap och bästa resultat vid tävlingar i friidrott och skidor har erövrats av bland annat Astrid Gross, Brita Hermansson, Brita Strömwall och Sylvis Winsnes. Föreningen startade med barn- och ungdomsverksamhet 1951, vilket var mycket uppskattat.
Tidig gruppbild, utomhus
På danskt initiativ inleddes ett samarbete med Nörresund kvinde gymnastikförening. Detta utbyte utmynnade i gemensamma uppvisningar i truppgymnastik. 1956 bjöds Zephyr in till Nörresundsbys 25-års jubileum. Resan gick med fartyget M/S Prinsessan Margaretha. Samkväm, uppvisning och besök på författaren Thomas Olesen Lökkens födelsegård stod på programmet. Detta samarbete varade 1953–1958.
1988 beslöt föreningen att även män skulle få möjlighet att delta i gymnastiken, men de kunde inte väljas in i styrelsen.
Tjejgympa, källaren Aktiviteten?
Två exempel på eldsjälar i föreningen är Majken Andersson och Birgit Johansson som blev medlemmar 1933/1934 Bland gymnastikinstruktörer under åren finner vi: Wilhard Stockelid, Ingrid Sjögren, Dagny Jonasson, Ruth Svedberg, Margaretha Carlsson, Anne-Marie Esberg och Gertrud Carlsson.
Föreningen såg som sin uppgift att enbart ägna sig åt motionsgymnastik på Aktiviteten, numera för både damer och herrar, men det är en annan historia.
Karl Bjernestad, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland
Det var 1921 när kvinnor fick rösträtt i Sverige, men i arkivet ser man att det fanns redan internationella kvinnoorganisationer som agiterade för sociala förändringar och skapade lokalgrupper, även här i Mölndal.
Fred, nykterhet och jämlikhet
Vita Bandet är en svensk kvinnoförening som har arbetat aktivt för fred, nykterhet och varit starkt engagerad i kampen för kvinnlig rösträtt. Den bildades av Emilie Rathou, en pionjär inom den kvinnliga rösträttsrörelsen och blev Sveriges största kvinnoorganisation i början av 1900-talet. Föreningen är en del av en internationell rörelse från USA, The World Woman’s Christian Temperance Union (WWCTU), vars medlemmar måste avstå från all alkohol. Medlemmar brukar be varje dag vid middagstid och deras emblem är ett vitt band som bärs över hjärtat.
Mölndalavdelningens början
Göteborgsavdelning grundades1898 och denna gav i sin tur stöd till bildandet av avdelningen i Mölndal. Detta skedde 1906 vid ett möte i Eneborg på Kvarnbygatan i Mölndal. Mötets sekreteraren Matilda Johanson valdes enhälligt till föreningens ordförande (och hon behöll befattningen tills hon flyttade till Borås 1940). Totalt var det 23 medlemmar som avlade nykterhetslöftet och blev grundmedlemmar. Tre av dem fick lämna redan vid första årsmötet på grund av utebliven betalning av medlemsavgiften (50 öre) och ytterligare en på grund av brutet nykterhetslöfte.
Bild från Vita Bandet Mölndals arkiv, 11 november 1954. Medaljörer: Bak f.v.: Hildur Wallén, Anna Svensson, Ida Bergström, Irma Freij. Fram f.v.: Emilia Åhvall, Hedvig Timell, Anna Björklund, Alma Jonsson, Rosa Lager. Fotograf: Bo Andersson, Östargatan 45 Mölndal.
Föreningen oroades av olagligheter kopplade till försäljning av öl i Mölndals samlingshus (gamla stadshuset vid Gamla Torget i Mölndal), samt utredde om män drack öl under arbetsraster. Vita bandet var även stark kopplad till kampen för kvinnors rösträtt. Dock verkade mölndalsavdelningen mest engagerade i andra kvinnofrågor.
En sådan sak var finansiering av en barnkrubba, där kvinnor med anställning och husmödrar kunde få några timmar utan småbarn för att tvätta, baka eller handla. Det vanliga var annars att äldre barn fick hoppa över skolan för att passa syskon. En syförening skapades, dels för att skapa föremål att sälja dels för att integrera nya medlemmar i gruppgemenskapen.
Bild från Vita Bandet Mölndals arkiv, februari 1960 samkväm i Folkets Hus, utdelning av hedersmärken.
100 år sedan
1921 var antalet medlemmar runt 20. Föreningen höll en rad föredrag av Fru Silverbrand över ämnet ”i krigets spår” (angående första världskriget) och ordnade en 8-veckors sömnadskurs, Det som väckte mest engagemang var dock ordnande av fester där pengar samlades från inträdesavgift, kollekt och auktioner av handarbete.
Pengar samlades till förmån på nödlidande i samhället (ett förslag som kom från Fru Wallén, en av kvinnorna i bilden) samt i krigsdrabbade länder. Man sände även pengar till andra Vita Bandsavdelningar i behöv av hjälp, till de hungrande i Ryssland (efter en vädjan från centralstyrelsen) och för en skolflicka som behövde resa ut på landet.
Vita Bandet fick tillhöra Fässbergs Fritidskommitté och de ordnade semester för barn. Två sommarbarn fick stanna på landet, ett med förbehåll att bonden måste förse kläder åt honom samt 25 kr. Julen 1921 delades 19 julkort ut till behövande familjer som berättigade innehavaren att handla matvaror till ett belopp av 15 kronor.
Jag överraskades över hur lite det står i protokoll om agitation för nykterhet, även inför folkomröstningen 1922. I handlingarna nämns en livlig diskussion om huruvida läkare skulle få använda sprit för medicinskt bruk och om avdelningens önskan att folk skulle rösta för allmänt rusdrycksförbud, men fokus verkar ha legat på att ordna fester och att dela ut pengar till de behövande.
Efter folkomröstningen
Trots att nykterhetsrörelsen inte fick igenom rusdrycksförbudet i folkomröstningen (48,8% för och 50,8 % mot), gladde man sig över 50% i Mölndal. Vita Bandet kämpade på.
Förutom barnkrubban startade föreningen en läsestuga, kurser i barnvård och matlagning. Man drev frågor som påskyndade arbetet med att bygga badhus och att anställa diakonissa. Vid jultid utdelades mat och bränsle.
Bilden är tagen 1954 vid ett möte där föreningens pionjärer erinrades och elva medlemmar fick silvermedaljer som erkännande av sitt engagemang över mer än 25 år. Anna Björklund hade varit medlem sedan 1914 och fick en guldmedalj.
Mölndalsavdelningen lades ner 1995. De hade då endast 10 medlemmar och hade inte hållit några formella möten utöver årsmötet sedan 1990. De flesta kvarvarande medlemmarna gick över till Göteborgsavdelningen som sedan lades ner 2009. En aktiv avdelning av Vita Bandet fanns fortfarande kvar i Malmö när artikeln skrev 2021, men nu verkar det ha försvunnit.
2021 blev året då dubbelparet Mattias Falck och Kristian Karlsson blev världsmästare och tog hem Sveriges första VM-guld på 30 år. Ett drygt halvsekel tidigare blev Hans Alsér och Kjell “hammaren” Johansson Sveriges första världsmästare i bordtennis. Båda spelade en period under sin karriär för Mölndals Bordtennisklubb och var med om att göra föreningen till en stormakt i svensk bordtennis.
Kjell Johansson slog igenom i mitten av 60-talet och blev en av svensk pingis största stjärnor. Hans fruktade forehand-slag låg bakom smeknamnet hammaren.
Kjell Johanssons stora genombrottsår var 1964 på mästerskapsnivå. Han blev europamästare i singel, Sverige blev europamästare i lag och Kjell tog dessutom silver tillsammans med Hans Alsér. Det var framgångar som gav honom Svenska Dagbladets bragdguld. 1967 vann dubbelparet Kjell Johansson och Hans Alsér Sveriges första VM-guld i bordtennis. Platsen var Hovet i Stockholm.
När ”Hammaren” var på sin karriärs höjdpunkt 1973 var han rankad som nummer ett i världen. I finalen på VM var han bara några bollar från att ta hem guldet men två kantbollar i rad avslutade femte och avgörande set i finalen mot kinesen Xi Enting gjorde att kinesen tog hem guldet.
”Hammaren” kunde ha blivit vår förste individuelle världsmästare. Jag har ofta suttit och hört honom berätta om de där fem, sex sista bollarna. Han visste exakt hur de spelades, berättar Svenska bordtennisförbundets mångårige ordförande Walter Rönmark. Kjell Johansson blev världsmästare i dubbel tre gånger, två gånger med Hans Alsér och en gång med Stellan Bengtsson.
Mölndals Bordtennisklubb firar Elitserievinst och SM guld, fyra spelare och ledare längsta till höger Kjell ”hammaren” Johansson
1974 blev Mölndals Bordtennisklubbs herrar svenska mästare när de vann Elitserien för första gången mycket på grund av deras stora stjärnor Hans Alsér och Kjell Johansson. Mölndals Bordtennisklubb har även vunnit Elitserien för damer vid två tillfällen (1989, 1990) och vid tre tillfällen (1974, 1975 och 1977) för herrarna.
Hans Alsér växte upp i Borås och spelade förutom bordtennis även fotboll för Norrby.
Hans betydelse för svensk pingis är svår att överskatta. En föregångare både gällande spelstil, som var allround och den fysiska träningen.
Kjell och Hasse var med och skapade en riktig hype kring bordtennisen i Sverige. Överallt spelades det plötsligt bordtennis. I föreningslokaler, fritidsgårdar, pingisklubbar och gillestugor. De fick båda kontrakt av Stiga för att göra sina egna bordtennisracket som sålde som smör. Det påstods att Alsérs racket hade bäst grepp vilket gjorde att det i folkmun kallades för Alsérgreppet. Detta bidrog till att de båda kunde livnära sig på pingisen och blev Sverige första heltidsproffs. De inspirerade även den kommande generation av svenska bordtennisstjärnor som Stellan Bengtsson, Jan-Ove Waldner och Jörgen Persson.
Tyvärr så fick historien om Hans Alsér ett tragiskt slut. Den femtonde januari 1977 åtta dagar före hans 35-årsdag, var Hasse Alsér på väg till ett förbundsmöte i Stockholm. Planet kraschade strax före landningen på Bromma på grund av nedisning av flygplanets styrmekanism. Bland de 22 som omkom i olyckan fanns Hasse Alsér.
Fler meriterade pingislirare som spelat för Mölndals Bordtennisklubb är världs- och europamästarinnan Marie Svensson, OS-bronsmedaljörer Erik Lindh, landslagsspelarna Anita Jonsson, Menni Weizades, Åke Grönlund, Åke Liljegren och Mikael Svensson.
Sonny Karlsson är den senaste svenska idrottare som spelat på elitnivå i två olika idrottsgrenar, elitserien i bordtennis med Mölndal (en match mot BTK Rekord, Helsingborg) och några fler matcher i Allsvenskan fotboll med BK Häcken.
När föreningen fyllde 50 år 1994 arrangerade klubben ICT International Challenge Trophy i Mölndals Idrottshus. Spelade gjorde bland annat olympiska mästaren Jan-Ove Waldner, världsmästarna Jean Phillippe Gatien (Frankrike) och Jörgen Persson (Sverige) samt europamästaren från Belgien Jean-Michelle Saive. Turneringen spelades inför publikrekord 1 234 åskådare i Mölndals Idrottshus och 225 miljoner TV-tittare. Jörgen Persson vann turneringen.
När man ordnar och förtecknar ett arkiv på flera hundra hyllmeter, är det viktigt att inte fastna i detaljer och endast notera det man anser viktigt för de framtida forskarna och skapa en bra struktur. Det är dock alltid bra att ”flagga” för material som du, som yrkesperson, anser vara extra intressant. När Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland tog hand om arkivet från AB Papyrus så var det till stort sett färdigförtecknat så om det fanns något sådant så behöver det nu forskas fram.
Det skall finnas bilder
För ett tag sedan blev vi kontaktade av våra kamrater i Mölndals Hembygdsförening, som höll på att skriva ett antal artiklar om Villa Papyrus tidigare Villa Korndahl. I detta sammanhang påminde sig, Lars Gahrn, ett möte han haft arkivarien som förtecknade sen sista delen av arkivet. Denne hade visat honom ett kuvert och det visade sig innehålla något lite sensationellt. Det var fullt av bilder tagna inne i Villa Korndahl några år efter att Wallenbergarna köpt in det. Min kollega var inte särskilt entusiastisk, det är lätt att bli ”avtrubbad” som yrkesman och gjorde ingen notering om bilderna som han placerade i en arkivbox och ställde på sin hylla. Lars hade dock inte glömt och via en annan entusiast i föreningen, Hans Enebacke, fick vi frågan om bilderna. Jag får erkänna att jag blev väldigt entusiastisk, men konstaterade samtidigt att några sådana bilder inte fanns omnämnda i förteckningen. Som arkivarie visste jag dock var man borde kunna hitta dem. Jag prickade av ett antal volymer som två av våra eldsjälar, Leif Carlsson och Kurt-Lennart Andersson åtog sig att inventera.
Där vad de
Efter att ha gått igenom några av volymerna i serien F17 nådde man fram till volym B 532 och det första man såg var där ett aktomslag med rubriken ”Foton av Villa Papyrus 1895 lämnade till AB Papyrus av Enskilda Banken 1946”. 16 interiörbilder tagna av Caroline Gaudard.
En spännande kvinna
Med hjälp av kollegorna på Göteborgs stadsmuseum fick vi veta lite mer om upphovspersonen. Hon föddes 1846 i Lausanne, Schweiz. 1880 flyttade hon från Österrike till Göteborg. Hon var språklärare och var först inneboende hos grosshandlaren Otto Magnus. 1897 flyttade hon till Stockholm men återvände till Göteborg 1905. I Stockholm startade hon Gaudards fotofirma och blev svensk medborgare 1907. Under 1890-talet var hon ofta i Göteborg och fotograferade – främst borgerliga hem. Det hade blivit populärt att avfotografera hemmen, ungefär som mäklare gör nu inför försäljningar av bostäder. Caroline var en av tre systrar som kom till Sverige. Caroline dog 1929. Hon bodde i flera olika länder. Typiskt nog finns det få porträtt av henne själv. Det var henne som familjen Wallenberg anlitade för att år 1895 avfotografera av interiörer och exteriörer av ett nu tomt Villa Korndahl som nu kom att kallas Villa Papyrus.
Praktisk betydelse
De nuvarande ägarna till Villa Korndahl, vars fastighetschef genomför en noggrann renovering av huset. Det fanns en ritning som upprättades år 1895, men några bilder från denna tid har det inte funnits att tillgå; fram tills nu. Nu hoppas vi att han och andra intresserade skall kunna få glädje av dessa bilder som kommer att vara sökbara via Digitalt Museum. Vilken tur att Lars Gahrn drog sig till minnes!
Mölndal firar 100 år som stad i år, men år 1922 var samhället annorlunda och präglades av lantbruk, några stora industrier och ungefär 60 handlare totalt. Småföretag hade ingen Galleria, men de etablerade sig och började organisera sig för att ta sin plats i lokalsamhället.
Illustration med texten ”Förberedelse till starten”. Från vänster till höger: Carl Johannesson, Edvin Pettersson, Leon Andrén. Illustration av Wilhelm Winsnes, kanske år 1925.
Grundandet
Fabrikören Leon Andrén träffade andra småföretagare och frågade om de ville bilda en kollektiv sammanslutning för att tillvarata gemensamma intressen och föra dialog med myndigheterna. När han hade samlat 20 intresserade, bildades en interimsstyrelse i augusti 1925 och därefter grundades Mölndals Industri- och Hantverksförening (MIHF) 11/11 samma år. Årsavgiften var 10 kronor och den nya ideella föreningen kunde börja sin verksamhet med 200 kronor i kassan.
Viktiga frågor
Staden hade då 16 000 invånare och tomtmark fanns det gott om i Mölndal, Sveriges sjunde största stad i areal mätt. Småföretagare byggde ofta egna verkstäder, men även bostadshus försågs med bottenvåning som kunde hyras ut till småföretagare.
En annan viktig fråga för hantverkare var att uppmuntra och stödja lärlingar och yrkesskolor.
Föreningen presenterade sig för allmänheten genom utgivningen av en telefonkatalog (enbart för Mölndal) våren 1926. Medlemmarna fick betala för annonser i katalogen som delades ut gratis till samtliga 200 abonnenter (de var lite färre då). Det var en succé som uppskattades av samhället. För senare utgivningar togs an en avgift som gav föreningen en inkomst vid sidan av andra publikationer.
Politiskt engagemang
Trots att föreningen var opolitisk enligt stadgarna, kom man in med motioner till stadsfullmäktige. Den föreslog sänkta eltaxor, sanering av Mölndalsån, öppethållande av postkontoret hela dagen och utredningar om järnvägsfrågor. En stor framgång var startandet av en kommunal yrkesskola.
Flera föreningar
Föreningen hade två bra pianister, Herbert Widgren och Paul Hilding. Man köptes ett piano och bildades en sångkör med Thorvald Berg som körledare.
Hantverksföreningens ungdomsgilles första styrelse: Ordförande Gunnar Appelgren (i mitten på nedre raden), vice ordf. Arne Lilja (nedan till höger), sekreteraren Lennart Andrén, kassör Rune Sandberg, Bengt Brännberg, Tage Westerdahl (okänt vem som är vem av de fyra sistnämnda). Årtal 1941. Fotograf: okänd. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.
MIHF dominerades av män, men 1928 startade föreningen en damklubb. Syftet var att stödja föreningen ekonomisk, men den sysslade även med socialt arbete som stöd till föräldrar. 1929 startades även Mölndals Arbetsförmedling på föreningens initiativ.
Mölndals hembygdsförening kan också anses ha tillkommit på föreningens initiativ. Man samlade utgångna hantverksverktyg och gamla alster redan 1929 och en av medlemmarna, Ernst Lindstrand, skrev ett upprop till en sammankomst för att skapa Mölndals hembygdsförening i sin jultidning ”Kvarnbyjul” 1930. Fem av de åtta interimsstyrelseledamöter var från MIHF. Det tog dock flera år till innan nya föreningen kunde förverkliga något museum.
En byggnadsförening bildades och en av medlemmarna, Ville Berglund, ritade en byggnad med restaurant och banklokaler. Den stod modell för arkitekten Gunnar Hoving vars pampiga ”Hantverkshuset” med biograf, festsal och affärslokaler, invigdes 1932. På andra våningen fanns stadens första restaurang. Huset står kvar bredvid rulltrapporna vid Mölndals Bro.
1941 startades ett Ungdomsgille med Gunnar Appelgren som ordförande. En begravningskassa bildades också, men upplöstes när en ny försäkringslag trädde i kraft.
Hantverksmässan
6–15 augusti 1943 ordnade föreningen en varumassa med stöd av Staden. den hölls i Centralskolan och på dess gård. Trots mycket pessimism från många av de dåvarande 135 medlemmarna, blev det en succé med 83 utställare och ett tivoli. Det hela gav ett överskott på 10 000 kronor.
Hantverkshusets uppförande: ”Hantverkshuset enligt tävlingsförslaget”. Foto tagits av Adolf Hirsch, sannolikt 1932.
Föreningen hade flera motgångar efter mässan. Lärlingsrekryteringen hotades när skolplikten steg upp till 18-årsåldern. Föreningen kunde inte underhålla hantverkshuset med inkomsten från hyresgäster och det såldes.
Föreningen nu
MIHF finns dock kvar och, trots två års uppehåll på grund av pandemin, träffas man varje månad. Då inleder man med ett formellt möte som följs av socialt umgänge.
Nyligen frågade jag vice ordföranden Christer Daun vilka frågor som är mest aktuella nu. Han svarade att en stor utmaning för dagens medlemmar är de höga elpriserna, samt det betungande arbetet med offentliga upphandlingar som gör det svårt för småföretagare att lägga anbud till kommuner.
Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland skapade ett bildspel för att fira dess 90-årsjubileum (det finns kvar på Youtube) och snart fyller man 100 år. Föreningen kan kontaktas via epost till MIHF1925@gmail.com.
Foto från Hantverksföreningens tioårsjubileum, med en lång rad finklädda damer och herrar. I bakgrunden syns föreningsfanan. Årtal 1935. Fotograf: G.A. Säfström. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.Tioårsjubileum: sittande finklädda herrar och damer. Under bilden står ”Drivkrafter”. Från vänster främre raden: Leon Andrén, Thorwald Berg, Ivar Forsberg och fru Lindstrand. Resterande okända. Årtal 1935. Fotograf: Knut Kjellman. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.Foto från revyn ”Rutigt och brokigt”, som sattes upp av föreningens ungdomsgille på restaurang Gillet. Övre raden från vänster: Elsa Appelgren, Bertil Alemar, Okänd (kom från Göteborg, enligt upplysningar), Irene Haglund, Gunnar Samuelsson, Karl-Erik Wallman, Bror ”Bolle” Wallman, May Pettersson, Inga Bengtsson, Arvidsson (okänt förnamn), Margareta Samuelsson. Nedre raden från vänster: Wilhelmina Larsson, samt okänd man. Årtal 1940 eller 1942. Fotograf: okänd. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.
bildspelet på länken ovan ”Augustsson was here” är en skildring av Mölndals Kvarnby med omnejd från ett SOAB-perspektiv. SOAB är en förkortning för Svenska Oljeslageri Aktiebolaget som grundades år 1916 och hade sitt huvudkontor i Mölndal, samt en fabrik. Företagets mölndalsdel hade sitt ursprung i det oljeslageri som drogs igång i Mölndals Kvarnby av Mendel Elias Delbanco år 1827. Vi bevarar delar av SOAB:s arkiv inom ramen för vår enhet Industrihistoriskt Arkiv.
Fotograf är Leif Augustsson (1925-1998) och skildrar tiden mellan 1964-1980. Vi tog emot delar av hans bildarkiv i en leverans från Folkrörelsernas Arkiv i Göteborg i augusti 2013. Här följer en kort levnadbeskrivning av Leif:
Leif Augustsson (1925-1998) fick sin utbildning på Göteborgs tekniska institut där
han tog ingenjörsexamen i ämnet kemi. Efter utbildningen blev han anställd på
SOAB som laboratorieassistent och därefter avancerade han till laboratoriechef. Under några år i början av 1970-talet var han verksam i Stenungsund, ditt forskning och laboratorieverksamheten i företaget flyttats. I mitten 1970-talet återvände han till Mölndal som produktionschef. Augustsson var senare yrkesverksam på Volvo och innehade dessutom även antikaffär på Såggatan i Majorna.
Hans stora intresse var Göteborgs historia, vilket ledde till engagemang i Göteborgs hembygdsförbund och Föreningen Gamla Masthuggspojkar. Särskilt värnade han om stadsbilden och var motståndare till det myckna rivandet under 1960-1970-talen. Bevarandet av Mölndals Kvarnby var en fråga som han också ivrigt arbetade för.
Onsdagen 21/5 klockan 13-15 anordnas en bildvisning om gamla Mölndal på Bibliotekslabbet i Mölndal. Visningen är ett samarbete mellan Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland (Industrihistoriskt Arkiv), Studieförbundet Vuxenskolan Göteborgsregionen Sydost Mölndal, facebookgruppen Gamla goa Mölndal och Mölndals stad.
Mölndal på 1910-talet
Deltagarna i Studiecirkeln om AB Papyrus kommer att visa och berätta kring en fotodokumentation rörande miljöer i Mölndals Centrum. Detta är ju högaktuellt i och med de förestående förändringsplanerna,
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
