Baptisternas historia har innehållit en hel del dramatik sedan den anlände till Sverige i mitten av 1800-talet. Uteslutning av församlingsmedlemmar var inte helt ovanliga och det finns många sådana exemplar i Mölndals baptistförsamlingens protokoll. Konflikt är ju en del av livet och Mölndals Baptistförsamlings arkiv utgör en rik källa av material om strategier för att hantera konflikter samt att sprida glädje. Men på 1930-talet uppkom en konflikt som orsakade en splittring och nådde även den nationella pressen.

För 120 år sedan träffade 8 baptister i Mölndal för att bilda en förening. En av dem, Olof Falk, valdes till församlingens ordförande när den bildades 1908. Detta var dock en oväntat kort tjänst. I mars 1909 hölls ett extra församlingsmöte ”för att behandla förhållandet emellan br Olof Falk ock Syster Emma Olander vilket i enlighet med egna bekännelser var af sådan art att församlingen måste omedelbart utesluta nämnde medlemmar”.

Till slut fick både förlåtelse och trädde in igen. Olof fortsatte även i styrelsen fram till 1937. Men följande år uteslöts han igen. Vid denna tid rådde splittring i församlingen. En splittring som nådde ända ut i nationell press.

Utåt handlade tvisten om hur man skulle sköta fastigheter. Församlingen hade redan byggt en lokal som kallades ”Betania” och Betanias byggnadsföreningen upphördes 1929. Men det väckte upprörda känslor, när man tog ett beslut i maj 1937 om att en nybyggnadsfond skulle förvaltas av en separat byggnadsförening. Varför?

En del i församlingen misstänkte att pastorn, Eskil Åhgren, hade en dold agenda om att skilja församlingen från sina fastigheter för att lättare kunna överlåta dessa till den pingstväckelsevänliga Örebromissionen som brutit sig ur Svenska Baptistsamfundet år 1934. Örebroinriktningen betraktades som mer liberal; de kunde till exempel acceptera äktenskap mellan en baptist och en icke baptist, till och med en frånskild icke baptist! 

Splittringen fördjupades. En motion om att uttala lojalitet mot Baptistsamfundet avslogs och när sekreteraren vägrade att underteckna ett gåvobrev för överlåtande av egendom, valde man en ny sekreterare. Så bildades Byggnadsföreningen Betania i Mölndal på ett stormigt möte i november 1937.

Den missnöjda minoriteten samlade namnteckningar mot beslutet och bad om ett samtalsmöte för att reda ut meningsskiljaktigheterna. Majoriteten svarade att en bättre lösning vore en timmes daglig bön, samt att hota alla som kunde tänkas dra församlingen inför domstol med uteslutning.

När pressens intresse för konflikten ökade under 1938, beslutade församlingen att utesluta även alla som valde att tala med pressen. När pastorn råkade bryta regeln, ansåg församlingen dock att detta var ”av behovet påkallat”.

Ärendet hamnade i domstol och Olof Falk var en av de 61 käranden som klagade över att under pastor Åhgrens ledning: ”har församlingslivet mer och mer formats efter Örebro-riktningens idéer” och att beslutet ”utgör ett osympatiskt överrumplingsförsök”. Intressant nog, blev församlingen nu ivrig att tala med den uteslutna gruppen för ”att medverka till undanröjande av de missförstånd som nu föreligga”.

1939 övertalade distriktutskottet både grupperna till en kompromiss om att dela upp församlingens egendom procentuellt mellan grupperna enligt medlemsår i församlingen. Den uteslutna gruppen konstituerade sig som Mölndals Andra Baptistförsamling. Allt verkade ha löst sig, rättsfallet lades ner och den kontroversiella pastor Åhgren lämnade sin tjänst.

Innan uppdelningen kunde ske, beslutade dock Mölndals (första) Baptistförsamlingen plötsligt år1940 om utträde ur Baptistsamfundet. Byggnadsföreningens medlemmar bildade en ny ”Salem” församling som anslöts till Örebro Missionsförening. Baptistsamfundet ansåg byggnadsföreningen som upplöst och att ingen av församlingarna kunde göra anspråk på dess egendom.

Lösningen kom ironiskt nog när Mölndals Andra Baptistförsamling bildade en ny byggnadsförening också med namnet Byggnadsförening Betania i Mölndal, med uppdrag att anskaffa och tillhandahålla fast egendom för församlingen.

Olof Falk, som var med vid bildandet av båda baptistförsamlingar, gick bort 1942. Hans dotter Sara, ägde en hattaffär i Gamla Torget, Mölndals Kvarnby. När hon dog i maj 1978, testamenterades det mesta av familjens ägodelar till Mölndals Baptistförsamling. Två år senare upplöstes Byggnadsföreningen och dess egendom överfördes till Mölndals Frikyrkoförsamling. Betania kom att rivas några år senare.

Skriv ut

Något som numera är lite bortglömt är att Mölndal en gång i tiden var en stor ishockeybygd. Prestigefyllda derbyn spelades mellan de bittra rivalerna Sågdalen och Fellows. En stor utmaning var dock att kunna få till en någorlunda spelbar bana. Matcherna spelades på sjöar och dammar i Mölndal. Det hela var mycket arbetskrävande och man var mycket beroende av vädret. En riktigt dålig vinter så tvingades till och med Krokslättsklubben Fellows att spela sina hemmamatcher i Värmland!

Mölndals konstisbana år 1973. Den invigdes hösten 1959 och låg invid Mölndalsån mitt emot Centrallasarettet. Den var mycket uppskattad av ungdomen i bygden.

Ishockeyn hade under 1940- och 1950-talet gjort en explosionsartad succé i Sverige. Tre kronor hade blivit världsmästare och nya konstisbanor ploppade upp som svampar ur marken. Tanken på en konstisbana i Mölndal växte fram.  Mölndals stad bestämde att den skulle drivas av en förening med majoritet av styrelsen från just Mölndals stad. Konstisbanan kunde med starkt stöd av staden, det lokala näringslivet och arbete från de lokala bandy- och hockeyklubbarna byggas imponerande snabbt. Det tog sex månader från beslut till invigning. Adressen blev Södra Ågatan 14 mittemot Mölndals sjukhus.

Konstisbanans invigning blev en riktig publiksuccé med en publiksiffra på hela 2 000 personer.

Men troligtvis var den egentliga siffran närmare 4 000. Många av åskådarna verkar ha varit lite väl snåla och stod på ”gratisplatserna” på kortsidan mot järnvägen. Detta skulle enligt ansvariga för banan åtgärdas till dess att säsongen kom igång. ”Snikens kulle” skulle inte kunna vara ett alternativ i fortsättningen.

Invigningsmatchen hösten 1959 spelades mellan ett storsatsande Västra Frölunda IF, som skulle spela sin första säsong i högsta divisionen och ett förstärkt Mölndalslag. Dessa förstärkningar var verkligen högklassiga i form av landslagsspelarna, samt världsmästarna Lars-Erik Lindvall och Ronald Pettersson. Matchen slutade 3-3 och var enligt Mölndals-Posten ”en hygglig tillställning”. Fyrverkerier och en buffé på Folkets Hus avslutade tillställningen.

Samma år som konstisbanan invigdes så spelades även den första upplagan av den klassiska ungdomsturneringen TV-pucken. Isbanans debut i de stora sammanhangen var matchen mellan ishockeydistrikten Göteborg och Skåne. Kommentator var Putte Kock och Mölndalslaget Sågdalen hade tre spelare på isen. Matchen blev bra reklam för Mölndal då det i TV-sändningen tydligt framgick i intervjuer att Mölndal inte på något sätt är en del av Göteborg. Göteborg vann matchen med 2-0 och gick vidare till semifinal.

Isbanan blev redan första säsongen mycket populär hos Mölndalsborna. På banan kunde ungdomarna träna och på eftermiddagen kunde de lokala äntligen spela sina matcher på riktig is. Under högsäsong var isbanan fulltecknad på kvällarna vid idrottsföreningarnas tävlingsmatcher. Dessutom uppläts isbanan till allmänheten för motions- och nöjesåkning.

1978 flyttades Mölndals konstisbana med helikopter till Kållered. Där skall det enligt källa finnas en liten bit kvar av den ursprungliga Isbanan.

Karl Bjernestad

Skriv ut

I slutet av 80-talet sändes de första inslagen från Mölndals närradioföreningen. I många år användes kanalen för bland annat lokala intervjuer, musik, gudstjänster och politiska diskussioner.

Närradio infördes i Sverige på försök 1979. Först ut var Jönköping den 24 april. Under året startade försök på ytterligare 15 orter i Sverige. Anledningen till att närradion lanserades var att man ville ge föreningarna ute i landet en chans att få sina åsikter spridda.

Mölndals närradio startade med att kommunen förhörde sig kring intresset bland kommunens föreningar. Mölndals närradioförening bildades den 10 december 1986. För att en förening skulle kunna sända radio krävdes det att de blev medlemmar i närradioföreningen samt ett tillstånd från Myndigheten för press, radio och tv.

För att få i gång sändningarna behövdes en studio. En A-radioförening bildades och pengar satsades för att inreda en studio. Det fanns ett utrymme i Mölndals Folkets hus källare. Denna lokal ställdes i ordning av frivilliga krafter. Det första sändningar gick ut i etern 6 augusti 1988. Föreningen sände på frekvensen 90,7.

Bland det som sändes över etern var bland annat musikprogram, gudstjänster, livsåskådning, underhållning, samhällsinformation, politiska diskussioner, region- och kommunfullmäktigedebatter, nyheter med mera.

Lars Gahrn intervjuades

Den första mars 1989 var en närradiostudio i Mölndals stadshus tillbyggnad klar. Från och med 1993 sändes även Mölndals kommunfullmäktiges möten.

Exempel på sändande föreningar och deras sändningar är: Radio Rosen (Socialdemokraterna), Radio Azerbajdzjan, Iranska Kulturforsknings Center, Miljöpartiet, Centerns kommunkrets.

Pensionärsföreningen sände intervjuer blandat med musikinslag. Exempel på intervjuer var Lars Gahrn angående Kikåsområdet, Sven Olsson angående nykterhetsrörelsen. De sände även ett program om fanutställningen som vi på Föreningsarkivet producerade 1997.

Mölndals trafikradio

Trafikradion sände program rörande trafiksäkerhetsfrågor i Mölndals stad med musikinslag. Trafikradion rapporterade bland annat om Mölndals kommuns eventuella nedläggning av spårvagnen till Mölndal kring millennieskiftet. De hade en intervju med Jon Lisshammar och Bernt Runberg om spårvagn fyras eventuella nedläggning 1997. Enligt utredningen skulle det bli en eventuell besparing på 1–5 miljoner för Mölndals kommun. Kommunen beslutade dock i samarbete med Västtrafik att behålla spårvagnstrafiken.

Radio Plus

Radio plus sändes av Svenska kyrkan i Mölndal. Stationen sände program med jazz, klassisk musik, andakter och inblickar från församlingarnas verksamhet. Radio plus sände även kommunfullmäktige för Mölndals stad och Västra Götalands regionfullmäktige. Kanalen var reklamfri och finansierades av Svenska kyrkan i Kållereds och Fässbergs församlingar. Kanalens sista sändning var den 7 december 2015.

Närradio har haft en stor betydelse för föreningslivet och många radioprofiler har haft sin start där. Det har kanske framför allt haft stor betydelse för invandrarföreningar såsom tidigare nämnda Radio Azerbajdzjan.

Pirate Rock tog över

1993 infördes privat lokalradio (”Reklamradio”) och frekvenser auktionerades ut till företag. Det faktum att lokalradion etablerat sig påverkade helt klart närradio

Närradion har efter det haft en nedgående trend gällande sändande föreningar. En stor anledning till detta är de senaste årens digitalisering och internets framväxt vilket gör att vissa väljer att sända i andra format, som webbradio, poddar och livestream.

Dessutom har många föreningar svårt med medlemsrekrytering, och lyckas man inte hitta ideella som vill ta på sig olika uppdrag så kan det också vara svårt att hitta folk som vill svara för radiosändningar.

Mölndals närradioförening slutade sända 2015 och Pirate rock tog över frekvensen 90,7 MHz.

En hel del av närradioföreningens sändningar (Radio Plus, PRO) har levererats till Föreningsarkivet och kommer därför kunna bevaras och tillgängliggöras. Finns det någon där ute som har mer material så tar vi gärna emot även det.

Karl Bjernestad

Skriv ut