Elfsborgs Läns Tidning har gått i konkurs för många år sedan. Bland resterna finns inbundna årgångar av tidningen från sista kvartalet 1972 fram till 1981. I tidningarna fanns en Göta älvdals bilaga. Skepplanda hembygdsförening fick dessa 27 böcker, varav 10 behandlade ett halvår, övriga 17 ett kvartal.
I bilden ser man de stora inbundna kopior av Elfsborgs läns tidning, författaren Bo Björklund och journalisten Kerstin Brandqvist Aspenstedt. Fotot tagits av en fotograf från Alingsås tidning.
Volymerna är för stora för att skanna in via vanliga skannrar.
Skepplanda hembygdsförening hade bestämt sig för att skapa PDF-filer av relevanta artiklar innan volymerna levereras till Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland för säker långtidsbevaring.
Under 2022 startade en studiecirkel, där man bläddrade igenom volymerna. Bilderna är tagna av Bernt Johansson.
Man markerade de sidor som handlade om Ale och annat som kunde vara intressant om Götaälvdalen.
När granskningen och märkning av de sidor som skall digitaliseras (se de gula klisterremsorna) är klar följde fotografering.
Men hur skall det arrangeras? Efter lite funderande kom Bernt Johansson (Skepplanda hembygdsförenings vice ordförande) fram till att bygga en ställning för att montera en kamera.
Men hur skall man kunna sköta avtryckaren? Bernt sökte en fjärrutlösare, men det fanns ingen som fungerade till kameran. Vid ett samtal med en fotofirma fick han ett tips om att det fanns en app som hette Canon Connect. Bernt laddade ner den på sin telefon, men fick det inte att fungera. Med hjälp av en yngre medlem i styrelsen lyckades han dock. Han kunde nu använda kamera och se den bild som den skulle ta i sin telefon. Nu var det bara till att sätta igång.
Så här ser det ut när allt är klart. Bilden tagits av Thore Thorson.
Två ”strålkastare” avsedda för fotografering är monterade i 45 graders vinkel, kameran rätt över och i sin telefon kan Bernt se vad kameran ser. Genom att trycka på knappen på telefonen tar kameran bilden. Det är bara att bläddra på.
Bilderna överförs till Bernts dator, där han kan beskära bilden för att ta bort överflödiga marginaler. Bilderna samlas sedan i en PDF-fil: en fil för varje kvartal.
Hittills har 9 volymer fotograferats och överförts till Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland i Mölndal. Det finn nu 15 PDF-filer klara.
Vi tackar Bernt Johansson för bilderna och textunderlaget till denna artikel. Skepplanda hembygdsförenings hemsida finns här: Skepplanda Hembygdsförening.
Mölndal har ju länge varit en idrottskommun, men hur var det när seklet var ungt? I en serie om två artiklar skall vi nu titta lite på detta under perioden 1898 – 1926. Dagens artikel behandlar varken bandy eller fotboll, dessa sporter behandlas i nästa del.
I regn och rusk
År 1898 bildades tre idrottsföreningar i dagens Mölndal. Det var Fässbergs Idrottsklubb, Krokslätts Idrottssällskap och Mölndals Idrottssällskap. Samtliga dessa hade ”allmän idrott” (friidrott) på programmet. Den moderna friidrotten hade blivit ”stekhet” i samband med att de Olympiska Spelen återupplivades i Aten år 1896.
Av dessa tre skall vi nu titta lite närmare på Fässbergs Idrottsklubb (FIK). Föreningen ägnade sig som nämnts åt allmän idrott, men den första idrotten man utövade var atletik (tyngdlyftning). Tyngdlyftning hade varit populärt under långa tider och varje kringresande cirkus med självaktning hade en ”starke man”. De första tävlingarna avhölls 27/8 samma år och på programmet stod såväl atletik som allmän idrott. I ett referat från tävlingen kan man läsa följande:
”Fässbergs idrottsklubb, bildad i år, hade lördagen 27 aug. sina första tävlingar i fri idrott, vilka gynnades av allt annat än gott väder med regnbyar och stark storm. Särskilt löpningen försvårades mycket. På tvenne av sidorna gjorde sig den starka blåsten gällande och den tredje sidan, där motvind ej utgjorde något hinder, var en brant uppförsbacke. Bägge uthållighetslöpningarna försiggingo och under det värsta ösregnet, men icke desto mindreuppnåddes goda resultat…”
Man tävlade bland annat i höjdsprång, längdsprång och uthållighetslöpning på 10 000 meter. Den sistnämnda vanns av Mårten Åberg på tiden 41 min 33,2 sekunder. Dagens funktionärer var prisdomarna Prosten Henrik Wilhelm Lindeberg (1845–1909) och v. pastor Axel Sager (1867–1914), samt tidtagaren kandidaten Gustaf Lindeberg. Efter tävlingen företogs ”ett animerat nachspiel” med prisutdelning.
Nya krafter – Allmän idrott
Intresset för allmän idrott var stort i bygden och tävlingarna var välbesökta, men vid den här tiden hade man ingen riktig idrottsplats. Träning och tävling skedde där det fanns plats. Kanske bidrog detta till att Fässberg valde att avveckla sin verksamhet, men år 1900 bildades en annan förening med samma inriktning: Mölndals Atlet – och Idrottssällskap (MAIS). Man hade under några år samma utmaning som FIK, det vill säga avsaknad av en tränings- och tävlingsanläggning. Från 1904 fick man dock tillgång till den så kallade ”Lastplatsen”. Denna iordningställdes av föreningens medlemmar och samma år höll man sin första tävling i form av en 10-kamp. Mest framgångsrik var fässbergspojken Johannes Nunstedt (1878–1944) senare mer känd som handlare. 1905 hölls en ny tiokamp även deå med Nunstedt som triumfator. I samband med detta anordnades även löpning från Kållered. Föreningen somnade dock av och in på banan kom Mölndals Idrottsklubb år 1907. Samtida källor beskrivs en stor entusiasm för idrotten, men det som saknades var uthålligheten och man fick inte heller fram några riktiga ”stjärnor”. De bästa mölndalspojkarna sökte sig dessutom till Göteborg och en orsak var återigen bristen på bra tävlings – och träningsanläggningar.
Håll er på mattan! – Brottning
Många av föreningarna som bildades under denna period ägnade sig åt brottning, men på 1920-talet tog det fart på allvar med Krokslätts Brottarklubb (1923) och Mölndals Brottarklubb (1925). I Krokslätt hade man börjat med sporten under 1920-talet och efter att Brottningsklubben bildats 9/10 1923 fick man sitt hem i Gamla Folkets Hus. Krokslätt var dock en fattig arbetarstadsdel och man fick nyttja de resurser man hade. Ett exempel är brottarmattan som syddes upp av klubbens egna medlemmar. 4/12 1925 hade man äntligen fått en värdig lokal motståndare i Mölndals Brottarklubb då de båda gjorde upp med Krokslätt som vinnare. Den blivande Mölndals Brottarklubb hade också rötterna i 1920-talet. I början höll man bland annat till i den s.k. ”Forshallen” i Götaforsliden. Se bild.
Några andra idrotter
Föreningar med gymnastik på programmet var vid denna tid var Fässbergs Gymnastikförening (1912), Sörgårdens Gymnastikförening (1915), Mölndals Gymnastik – och Idrottssällskap (1919) och Krokslätts Gymnastikförening (ca 1924). När det gäller rodd så finns och fanns det flera lämpliga sjöar att utöva sporten och från samtida källor omnämns en roddförening, men jag har inget namn på denna och tror inte att den har lämnat något arkiv efter sig. Numera huserar u kommunen en av Sveriges bästa roddklubbar i Mölndals Roddklubb, men de bildades först år 1946. Det spelades tennis eller lawntennis från år 1897. Enligt samtida källor fanns bland annat en sammanslutning som var verksamma 1897–1899. Den mest kända klubben var senare Tennisklubben Driver (1910) som höll till i Krokslätt och Tennisklubben Ready (1924)
Boxades gjorde man från 1898 hos Krokslätts Idrottssällskap. Matcherna på den tiden var inga snälla historier och vanns oftast på knockout. 1922 bildade Mölndals Gymnastik- och Idrottssällskap en boxningssektion. Den hade som mest 40 aktiva boxare och samma år som man bildades, 1922, hölls en uppvisningsmatch mot ÖIS och senare på hösten mot deltagare från ÖIS och Redbergslids Boxningsklubb. Tyvärr hade man en svag ekonomi och sektionen fick läggas ned. Vi slutar där vi började nämligen med atletik eller tyngdlyftning om ni så vill. Precis som när det gäller brottning så var tyngdlyftning något som utövades i flera föreningar. Fässbergs IK, Krokslätts IS, Mölndals Atlet- och Idrottssällskap, IK Thule (1907, senare IK Celtic), Krokslätts IK (1902) bland annat. I Thules första lag var kravet att utövarna skulle klara att lyfta 70 kg.
I nästa artikel kommer jag att titta lite på fotboll och bandy från denna tid, på återläsande.
Mölndal firar 100 år som stad i år, men år 1922 var samhället annorlunda och präglades av lantbruk, några stora industrier och ungefär 60 handlare totalt. Småföretag hade ingen Galleria, men de etablerade sig och började organisera sig för att ta sin plats i lokalsamhället.
Illustration med texten ”Förberedelse till starten”. Från vänster till höger: Carl Johannesson, Edvin Pettersson, Leon Andrén. Illustration av Wilhelm Winsnes, kanske år 1925.
Grundandet
Fabrikören Leon Andrén träffade andra småföretagare och frågade om de ville bilda en kollektiv sammanslutning för att tillvarata gemensamma intressen och föra dialog med myndigheterna. När han hade samlat 20 intresserade, bildades en interimsstyrelse i augusti 1925 och därefter grundades Mölndals Industri- och Hantverksförening (MIHF) 11/11 samma år. Årsavgiften var 10 kronor och den nya ideella föreningen kunde börja sin verksamhet med 200 kronor i kassan.
Viktiga frågor
Staden hade då 16 000 invånare och tomtmark fanns det gott om i Mölndal, Sveriges sjunde största stad i areal mätt. Småföretagare byggde ofta egna verkstäder, men även bostadshus försågs med bottenvåning som kunde hyras ut till småföretagare.
En annan viktig fråga för hantverkare var att uppmuntra och stödja lärlingar och yrkesskolor.
Föreningen presenterade sig för allmänheten genom utgivningen av en telefonkatalog (enbart för Mölndal) våren 1926. Medlemmarna fick betala för annonser i katalogen som delades ut gratis till samtliga 200 abonnenter (de var lite färre då). Det var en succé som uppskattades av samhället. För senare utgivningar togs an en avgift som gav föreningen en inkomst vid sidan av andra publikationer.
Politiskt engagemang
Trots att föreningen var opolitisk enligt stadgarna, kom man in med motioner till stadsfullmäktige. Den föreslog sänkta eltaxor, sanering av Mölndalsån, öppethållande av postkontoret hela dagen och utredningar om järnvägsfrågor. En stor framgång var startandet av en kommunal yrkesskola.
Flera föreningar
Föreningen hade två bra pianister, Herbert Widgren och Paul Hilding. Man köptes ett piano och bildades en sångkör med Thorvald Berg som körledare.
Hantverksföreningens ungdomsgilles första styrelse: Ordförande Gunnar Appelgren (i mitten på nedre raden), vice ordf. Arne Lilja (nedan till höger), sekreteraren Lennart Andrén, kassör Rune Sandberg, Bengt Brännberg, Tage Westerdahl (okänt vem som är vem av de fyra sistnämnda). Årtal 1941. Fotograf: okänd. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.
MIHF dominerades av män, men 1928 startade föreningen en damklubb. Syftet var att stödja föreningen ekonomisk, men den sysslade även med socialt arbete som stöd till föräldrar. 1929 startades även Mölndals Arbetsförmedling på föreningens initiativ.
Mölndals hembygdsförening kan också anses ha tillkommit på föreningens initiativ. Man samlade utgångna hantverksverktyg och gamla alster redan 1929 och en av medlemmarna, Ernst Lindstrand, skrev ett upprop till en sammankomst för att skapa Mölndals hembygdsförening i sin jultidning ”Kvarnbyjul” 1930. Fem av de åtta interimsstyrelseledamöter var från MIHF. Det tog dock flera år till innan nya föreningen kunde förverkliga något museum.
En byggnadsförening bildades och en av medlemmarna, Ville Berglund, ritade en byggnad med restaurant och banklokaler. Den stod modell för arkitekten Gunnar Hoving vars pampiga ”Hantverkshuset” med biograf, festsal och affärslokaler, invigdes 1932. På andra våningen fanns stadens första restaurang. Huset står kvar bredvid rulltrapporna vid Mölndals Bro.
1941 startades ett Ungdomsgille med Gunnar Appelgren som ordförande. En begravningskassa bildades också, men upplöstes när en ny försäkringslag trädde i kraft.
Hantverksmässan
6–15 augusti 1943 ordnade föreningen en varumassa med stöd av Staden. den hölls i Centralskolan och på dess gård. Trots mycket pessimism från många av de dåvarande 135 medlemmarna, blev det en succé med 83 utställare och ett tivoli. Det hela gav ett överskott på 10 000 kronor.
Hantverkshusets uppförande: ”Hantverkshuset enligt tävlingsförslaget”. Foto tagits av Adolf Hirsch, sannolikt 1932.
Föreningen hade flera motgångar efter mässan. Lärlingsrekryteringen hotades när skolplikten steg upp till 18-årsåldern. Föreningen kunde inte underhålla hantverkshuset med inkomsten från hyresgäster och det såldes.
Föreningen nu
MIHF finns dock kvar och, trots två års uppehåll på grund av pandemin, träffas man varje månad. Då inleder man med ett formellt möte som följs av socialt umgänge.
Nyligen frågade jag vice ordföranden Christer Daun vilka frågor som är mest aktuella nu. Han svarade att en stor utmaning för dagens medlemmar är de höga elpriserna, samt det betungande arbetet med offentliga upphandlingar som gör det svårt för småföretagare att lägga anbud till kommuner.
Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland skapade ett bildspel för att fira dess 90-årsjubileum (det finns kvar på Youtube) och snart fyller man 100 år. Föreningen kan kontaktas via epost till MIHF1925@gmail.com.
Foto från Hantverksföreningens tioårsjubileum, med en lång rad finklädda damer och herrar. I bakgrunden syns föreningsfanan. Årtal 1935. Fotograf: G.A. Säfström. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.Tioårsjubileum: sittande finklädda herrar och damer. Under bilden står ”Drivkrafter”. Från vänster främre raden: Leon Andrén, Thorwald Berg, Ivar Forsberg och fru Lindstrand. Resterande okända. Årtal 1935. Fotograf: Knut Kjellman. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.Foto från revyn ”Rutigt och brokigt”, som sattes upp av föreningens ungdomsgille på restaurang Gillet. Övre raden från vänster: Elsa Appelgren, Bertil Alemar, Okänd (kom från Göteborg, enligt upplysningar), Irene Haglund, Gunnar Samuelsson, Karl-Erik Wallman, Bror ”Bolle” Wallman, May Pettersson, Inga Bengtsson, Arvidsson (okänt förnamn), Margareta Samuelsson. Nedre raden från vänster: Wilhelmina Larsson, samt okänd man. Årtal 1940 eller 1942. Fotograf: okänd. Ägare: Mölndals Industri- och Hantverksförening.
1964 startades en ny handbollsklubb. Den lockades 67 medlemmar under sitt första verksamhetsår, varav 60 var ungdomar. Jag har nu grävt i deras arkiv och tror att den kan ha varit Mölndals första idrottsklubb att spela i en Allsvenska. Är det riktigt?
Eldsjälar
Initiativtagare var Siv och Lars Berghede från Göteborgs kvinnliga idrottsklubb (GKIK). De hade redan innan starten samlat handbollsintresserade flickor för träning i Sörgårdshallen i Krokslätt.
Mona Bengtsson, Doris Fengroth, Lena Smith och Brita Tjärnberg dök upp hemma hos familjen Berghede, på Storgatan 33 i Mölndal, den 10/3. Man tog där beslutet att bilda Bollklubben Randi. Denna förening skulle vara öppen endast för damer och namnet tog man från deras röd-vitrandiga dräkt (randig).
Svartvit lagbild – Stående från vänster: Lillemor Svensson, Ingrid Jonsson, Gull-Britt Jansson, Gull Falk, Anna-Mona Remstedt, Gullevi Brålander, Lars Berghede. Sittande från vänster: Lena Smith, Gun Steffner, Siv Berghede, Gunhild Lindman eller Carlsson. Fotograf okänd. Årtal 1967. Om någon kan bekräfta Gunhilds efternamn (sittande, längst till höger) kan ni väl mejla foreningsarkivet@molndal.se eller ringa på 031-27 25 59.
Tidig succé
Första säsongen vann A-laget 6 av 7 seriematcher och slutade på andra plats i sin serie. 30 av de 77 målen gjordes av Mona Bengtsson. Siv Berghede var målvakt.
1965 var Randi Göteborgsområdets största damhandbollsklubb. A-laget vann i klass 2 både inomhus och utomhus och blev därmed, enligt tidningsrapporter, den första klubb i Mölndal i någon idrott att kvalificera sig till Allsvenskan. För att fira detta fick A-laget en enveckorsresa till Mallorca. Det var för övrigt samma år som Mölndals bordtennisdamer kvalificerade sig för Allsvenskan.
För att vara lite petig så spelade man i damallsvenskan väst eller västra avdelningen av damallsvenskan och det fanns tre serier. De bästa i respektive serie samt segraren i ett kval för norrlandsklubbarna gjorde därefter upp om SM-bucklan. Det där har ändrats lite över tid. Detta var innehandboll. Nu spelar man i en sammanhållen serie och Allsvenskan är en division under Svensk Handbollselit.
Tog hem guld
I klass 1 för utehandboll kom A-laget på andra plats varje år fram till sommar 1969 när man äntligen vann. Samma år fick Anneli Olsson, en av BK Randis spelare samt längdhoppare för Mölndals AIK, Mölndals-Postens guldmedalj för bästa idrottsprestation i Mölndal efter att som 18-åring tagit en landslagsplats i båda idrotterna.
A-laget var mindre framgångsrikt i innehandboll trots att de låg i allsvenskan fram till 1972, men laget slutade på andra plats år 1967 och på tredje plats flera gången.
lagbild i färg – Stående från vänster: Lars Berghede, Marianne Johannesson, Birgitta Lundgren, Gull Falk, Mona Nilsson, Gull-Britt Jansson, Anna-Mona Remstedt, Ingrid Jonsson. Sittande från vänster: Anita Andersson, Gun Steffner, Lillemor Svensson, Siv Berghede.Fotograf okänd. Årtal okänt.
Sätter Mölndal på kartan
Idrottshuset i Mölndal (numera Aktiviteten) invigdes år 1965. Första hyresgästen flyttade in 11/9 och dagen därpå deltog 18 lag ur Sveriges damhandbollselit i turneringen Randi-cupen. Första året lyckades BK Randi själv inte kvalificera sig till finalen, men laget vann cupen det tredje året.
I samma idrottshall anordnade, BK Randi, Mölndals första landskamp i damhandboll (en match mellan Sverige och Danmark) den 28/1 1966. Därefter arrangerade klubben den dittills största internationella damhandbollsturneringen i Sverige, med lag från Danmark, Östtyskland, Polen och Tjeckoslovakien som tävlade i Mölndal under påskhelgen 1967.
Djupa rötter i samhället
Föreningens interna korrespondens som ligger i arkivet tyder på att det var hårt arbete och blev för några nästan ett sätt att leva. Det talas om fem ”krigsår” när de kämpade för Randis färger och för att ett nytt och ungt lag skulle vinna framgång.
Förutom handboll ordnade supporterföreningen bingo på söndagarna i Folkets hus och klubben anordnade fester. Dessutom lånade man ut cyklar till medlemmarna för att förbättra konditionen samt skickade medlemmar på Göteborgs handbollförbunds kurs och lägerverksamhet.
1971 hade föreningen 129 medlemmar, varav 105 var ungdomar. Dessa var fördelade på sju lag.
Familjen Berghedes inflytande
Lars Berghede var revisor i Göteborgs handbollsförbund och via sitt kontaktnät var han viktig för föreningens höga profil. Han var också klubbens tränare samt lånade ut pengar till föreningen. Dessa medel blev grundplåten till föreningens tidiga succé och tillväxt.
Siv var ordföranden från början till slutet och hennes djupa engagemang är tydlig i årsmötesprotokollet 1965, §17, ett långt stycke som beskriver några av hennes påpekanden när hon begärde ordet. Bland annat bör spelare inte äta senare än 3 timmar före match och skulle meddela sin lagledare om man skulle utebli, de fick inte tugga tuggummi under spel eller träning eller röka i klubbdräkten. De skulle sköta sina klubbdräkter och hålla dem rena och prydliga. Till sist ”uppmanade Siv medlemmarna att verka till ett gott kamratskap och vinnlägga sig om ett trevligt uppträdande i största allmänhet.”
Avslutar med sammanslagning
1972 kom en förfrågan från två andra klubbar, TEPE-Mölndal och Mölndals HK att gå samman för att bilda en större förening för både kvinnor och män. En av fördelarna som diskuterades var att ett högre medlemsantal skulle öka bidragsnivån från Fritidsnämnden som i sin tur skulle möjliggöra heltidsanställning av en tränare och en administratör.
Sammanslagningen genomfördes och Mölndals Handbollsförening bildades samma år. Den är fortfarande aktiv och tränar i Aktiviteten.
Har ni mer information?
Hade dåtidens tidningspress rätt i att BK Randi och Mölndals bordtennisklubbs damer var de första mölndalsklubbarna att nå allsvenskan? Har du kompletterande information eller bilder från BK Randis verksamhet som kan delas med arkivet? Dela det gärna med oss: foreningsarkivet@molndal.se.
Någon gång i slutet av 1930-talet eller i början av 1940-talet. Två lastbilar har krockat nedanför Mölndals kråka. Den högra bilen tillhör Fässbergs Trävaruhandel AB och den högra tillhör Svenska Oljeaktiebolaget. Nyfikna människor samlas för att se vad som har skett. Åskådarna rör sig och blir därmed lite otydliga i konturerna, men en är knivskarp där han står på trottoarkanten. Det är direktören för SOAB, Hilding Helmersson.
Hilding Helmersson var vd för SOAB i 20 år
Från Halland till Kvarnbyn
*Hilding Evald Helmersson föddes 10/8 1891 i Edenberga i Ränneslövs kommun i Halland som son till en mejerist. Vi låter det gå några år till år 1919. Hilding hade då under några år varit anställd inom Folkhushållningsbyråns olika avdelningar, men denna verksamhet avvecklades i samband med krigsslutet. Vad göra nu? Det ena gav det andra och till slut fick han ett möte med SO ABS:s VD Hakon Leffler. Leffler tillhörde ägarfamiljen som år 1916 låtit dåvarande Firma M E Delbanco uppgå i SOAB. De båda herrarna fann varande och Helmersson fick tjänst som kontorschef under Leffler. Den 1/7 påbörjades anställning, men detta var hans första intryck:
”Den 1 juli 1919 kom jag till kontoret i Mölndal och då baxnade jag, ty jag kom in i det smutsigaste och mörkaste krypin jag kunde tänka mig. ” Helmersson tog sig dock an sina sysslor och efter knappt 20 år i företaget blev han VD 23/5 1939.
Hilding Helmersson på sitt kontor i Kvarnbyn
Att bygga något nytt – produktutveckling
Helmersson tillträdde vid en orolig tid. Lönsamheten var inte så god och tillgången på linfrö dålig på grund av dåliga skördar i Argentina. I Mölndalsfabriken var husen gamla och svåra att använda. Företaget övervägde faktiskt att flytta verksamheten och bygga en helt ny anläggning på Hisingen, men valde att satsa i Kvarnbyn. Dittills hade fokus legat på linoljan (år 1919 hade man 70% av den svenska tillverkningen), men nu inrättade man det första av många forskningslaboratorium. Fokus låg på alkydharster. Dessa används för tillverkning av färg och bindemedel och hade tidigare köpts in som halvfabrikat. Alkydhartserna består av ftalseyreandryhid (FSA), glycerin och olja. Linolja hade man och även en anläggning för glycerinframställning. Man beslutade nu att starta egen FSA-tillverkning. År 1943 invigdes F-fabriken (där F stod för FSA). En stor nackdel med denna tillverkning var att man använde kvicksilver som köldmedel. En del av detta rann ut i samband med att anläggningen togs ned och flyttades till Nol år 1965. Utöver detta tog man fram många andra produkter, varav vissa var succéer medan andra blev intressanta försök. Poängen var att SOAB under Helmersson uppmuntrade försök.
Olycka!
Hilding Helmersson efter en krock vid Mölndals kråka
Något som påverkade Helmersson starkt under dessa år inträffade 18/9 195. En självantändning inträffade samband med en utbyggnad av F-fabriken. En av de anställda, en snickare, avled
av skadorna och ytterligare personer blev skadade. Förutom det mänskliga lidandet kom det att kosta företaget 413 230 kronor; drygt 7 miljoner kronor nu. Helmersson och företaget valde från början att vara transparanta mot allmänheten och media, något som alla tjänade på.
Att bygga något nytt – personalsammansättning
Under och efter andra världskriget anställde företaget en strid ström av unga nyutbildade ingenjörer. En av dessa var sonen, Per-Olof. Till detta kom en stor grupp högutbildade människor som tvingats att fly från Centraleuropa och Baltikum. Vid sidan av akademikerna hade man hela tiden en uppsättning duktiga hantverkare (snickare, rörläggare, målare och elektriker). Dessa var oumbärliga då utrusningen och maskinparken man ägde, var specialbyggd för företaget och till stor del tillverkad av företagets folk. Man inrättade ett forskningsbibliotek med anställd personal, som nyttjades flitigt. SOAB blev alltså en dynamisk arbetsplats. I anslutning till arbetet kunde man sedan välja att engagera sig i föreningslivet vid företaget där man kunde idrotta eller titta på film. År 1916 arbetade 66 personer på SOAB i Mölndal 10 var tjänstemän). 1936 var man 130 (109 arbetare och 29 tjänstemän). 1959 var man 455 anställda och då (248 arbetare och 209 tjänstemän varav 120 ingenjörer och laboranter).
Soabs silo var ett känt landmärke i Mölndal. Bilden är tagen 1956
Att bygga något nytt – byggnader i urval
1932–1934 genomfördes en stor ombyggnad av Oljefabriken (O-fabriken). Det var den stora fabriken som då sträckte sig ned till Forsebron. Den sträckte sig då ned till Forsebron (nu återstår en mindre del i form av ett parkeringshus) 11/11 1935 invigdes den ikoniska Silon som sedan byggdes till år 1938.
1940 uppfördes ett konstharstlaboratoium Konstharts är i princip det vi idag kallar plast.
1941 färdigställdes en ny lokal för lagring av linfrökakor
1943 var man färdiga med ombyggnaden av en gammal kvarnbyggnad som blev F-fabriken och är en mindre av utgörs av huset mellan ”Strumpan” och parkeringshuset. Denna byggdes sedan ut i omgångar mellan 1948 – 1952.
1944 byggde man om ett tidigare lager för linfrö till en konsthartsfabrik. Den kom att kallas K-fabriken och var den stora fabriksbyggnaden nedanför silotornet.
1946–1956 byggde man sedan ut K-fabriken med bland annat flygelbyggnader; internt kallade
”skepp”.
1949 byggde man ut tankstationen och ett hus innehållande omklädningsrum, matsal och bibliotek.
1959 var man på gång med att färdigställa det stora Centrallagret som på andra sidan järnvägen.
Att sluta
Hilding Helmersson avslutade sin tjänst som VD år 1959 och ersattes av Bengt Skånsberg. Han levde ytterligare tio år och avled på juldagen 1969. Det finns jättemycket mer att säga om honom och SOAB med föregångare, men det får bli vid ett annat tillfälle Arkivmaterialet bevaras av Föreningsarkivet inom ramen för Industrihistoriskt arkiv.
Länge fick bara kvinnor vara med. Och deras vighet kunde ha tagit dem ända till OS i Berlin. Det här är historien om den anrika Mölndalsföreningen Zephyr.
Armarna uppåt sträck! Zephyr i sitt esse i Kvarnbygården, tidigt 1930-tal.Idrottshuset i Mölndal, senare Aktiviteten har varit en viktig plats för Zephyr. Den här bilden är tagen 1973. Bild: Reine EricsonTidig gruppbild, utomhus. Föreningen Zephyr bildades formellt 1932.Tjejgympa av modernare snitt: Bilden är sannolikt tagen i källaren på Aktiviteten.
Karl Bjernestad
Hösten 1929 hölls en gymnastikuppvisning i Centralskolan (den som nu heter Kvarnbyskolan). De som visade upp sig gick under namnet ”Pojkavdelningen”. Denna grupp utgjordes av elever till gymnastikläraren Wilhard Stockelid. Några jämnåriga flickor på skolan frågade Stockelid om han ville bilda en gymnastikförening för dem – och det ville han.
1930 bildades en flickavdelning, men detta var ännu inte en förening. Nästa steg togs med hjälp av Stockelid, när det visade sig att flickorna ville fortsätta.
Efter oändliga funderingar och många förslag på föreningsnamn stannade man för magisterns föreslag: Zephyr – en västanfläkt. 1932 tillsattes en interimsstyrelse och samma år bildades föreningen officiellt.
Fick en inbjudan till OS i Berlin
Första uppvisningen hölls i Centralskolan i april 1933, föreningen deltog vid Kvarnbyvallens invigning 15 juli 1934 och senare vid Gunnebo slott och i Folkets Park. Man hade en uppskattad uppvisning på Kvarnbygårdens gräsmatta.
Zephyr var från början en förening exklusivt för tjejer. Någon gång blev dock ”karltorkan” (som man uttryckte det) särskilt svår. Vid sådana tillfällen bjöd föreningen in gästande manliga avdelningar att delta på uppvisningarna.
Zephyr fick även en inbjudan att delta på olympiaden i Berlin 1936, ett OS som på många sätt blev en propagandauppvisning från Adolf Hitlers nazistregim. Den inbjudan valde dock föreningen att lägga åt sidan på grund av världsläget.
Orientering och handboll
Föreningen sysslade också sporadiskt med orientering. Inger Winsnes var mest framstående och vann guld i Distriktsmästerskapen. Hon tävlade också för Mölndals Gymnastik- och idrottssällskap.
Åren 1941–1943 deltog föreningen med växlande lycka även i handbollsserien.
Friidrott och skidåkning har också stått på föreningens program. Föreningen anordnade skidutflykter till Hindås. Mölndalsmästerskap och bästa resultat vid tävlingar i friidrott och skidor har erövrats av bland annat Astrid Gross, Brita Hermansson, Brita Strömwall och Sylvia Winsnes.
Startade ungdomsverksamhet
Föreningen startade med barn- och ungdomsverksamhet 1951, vilket var mycket uppskattat.
På danskt initiativ inleddes ett samarbete med Nörresund kvinde gymnastikförening. Detta utbyte utmynnade i gemensamma uppvisningar i truppgymnastik. 1956 bjöds Zephyr in till Nörresundsbys 25-års jubileum. Resan gick med fartyget M/S Prinsessan Margaretha. Samkväm, uppvisning och besök på författaren Thomas Olesen Lökkens födelsegård stod på programmet. Detta samarbete varade 1953–1958.
Männen släpptes in
1988 beslöt föreningen att även män skulle få möjlighet att delta i gymnastiken, men de kunde inte väljas in i styrelsen.
Två exempel på eldsjälar i föreningen är Majken Andersson och Birgit Johansson som blev medlemmar 1933 respektive 1934
Bland gymnastikinstruktörer under åren finner vi: Wilhard Stockelid, Ingrid Sjögren, Dagny Jonasson, Ruth Svedberg, Margaretha Carlsson, Anne-Marie Esberg och Gertrud Carlsson.
Nu, mer än 90 år efter bildandet, lever Zephyr lever fortfarande kvar. Enligt kommunens föreningsregister erbjuder man sina medlemmar motionsgympa två gånger i veckan i Aktiviteten.
Artikeln var ursprungligen publicerad i Mölndals-Posten 11:05 – 24 apr, 2022 Länk till artikeln
Martin Andersson förtecknar Mölndals Innebandyklubbs arkiv: ”Det är mer än bara protokoll. När jag går igenom materialet, hittar jag alltfler intressanta uppgifter.”
Coronapandemin har ändrat våra liv. Martin Andersson hade en tidsbegränsad anställning på Volvos historiska arkiv som registrator, när personalen fick nyheter att många skulle få gå i en omstrukturering som följd av COVID-19 i februari 2021. Hur hamnade han här? Arif Naqvi intervjuade honom.
”Jag fick rådet att läsa för att bredda kunnandet om jag skulle eventuellt komma tillbaka.”
Han fick en plats att läsa arkivvetenskap på Göteborgs universitet. I kursen ingår en fem veckors praktikplats och han valde att göra den på Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.
”Vi fick välja tre platser och de bad oss att inte rangordna, men jag ville ha praktik här, så det var mitt första val. Dessutom hade jag skrivit ett e-postmeddelande till den kursansvarige och hoppades få praktik i Mölndal.”
Varför valde du just Föreningsarkivet?
”Det är nära där jag bor och jag kände till verksamheten, men inte sett det.”
Vad har du för uppgifter här?
”Det är främst förtecknande och research, vanliga arkivuppgifter skulle jag säga. Jag går genom Mölndals Innebandyklubbs arkiv. Jag testade att registrera mig i Visual Arkiv [elektroniska förteckningsmjukvaran] igår.”
”Imorgon kommer också en av Mölndals Innebandyförenings grundare, Pontus Berger, som Jonas ska intervjua.”
Är det något som överraskade dig under praktikplatsen hittills?
”Det var en överraskning att både ni och medlemmarna är så aktiva med att samla material. Redan på andra dagen jag kom fick ni en leverans. Vi åker för att hämta material också imorgon. Många hör av sig och vill lämna material.”
”Det är också bredden på utbudet och föreningar som finns representerade: mycket politiska, kulturföreningar, körer … olika verksamheter”
Vad skulle du säga till någon som frågar om Föreningsarkivet?
”Jag skulle uppmana dem: passa på att ringa och besöka arkivet. Du kommer att bli överraskad av beståndet och bredden!”
Det var ett fullspäckat program med intressanta föreläsningar, roliga teaterspel och informativa utställningar (som är också tillgängliga digitalt) . Bilderna nedan ger en intryck av evenemanget.
Lokalen var Jonsereds klubbhus.
Alla fick en gratis biljett/lottsedel.
Föreningsarkivets utställning var till vänster av ingången.
Första presentation efter invigningen var Jonsereds hembygdsföreningens Lars-Inge Stombergs tillbakablick över Jonsereds historia.
Ingmar Nystås från Östhjälpen berättade om föreningens 30 års hjälparbete i Rumänien.
Hjördis Fohrman från Ett hem i Jonsered förklarade hur hon utforskade i gamla källor.
Musik och teater om Partilles historia.
Martina Pettersson, David Anthin och Niclas Ericsson.
Mats Frisell serverade korv och bröd.
Peter Eriksson från Jonsereds IF talade om föreningens historia och arkivfrågor.
Kommunarkivarie Marie Engelke och byggnadsforskare Siri Kock berättade om viktiga byggnader i Jonsered.
Föreningsarkivet i Sydvästra Götalands arkivchef Jonas Andersson förklarade varför man bör arkivera.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
