Theodor Nilsson – en man för sin tid Bagaren som blev en av stadens mäktigaste

av

2021 när denna artikel skrevs för Mölndals-Posten, firades 100årsminnet av införandet av lika och allmän rösträtt. En mölndalsbo som levde och verkade vid denna tid var handlaren och politikern Theodor Nilsson vars personarkiv vi fick ta emot samma året.

Det började i Göteborg

Johan Adolf *Theodor Nilsson föddes 1872 25/11 i Landala som son till vattenledningsarbetaren Nils Andersson (1837–1907) och hans hustru Anna Maria Olsson (1839–1907). Hans första arbete var som skjutsgosse som fjortonåring. Han hade dock håg för bakning och började som lärling inom detta yrke. Detta tog honom även till Mölndal år 1892 där han arbetade på ett bageri.

1897 gifte han sig med Wiktoria Fredrika Eriksson (1873–1954) och tillsammans fick de sonen Wilhard Stockelid (1901–1978) som sedermera kom att bli en profil i Mölndal, både i rollen som folkskollärare, men även med sitt stora föreningsengagemang. I familjen ingick även fosterdottern Kerstin (1907–1997).

Vägen till Mölndal – Handlaren

1902 fick han ut sitt gesällbrev och öppnade bageri i Krokslätt, men vid denna tid utgjorde USA en lockelse och år 1904 for han över. Hemlängtan blev dock för stor och år 1905 var han tillbaka i Sverige och slog sig ned i Skene där han öppnade en speceriaffär. Härifrån gick sedan flyttlasset till Mölndal år 1909 där han öppnade en speceriaffär uppe på Ryet. 1912 öppnade han även en begravningsbyrå. Senare flyttade han ned sig själv och sin verksamhet till Mölndals Bro.

Fackligt och politiskt engagemang

Han märkte tidigt att arbetet var slitsamt med långa arbetsdagar och dålig lön. Tillsammans med några kamrater bildade han år 1895 Bageriarbetarnas Fackförening i Göteborg. Året därpå hölls en konferens i Göteborg där deras förening var en av tio som bildade Svenska bageriarbetareförbundet.

Theodor Nilson är mannen i mitten och förevisar det nu färdigställda lasarettet för sina kollegor i landstinget. Han hälsar dem samtidigt välkomna till Mölndal som precis blivit stad. Året är 1922. Fotografen är okänd

Theodor Nilson är mannen i mitten och förevisar det nu färdigställda lasarettet för sina kollegor i landstinget. Han hälsar dem samtidigt välkomna till Mölndal som precis blivit stad. Året är 1922.
Fotografen är okänd.

1909 inträffade Storstrejken och denna hade slått hårt mot den unga arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen. I Mölndal fanns vid denna tid ingen arbetarekommun utan de drivande var Mölndals Socialdemokratiska Ungdomsklubb, som även varit med och dragit i gång många av de tidigaste fackklubbarna. 16/1 1910 hölls det dock ett möte, i dåvarande Folkets Hus på Trädgårdsgatan, där man beslutade att bilda en Mölndals Socialdemokratiska Arbetarekommun. Theodor valdes in som sekreterare i styrelsen och han inledde det första protokollet så här:  ”Leve solidariteten och kamratandan!”

Olika rösträtter

Vid denna tid var kommunen Fässbergs Landskommun och denna leddes av Kommunalnämnden (som motsvarar Kommunstyrelsen idag).  Denna styrdes av de konservativa. Det var ännu frivilligt att ha ett fullmäktige, men de borgerliga partierna föreslog att ett sådant skulle instiftas. Det ville inte Socialdemokraterna, men varför då? Jo vid den här tiden hade man antal röster i förhållande till sin beskattade inkomst och det gällde både personer och företag. Den övre gränsen var satt till 5 000 röster.

Konsekvenserna av detta system kan illustreras med följande episod. Vid ett tillfälle ville man välja en ny pastorsadjunkt. Arbetarna ansåg att  det var nog med de präster man hade. När det hela skulle behandlas vid Kommunalstämman slöt man därför upp mangrant (ungefär sextio representanter). Förespråkarna var dåligt representerade, men av dem som yttrade sig var Conrad Mark. Han var direktör och styrelseledamot i Claes Johansson & Co:s Väferi AB i Krokslätt. Mark meddelade kort att han skulle återkomma om det blev votering. Det blev votering och de 60 från arbetarsidan avlade ungefär 100 röster. Då gick Mark upp och lämnade 5000 röster för sig och 5000 för sitt företag. Senare under året avskaffades denna ordning och skalan ändrades till 40 röster.

Landstingsman och kommunpolitiker …

Theodor måste ha gjort ett starkt intryck och 1910 lyckades Mölndals Arbetarekommun efter ett hårt slit att få Theodor in i Landstinget. Detta var första gången en socialdemokrat fick sitta där. Två år senare blev han även vice Ordförande och därefter även Ordförande.

I Fässberg inrättades Mölndal som ett municipalsamhälle inom landskommunen år 1911. Det fanns därmed även en Municipalnämnd och en Kommunalnämnd inom landskommunen(senare fick båda institutionerna varsitt fullmäktige). Theodor blev ordförande för det nyinrättade Kommunfullmäktige 1918 fram till år 1922 när Mölndal fick stadsrättigheter och Nilsson blev ordförande även för Stadsfullmäktige 1922–1926. Inom det kommunala och landstingskommunala kom han sedan att ha flera uppdrag, här i urval:  Ordförande för Barnavårdsnämnden, styrelseledamot för Mölndals Epidemisjukhus, ledamot och vice Ordförande för Drätselkammaren (motsvarande Kommunstyrelsen), Ordförande i Mölndals stads arbetslöshetskommitté, vice Ordförande för

Fässbergs bostadsaktiebolag (föregångare till Mölndalsbostäder) och på den ideella sidan som ordf. i styrelsen för Mölndals Idrottsplatsförening. 1924 inrättades Mölndals lasarett och där satt Theodor i direktionen.

… Scoutfrågan

I samband med första världskriget fördes en intressant diskussion inom Arbetarekommunen. 1915 diskuterade man nämligen boyscoutrörelsen. Vissa ansåg att rörelsen blivit alltför militaristisk och man landade i följande uppmaning: ”Då boyscoutrörelsen inte kan vara till något särskilt gagn för arbetarnas barn att sluta sig till, ity den visar i många avseenden gå i militarismens fotspår, då är det skaligt för barnasjälen att insupa militarismens anda, så riktas härmed en vädjan till föräldrar och målsmän att inte låta sina barn ingå i nämnda rörelse”

Riksdagsmän från Mölndal

1922 fanns det en Mölndalsbo på listan till Riksdagens andra kammare. Det var den tidigare stenhuggaren och socialdemokraten Wilhelm Carlsson (1876–1928) som dessutom lyckades bli invald. Mandattiden var fyra år och Carlsson lyckades bli omvald år 1926, men gick sedan bort under sin andra mandatperiod. 1930 hade Theodor återkommit till kommunalpolitiken efter några års frånvaro, men år 1933 valdes han in i Riksdagens första kammare genom Landstinget. Här satt man i åtta år och Theodor satt i Riksdagen 1933–1941. 1936 lyckades även Gösta Andersson (1904–1974) från Mölndals Arbetarekommun bli invald i andra kammare och där satt han till år 1954.

Ett engagerat liv

Begravningståget för Theodor Nilsson 15 juli 1944. Fotografen är okänd.

Begravningståget för Theodor Nilsson 15 juli 1944. Fotografen
är okänd.

Det finns mycket mer att berätta om Theodor Nilsson och hans liv. Värt att nämna kan ju även vara hans mycket stora bilintresse. Han höll sig vital långt upp i åren, men efter en kortare tids sjukdom avled han slutligen 7/7 1944. Begravningen förrättades 15/7 och av begravningsföljet att döma kunde man tro att det var en statsbegravning där det rullade upp mot Fässbergs kyrka.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet (Mölndals-Posten 2021-11-04)

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut

Kuvertet som var ett arkivfynd– okända bilderna av Villa Korndahl

av

När man ordnar och förtecknar ett arkiv på flera hundra hyllmeter, är det viktigt att inte fastna i detaljer och endast notera det man anser viktigt för de framtida forskarna och skapa en bra struktur. Det är dock alltid bra att ”flagga” för material som du, som yrkesperson, anser vara extra intressant. När Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland tog hand om arkivet från AB Papyrus så var det till stort sett färdigförtecknat så om det fanns något sådant så behöver det nu forskas fram.

Det skall finnas bilder

För ett tag sedan blev vi kontaktade av våra kamrater i Mölndals Hembygdsförening, som höll på att skriva ett antal artiklar om Villa Papyrus tidigare Villa Korndahl. I detta sammanhang påminde sig, Lars Gahrn, ett möte han haft arkivarien som förtecknade sen sista delen av arkivet. Denne hade visat honom ett kuvert och det visade sig innehålla något lite sensationellt. Det var fullt av bilder tagna inne i Villa Korndahl några år efter att Wallenbergarna köpt in det. Min kollega var inte särskilt entusiastisk, det är lätt att bli ”avtrubbad” som yrkesman och gjorde ingen notering om bilderna som han placerade i en arkivbox och ställde på sin hylla. Lars hade dock inte glömt och via en annan entusiast i föreningen, Hans Enebacke, fick vi frågan om bilderna. Jag får erkänna att jag blev väldigt entusiastisk, men konstaterade samtidigt att några sådana bilder inte fanns omnämnda i förteckningen. Som arkivarie visste jag dock var man borde kunna hitta dem. Jag prickade av ett antal volymer som två av våra eldsjälar, Leif Carlsson och Kurt-Lennart Andersson åtog sig att inventera.

Där vad de

Efter att ha gått igenom några av volymerna i serien F17 nådde man fram till volym B 532 och det första man såg var där ett aktomslag med rubriken ”Foton av Villa Papyrus 1895 lämnade till AB Papyrus av Enskilda Banken 1946”. 16 interiörbilder tagna av Caroline Gaudard.

En spännande kvinna

Med hjälp av kollegorna på Göteborgs stadsmuseum fick vi veta lite mer om upphovspersonen. Hon föddes 1846 i Lausanne, Schweiz. 1880 flyttade hon från Österrike till Göteborg. Hon var språklärare och var först inneboende hos grosshandlaren Otto Magnus. 1897 flyttade hon till Stockholm men återvände till Göteborg 1905. I Stockholm startade hon Gaudards fotofirma och blev svensk medborgare 1907.  Under 1890-talet var hon ofta i Göteborg och fotograferade – främst borgerliga hem. Det hade blivit populärt att avfotografera hemmen, ungefär som mäklare gör nu inför försäljningar av bostäder. Caroline var en av tre systrar som kom till Sverige. Caroline dog 1929. Hon bodde i flera olika länder. Typiskt nog finns det få porträtt av henne själv. Det var henne som familjen Wallenberg anlitade för att år 1895 avfotografera av interiörer och exteriörer av ett nu tomt Villa Korndahl som nu kom att kallas Villa Papyrus.

Praktisk betydelse

De nuvarande ägarna till Villa Korndahl, vars fastighetschef genomför en noggrann renovering av huset. Det fanns en ritning som upprättades år 1895, men några bilder från denna tid har det inte funnits att tillgå; fram tills nu. Nu hoppas vi att han och andra intresserade skall kunna få glädje av dessa bilder som kommer att vara sökbara via Digitalt Museum. Vilken tur att Lars Gahrn drog sig till minnes!

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

.

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut

GRÄNSLÖS TEATER

av

I mars 1986 bjöd Studieförbundet Vuxenskolan Mölndal in till allmänt möte med Lindome, Kållereds och Mölndals hembygdsföreningar, Mölndals kommun samt ett antal nyckelpersoner. Många skriver upp sig för framtida information.

Studieförbundet Vuxenskolan Mölndal får i uppdrag att fixa pengar, ansökningar till stiftelser och amatörteatrarnas Riksförbund för arbetet med en ny teaterpjäs. En mindre grupp tillsätts för att bättre att skildra allmogens historia. Tanken var att pjäsen skulle basera sig på forskning av Håkan Mattsson, Lindome och hösten 1986 påbörjas arbetet med pjäsen på riktigt.

Bygdespelet Brandskatten var ett samarbete mellan Kållereds och Lindome hembygdsgillen, Mölndals hembygdsförening, Vuxenskolan och Mölndals stad, med Ekans ås i Kållered som spelplats. Gränslös teater och därmed pjäsen drevs som en studiecirkel i Studieförbundet Vuxenskolans regi.

Bygdespel var något som låg helt rätt i tiden, boken Gräv där du står hade inspirerat till hobbyforskning i arkivet både släktforskning och lokalt knuten forskning. Detta kombinerades med en amatörteaterrörelse. Ett annat samtida exempel i Mölndal var pjäsen Röda Mölndal av Jan Kronberg.

”Det Röda Mölndal – åren fram till 1939” var en bok som skrevs av Jan Kronberg och Anders Meuller i samband med ett historieprojekt i början på 80-talet. I samband med detta historieprojekt sattes det upp två teaterföreställningar ”Den röda staden” och ”Livet i Kvarnbyn”. Karl den 12e gjordes det också en föreställning om som inspirerade Gränslös teater.

Den historiska bakgrunden till Brandskatten

Pjäsen Speglade människoöden längs riksgränsen mellan Danmark-Sverige det vill säga mellan Lindome-Kållered. Genom att betala skatt till fienden (brandskatt) kunde man undkomma en del av krigets härjningar som röveri och plundringar. En sådan skatt betalade bönderna i Lindome 1644–45. Suenning Biörnsen spelets huvudperson var en så kallad bondelänsman och var den som drev in skatten. För detta fick han skattefrihet. Han sågs därför som landsförrädare. Många av episoderna var hämtade ur verkligheten andra är påhittade men de är ändå sådana som mycket väl skulle kunna ha hänt på 1600-talet. En del av händelserna har inträffat, men inte exakt på den platsen. Huvudförfattarinnan Märta Lindgren har hämtat uppslag och inspiration i dessa verkliga, dramatiska händelser och sedan satt samman det till Brandskatten.

Fotograf: Magnusson, Jan-Olof

Projektet var indelat olika grupper exempelvis Historik-, manus-, teater- och sång- musikgrupp.  Teatergruppen hade till exempel en viktig funktion då de dramatiserade scenförslagen från Manusgruppen. Detta spelades in på kassettband så att Manusgruppen fick ta del av detta. Scenerna växte sedan fram så sakta.

Mölndals fritidsnämnd kunde inte ge ekonomiskt bidrag däremot ställde de Janne Sandberg, fritidsnämndens dramapedagog till förfogande. Janne Sandberg, fritidsnämndens dramapedagog blev regiassistent och Anders Carlsson från Dramateatern i Göteborg regissör för pjäsen. Bland skådespelarna kan nämnas Danne Melin (Mölndals-revyn) och förre detta chefredaktören för Mölndals-Posten Jon E Lisshammar.

Brandskatten hade premiär 1987-06-05, var redan från första föreställningen en stor framgång och spelades i många år.

1995 spelades Näbbadansen en efterföljare till Brandskatten för första gången. Pjäsen var skriven av Märta Lindgren som även skrev Brandskatten, med forskning gjord av Håkan Mattson. Den utspelar sig på 1670-talet. Lindomeborna som nyblivna svenskar skulle lära sig ett nytt språk, nya lagar och förordningar. Källmaterialet visar även hur snickeriet kan tänkas växa fram.

Enligt Gränslös teater var det relativt lätt att hitta källmaterial om män i arkiven, dock var det svårare att hitta kvinnor men de kommer till tals de också. Inger vid stenen nämnd som i tingsprotokollen kommer till tals även hennes dotter Ingeborg. Gränslös teater har sedan flyttat till sin spelplats till Lindome och producerat ett antal pjäser genom åren.

Karl Bjernestad, Föreningsarkivet

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut

Torrekulla Blues & Jazzfestival

av

Sommaren 1997 stod Bosse Stenhammar och Tomas Bjernestad och pratade på ängen bakom Torrekulla vandrahem. Man diskuterade möjligheten till att starta en musikfestival. Bosse Stenhammar, är lite av en legend i musiksverige som grundare av Mosebacke etablissemang och Stockholm jazzfestival, Konceptet var att starta en blues & jazzfestival på ängen bakom vandrarhemmet Torrekulla i Kållered som ligger precis på gränsen till Sandsjöbacka naturreservat. Samma höst startade Tomas, Kulturföreningen Arrangemanget, som skulle stå som arrangör för festivalen.

Tomas var dock inte en helt ovan festivalarrangör. På 1980-talet så arrangerade han Årjängs jazzfestival i Värmland. Där spelade bland annat artister som Maxine Sullivan, Dizzy Gillespie och Cornelis Vreeswijk.

Festivalen hade redan från starten en hemsida, något som inte var vanligt år 1998.

Den första upplagan av Torrekulla blues & jazzfestival gick av stapeln i juni 1998. Bland artister som spelade kan nämnas Louise Hoffsten, Marie Bergman & Bohusläns Big Band, Mo Blues med Daniel Lemma som sångare och den norske bluesgitarristen Vidar Busk.

Utöver festivalen ordnade föreningen även spelningar på ungdomsgården Bassment i Kållereds Centrum i samarbete med föreningen Ungdomsrock i Kållered och Kållereds Ungdomsförening. Dessa föreningar hade under nittiotalet ordnat spelningar med flera  punkband som exempelvis de legendariska Troublemakers. Tyvärr har inte Föreningsarkivet några handlingar från dessa föreningar så om det finns några där ute som har foton med mera så kontakta gärna oss.

En artist som spelade på Bassment var Lars Winnerbäck som precis hade släppt sitt genombrottsalbum ”Med solen i ögonen” och turnerade med punkhjälten Johan Johansson i bandet.

Arrangemanget anordnade även musikkvällar på Torrekulla vandrarhem, där Ola Magnell var kanske den mest namnstarka och uppskattade.

Torrekulla Blues & Jazz Festival 1999. Från vänster syns Heikki Seppä, Gunn Bäckman, Göran ”Hanse” Larsson, Björn Axelsson, Stefan Kjellman och Rustan Aspling. Bilder: Branko Madunic
Torrekulla Blues & Jazz Festival 1999. Från vänster syns Heikki Seppä, Gunn Bäckman, Göran ”Hanse” Larsson, Björn Axelsson, Stefan Kjellman och Rustan Aspling. Bilder: Branko Madunic

Till andra upplagan av festivalen 1999 så bokades tunga akter som Little Charlie & the night cats, Rolf Wikström och Jojje Wadenius (som spelat med Made in Sweden och Solar Plexus samt den amerikanska gruppen Blood, Sweat & Tears). Festivalen blev både ekonomiskt och musikalisk lyckad med 1 400 betalande besökare på lördagen allena.

En mycket bejublad spelning på lördagen var Little Jenny & the blue beans. Ett mycket kraftfullt bluesband med den munspelande frontkvinnan Jenny Bohman på sång.

Festivalen avslutades sedan med en magisk spelning av Sveriges okrönte blueskung Rolf ”Roffe” Wikström. Efter spelningen sa han tårögd att han hade gjort en av sin karriärs bästa spelningar. Wikström skulle egentligen spela en timme men det hann passera två timmar innan han gick av scen. Han sa även att ”idag kan jag stå för varenda ton som jag spelade”.

Rolf Wiström på Torrekulla Blues & Jazz Festival 1999.
Rolf Wikström på Torrekulla Blues & Jazz Festival 1999. Bilden tagits av Branko Madunic.

Efter andra upplagan på Torrekulla fick föreningen erbjudandet, av Mölndals kommun, att flytta festivalen till manegen på Gunnebo Slott. Arrangemanget biföll erbjudandet då det ingick ett förlustbidrag och man var trött på att en utomhusfestival är så väderberoende.

På Gunnebo Slott anordnades festivalen 2000–2002 med akter som Mike Sanchez, Knock-Out Greg & Blue Weather och Sven Zetterberg.

Efter den femte festivalen så kände de drivande parterna i föreningen att de hade kommit till ett vägskäl. Att arrangera festivalen hade varit mycket givande men också krävande. De tyckte att antingen skulle de göra en rejäl satsning eller lägga ner. Det slutade med att den femte upplagan också blev den sista.

Karl Bjernestad, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut

Jordbrukare Ungdomens Förbund (JUF) Mölndal

av

Mölndal har länge varit ett industrisamhälle, men jordbruk var fortfarande ett viktigt yrke långt på 1900-talet och en viktig del av stadens liv fram till 1960-talet och där var Jordbrukare Ungdomens Förbund (JUF) Mölndal en stor del.

Det var dock inte förrän 1930 som en ideell förening för traktens jordbruksungdomar bildades vid ett allmänt möte den 26 mars. En lokalavdelning av Jordbrukarnas Ungdomsförbund (JUF) i Mölndal etablerades med magasinsföreståndaren Carl Malm som ordförande. Vid årets slut hade JUF Mölndal 118 medlemmar.

Man träffades omväxlande på Eklanda gård, café Godhem (nedanför Frälsningsarmén framför Papyrus) och Restaurang Gillet (i Hantverkshuset, nuvarande Brogatan 1 i Mölndals centrum) och JUF Mölndal blev en samlande punkt för ungdomar från stadsnära landsbygd.

Kunskapsförmedling

Verksamheten bestod av studieverksamhet, med föredrag, praktiska kurser om sådant som hästkännedom och trädgårdslära, samt studiecirklar i föreningskunskap och mer hobbyinriktade cirklar i schack och fotografering. Kvinnliga medlemmar ordnade kurser i handmålning och vävning. En tillskärningskurs var populär 1938. Man samordnade även studieresor med Mölndals Hushållningsgille

Ett bibliotek anskaffades och placerades i bibliotekarien Sten Lindkvists tobaks- och pappershandel på Kungsbackavägen 4. Efterträdaren Carl Ruppel flyttade det till sin frisörsalong på Villagatan 4 (bakom Scandic Hotel). Han agerade sedan cyklande bibliotekarie med böcker med sig i väskan.

Böckerna flyttades till ”ungdomsgården” 1946, där föreningen redan sedan 1937/8 hade många sina träffar. Var ungdomsgården låg nämns inte i arkivet men JUF veteranen Sven Olof Olsson kunde upplysa mig att det var Stora Bosgården boningshus vid nuvarande Lekskolegatan. Den revs 1982.

”Ungdomsgården” där JUF Mölndal hade förlagt en stor del av
sin verksamhet från slutet av 1930-talet var Stora Bosgården
(Bosgå’n). Bilden har tagits år 1920.

Bild: Mölndals hembygdsförening

Tävlingar

Interna tävlingar anordnades i grönsaksodling, plöjning och andra för fältet viktiga uppgifter och medlemmarna vann priser i distriktstävlingar. 1947 anordnades distriktsmästerskapet i Mölndal med tävlingar i Stretered. På programmet stod körning, mjölkning och nötkreatursbedömning samt hästuppvisning (som vanns av avdelningens egen Arne Andersson), klädstoppning och stickning (den sistnämnda med Mölndals Kerstin Hansson som segrare). Det var stort intresse för idrotter som gymnastik, orientering och terränglöpning. På 1950-talet ordnades även bordtennis i Kärraskolan.

Det inre livet

Det fanns de som trodde att rörelsen var kopplade till Högerpartiet och Bondeförbundet men JUF betonade sig vara politiskt neutral. 1936 lyftes ett förslag om att exkludera icke-jordbrukare som medlemmar i Mölndals JUF, men detta föll. Vissa medlemmar, särskilt gänget från Kärra, var ofta sena till möten. Lösningen på detta blev en punktlighetstavla där de slarviga medlemmarna fick schavottera. På söndagar konkurrerade skytte med JUF:s möten. Detta ”problem” löstes dock när föreningen bildade egen skyttesektion. Medlemmar ur sektionen utgjorde dessutom JUF:s skjutstjänst u.p.a. med uppgift ”att hemforsla mörkrädda och ensamstående damer samt grabbar som förirrat sig för långt från hemmet.”

Det yttre livet

JUF blev en viktig del av det mölndälska civilsamhället. Man tillhörde Mölndals Idrottsförening och Mölndals Idrottsring. Affärsmän i Mölndal skänkte priser till tävlingar. Föreningen samverkade också med Röda Korset och Röda Stjärnan (senare Blå Stjärnan) där medlemmarna deltog i beredskapskurser.

Föreningen anordnade friluftsfester och samkväm. Den bildade en sångkör, en amatörteatergrupp och ett folkdanslag som sedan blev fristående under namnet Mölndals Folkdanslag (se artikeln om Sweloog).

Danslaget Mölndals hbf

JUF Mölndals folkdanslag vid midsommarfest på Torsgården
(Västergården 2) i Fässberg, sannolikt tidigt 1930-tal.

Bild: Knut Kjellman / Mölndals hembygdsförening

Verksamheten finansierades till stor del av årliga offentliga sommarfest med folkdans, musik, sång, gymnastik, föredrag, allsång, teater, skämttävlingar, dans, skjutbana, pilkastning, tombola med mera. 1930 var det hos Hamréns i Eklanda. Sedan var det i Torsgårdens Park i Fässberg och från 1943 vid egna dansbanan i Lackarebäck och Gunneboparken.

JUF Sommarfest Torsgården Mölndal

JUF Mölndal förbereder sin midsommarfest på Torsgården (Västergården 2) i Fässberg, sannolikt tidigt 1930-tal.

Bild: Mölndals hembygdsförening

Något av en höjdpunkt inföll år 1954 då Mölndals JUF-arna vann alla klasser i bordtennis och fick dubbelseger i terränglöpning i distriktsmästerskapen. Året därpå anordnade föreningen DM i traktorplöjning på Fässbergs prästgård. Vid slutet av 1955 hade man 145 medlemmar. Därefter minskade dock antalet ungdomar på gårdarna kraftigt.

Slutet på en era

På årsmötet 1962 beslutades skänka biblioteket till Mölndals stad och JUF Mölndal lades ner den 14/11. Huvudorsaken var den minskande jordbruksbefolkningen. För att förvalta dess kvarstående medel grundades föreningen Mölndals JUF-veteraner som fortsatte studiecirkelverksamheten, anordnade studieresor och medverkade med Mölndals hembygdsförening vid en utställning om jordbruket.

1982 inleddes ett vidare samarbete med hembygdsföreningen som resulterade i att lantbruksmuseet i Götaforsliden kunde öppna i september 1983.

En studiecirkel av veteraner även samlade material och uppgifter om gårdarna och trädgårdarna i Mölndal som blev till en bok Mölndal: lantbruks- och trädgårdsstad i omvandling som publicerades 1993. Årsmötet beslöt den 22 april samma år att upplösa föreningen.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut

Motorbåtar i Mölndalsån

av

Många har väl hört talas om kokspråmarna som gick längst Mölndalsån förr om åren, men även snabbare flytetyg har haft sin hemmahamn i dessa vatten. Här kommer lite mölndälsk båtologi

Klang & Jonsson

Onsdagen 11/4 1945 undertecknades en framställan av August Klang och Carl Jonsson, två motorbåtsägare tillika båtsportsentusiaster. Mottagaren var Drätselkammaren i Mölndals stad (Utskott av Stadsfullmäktige som skötte ekonomin): ”På uppdrag av båtägare i Mölndal få undertecknade härmed vördsamt anhålla, att för vinteruppläggning av båtar få disponera ett Mölndals stad tillhörigt område emellan Mölndalsån och Västkustbanan, vid den s.k. Madkröken (se bild) Ingenjör Alm har anvisat området såsom lämpligt för ändamålet.” Drätselkammaren biföll ansökan och området arrenderades ut till en årskostnad på 40 kronor, tio kronor billigare än det stadens utredare förslagit.  Överenskommelsen fastställdes vid ett möte 28/5 1945. Staden representerades av drätselkammarens ordförande Gösta Andersson och Kommunalborgmästare Karl Eric Bergqvist.

Mölndals Motorbåtsklubb blir till

De första åren fanns ingen fast organisation, utan det rörde sig om ett informellt samarbete mellan ca 15 båtägare. Den första upptagningsplatsen låg strax väster om Mölndals Nedre Järnvägsstation; mittemot nuvarande Mölndals stadshus. Området man arrenderade kallades för ”Varvet” och här vinterförvarade och förtöjde man båtarna.

Båtägarna kände snart ett behov av att hitta en fastare form. 2/5 1948 hölls ett möte på ”Varvet” och man beslöt där att bilda Mölndals Motorbåtsklubb. Vid mötet utsågs en arbetskommitté med uppdrag att sköta fördelningen av arbetsuppgifter och se till att området hölls snyggt. Arbetsdagar skulle vara tisdag och torsdag.

Expansion

Klubben gick in med en ansökan om att få förlänga området längs Ågatan. Den ansvarige handläggaren ville neka av estetiska skäl, men Drätselkammaren beviljade ansökan. Nu upprättades ett formellt arrendekontrakt rörande del av stadsägorna nr 956 och 4364 (se bild).

Villkoren var ganska tuffa. Hyran höjdes till 60 kronor. Klubben skulle stå för all renhållning inom området. Staden tog  inte heller ansvar för att Mölndalsån hölls farbar. Vid flytt var man skyldig att lämna området fullständigt avröjt och rengjort på egen risk och bekostnad. Slutligen kunde kontrakten sägas upp om staden behövde området till någonting annat, men detta skulle meddelas i god tid.

Nu följde en tid av aktivitet. Upptagningsplatsen flyttades nedströms mot ”Madkröken” vid Ågatan. En enkel kran införskaffades och man anlade en trailerbana av träplankor. På den kördes båtarna på en järnvagn. Man drog även fram el för belysning bland annat och en redskapsbod sattes upp.

Vidare vindlingar

På 1950-talet kopplades stadens vatten in och en brandpost sattes upp. År 1960 beslutade Mölndals stad om en breddning av Ågatan och tog en del av området i anspråk. Klubben fick då tillåtelse att fylla ut i ån för att få plats med sina båtplatser. 1961 elektrifierades kranen med en trefaskabel. Motor och övrig utrustning inköptes och installationen utfördes av yrkesläraren Ragnar Nilsson.  Den första båten att sjösattas med nybygget blev ”Källstedts nybygge” (efter Arvid Källstedt) 17/9 1961.

Oförmodad flytt

I Verksamhetsberättelsen för år 1968 kan man läsa följande: ”En mäktig granne har Varvet fått. ett bilbolag och om det börjar sakna livsrum, så kommer nog Varvet i kläm…” Detta var profetiska ord.  24/6 1970, damp den officiella uppsägningen ned från Fastighetskontoret. Klubben hade till årsskiftet på sig för avflyttning och avstädning av tomten. Staden hade dock för avsikt att finna en ersättningstomt. Klubbens blev helt tagna på sängen och den första tanke var att bestrida uppsägningen. Därefter fick man fullt upp med flyttarbete och förhandlingar med staden.

”Nya Varvet”

Lösningen blev att Mölndals Motorbåtsklubb flyttade sin verksamhet till Balltorp; stadsäga 243 vid Sisjövägen.

Det blev en svettig flytt för föreningen. ”Nya Varvet” tog dock emot sina första hyresgäster 15/10, men marken var i sådant skick att man endast fick in 29 av 60 båtar, vilket gav ett rejält inkomstbortfall. Någon kompensation för kostnaderna för flytt och iordningställande fick man inte. Nytt arrendeavtal skrevs på för den nya marken, som därefter kom att omförhandlas. Det  klubben önskade mest av allt lyckades man dock inte få igenom: Garantier för ersättningsmark vid en framtida flytt, eller åtminstone avgångsvederlag. Det är inte alltid lätt att vara en utrymmeskrävande förening i en expanderande kommun…

Verksamheten i Balltorp blev någonting annat än vid Mölndalsån. Man hade ju inte längre möjlighet att sjösätta båtarna på plats utan de fick fraktas med jeep och sedan traktor till lämplig isättningsplats; ofta Fiskebäck. Verksamheten på ”Nya Varvet” får dock anstå till en annan artikel.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut

Lindome majblommekommitté

av

Nu när skolbarnen säljer majblommor, kan det kanske vara bra med en liten påminnelse om vad det hela går ut på…

En svensk uppfinning

Initiativet till förstamajblomman togs i Göteborg av Onsalafödda Beda Hallberg år 1907. Hallbergs koncept var att sälja konstgjorda blåsippor för att samla in pengar för att bekämpa dåtidens folksjukdom: tuberkulos. Blommans första namn var ”Blå blomman”, men redan år 1908 ändrades det till ”Förstamajblomman för att bli ”Majblomman” år 1999. Pengarna skulle användas specifikt till förebyggande åtgärder bland barn och ungdom.

Majblomman räknas faktiskt som världens äldsta välgörenhetsblomma, och idén har spridit från Göteborg runt världen. Det tog inte långt för idén att nå till Lindome.

Förstamajblommekommittén i Lindome bildades år 1911 och bestod då av 8 ledamöter. Första ordföranden var Ida Landén och hon kom sedan att behålla sin roll i kommittén fram till 1938 när hon efterträddes av dottern Helga Landén.

Bilderna ovan från år 1984. Originals ägs av Kållereds hembygdsförening. Bilderna tagna av Harry Moum. De är tillgängliga på digitalt museum.

Ny fokus

Fram till 1949 gjordes alla majblommorna för hand, men mycket ändrade under 1950-talet. Tuberkulos började försvinna som folksjukdom i många länder och där slutade man att sälja blomman. I Sverige beslöt kommittéerna att ändra sina stadgar för att kunna stötta barn med särskilda fysiska eller psykiska behov.

Nu är största fokuset på att hjälpa barn som lever i ekonomisk utsatthet. I Lindomes protokoll kan man läsa om vilka frågor kommittén prioriterade för barn i sitt område.

I föreningens arkiv finns det en hel del tackkort från barn och deras föräldrar för utflykter och stöd som Lindomes majblommekommitté möjliggjorde, till exempel med stöd till Barnkliniken i Mölndal och Gåreviks barnkoloni på Norra Orust.

Innovationer

I arkivet finns det ett exempel av Tora Hjärnes majstänger.
Bilden tagits av Arif Naqvi, 2021.

1981 kom kommitténs eldsjäl, Tora Hjärne, på idén att klä små trästänger med grön filt och färgrika Förstamajblommor från tidigare år. Det utformades som små majstänger och blev en stor succé och föreningen sålde därefter omkring 1500 stänger varje år. Riksorganisationen blev så imponerade så att man bad Lindome att presentera sitt koncept för andra lokalkommittéer.

Förutom försäljning av blommor och majstänger, fick Lokalkommittén intäkter från försålda kransar, buketter, bordlöpare, kort, vindlekor, grammofonskivor, lotterier med mera. Majblommor hade blivit till ett samlarobjekt.

En succé i Lindome

Det gick lite trögt med försäljning av blommor i början. År 1928 tjänade man 109 kronor netto (ca 3 150 kr i dagens värde), 1 005 kronor i 1958 (ca 12 800 kr idag), 30 304 kronor i 1988 (ca 58 130 kr idag). 2018 hade intäkterna från blommor stigit till över 200 000 kronor.

När föreningen blev 70 år gammal var det redan en tradition att ställa ut i SE Bankens lokaler i Lindome. Då demonstrerades av majstänger, tändsticksaskar, tavlor och ljusmanschetter prydda med majblommor, affischer och årets blomma.

1982 anordnades en minnesutställning om Beda Hallberg i Kungsbacka. Bland det utställda föremålen ingick medlemmens Hilda Zackrissons samling (nästan komplett) av majblommor. Denna hade hon skänkt till Brogårdens Äldreboende några år tidigare och kan fortfarande beskådas i den stora salen vid entrén.   

Senaste historia och framtiden

Det har funnits uppmaningar genom åren. Under 1990-talet då lärarna inte upplevde sig ha tid för att kunna hantera merarbetet som elevernas medverkande i försäljningen innebar.

Mer positivt var när Mölndal fick äran att tillverka majblomman för år 1997. Detta gjordes hos Perga AB. Nu har tillverkningen flyttat utomlands och Perga AB finns inte längre i Mölndal.

I år kan man för första gången köpa både digitala och fysiska majblommor från och med den 15:e april. Lindome majblommekommitté är nu 113 år gammal och är fortfarande aktiv.

Lindome majblommekommitté är den enda majblommekommitté som finns kvar i Mölndal, men det verkar som Hällesåker också hade en majblommekommitté från 1911 fram till kanske mitten av 1980-talet. Föreningsarkivet skulle vilja gärna samla in och bevara deras arkivmaterial innan det försvinner. Vet du vem skulle kunna ha bevarat Hällesåker majblommekommittés dokument kvar (protokoll, korrespondens, bilder, verksamhetsberättelser m.m.)?

Kontakta då Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland: foreningsarkivet@molndal.se eller 031 27 25 59.

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut

Berättelsen om Krokslätts Folkets Hus

av

Krokslätt i norra Mölndal har många företag och mycket industri, men också ett aktivt föreningsliv. Innan Folkets och Bio Möllan hus byggdes i Mölndals centrum, hade Krokslätt sitt eget Folkets hus med bio. Föreningsarkivet bevarar dess arkiv där man får lära sig om dess kämpiga historia.

Krokslätts nya Folkets Hus och Bio, ”Kinnen”, Dalhemsgatan 10. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Negativ finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.
Krokslätts nya Folkets Hus och Bio, ”Kinnen”, Dalhemsgatan 10. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Negativ finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.

Redan från 1890-talet fanns det en samlingslokal för föreningar på Vävaregatan i Krokslätt (numera Gustavsbergsgatan 8). Denna ägdes dock av Claes Johansson & Co Wäfveri AB och det var inte självklart att fackliga och politiska organisationer kunde nyttja lokalen. Efter första världskriget blev underhållet alltmer bristfälligt och husen i området började förfalla. En kommitté, led av Zander Johansson, bildades och, på ett sammanträde som hölls den 21 januari 1924, diskuterades möjligheten att bygga ett Folkets Hus i Krokslätt. Flera organisationer och individer engagerade sig och den 4:e november 1924 bildades Föreningen Krokslätts Folket Hus i Mölndal u.p.a. (utan personligt ansvar). 

Vid föreningens bildande tecknade sig 23 individer (samtliga män) för andelar. Organisationer som också tecknade sig var Textilarbetareförbundets Avdelningar 12 och 32, Jästbolagets Fackförening och Kommunistiska ungdomsklubben. Till ordföranden valdes Gerhard Olsson.

Första uppgiften var att skaffa in ekonomiska medel och föreningen anordnande basarer, teaterföreställningar och danser. Danserna hölls invid Krokslätts FF:s fotbollsplan och i mässhallarna i Göteborg. Andelar såldes till en kostnad av 10 kronor styck. Det var mycket pengar för arbetare vid denna tid. Därför upprättades ett system med delbetalningar på 1 krona åt gången och andelen gavs ut när att personen avlagt hela summan.

1931 var ett viktigt år. Föreningen hade nu hade 103 enskilda medlemmar och 23 organisationer. Detta sammanföll med att Textilarbetareförbundets förhandlingar för bättre löneavtal misslyckats och fackföreningsmedlemmar. Facket fick då problem med att disponera lämpliga samlingslokaler, då allt ägdes av Mölnlycke Väfveri AB. På ett extra möte i november beslöt föreningen att omedelbart påbörja byggandet av en lokal.

Huset var budgeterat till att kosta 100 000 kronor. För att ha råd med detta behövde Föreningen låna upp 90 000 kronor. Man insåg dock att man snabbt behövde ordna en ny inkomstkälla för att kunna återbetala långivaren och tog beslutet att inkludera en biograf i konceptet. Denna skulle förhoppningsvis kunna generera vinst. Som stöd i arbetet använde man vännerna i Sävedalens Folkets Husförening.

Första spadtaget oktober 1931. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Glasplåten finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.
Första spadtaget oktober 1931. Fotograf: Knut Kjellman. Från Gamla Krokslättspojkars arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet. Glasplåten finns i Mölndals Hembygdsförenings arkiv.

Byggnaden var färdig i mars 1932 och stod vid Dalhemsgatan 10. Biografen fick dock en tuff start. Orsaken var att filmuthyrarna inte välkomnade nykomlingen i Mölndal där det redan fanns en biograf (Röda Kvarn på Kvarnbygatan 1). Trots de tidiga förlusterna, kämpade föreningen på och satsade på att modernisera biografen med bättre inredning och teknisk utrustning. Satsningen gjordes med stöd från Textilfacket, Mölndals stad och Mölnlycke Väfveri AB. 1944 fick biografen förstahandskontrakt för visning av filmer från Fox Studios och MGM i Mölndal. Efter detta, steg biografens omsättning år för år fram till 1948. Då bröts trenden när nöjesskatten tvingade fram höjda biljettpriser och antalet besökare sjönk.

Därefter åkte föreningen på flera bakslag. Textilbranschens lågkonjunktur under tidigt 1950-tal och TV:s inträdande på marknaden, gjorde biografen olönsam och den lades ner 1962. Det konstaterades att situationen blivit ohållbar. Huset var i trängande behov av kostsam renovering och samtliga lokaler hyrdes ut till fasta hyresgäster. Föreningar kunde dock fortfarande hålla evenemang i det nya stora Folkets hus i Mölndals centrum. Detta invigdes några veckor efter Biografen Möllan år 1959.

1964 såldes Folkets Hus Krokslätt till Alice Höglund från Kullavik och efter att alla lån var återbetalde, fick andelsägarna 40 kr per andel. Huset blev till en lagerlokal men byggnaden revs november 1987 och nu ligger där lägenheter.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut

Föreningsexpo 1961

av

1961, anordnade de ideella föreningarna i Mölndal en gemensam mässa, ett ambitiöst evenemang som förde samman nästan alla delar av lokalsamhället.

Gemensamma insatser

Enligt Mölndals stad finns det nu cirka 300 föreningar i Mölndal. För 50 år sedan, innan sammanslagningen med Kållered och Lindome, var motsvarande siffra 98. Av dessa bedrev 62 även ungdomsverksamheter, ofta med egna styrelser. Mässan, som fick namnet Föreningsexpo 61, hölls i Mölndals Folkets Hus 15–21 mars 1961, men planeringen påbörjades redan under 1959 av Fritidsstyrelsen i Staden. Arrangerade gjorde:  Mölndals Idrottsring, Mölndals Nykterhetsvänners Centralförsamling, Mölndals Allianskommitté, politiska organisationer, scoutrörelsen och övriga sammanslutningar – alla med egna medel och på egen risk. Målen var flera: att visa upp vilken betydelsefull insats ideella föreningar gör, att klargöra deras relevans i det moderna samhället, samt att locka flera ungdomar till föreningarna.

Nr 11: Översiktsbild. I förgrunden Mölndals Scoutkår och Svenska Kyrkan. I bakgrunden: ett par som ser på Missionskyrkans monter.
Nr 26: Holger Holm leker med några flickor.
Nr 40: En vild föreställande Gert and The Streaplers. Bilden tagen från publiken.
Nr 49: Jazzpianisten Jan Johansson.

Bilderna ovan från övre västra hörnet: 1. Översiktsbild med Mölndals Scoutkår och Svenska Kyrkan i förgrunden och ett par som ser på Missionskyrkans monter i bakgrunden.
2. Holger Holm leker med några flickor. 3. ”En vild föreställande” av Gert and The Streaplers, bilden tagen från publiken. 4. Jazzpianisten Jan Johansson. Fotografering har utförts av Leine Foto, Knarrhöksgatan 10 i Mölndal (Ericssons Foto).

Mer än en mässa

I det tryckte programmet finns en förteckning över de 61 utställande organisationerna i Folkets hus. Inom ramen för Expon visades även Hobby 61 där ABF och Mölndals-Postenlät 22 personer visa upp sina hobbys.

Musik

Det bjöds även på livespelningar under mässan. En av de uppträdande var The Streaplers, då ett nytt okänt band, och Erik Playboys (vars karriär jag inte kunnat spåra). Skådespelaren Karl-Magnus Thulstrup sjöng ur ”Fridas visor”, Lars Ekman sjöng, pianisten Jan Johansson spelade och Frälsningsarméns musikkår avhöll en konsert. Jan Johansson är bland annat känd för sin version av folkvisan Visa från Utanmyra. Mässan började och avslutade även med framträdande av Mölndals stadsmusikkår och Mölndals körsällskap.

Idrott

På fredagskvällen var det idrottssoaré med utdelning av Idrottsringens guldmedaljer, uppvisning av olika sporter (rullcykel, tyngdlyftning, brottning, bordtennis och gymnastik) samt en pratstund med fotbollsspelaren Dan Ekner.

För alla åldrar

För ungdomar anordnades lekar, allsång med Holger Holm, trolleri och buktaleri med Benny Leyton, barnkör, dans, en scoutafton med film, sånger och sketcher, med mera. Mölndals Godtemplares Idrottsklubb, som arrangerade riksmästerskap i bordtennis samma helg, bjöd till en ungdomsträff. Programledaren för programmet Ungdomens kväll på Sveriges Radio, Larseric Janson också ledde en träff i samarbete med de kristna församlingarna i Mölndal.

Stor succé

Ett par tusen personer samlade framför Stadshuset till invigningen onsdagen 15/3. Invigningstalaren var Torsten Tegnér, chefredaktör för tidningen Idrottsbladet. Han kom på inbjudan av borgmästare Karl-Erik Bergquist (själv en tennis- och fotbollsspelare). Tegnér skrev en lång artikeln om Mölndal ”En ungdomens och idrottens stad” i sin tidning, medan Göteborgs-Postens chefredaktör Harry Hjörne skrev: ”Föreningsexpon i Mölndal är en stark demokratisk upplevelse. En av de förnämsta som jag varit med om”.

Klarade det ekonomiskt?

Hur gick det med föreningars satsade medel? Det hela kostade 28 745 kronor. Inträdesavgiften var 1 krona (50 öre för barn), men enligt kassaboken fick man in knappt 2 500 kronor på dörren trots att antalet utställningsbesökare räknades till 7 189. Lika mycket fick man in från lotteri- och kaffeförsäljning, medan annonseringar i programmet inbringade 7 606 kr. När alla poster var sammanräknade gjorde Föreningsexpo en förlust på endast 18 kronor.

Arif Naqvi, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland.

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut

Pumpar och åter pumpar

av

Så här år drömmer sig väl många mölndälingar iväg till Tomtens verkstad, men vem behöver Nordpolen när vi har Krokslätt?!

AB Pumpindustri

År 1918 startade handelshuset Ekman & C:o tillverkning av pumpar vid grundandet av företaget AB Pumpindustri. Det första året fanns man i en källare på Kungsholmen, men redan 1919 0kom man till Krokslätt i Mölndal. Efter en ganska trög start fick företaget ordentlig luft under vingarna i slutet av 1930-talet.  Företaget kom därefter att förse en mängd olika verksamheter med såväl hand- som motorpumpar. Bland kunderna fanns såväl SOAB som otaliga brandkårer.  Företaget ändrade namn till Scanpump AB hösten 1979. Därefter blev man en del av ABS Pump i början av 2000-talet. I samband med detta flyttades själva produktionen till Vadstena. Vid tiden för bilden, var man dock fortfarande AB Pumpindustri (API) och det ni ser är Gamla Verkstaden i september 1946. Den fanns i den gamla fabriken som sedan kom att kompletteras med en ny fabrik som stod färdig år 1949. Känner ni igen någon i arbetsstyrkan så tar vi gärna emot den informationen.

Ni når oss då på foreningsarkivet(a)molndal.se eller tf. 031-27 25 59.

Jonas Andersson, Föreningsarkivet

Print Friendly, PDF & EmailSkriv ut