Riksantikvarieämbetet beslutade igår att fördela 150 tkr i Bidrag till kulturarvsarbete till Föreningsarkivet i Sydvästra Götalands Papyrusprojektet för år 2025. Vi sökte 250 tkr. Det är en rejäl bedrift att ha fått loss medel från Näringslivsarkivets stödfond (86 000 2024, 150 000 2025, Stiftelsen Riksarkivarien Ingvar Anderssons fond (100 000 2024, 100 000 2025) och Riksarkivarieämbetet för kulturarvsarbete (200 000 kronor 2024 och 150 000 kronor 2025) två år i rad. Det bekräftar att arkivmaterialet är av stort nationellt intresse och en riksangelägenhet.
Jag heter Miriam Munch och jag praoar på föreningsarkivet i sydvästra Götaland. Jag fick i uppgift att kolla igenom material om Mölndals KFUK-KFUM:s scoutkår och skriva om vad jag tycker var mest intressant och lite om kåren.
Fotograf okänd Mölndals KFUK-KFUM:s scoutkår K1
På 60-taler så var kåren uppdelad i KFUM som var killarna och KFUK som var flickorna men dom bestämde sig för att gå ihop på ett förbundsmöte och blev Mölndals KFUK-KFUM:s scoutkår. Detta gjorde att kåren började växa och år 1963 hade kåren 522 medlemmar och 56 patruller. Den blev Sveriges största scoutkår och var det även under 1970-talet.
Fotograf okänd Mölndals KFUK-KFUM:s scoutkår K1
Det fanns en tidning som hette Scoutknuten som kom ut till alla medlemmar i kåren. Den kom 2 gånger varje termin och innehöll en aktuell rapport, insändare från scouter, information om tävlingar och intervjuer av scouter eller ledare. Ibland finns det fakta om något som hänt eller om en speciell dag som involverar kåren eller scouterna. Om någon medlem i kåren gifte sig, förlovade sig eller fick ett barn så kunde det också stå i Scoutknuten. I början av en termin så kom det också ett informationsblad där man kunde få reda på lite information om kommande saker som läger eller marknader o.s.v.
Mölndals KFUK-KFUM:s scoutkår L2
Men det fanns också en liten serie som hette Herman Hedning som var på baksidan av tidningen, Walles Frågelåda där medlemmar kunde skicka in frågor och få svar, pyssel, recept, lek tips och klur som korsord och chiffer. I tidningen så fanns det något för alla åldrar och avdelning och det kunde också komma upp bilder lite här och var i tidningen. Det, enligt mig, gör den mycket mer trevlig att läsa och gör den rätt underhållande.
Fotograf okänd Mölndals KFUK-KFUM:s scoutkår K1
Som jag nämnt innan så fanns det i tidningen en del som hette Aktuella rapport, förkortas AR. Den är som ett nyhetsblad och innehåller nyheter och händelser inom kåren, men också information om kåren, marknader, läger, tävlingar, anmälningar, påminnelser om olika saker och möjligheter. Ibland kunde bilder, insändare och historier kan komma med, fast det är sällan. Den kom 6-7 st varje år med ungefär 1 månads mellanrum och det kunde komma extranummer.
Fotograf okänd Mölndals KFUK-KFUM:s scoutkår K1
Jag tycker dock det är lite konstigt för Scoutknuten kom 2 gånger varje termin vilket blir 4 gånger varje år och innehöll Aktuella rapporten. Men Aktuella rapporten kom 6-7 gånger varje år och med extranummer av den så blev det ännu mer. Det jag misstänker är att kåren skickade ut små tidningar med bara Aktuella rapporten för jag har ett sådant exemplar, men jag är inte 100% säker.
Fotograf okänd Mölndals KFUK-KFUM:s scoutkår K1
En annan sak som jag tycker om är själva konceptet. Att skicka ut en tidning eller en sorts rapport några gånger varje termin är rätt smart för då får man en överblick över vad som hänt, kommer hända, om det är en tävling som man kan anmäla sig till o.s.v. Det kan ju ha varit så att någon missat ett möte med scouterna och inte får den informationen. Jag säger inte att det behöver vara en fysisk tidning eller ens en tidning över huvud taget, men typ ett meddelande som man får varje månad med information.
Om ni har någon information om personerna på bilden så hade det uppskattats om ni kunde skicka det till föreningsarkivet.
Vid årsmötet för Riksarkivarie Ingvar Anderssons fond den 8 april 2025 beviljades Papyrusprojektet 100 000 kronor. Bidraget ska användas för sanering av mögelskadat arkivmaterial. Detta är andra året som Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland har beviljats medel från denna fond. Pengarna blir ytterligare ett viktigt tillskott för slutförandet av projektet med att rädda arkivhandlingarna från AB Papyrus med flera arkiv.
Hösten 1929 hölls en gymnastikuppvisning i Centralskolan (Kvarnbyskolan i Mölndal). De som visade upp sig gick under namnet ”Pojkavdelningen”. Denna grupp utgjordes av elever till gymnastikläraren Wilhard Stockelid. Några jämnåriga flickor på skolan frågade Stockelid om han ville bilda en gymnastikförening för dem, det ville han. 1930 bildades en flickavdelning, men detta var ännu inte en förening. Nästa steg togs med hjälp av Stockelid, när det visade sig att flickorna ville fortsätta. Efter oändliga funderingar och många förslag på föreningsnamn stannade man för magisterns föreslag: Zephyr – en västanfläkt.
Armarna uppåt sträck. Zephyr i sitt esse i Kvarnbygården tidigt 1930-tal
1932 tillsattes en interimsstyrelse och samma år bildades föreningen officiellt. Första uppvisningen hölls i Centralskolan 1933-04-08, föreningen deltog vid Kvarnbyvallens invigning 15/7 1934 och senare vid Gunnebo slott och i Folkets Park. Man hade en uppskattad uppvisning på Kvarnbygårdens gräsmatta. Zephyr var från början en förening exklusivt för tjejer. Någon gång blev dock ”karltorkan” (som man uttryckte det) särskilt svår. Vid sådana tillfällen bjöd föreningen in gästande manliga avdelningar att deltaga på uppvisningarna. Zephyr fick även en inbjudan att delta på olympiaden i Berlin 1936 men den inbjudan lades åt sidan på grund av världsläget. Föreningen sysslade också sporadiskt med orientering. Inger Winsnes var mest framstående och vann guld i Distriktsmästerskapen. Hon tävlade också för Mölndals Gymnastik och idrottssällskap. Åren 1941–1943 deltog förening med växlande lycka även i handbollsserien.
Friidrott och skidåkning har också stått på föreningens program. Föreningen anordnade skidutflykter till Hindås. Mölndalsmästerskap och bästa resultat vid tävlingar i friidrott och skidor har erövrats av bland annat Astrid Gross, Brita Hermansson, Brita Strömwall och Sylvis Winsnes. Föreningen startade med barn- och ungdomsverksamhet 1951, vilket var mycket uppskattat.
Tidig gruppbild, utomhus
På danskt initiativ inleddes ett samarbete med Nörresund kvinde gymnastikförening. Detta utbyte utmynnade i gemensamma uppvisningar i truppgymnastik. 1956 bjöds Zephyr in till Nörresundsbys 25-års jubileum. Resan gick med fartyget M/S Prinsessan Margaretha. Samkväm, uppvisning och besök på författaren Thomas Olesen Lökkens födelsegård stod på programmet. Detta samarbete varade 1953–1958.
1988 beslöt föreningen att även män skulle få möjlighet att delta i gymnastiken, men de kunde inte väljas in i styrelsen.
Tjejgympa, källaren Aktiviteten?
Två exempel på eldsjälar i föreningen är Majken Andersson och Birgit Johansson som blev medlemmar 1933/1934 Bland gymnastikinstruktörer under åren finner vi: Wilhard Stockelid, Ingrid Sjögren, Dagny Jonasson, Ruth Svedberg, Margaretha Carlsson, Anne-Marie Esberg och Gertrud Carlsson.
Föreningen såg som sin uppgift att enbart ägna sig åt motionsgymnastik på Aktiviteten, numera för både damer och herrar, men det är en annan historia.
Karl Bjernestad, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland
Hattvisning hos Ingeborg och Nils Andersson. Okänd fotograf.
I Mölndals-Posten för några veckor sedan kunde du läsa Linda Frendbergs artikel om Margit Wannerbergs fina klädskatt som skänktes till Mölndals stadsmuseum. Artikeln beskriver hennes stora passion för kläder och mode. Vad gör man om man har passion för något som du skulle vilja dela med andra? Innan Instagram och andra sociala medier fanns det inget annat att göra än att starta en förening. Så då bildade hon en förening med en specifikt inriktning: hattar. 21 december 1983 firade Margit sin 60-årsdag på en damlunch med hatt. Det var mer än en fest: 89 ”eleganta damer” och 13 ”stolta herrar” paraderade med hattar från 1780 och framåt till pianoackompanjemang för varje tidsålder. Något Margit sade att hon hade drömt om redan som 16-åring. När hennes man Lars Wannerberg firade sin 65-årsdag 10 juni 1988 togs stadgarna för Hattsällskapet Huvudsaken med högtidligt buller och bång i Ordenshuset Vänskapsbröderna i Göteborg. När föreningen bildades bestod den av ett hundratal grundmedlemmar. Målet var att lära sig allt om hattkulturhistoria och modism.
Ibland sjöng gruppen visor. Okänt hattevenemang, även fotografen och personerna på bilden är okända för Föreningsarkivet. Den som vet något får gärna mejla foreningsarkivet@ molndal.se.
Margit och Lars var initiativtagare och eldsjälar och de deltog stolt i ett flertal parader och fester, bland annat på Gunnebo slott, Åsarp och Ålleberg i Falköping, Nääs slott, Skene, Ulricehamn, Råda Säteri och Borås. I början var det hattparader endast för medlemmar, på gardenpartys och i Råda församlingshem. Övriga hattaktiviteter inkluderade samspråk om aktiviteter, studiecirklar, förslagsverksamhet rörande nya hattmodeller, visor och litteratur. Föreningens första offentliga hattparad ägde rum på Gunnebo Slott 3 juni 1990. Föreningen hade då cirka 200 medlemmar över hela Sverige; både män och kvinnor. Margit bar på sig sin gudmorshatten och Lars en poliskask. Herrklassens vinnare var dock Hubert Benzel från Kållered med sin grå kubb, och kvinnliga vinnaren var Pixbofödda Suzan Tural med ett svart fågelbo. Föreningens utveckling avspeglades vid nästa årets evenemang på Gunnebo där det fanns priser för både elegantaste hattarna och de tokigaste. Däremot några år senare sa Margit Wannerberg: ”Tokhattar är bannlysta. Bort med äggkartonger, serpentiner och bingolotter på huvudet. Det ska vara stil över hatten.” Roligaste hatt-kategorin togs bort1994.
Första offentliga evenemanget på Gunnebo Slott 1990-06-03. Till vänster: Lars och Margit Wannerberg. Också i bilden: kommunalrådet Thor Mattisson i halmhatt som satt i juryn som utsåg bästa hattarna i paraden.
Föreningen försökte hålla hattkulturen vid liv även genom att samla medel genom hattklädauktioner för att hjälpa unga hattmakare med utbildning. Men mode är föränderligt och tyvärr, trots att det verkar så kul att delta i hattparader enligt bilderna, var det svårt att nyrekrytera folk till föreningen. Den lades ned på grund av hög medelålder vid sekelskiftet år 2000. Man kan ju hoppas att andra föreningar för vidare Hattsällskapet Huvudsakens allmänna ändamål: ”Verka för att inbördes beundran utvecklas maximalt. Stödja varandra i allehanda situationer. Att på djupaste allvar alltid vara glad.”
Välfärdssamhället har ju vuxit fram i växelverkan mellan den offentliga och idéburna sektorn. I dessa dagar formaliseras denna samverkan i form av ett olika typer av överenskommelser. Ett exempel på detta är IOP (Idéburet Offentligt Partnerskap). Vi skallnu titta på en samverkan med några år på nacke nämligen Frejagården.
Hur det började
1969 beslöt Mölndals kommun att bygga om den tidigare kommunala tvättinrättningen, på Frölundagatan 27, till fritidsgård. Beslutet ändrades sedan till en föreningsgård med ungdomsverksamhet och traditionell föreningsverksamhet. Ansvaret för gården överläts på föreningen Unga Örnar Mölndalskretsen. I januari 1972 inledde Statens Ungdomsråd försöksverksamhet i Mölndal. Man drev ett projekt vars mål var att nå ungdomar utanför det organiserade föreningslivet och få dem att engagerade sig i föreningar med fokus på samhällsfrågor. Tanken var också att ungdomarna skulle delta i beslutsprocesser som rörde deras fritidssituation. En lokal projektgrupp bildades med representanter från Fritidsförvaltningen i Mölndal. Här väcktes idén om att den nya föreningsgården skulle ingå i försöksverksamheten. En projektbeskrivning upprättades och vidarebefordrade den till den centrala projektledningen. Parallellt med detta gick kommunen in en ned ansökan om medel från Arbetsmarknadsstyrelsen för upprustningen av gården. Gården stod klar på hösten 1973 och fick namnet Frejagården. Här bedrevs nu fritidsgård i projektform fram till maj 1974 då försöksverksamheten avslutades.
Unga Örnar Frejagården
Unga Örnar gick in med en ansökan om verksamhetsbidrag till kommunen och efter en en intensiv dialog enades man om en överenskommelse. Den innebar att föreningen åtog sig att ha gården öppen tre kvällar i veckan. Kommunen anslog å sin sida 50 000 kronor, varav hälften avsåg lön till en halvtidsanställd gårdschef. Resten av finansieringen fick föreningen ordna själv och det gjordes bland annat genom vänföreningar. Frejagården blev nu också en avdelning av Unga Örnar Mölndalskretsen. Den första gårdschefen blev Suzanne Claesson.
Livet på gården – Demokrati
Många av ungdomarna kom från Bifrostområdet. Tidigare hängde man bl. a på Västerbergsskolans gård och idrottsfiket vid Fässbergs kyrka. Några av dem hade även besökt någon av kommunens fritidsgårdar, t. ex. den närliggande Broslättsgården. Verksamheten på dessa upplevdes ibland vara lite för hierarkisk och de anställda tog alla beslut. På Frejagården tillämpade man den nya pedagogik, som vuxit fram under försöksverksamheten. Det innebar att verksamheten formades i dialog mellan ungdomar och ledare. Alla, såväl ledare som ungdom, hade en röst var. Man höll regelbundna Gårdsmöten där man planerade verksamheten. Här lyfte man även direktiven från Fritidsnämnden, vilka ibland blev nedröstade. Detta gjorde att relationen till kommunen ibland blev lite ansträngd. Utifrån gårdsmötenas beslut träffades sedan ledare och gårdschefen och la upp schema. Arbetet var organiserat i kommittéer, även föräldrarna hade en sådan. Kiosken drevs som en konsumentförening inom Kooperativa förbundet.
År 2015 intervjuade jag Suzanne Roupé Magnusson (Claesson) som berättade om sin tid som gårdschef, de första åren. Genom sin bror blev hon medlem i Unga Örnar och där drev hon barnverksamhet i Bifrost och hon fick därefter tjänsten som gårdsföreståndare. Ledarna på gården var kompisar och kompisars kompisar. En normal kväll kom ungdomarna dit ca kl. 18–19 och man började med att fika. På den tiden disponerade man bara övervåningen. Det fanns två toaletter, men den ena var omgjord till mörkrum. Hon upplevde att samarbetet med kommunala fritidsgårdarna fungerade bra, bl. a med den nyöppnade gården i Lindome. Två saker som förenade ledarna var synen på att det var viktigt att ungdomarna fick lära sig den demokratiska processen och gavs möjlighet att åka på sportlovsresor och kanothajker, något som inte var självklart för många.
Livet på gården – Kultur
På fredagarna var det disco och då och då blev det spelning. Några av artisterna som spelade här var Snowstorm, Nationalteatern och Björn Afzelius. Man anordnade även filmkvällar. Musik var viktigt för ungdomarna på gården och 1985 drog man i gång verksamheten ”Frejarock” tillsammans med ABF och man införskaffade ljudanläggning. 1986 fick man kommunens tillstånd att disponera källaren för replokal. I källaren fick man även samsas med Mölndals Handbollsförening. Ett av banden som repade där, Burned Brains, vann luciarocken som anordnades i Möllan. 1988 startades Barnens Musikskola som hade verksamhet på dagtid. Det var dock inte bara de yngre som hängde på Frejagården I slutet av 1980-talet fick man sällskap av Mölndals PRO:s gammaldansare.
Slutet
I början av 1990-talet fanns det tre fritidsgårdar i denna del av Mölndal: Bifrost, Brogården och Frejagården. I kommunen väcktes tanken på att slå ihop dessa till en och att förlägga den nya verksamheten till Aktiviteten (f.d. Idrottshuset). 25/8 1993 hade Kommunfullmäktige att ta ställning till en motion där motionären ville att Fullmäktige skulle ge den nybildade Kultur och Fritidsnämnden uppdraget ”att sluta nytt avtal med Unga Örnar om drift av föreningsråd på tidigare gällande villkor”. Frågan bereddes av olika instanser inom kommunen.
15/12 behandlades ärendet åter av Fullmäktige under livlig debatt och det slutade med votering. Omröstningen utföll med 31 röster mot och 30 för. Kommunfullmäktige avslog motionen. Eftersom den nya fritidsgården i Aktiviteten inte var klar vid årsskiftet 93/94, fick Frejagården finnas kvar en bit in på år 1994. Frejagården kom senare att kallas Kreativiteten, men det är en annan historia.
Det var 1921 när kvinnor fick rösträtt i Sverige, men i arkivet ser man att det fanns redan internationella kvinnoorganisationer som agiterade för sociala förändringar och skapade lokalgrupper, även här i Mölndal.
Fred, nykterhet och jämlikhet
Vita Bandet är en svensk kvinnoförening som har arbetat aktivt för fred, nykterhet och varit starkt engagerad i kampen för kvinnlig rösträtt. Den bildades av Emilie Rathou, en pionjär inom den kvinnliga rösträttsrörelsen och blev Sveriges största kvinnoorganisation i början av 1900-talet. Föreningen är en del av en internationell rörelse från USA, The World Woman’s Christian Temperance Union (WWCTU), vars medlemmar måste avstå från all alkohol. Medlemmar brukar be varje dag vid middagstid och deras emblem är ett vitt band som bärs över hjärtat.
Mölndalavdelningens början
Göteborgsavdelning grundades1898 och denna gav i sin tur stöd till bildandet av avdelningen i Mölndal. Detta skedde 1906 vid ett möte i Eneborg på Kvarnbygatan i Mölndal. Mötets sekreteraren Matilda Johanson valdes enhälligt till föreningens ordförande (och hon behöll befattningen tills hon flyttade till Borås 1940). Totalt var det 23 medlemmar som avlade nykterhetslöftet och blev grundmedlemmar. Tre av dem fick lämna redan vid första årsmötet på grund av utebliven betalning av medlemsavgiften (50 öre) och ytterligare en på grund av brutet nykterhetslöfte.
Bild från Vita Bandet Mölndals arkiv, 11 november 1954. Medaljörer: Bak f.v.: Hildur Wallén, Anna Svensson, Ida Bergström, Irma Freij. Fram f.v.: Emilia Åhvall, Hedvig Timell, Anna Björklund, Alma Jonsson, Rosa Lager. Fotograf: Bo Andersson, Östargatan 45 Mölndal.
Föreningen oroades av olagligheter kopplade till försäljning av öl i Mölndals samlingshus (gamla stadshuset vid Gamla Torget i Mölndal), samt utredde om män drack öl under arbetsraster. Vita bandet var även stark kopplad till kampen för kvinnors rösträtt. Dock verkade mölndalsavdelningen mest engagerade i andra kvinnofrågor.
En sådan sak var finansiering av en barnkrubba, där kvinnor med anställning och husmödrar kunde få några timmar utan småbarn för att tvätta, baka eller handla. Det vanliga var annars att äldre barn fick hoppa över skolan för att passa syskon. En syförening skapades, dels för att skapa föremål att sälja dels för att integrera nya medlemmar i gruppgemenskapen.
Bild från Vita Bandet Mölndals arkiv, februari 1960 samkväm i Folkets Hus, utdelning av hedersmärken.
100 år sedan
1921 var antalet medlemmar runt 20. Föreningen höll en rad föredrag av Fru Silverbrand över ämnet ”i krigets spår” (angående första världskriget) och ordnade en 8-veckors sömnadskurs, Det som väckte mest engagemang var dock ordnande av fester där pengar samlades från inträdesavgift, kollekt och auktioner av handarbete.
Pengar samlades till förmån på nödlidande i samhället (ett förslag som kom från Fru Wallén, en av kvinnorna i bilden) samt i krigsdrabbade länder. Man sände även pengar till andra Vita Bandsavdelningar i behöv av hjälp, till de hungrande i Ryssland (efter en vädjan från centralstyrelsen) och för en skolflicka som behövde resa ut på landet.
Vita Bandet fick tillhöra Fässbergs Fritidskommitté och de ordnade semester för barn. Två sommarbarn fick stanna på landet, ett med förbehåll att bonden måste förse kläder åt honom samt 25 kr. Julen 1921 delades 19 julkort ut till behövande familjer som berättigade innehavaren att handla matvaror till ett belopp av 15 kronor.
Jag överraskades över hur lite det står i protokoll om agitation för nykterhet, även inför folkomröstningen 1922. I handlingarna nämns en livlig diskussion om huruvida läkare skulle få använda sprit för medicinskt bruk och om avdelningens önskan att folk skulle rösta för allmänt rusdrycksförbud, men fokus verkar ha legat på att ordna fester och att dela ut pengar till de behövande.
Efter folkomröstningen
Trots att nykterhetsrörelsen inte fick igenom rusdrycksförbudet i folkomröstningen (48,8% för och 50,8 % mot), gladde man sig över 50% i Mölndal. Vita Bandet kämpade på.
Förutom barnkrubban startade föreningen en läsestuga, kurser i barnvård och matlagning. Man drev frågor som påskyndade arbetet med att bygga badhus och att anställa diakonissa. Vid jultid utdelades mat och bränsle.
Bilden är tagen 1954 vid ett möte där föreningens pionjärer erinrades och elva medlemmar fick silvermedaljer som erkännande av sitt engagemang över mer än 25 år. Anna Björklund hade varit medlem sedan 1914 och fick en guldmedalj.
Mölndalsavdelningen lades ner 1995. De hade då endast 10 medlemmar och hade inte hållit några formella möten utöver årsmötet sedan 1990. De flesta kvarvarande medlemmarna gick över till Göteborgsavdelningen som sedan lades ner 2009. En aktiv avdelning av Vita Bandet fanns fortfarande kvar i Malmö när artikeln skrev 2021, men nu verkar det ha försvunnit.
2021 när denna artikel skrevs för Mölndals-Posten, firades 100årsminnet av införandet av lika och allmän rösträtt. En mölndalsbo som levde och verkade vid denna tid var handlaren och politikern Theodor Nilssonvars personarkiv vi fick ta emot samma året.
Det började i Göteborg
Johan Adolf *Theodor Nilsson föddes 1872 25/11 i Landala som son till vattenledningsarbetaren Nils Andersson (1837–1907) och hans hustru Anna Maria Olsson (1839–1907). Hans första arbete var som skjutsgosse som fjortonåring. Han hade dock håg för bakning och började som lärling inom detta yrke. Detta tog honom även till Mölndal år 1892 där han arbetade på ett bageri.
1897 gifte han sig med Wiktoria Fredrika Eriksson (1873–1954) och tillsammans fick de sonen Wilhard Stockelid (1901–1978) som sedermera kom att bli en profil i Mölndal, både i rollen som folkskollärare, men även med sitt stora föreningsengagemang. I familjen ingick även fosterdottern Kerstin (1907–1997).
Vägen till Mölndal – Handlaren
1902 fick han ut sitt gesällbrev och öppnade bageri i Krokslätt, men vid denna tid utgjorde USA en lockelse och år 1904 for han över. Hemlängtan blev dock för stor och år 1905 var han tillbaka i Sverige och slog sig ned i Skene där han öppnade en speceriaffär. Härifrån gick sedan flyttlasset till Mölndal år 1909 där han öppnade en speceriaffär uppe på Ryet. 1912 öppnade han även en begravningsbyrå. Senare flyttade han ned sig själv och sin verksamhet till Mölndals Bro.
Fackligt och politiskt engagemang
Han märkte tidigt att arbetet var slitsamt med långa arbetsdagar och dålig lön. Tillsammans med några kamrater bildade han år 1895 Bageriarbetarnas Fackförening i Göteborg. Året därpå hölls en konferens i Göteborg där deras förening var en av tio som bildade Svenska bageriarbetareförbundet.
Theodor Nilson är mannen i mitten och förevisar det nu färdigställda lasarettet för sina kollegor i landstinget. Han hälsar dem samtidigt välkomna till Mölndal som precis blivit stad. Året är 1922. Fotografen är okänd.
1909 inträffade Storstrejken och denna hade slått hårt mot den unga arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen. I Mölndal fanns vid denna tid ingen arbetarekommun utan de drivande var Mölndals Socialdemokratiska Ungdomsklubb, som även varit med och dragit i gång många av de tidigaste fackklubbarna. 16/1 1910 hölls det dock ett möte, i dåvarande Folkets Hus på Trädgårdsgatan, där man beslutade att bilda en Mölndals Socialdemokratiska Arbetarekommun. Theodor valdes in som sekreterare i styrelsen och han inledde det första protokollet så här: ”Leve solidariteten och kamratandan!”
Olika rösträtter
Vid denna tid var kommunen Fässbergs Landskommun och denna leddes av Kommunalnämnden (som motsvarar Kommunstyrelsen idag). Denna styrdes av de konservativa. Det var ännu frivilligt att ha ett fullmäktige, men de borgerliga partierna föreslog att ett sådant skulle instiftas. Det ville inte Socialdemokraterna, men varför då? Jo vid den här tiden hade man antal röster i förhållande till sin beskattade inkomst och det gällde både personer och företag. Den övre gränsen var satt till 5 000 röster.
Konsekvenserna av detta system kan illustreras med följande episod. Vid ett tillfälle ville man välja en ny pastorsadjunkt. Arbetarna ansåg att det var nog med de präster man hade. När det hela skulle behandlas vid Kommunalstämman slöt man därför upp mangrant (ungefär sextio representanter). Förespråkarna var dåligt representerade, men av dem som yttrade sig var Conrad Mark. Han var direktör och styrelseledamot i Claes Johansson & Co:s Väferi AB i Krokslätt. Mark meddelade kort att han skulle återkomma om det blev votering. Det blev votering och de 60 från arbetarsidan avlade ungefär 100 röster. Då gick Mark upp och lämnade 5000 röster för sig och 5000 för sitt företag. Senare under året avskaffades denna ordning och skalan ändrades till 40 röster.
Landstingsman och kommunpolitiker …
Theodor måste ha gjort ett starkt intryck och 1910 lyckades Mölndals Arbetarekommun efter ett hårt slit att få Theodor in i Landstinget. Detta var första gången en socialdemokrat fick sitta där. Två år senare blev han även vice Ordförande och därefter även Ordförande.
I Fässberg inrättades Mölndal som ett municipalsamhälle inom landskommunen år 1911. Det fanns därmed även en Municipalnämnd och en Kommunalnämnd inom landskommunen(senare fick båda institutionerna varsitt fullmäktige). Theodor blev ordförande för det nyinrättade Kommunfullmäktige 1918 fram till år 1922 när Mölndal fick stadsrättigheter och Nilsson blev ordförande även för Stadsfullmäktige 1922–1926. Inom det kommunala och landstingskommunala kom han sedan att ha flera uppdrag, här i urval: Ordförande för Barnavårdsnämnden, styrelseledamot för Mölndals Epidemisjukhus, ledamot och vice Ordförande för Drätselkammaren (motsvarande Kommunstyrelsen), Ordförande i Mölndals stads arbetslöshetskommitté, vice Ordförande för
Fässbergs bostadsaktiebolag (föregångare till Mölndalsbostäder) och på den ideella sidan som ordf. i styrelsen för Mölndals Idrottsplatsförening. 1924 inrättades Mölndals lasarett och där satt Theodor i direktionen.
… Scoutfrågan
I samband med första världskriget fördes en intressant diskussion inom Arbetarekommunen. 1915 diskuterade man nämligen boyscoutrörelsen. Vissa ansåg att rörelsen blivit alltför militaristisk och man landade i följande uppmaning: ”Då boyscoutrörelsen inte kan vara till något särskilt gagn för arbetarnas barn att sluta sig till, ity den visar i många avseenden gå i militarismens fotspår, då är det skaligtför barnasjälen att insupa militarismens anda, så riktas härmed en vädjan till föräldrar och målsmän att inte låta sina barn ingå i nämnda rörelse”
Riksdagsmän från Mölndal
1922 fanns det en Mölndalsbo på listan till Riksdagens andra kammare. Det var den tidigare stenhuggaren och socialdemokraten Wilhelm Carlsson (1876–1928) som dessutom lyckades bli invald. Mandattiden var fyra år och Carlsson lyckades bli omvald år 1926, men gick sedan bort under sin andra mandatperiod. 1930 hade Theodor återkommit till kommunalpolitiken efter några års frånvaro, men år 1933 valdes han in i Riksdagens första kammare genom Landstinget. Här satt man i åtta år och Theodor satt i Riksdagen 1933–1941. 1936 lyckades även Gösta Andersson (1904–1974) från Mölndals Arbetarekommun bli invald i andra kammare och där satt han till år 1954.
Ett engagerat liv
Begravningståget för Theodor Nilsson 15 juli 1944. Fotografen är okänd.
Det finns mycket mer att berätta om Theodor Nilsson och hans liv. Värt att nämna kan ju även vara hans mycket stora bilintresse. Han höll sig vital långt upp i åren, men efter en kortare tids sjukdom avled han slutligen 7/7 1944. Begravningen förrättades 15/7 och av begravningsföljet att döma kunde man tro att det var en statsbegravning där det rullade upp mot Fässbergs kyrka.
Jonas Andersson, Föreningsarkivet (Mölndals-Posten 2021-11-04)
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
