På  lördag den fjärde maj så skulle det sändas ett program på Radio 88 om Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland. På grund problem med teknikenblev det inte så.

Programmet sänds iställetden 25:e maj mellan 14:30 till 16:00. Vill ni tjuvlyssna så går det att lyssna på intervjun redan nu på följande länk: Radio Partille

Radio 88 Partille drivs helt ideellt av en samling yrkesverksamma radioentusiaster och pensionärer, som ägnar många tusen timmar varje år åt att värna om våra lyssnare och annonsörer.

I Mölndal fanns det fram till för bara några år sedan två tunga industrier som har haft en dominerande roll i näringslivet. Svenska Oljeslageri Aktiebolaget och AB Papyrus. De båda företagen startade sin produktion på 1800-talet och hade sin lokalisering starkt kopplad till kvarnbyfallet och kraften som utvanns ur den

Produktionen hos dessa två anläggningar lades ner tämligen samtidigt för en kort tid sedam. Jan Jörnmark har gjort ett informativt bildspel, som dokumenterar och beskriver dessa anläggningar en kort tid efter nedläggningarna. Som vanligt är det sevärt och tänkvärt.

Uddmanska huset

Under arbetet med att förteckna Kungälvs Lottakårs handlingar åkte jag och Jonas till Kungälv för att besöka föreningens lokaler. Väl där upptäcker vi en plakett uppsatt på husväggen som berättar att den världskända fysikern Lise Meitner bott där, i det hus som kallas för Uddmanska huset, på adressen Västra gatan 9. Plaketten förtäljer också att det var på denna adress som Lise Meitner skapade  hypotesen som la grunden för såväl atombomben som kärnkraften.

Lise Meitner

Lise Meitner var judinna och föddes i Österrike på slutet av 1800-talet. Hon hade redan tidigt ett stort fysikintresse och lyckades trots att hon var kvinna ta en fil dr i fysik. Lise Meitner började 1907 studera för Max Planck som hon senare assisterade. Därmed blev hon en kvinnlig pionjär i forskningsvärlden. Därutöver forskade hon tillsammans med Otto Hahn som forskade kring radioaktiviteten.

Strax efter att Tyskland annekterade Österrike blev Meitner tvungen att fly landet eftersom hennes österriska pass inte längre skyddade henne. Otto Hahn hjälpte henne då att fly via Nederländerna och Niels Bohr i Köpenhamn till Stockholm och Sverige där hon fortsatte sitt arbete på Manne Siegbahninstitutet. Hahn och Lise Meitner startar en brevväxling rörande forskningen.

Eva Von Bahr Bergius

Vintern 1938 besökte Lise Meitner sin vännina Eva Von Bahr Bergius i Kungälv. I en nyutkommen bok skriven av Hedvig Hedqvist som heter kärlek och kärnfysik berättas en historia i skärningspunkten mellan vetenskaps-, världs- och kärlekshistoria. I breven mellan dem finns starka känslor men vad för slags relation som fanns mellan de båda, utöver att Lise ville att de skulle bo tillsammans går inte att definiera.

I ett brev som når henne under besöket i Kungälv ber Otto Hahn henne att analysera resultaten av ett experiment. I sitt svar lanserar hon som första person någonsin hypotesen, om hur neutronen gör urankärnan instabil och delar den i de två mindre delarna barium och krypton, vilket resulterar i att några neutroner frigörs plus en enorm mängd energi. Den frigjorda energin motsvarade den beräknade minskningen av massan enligt Einsteins berömda ekvation E=mc².

Otto Hahn publicerade de kemiska upptäckterna i januari 1939 och Lise Meitner publicerade de fysikaliska förklaringarna följande månad tillsammans med sin systerson och fysikern Otto Robert Frisch, processen döptes till ”nukleär fission”. I denna publikation förutser Lise Meitner möjligheten till en kärnreaktion med en enorm explosiv potential. Rapporten fungerade som startskott till en febril aktivitet eftersom upptäckten kunde användas till vapenproduktion och ledde slutligen fram till kreationen av atombomben.

Lise Meitner tackar under kriget nej till att delta i Manhattanprojektet, blir senare svensk medborgare och bor fram till 1960 i Stockholm då hon flyttar till England där Otto Robert Frisch är aktiv och avlider där 1968.

Lise Meitner fick efter sin död det nyupptäckta grundämnet Meitnerium uppkallat efter sig.

 

Partille Lottakårs arkiv blev färdigförtecknat idag, lottorna är nog en företeelse som många har ett något vagt grepp om. Svenska Lottakåren som har haft verksamhet i Sverige sedan 1924 är ett stort kvinnligt nätverk med en mångfald av insatser och utbildningar för den som är intresserad.

Partille Lottakår bildades mitt under andra världskriget den 28:e juni 1940. Den tyska armén hade den 9:e april samma år invaderat både Danmark och Norge och oron växte att Sverige skulle gå samma öde till mötes.

Det fanns i Partille några kvinnor som var medlemmar i dåvarande Göteborgs södra Lottakår hos vilka tanken växte att bilda en Lottakår i Partille. Drivande och uppmuntrande kraft bakom bildande var landstormskapten Bertil Grauers, som var försvarsintresserad och insåg behovet av en Lottakår.

Kåren anslöts till Svenska Lottakåren 1940 med ändamål att bland annat:
till rikets försvar rekvirera lottor
tillse att lottorna frivilligt deltar i tjänstegrensutbildning och övriga kurser
genom insamlingsverksamhet stödja lottautbildningen.

Bland handlingarna finns en fin dokumentation av Varbergs lottaskola som Svenska Lottakåren anordnade fram till och med 1981.

Det som fascinerat mig med att förteckna Partille Lottakår är den mångfald av aktiviteter och utbildningar som finns. Samt det engagemang, tid och kunskap som dessa kvinnor lagt ner på lottornas utveckling.

Den som vill veta mer Svenska Lottakåren och dess verksamhet går in på deras hemsida www.svenskalottakaren.se

 

Tisdagen 29/1 kommer vi att befinna oss i Kode i Kungälvs kommun under eftermiddagen så om det är någon förening i dessa trakter som vill prata arkivfrågor så kan ni höra av er till oss.

Forskare från bland annat Storbritannien kan ha kommit på en lösning på problemet med digital långtidsförvaring och menar att framtidens hårddiskar kan bygga på DNA.

Den första arkiveringen av digitalt material gjordes av den amerikanska rymdorganisationen NASA. Rymdsonder skickades ut i rymden och data från dessa uppdrag skickades tillbaka till jorden och lagrades på magnetband för framtida bruk. Magnetbanden förvarades i stora klimatanpassade rum för att säkerställa att de skulle hållas i intakt skick. När magnetbandens data skulle analyseras kunde ingen data utvinnas eftersom att NASA hade glömt i vilket format filerna hade skapats.

Några år senare trodde NASA att återigen att de hade full kontroll över situationen, men då hade magnetbanden börjat ruttna och NASA var tvungna att lägga ner stora resurser på att restorera magnetbanden. NASA var alltså den första organisationen som på allvar fick tampas med att lösa problemet digital långtidsförvaring.

John Rothenberg en av dess experter myntade då detta uttryck
”digital information håller för alltid, eller fem år – beroende på vad som kommer först”

Sedan dess har den stora utmaningen för digital långtidsförvaring varit att hitta dels ett filformat och ett lagringsmedium som skall hålla in i evigheten och bortom.

Nu kan forskare från bland annat Storbritannien ha kommit på en lösning på problemet och de menar att framtidens hårddiskar kan komma att bygga på DNA. I en nyligen publicerad artikel i tidsskriften Nature beskriver forskarna hur de sparat ett antal dokument inuti DNA-strängar. vad forskarna sedan gjorde var att de skickade DNA-strängarna med vanlig post till kollegor på andra sidan Atlanten. En av ljudfilerna innehöll Martin Luther Kings legendariska ”I Have a dream” tal.

Det forskarna gjorde var att transformera den digitala ljudfilens ettor och nollor till kombinationer av DNA-molekylens beståndsdelar A, C, G och T. Mottagaren av det något ovanliga filformatet läste av DNA:t och gjorde återigen ettor och nollor av DNA-strängarna och återskapade på så sätt den ursprungliga ljudfilen.

DNA-forskaren på Karolinska institutet Björn Högberg förklarar styrkan med att använda DNA-molekyler som behållare för digital långtidsförvaring av digital information: – DNA är ju den molekyl som naturen utvecklat för att lagra information. Så naturligt så faller det sig väldigt bra att lagra information på just DNA eftersom det är framtaget av evolutionen under många miljarder år just för detta syfte. Det som man kan göra med DNA är att lagra extremt mycket information på en väldigt, väldigt, liten yta.

Nick Goldman som skickade Martin Luther Kings tal menar att tekniken inom tio år kommer att billig nog att få praktisk användning.

– DNA är det enda lagringsmediet vi kan tänka oss som kan vara bevarat på ett säkert sätt över lång tid. Och vi är säkra på att vi kommer att ha teknologin för att läsa av informationen vid den tidpunkten, säger Nick Goldman.

et återstår dock att de huruvida det kommer att bli en allmänt spridd lösning för digital långtidsförvaring.

Göteborgs-Posten skriver i denna artikel att det finns ett förslag som går ut på att lokalisera Mölndals arkiv till ett gemensamt Arkivcentrum. De arkiv som berörs är Kommunarkivet i Mölndal, Föreningsarkivet i Sydvästra Götaland samt Kållereds och Mölndals hembygdsföreningar.

Förslaget att samordna flera arkiv på ett och samma ställe kommer från Kaj Johansson (S) och Rolf Claesson (C). På uppdrag av kommunfullmäktige har det nu utretts av Mölndals kommundirektör, kommunarkivarie samt en lokalstrateg och slutsatsen är att det finns mycket att vinna för alla parter.