I Mölndals-Posten för några veckor sedan kunde du läsa Linda Frendbergs artikel om Margit Wannerbergs fina klädskatt som skänktes till Mölndals stadsmuseum. Artikeln beskriver hennes stora passion för kläder och mode. Vad gör man om man har passion för något som du skulle vilja dela med andra? Innan Instagram och andra sociala medier fanns det inget annat att göra än att starta en förening. Så då bildade hon en förening med en specifikt inriktning: hattar. 21 december 1983 firade Margit sin 60-årsdag på en damlunch med hatt. Det var mer än en fest: 89 ”eleganta damer” och 13 ”stolta herrar” paraderade med hattar från 1780 och framåt till pianoackompanjemang för varje tidsålder. Något Margit sade att hon hade drömt om redan som 16-åring. När hennes man Lars Wannerberg firade sin 65-årsdag 10 juni 1988 togs stadgarna för Hattsällskapet Huvudsaken med högtidligt buller och bång i Ordenshuset Vänskapsbröderna i Göteborg. När föreningen bildades bestod den av ett hundratal grundmedlemmar. Målet var att lära sig allt om hattkulturhistoria och modism.
molndal.se.
Margit och Lars var initiativtagare och eldsjälar och de deltog stolt i ett flertal parader och fester, bland annat på Gunnebo slott, Åsarp och Ålleberg i Falköping, Nääs slott, Skene, Ulricehamn, Råda Säteri och Borås. I början var det hattparader endast för medlemmar, på gardenpartys och i Råda församlingshem. Övriga hattaktiviteter inkluderade samspråk om
aktiviteter, studiecirklar, förslagsverksamhet rörande nya hattmodeller, visor och litteratur. Föreningens första offentliga hattparad ägde rum på Gunnebo Slott 3 juni 1990. Föreningen hade då cirka 200 medlemmar över hela Sverige; både män och kvinnor. Margit bar på sig sin gudmorshatten och Lars en poliskask. Herrklassens vinnare var dock Hubert Benzel från
Kållered med sin grå kubb, och kvinnliga vinnaren var Pixbofödda Suzan Tural med ett svart fågelbo. Föreningens utveckling avspeglades vid nästa årets evenemang på Gunnebo
där det fanns priser för både elegantaste hattarna och de tokigaste. Däremot några år senare sa Margit Wannerberg: ”Tokhattar är bannlysta. Bort med äggkartonger, serpentiner och bingolotter på huvudet. Det ska vara stil över hatten.” Roligaste hatt-kategorin togs bort1994.
Föreningen försökte hålla hattkulturen vid liv även genom att samla medel genom hattklädauktioner för att hjälpa unga hattmakare med utbildning. Men mode är föränderligt och tyvärr, trots att det verkar så kul att delta i hattparader enligt bilderna, var det svårt att nyrekrytera folk till föreningen. Den lades ned på grund av hög medelålder vid sekelskiftet
år 2000. Man kan ju hoppas att andra föreningar för vidare Hattsällskapet Huvudsakens allmänna ändamål: ”Verka för att inbördes beundran utvecklas maximalt. Stödja varandra i allehanda situationer. Att på djupaste allvar alltid vara glad.”
Arif Naqvi
Föreningsarkivet
i Sydvästra Götaland