Välfärdssamhället har ju vuxit fram i växelverkan mellan den offentliga och idéburna sektorn. I dessa dagar formaliseras denna samverkan i form av ett olika typer av överenskommelser. Ett exempel på detta är IOP (Idéburet Offentligt Partnerskap). Vi skall nu titta på en samverkan med några år på nacke nämligen Frejagården.
Hur det började
1969 beslöt Mölndals kommun att bygga om den tidigare kommunala tvättinrättningen, på Frölundagatan 27, till fritidsgård. Beslutet ändrades sedan till en föreningsgård med ungdomsverksamhet och traditionell föreningsverksamhet. Ansvaret för gården överläts på föreningen Unga Örnar Mölndalskretsen. I januari 1972 inledde Statens Ungdomsråd försöksverksamhet i Mölndal. Man drev ett projekt vars mål var att nå ungdomar utanför det organiserade föreningslivet och få dem att engagerade sig i föreningar med fokus på samhällsfrågor. Tanken var också att ungdomarna skulle delta i beslutsprocesser som rörde deras fritidssituation. En lokal projektgrupp bildades med representanter från Fritidsförvaltningen i Mölndal. Här väcktes idén om att den nya föreningsgården skulle ingå i försöksverksamheten. En projektbeskrivning upprättades och vidarebefordrade den till den centrala projektledningen. Parallellt med detta gick kommunen in en ned ansökan om medel från Arbetsmarknadsstyrelsen för upprustningen av gården. Gården stod klar på hösten 1973 och fick namnet Frejagården. Här bedrevs nu fritidsgård i projektform fram till maj 1974 då försöksverksamheten avslutades.
Unga Örnar Frejagården
Unga Örnar gick in med en ansökan om verksamhetsbidrag till kommunen och efter en en intensiv dialog enades man om en överenskommelse. Den innebar att föreningen åtog sig att ha gården öppen tre kvällar i veckan. Kommunen anslog å sin sida 50 000 kronor, varav hälften avsåg lön till en halvtidsanställd gårdschef. Resten av finansieringen fick föreningen ordna själv och det gjordes bland annat genom vänföreningar. Frejagården blev nu också en avdelning av Unga Örnar Mölndalskretsen. Den första gårdschefen blev Suzanne Claesson.
Livet på gården – Demokrati
Många av ungdomarna kom från Bifrostområdet. Tidigare hängde man bl. a på Västerbergsskolans gård och idrottsfiket vid Fässbergs kyrka. Några av dem hade även besökt någon av kommunens fritidsgårdar, t. ex. den närliggande Broslättsgården. Verksamheten på dessa upplevdes ibland vara lite för hierarkisk och de anställda tog alla beslut. På Frejagården tillämpade man den nya pedagogik, som vuxit fram under försöksverksamheten. Det innebar att verksamheten formades i dialog mellan ungdomar och ledare. Alla, såväl ledare som ungdom, hade en röst var. Man höll regelbundna Gårdsmöten där man planerade verksamheten. Här lyfte man även direktiven från Fritidsnämnden, vilka ibland blev nedröstade. Detta gjorde att relationen till kommunen ibland blev lite ansträngd. Utifrån gårdsmötenas beslut träffades sedan ledare och gårdschefen och la upp schema. Arbetet var organiserat i kommittéer, även föräldrarna hade en sådan. Kiosken drevs som en konsumentförening inom Kooperativa förbundet.
År 2015 intervjuade jag Suzanne Roupé Magnusson (Claesson) som berättade om sin tid som gårdschef, de första åren. Genom sin bror blev hon medlem i Unga Örnar och där drev hon barnverksamhet i Bifrost och hon fick därefter tjänsten som gårdsföreståndare. Ledarna på gården var kompisar och kompisars kompisar. En normal kväll kom ungdomarna dit ca kl. 18–19 och man började med att fika. På den tiden disponerade man bara övervåningen. Det fanns två toaletter, men den ena var omgjord till mörkrum. Hon upplevde att samarbetet med kommunala fritidsgårdarna fungerade bra, bl. a med den nyöppnade gården i Lindome. Två saker som förenade ledarna var synen på att det var viktigt att ungdomarna fick lära sig den demokratiska processen och gavs möjlighet att åka på sportlovsresor och kanothajker, något som inte var självklart för många.
Livet på gården – Kultur
På fredagarna var det disco och då och då blev det spelning. Några av artisterna som spelade här var Snowstorm, Nationalteatern och Björn Afzelius. Man anordnade även filmkvällar. Musik var viktigt för ungdomarna på gården och 1985 drog man i gång verksamheten ”Frejarock” tillsammans med ABF och man införskaffade ljudanläggning. 1986 fick man kommunens tillstånd att disponera källaren för replokal. I källaren fick man även samsas med Mölndals Handbollsförening. Ett av banden som repade där, Burned Brains, vann luciarocken som anordnades i Möllan. 1988 startades Barnens Musikskola som hade verksamhet på dagtid. Det var dock inte bara de yngre som hängde på Frejagården I slutet av 1980-talet fick man sällskap av Mölndals PRO:s gammaldansare.
Slutet
I början av 1990-talet fanns det tre fritidsgårdar i denna del av Mölndal: Bifrost, Brogården och Frejagården. I kommunen väcktes tanken på att slå ihop dessa till en och att förlägga den nya verksamheten till Aktiviteten (f.d. Idrottshuset). 25/8 1993 hade Kommunfullmäktige att ta ställning till en motion där motionären ville att Fullmäktige skulle ge den nybildade Kultur och Fritidsnämnden uppdraget ”att sluta nytt avtal med Unga Örnar om drift av föreningsråd på tidigare gällande villkor”. Frågan bereddes av olika instanser inom kommunen.
15/12 behandlades ärendet åter av Fullmäktige under livlig debatt och det slutade med votering. Omröstningen utföll med 31 röster mot och 30 för. Kommunfullmäktige avslog motionen. Eftersom den nya fritidsgården i Aktiviteten inte var klar vid årsskiftet 93/94, fick Frejagården finnas kvar en bit in på år 1994. Frejagården kom senare att kallas Kreativiteten, men det är en annan historia.
Jonas Andersson, Föreningsarkivet
