Mannen i rocken – Hilding Evald Helmersson
Någon gång i slutet av 1930-talet eller i början av 1940-talet. Två lastbilar har krockat nedanför Mölndals kråka. Den högra bilen tillhör Fässbergs Trävaruhandel AB och den högra tillhör Svenska Oljeaktiebolaget. Nyfikna människor samlas för att se vad som har skett. Åskådarna rör sig och blir därmed lite otydliga i konturerna, men en är knivskarp där han står på trottoarkanten. Det är direktören för SOAB, Hilding Helmersson.
Från Halland till Kvarnbyn
*Hilding Evald Helmersson föddes 10/8 1891 i Edenberga i Ränneslövs kommun i Halland som son till en mejerist. Vi låter det gå några år till år 1919. Hilding hade då under några år varit anställd inom Folkhushållningsbyråns olika avdelningar, men denna verksamhet avvecklades i samband med krigsslutet. Vad göra nu? Det ena gav det andra och till slut fick han ett möte med SO ABS:s VD Hakon Leffler. Leffler tillhörde ägarfamiljen som år 1916 låtit dåvarande Firma M E Delbanco uppgå i SOAB. De båda herrarna fann varande och Helmersson fick tjänst som kontorschef under Leffler. Den 1/7 påbörjades anställning, men detta var hans första intryck:
”Den 1 juli 1919 kom jag till kontoret i Mölndal och då baxnade jag, ty jag kom in i det smutsigaste och mörkaste krypin jag kunde tänka mig. ” Helmersson tog sig dock an sina sysslor och efter knappt 20 år i företaget blev han VD 23/5 1939.
Att bygga något nytt – produktutveckling
Helmersson tillträdde vid en orolig tid. Lönsamheten var inte så god och tillgången på linfrö dålig på grund av dåliga skördar i Argentina. I Mölndalsfabriken var husen gamla och svåra att använda. Företaget övervägde faktiskt att flytta verksamheten och bygga en helt ny anläggning på Hisingen, men valde att satsa i Kvarnbyn. Dittills hade fokus legat på linoljan (år 1919 hade man 70% av den svenska tillverkningen), men nu inrättade man det första av många forskningslaboratorium. Fokus låg på alkydharster. Dessa används för tillverkning av färg och bindemedel och hade tidigare köpts in som halvfabrikat. Alkydhartserna består av ftalseyreandryhid (FSA), glycerin och olja. Linolja hade man och även en anläggning för glycerinframställning. Man beslutade nu att starta egen FSA-tillverkning. År 1943 invigdes F-fabriken (där F stod för FSA). En stor nackdel med denna tillverkning var att man använde kvicksilver som köldmedel. En del av detta rann ut i samband med att anläggningen togs ned och flyttades till Nol år 1965. Utöver detta tog man fram många andra produkter, varav vissa var succéer medan andra blev intressanta försök. Poängen var att SOAB under Helmersson uppmuntrade försök.
Olycka!
Något som påverkade Helmersson starkt under dessa år inträffade 18/9 195. En självantändning inträffade samband med en utbyggnad av F-fabriken. En av de anställda, en snickare, avled
av skadorna och ytterligare personer blev skadade. Förutom det mänskliga lidandet kom det att kosta företaget 413 230 kronor; drygt 7 miljoner kronor nu. Helmersson och företaget valde från början att vara transparanta mot allmänheten och media, något som alla tjänade på.
Att bygga något nytt – personalsammansättning
Under och efter andra världskriget anställde företaget en strid ström av unga nyutbildade ingenjörer. En av dessa var sonen, Per-Olof. Till detta kom en stor grupp högutbildade människor som tvingats att fly från Centraleuropa och Baltikum. Vid sidan av akademikerna hade man hela tiden en uppsättning duktiga hantverkare (snickare, rörläggare, målare och elektriker). Dessa var oumbärliga då utrusningen och maskinparken man ägde, var specialbyggd för företaget och till stor del tillverkad av företagets folk. Man inrättade ett forskningsbibliotek med anställd personal, som nyttjades flitigt. SOAB blev alltså en dynamisk arbetsplats. I anslutning till arbetet kunde man sedan välja att engagera sig i föreningslivet vid företaget där man kunde idrotta eller titta på film. År 1916 arbetade 66 personer på SOAB i Mölndal 10 var tjänstemän). 1936 var man 130 (109 arbetare och 29 tjänstemän). 1959 var man 455 anställda och då (248 arbetare och 209 tjänstemän varav 120 ingenjörer och laboranter).
Att bygga något nytt – byggnader i urval
1932–1934 genomfördes en stor ombyggnad av Oljefabriken (O-fabriken). Det var den stora fabriken som då sträckte sig ned till Forsebron. Den sträckte sig då ned till Forsebron (nu återstår en mindre del i form av ett parkeringshus) 11/11 1935 invigdes den ikoniska Silon som sedan byggdes till år 1938.
- 1940 uppfördes ett konstharstlaboratoium Konstharts är i princip det vi idag kallar plast.
- 1941 färdigställdes en ny lokal för lagring av linfrökakor
- 1943 var man färdiga med ombyggnaden av en gammal kvarnbyggnad som blev F-fabriken och är en mindre av utgörs av huset mellan ”Strumpan” och parkeringshuset. Denna byggdes sedan ut i omgångar mellan 1948 – 1952.
- 1944 byggde man om ett tidigare lager för linfrö till en konsthartsfabrik. Den kom att kallas K-fabriken och var den stora fabriksbyggnaden nedanför silotornet.
- 1946–1956 byggde man sedan ut K-fabriken med bland annat flygelbyggnader; internt kallade
”skepp”.
- 1949 byggde man ut tankstationen och ett hus innehållande omklädningsrum, matsal och bibliotek.
- 1959 var man på gång med att färdigställa det stora Centrallagret som på andra sidan järnvägen.
Att sluta
Hilding Helmersson avslutade sin tjänst som VD år 1959 och ersattes av Bengt Skånsberg. Han levde ytterligare tio år och avled på juldagen 1969. Det finns jättemycket mer att säga om honom och SOAB med föregångare, men det får bli vid ett annat tillfälle Arkivmaterialet bevaras av Föreningsarkivet inom ramen för Industrihistoriskt arkiv.
