Mölndals Sportklubb eller Mölndals Sportklubb?

(I Mölndals Posten var rubriken ”Mölndals Sportklubb gånger 2?”)

Det är ju inte helt ovanligt att olika föreningar antar samma namn. Detta kan vara förvirrande för såväl arkiven som för den intresserade allmänheten. Ett sådant exempel är Mölndals Sportklubb. Två klubbar, ett namn.

Den första Mölndals Sportklubb

Den första föreningen med namnet Mölndals Sportklubb grundades 28/8 1932 på Augustas Café vid Mölndals Bro. Initiativtagarna var Nils Jansson, Matteus Olsson och Fritz Jakobsson. Det finns väldigt lite bevararat om denna förening, men jag vet att man ägnade sig åt orientering, friidrott, bandy, korgboll och handboll. Det mesta tyder på att föreningen avvecklades kring år 1956. Enligt en källa uppgick föreningen, eller åtminstone dess medlemmar, i Mölndals AIK som bildades samma år. Denna uppgift är dock obekräftad, men vi tar gärna emot mer information.

Lagfoto (antagligen från sommarfesten) 1957 Från. Vänster: Viktor Minfors, Paavo Miinonen, Väinö Pukonen, Pentii Pitkäniemi, Reineo Kakko, Eino Paakonen, Valdur Linkruus, Viktor Jakdal, Alarivi Vas Nedre. Fr. v.  Reino Korkkinen, Kalervo Hippeläinu, Kaljo Linkruus, Niilo Jaarinen och Armas Paakkonen
Lagfoto (antagligen från sommarfesten) 1957 Från. Vänster: Viktor Minfors, Paavo Miinonen, Väinö Pukonen, Pentii Pitkäniemi, Reineo Kakko, Eino Paakonen, Valdur Linkruus, Viktor Jakdal, Alarivi Vas Nedre. Fr. v. Reino Korkkinen, Kalervo Hippeläinu, Kaljo Linkruus, Niilo Jaarinen och Armas Paakkonen

Den andra Mölndals Sportklubb – med rötter i Ingermanland

Denna förening har en helt annorlunda bakgrund. Dess ursprung fanns i Ingermanland, numera Leningrad Oblast. Det ligger nedanför Karelska halvön i Ryssland. Området befolkades först av två finskspråkiga grupper (voter och ingrer). Ingermanland har oftast styrts från ryska statsbildningar, som i flera omgångar deporterat den finspråkiga befolkningen till andra delar av riket. 1617-1721 var Ingermanland en del av Stormaktssverige och då kompletterades den finskspråkiga befolkningen med folk från angränsande län i Finland. Dessa benämns som ingermanlandsfinnar. Ryssarna återkom dock och fortsatte processen med göra området mer ryskt. På 1930-talet deporterades 60 000 ingermanländare till Sibirien och Kazakstan. Det hela kulminerade under det s.k. ”Fortsättningskriget” mellan Finland och Ryssland 1942-43. Då tömdes Ingermanland på sin finskspråkiga befolkning. 63 000 personer togs emot av Finland. Efter krigets slut ”valde” större delen av ingermanländarna, att återvända till Sovjetunionen.8 000 stannade dock i Finland och av dessa flydde 4 500 vidare till Sverige. De som kom tillhörde gruppen ingermanlandsfinnar.

Idrott som kulturgemenskap

Så anlände man alltså till Sverige. Vissa av flyktingarna valde att flytta vidare, men de som stannade i Sverige fick inte lov att bosätta sig i någon av landets tre största städer. Värt att notera är att gruppen utgjorde en diplomatisk belastning för den svenska staten, som försökte balansera sitt humanitära ansvar mot Sovjetunionens önskemål om att få hem sina medborgare. Många hamnade industriorter i Västsverige där man fick jobb inom bland annat textilindustrin. Mölnlycke och Mölndal blev två av de orter som man kom att flytta till. I Mölnlycke anvisade Mölnlycke Väfveri AB ett antal flerfamiljhus åt sin nya personal och det var på dessa gårdsplaner som ungdomarna började spela fotboll.  I början var det spontanmatcher, men de drog till sig ingermanländare från Mölnlycke och Mölndal. Det blev ett tillfälle att umgås och att tala sitt språk. Efter några år under olika namn valde man tillslut att bilda Mölnlycke Sportklubb 2/11 1954. Föreningen bestod ursprungligen enbart av ingermanländarna (från Mölnlycke och Mölndal), men snart anslöt även några estländare. Sportklubben var, från start, lika mycket en kulturförening som en idrottsförening.  MSK var tidigt ett av naven i det ingermanländska kulturlivet i Göteborgsregionen.

Mölndal

Från 1948 började ingermanländarna i Sverige att anordna sommarfester. 1956 var man i Mölndal och då och där bildades Sveriges Ingermanländska Riksförbund. I samband med festerna anordnades även fotbollsturneringar. På bilden ser ni SMK:s lag som vann turneringen i Borås 1957. 1963 flyttade klubben till Mölndal. En bidragande orsak var att flera av ledarna bodde där, men framförallt att klubben ville ha tillgång till bättre planer. Den nya hemmaplanen blev Frejaplan. I Mölndal hade man för övrigt en god vän i form av Alf Skylberg som figurerade i min föregående artikel. Mölndals stad såg helst att man bytte namn och Mölnlycke Sportklubb antog i stället namnet Mölndals Sportklubb. Mölnlycke Väfveri AB bedrev ju verksamhet i Krokslätt och här fick MSK disponera lokalen ”Oskarborg” gratis. Här fanns man 1964-1966. Därefter flyttade klubben till ett litet pentry på Frälsegårdsgatan 7. Här kunde man med lite god vilja hålla styrelsemöte, förvara material och några priser. När nya Krokslättsvallen stod färdig 1972 började man att hyra in sig i Krokslätts FF:s nya klubbhus. Under dessa år startades även en dragkampssektion som kom att bli en framträdande del av verksamheten. Föreningen genomgick också andra förändringar. Man värvade in ingermanlänningar från varvsindustrin i Göteborg där man även hämtade skottar och irländare. Det började även dyka upp finländare och svenskar i lagen. I mitten av 1970-talet började vissa av ingermanländarna att bli oroliga för vad som skulle ske med det egna kulturlivet i Göteborgsregionen. Man valde då att bilda Göteborgstraktens ingermanländska förening 28/3 1976.

Slutet

1978 var sista året som Mölndals Sportklubb ställde upp i seriespel i eget namn. Från 1979 var man Sörgården-Mölndals SK; detta efter en sammanslagning med Sörgårdens SK. Mölndals SK:s namn fanns kvar till år 1985. Från 1986 hette föreningen Bifrost-Sörgården och namnet Mölndals Sportklubb är därmed åter ledigt. Kommer vi att få se en tredje förening med detta namn? Det står skrivet i stjärnorna…

Svar på Mölndals Handbollsklubb efterlystbild i Mölndals Posten

Den 29:e oktober publicerade Mölndals-Posten två fotografier från Mölndals Handbollsklubb. Här kommer en sammanfattning av den information som vi har fått från vår kunniga informanter vilken också har publicerats i Mölndals-Posten.

 Mölndals handbollsklubb, Percy Svantesson. Utespelare, men på denna bild i civila kläder. Ingvar ”Kleva” Rydenfors Vänsterskytt. Senare berömd optiker i Mölndal. Ture Davidsson. Spelade i försvaret. Bengt ”Bassen” Andreasson (1926-2005). Känd för sina hårda skott. Åke Romlin. Ytter. Gunnar Persson Roy Nilsson. Lagledare för handbollslagen, men även för korgbollssatsningen på 1950-talet. Henry Johansson. Domare från Göteborg. Spelade inte i laget, men var en lojal supporter. Blev senare tränare i laget. Stig Lidhag Bengt Simson. Försvar. Bror med nr 12. Ture Johansson. Målvakt. Fadern hade åkeri i Krokslätt. Arne Simson. Försvar. Mångårig ordförande i föreningen. Far till journalisten Thomas Simson. Göte Tranberg.

Fotografiet är troligen taget i samband med det att Mölndals Handbollsklubb vann sin serie 1948. Vilket då innebär att det rör sig om säsongen 1947/1948. På bilden ser vi följande personer:

  1. Percy Svantesson. Utespelare, men på denna bild i civila kläder.
  2. Ingvar ”Kleva” Rydenfors Vänsterskytt. Senare berömd optiker i Mölndal.
  3. Ture Davidsson. Spelade i försvaret.
  4. Bengt ”Bassen” Andreasson (1926-2005). Känd för sina hårda skott.
  5. Åke Romlin. Ytter.
  6. Gunnar Persson
  7. Roy Nilsson. Lagledare för handbollslagen, men även för korgbollssatsningen på 1950-talet.
  8. Henry Johansson. Domare från Göteborg. Spelade inte i laget, men var en lojal supporter. Blev senare tränare i laget.
  9. Stig Lidhag
  10. Bengt Simson. Försvar. Bror med nr 12.
  11. Ture Johansson. Målvakt. Fadern hade åkeri i Krokslätt.
  12. Arne Simson. Försvar. Mångårig ordförande i föreningen. Far till journalisten Thomas Simson.
  13. Göte Tranberg.

Göte Tranberg gav mig en liten tidsbild från dessa år. Klubben hade ingen egen träningsanläggning så de fick åka in till Svenska Mässan i Göteborg. Eftersom de var en mölndalsklubb fick de den sämsta tiden, det vill säga 23-24. För att ta sig till träningen fick de ta spårvagnen till Getebergsäng. Därifrån fick de promenera till Korsvägen. Efter träningarna blev det sedan bråttom att hinna med sista vagnen hem- Alternativet var en promenad i rådande väderlek.

Informanter: Anders Andreasson (son till nr 4), Eddie Odmyr, Thore Kristoffersson, Sven-Åke Larsson, Göte Tranberg, Tore Enemyr, Owe Brockmar och Annika Rydenfors-Savklint (dotter till nr 2)

Jonas Andersson, Föreningsarkivet